Ja se pixlar, ja se pixlar är till bekymmer..., sjöng en kända artist för länge länge sen...om jag nu kommer ihåg rätt?...
Sure man, framlidne Thore Skogman var det visst. man han sjöng iofs om pengar. Skit samma för idag är pengar synonymt med pixlar. Ju fler bra pixlar i en dslr=desto tunnare plånbok.
Mitt inlägg var förvisso skämtsamt, fast inom mig själv var jag gravallvarlig när jag skrev det. Tekniken går framåt och bör så göra. Ibland kan jag dock sympatisera med Amishfolket i USA. Inte vad gäller deras religiositet, ej heller deras extremaste motstånd mot tekniska landvinningar. Ändå finnner jag att det finns något sunt i själva hållningen.
Antag att 10 fotografer "isolerades" under 4 år(inte följde utvecklingen huruvida det finns/kommer att finnas 546337288 milliflopp fuckfaktor eller 57 mp i en aps-c samt roboten Ilford Pettersson som plåtade och processade bilderna medan man själv satt och kollade "nästa modell") med sina Canon 40D, Nikon D300 och andra liknande kameror.
Jag ställer mig frågan om vi inte efter 4 år skulle få se de mest fantastiska bilder från de 10 tidigare isolerade fotograferna som verkligen då fått använda och pressa sin utrustning till max samt lärt känna sina kameror utan och innan.
Någonstans är jag övertygad om att "icke-isolerade" fotografer som hunnit uppgradera sig 2 generationer mätt i kameralivscykel till väldigt stor del skulle hunnit plåta mindre, inte kunna uppvisa bilder i samma klass, vara fattigare och inte lyckligare på något sätt.
Men deras bilder skulle kunna visas i lite högre upplösning. Men det skulle spela kvitta om bilderna bara drogs till A3+.
Det var väldigt få småbildsfotografer under filmtiden som gjorde större förstoringar än 30x40 vilket är mindre än A3+.
Vill poängtera att jag verkligen inte är bakåtsträvare utan enormt tekniskt intresserad och vill alltid försöka finna ut sambandet orsak/verkan.
Men någonstans stör mig ändå detta ständiga uppbytande av kameror. Gräset kommer alltid att vara grönare på andra sidan. Arslet sitter alltid bak hur man än vänder sig (finns undantag där det verkar sitta på halsen hos vissa folkvalda i beslutandeställning).
Jag tror att man, om man tvunget ska byta kamera titt som tätt, ska se till att bara försöka skaffa bästa möjliga optik som bas och se på kamerahuset som 1 års filmförbrukning med ett mindre restvärde.
Icke desto mindre, anser jag att det är förkastligt att inte följa utvecklingen. Det bör man göra fast ifrågasätta om "förbättringar" är verkliga förbättringar sedda till det egna behovet.
Och när "Villha-djävulen" slår klorna i en anser jag att man bör försöka slå en skopa isvatten i ådrorna.
Sedan går det aldrig att bortresonera att en del av oss kommer att ha verklig nytta av kommande superkameror med massor av pixlar. Fast jag tror att de är i minoritet.
Bekännelse: Jag har ett h-e att hålla habegäret tillbaka. Experimenterandet och jämförandet mellan olika kameror och optiker stjäl verkligen fototid för mig. Jag har exv några hundra bilder av en sjöbod i motljus tagna ur samma vinkel med olika kameror (egna och lånade) för att jämföra prestanda. Därtill kommer ett icke föraktligt antal bilder av en och samm mur ur samma vinkel och massor av bilder från badrummet i glödlampsljus på samma badrumshylla med olika flaskor på för att mäta olika kameror och optiker mot varandra.
Jag skriver ut, pixelpeepar och hittar i mitt tycke katastrofala skillnader som när det kommer till "vanlig fotografering" inte spelar någon större roll. För det mesta inte märkbar. Ska inte förneka att småtestandet är roligt, men det stjäl fanimej tid från "riktiga" fotograferingar.
Så, jag lever inte riktigt som jag lär. Men jag skulle vilja!
Mvh/Lennart
