D3 och D300 är ju också äpplen och päron om man vill isolera vad fler pixlar på en given yta gör för skillnad. Den ena har större sensor än den andra. Det var därför jag lyfte fram Sony A300 och A350 som exempel tidigare eftersom de har samma tillverkare, samma sensorteknik och sensorstorlek(CCD), är av samma teknikgeneration, har förmodligen näst intill identisk logik och signalhantering (vilket kan ses i identiska kurvor över i princip alla nyckeltal). Praktiskt taget det enda som skiljer i det fallet är att den ena sensorn har 10 och den andra 14,2 Mp. Men lik förbannat vet vi inte vad vi mäter vid en jämförelse av dessa kameror heller. Det finns fortfarande andra faktorer som kan störa och påverka resultatet än bara skillnaden i pixlar även om exemplet förmodligne är bättre valt än många andra jag sett. Att D3 visar bättre värden än D300 behöver ju inte säga nånting annat än att (precis som John hela tiden hävdat) att det inte handlar om stora eller små pixlars egenskaper primärt utan att sensorytan är en viktigare parameter än enskilda pixlars olika storlek och de eventuella skillnader i egenskaper som skulle emanera ur det.
Käre Sten-Åke!
Vi kommer på det här viset alltid att jämföra äpplen och päron, fotbollar och meloner. Om nu sensorytan skulle vara en viktigare parameter (vilket det kanske kan vara) än pixlarnas storlek måste vi ju alltid jämföra exakt kameror med exakt samma sensoryta.
Så har skett. D3 vs 1DsMkII, D3 vs 5D, 40D vs K20D osv.. osv...Då kommer olika invändningar, typ olika generationer, falska iso-angivelser, fel vindriktning, gaser i magen, att det gått 2 sekunder mellan de jämförande exponeringarna, en fluga kanske störde proveexponeringen i studion. Det kanske fanns mer syre i utrymmet när kamera 1 testades än nummer 2.
Att vi mer eller mindre glada/deprimerade/galna/optimistiska/pessimistiska/partiska/opartiska amatörtestare inte klart vet vad det är vi testar egentligen må vara en åsikt som har viss relevans. Rimligen borde internationella proffstestare ha mer på fötterna, men även deras resultat har ifrågasatts och i vissa fall förlöljigats här på forumet.
Att ditt val av de 2 Sonykamerorna är ganska bra som jämförelseobjekt kan jag hålla med om. Men som du själv skriver vet vi ändå inte vad det är vi testar exakt.
Att vi sedan för in den kanske mest spektakulära parametern: Teoretiskt och matematiskt uträknade sensorer som inte finns att tillgå och parar ihop med alla andra parametrar skapar ju än värre begreppsförvirring.
Anser att vi måste utgå vad som finns idag. Men hur ska det gå till. Då skulle FOTO:s test av 3 promodeller (Nikon D3, Canon 1DsMkIII och Olympus E-3) alltså vara en jämförelse av äpplen, päron och plommon.
Därför skrev jag ett försiktigt amen till Risedals inlägg. Plus att mina något mer slarvigt ihopkokade tester gett mig svar på vilken kamera som jag personligen helst skulle vilja använda för mina behov.
Därmed inte sagt eller skrivet att jag har rätt.
Ämnet är verkligen komplext, men för dagen står jag fast vid min åsikt: Större pixlar har generellt bättre fillfactor, genererar mindre brus och högre DR. Det gäller MIN typ av fotografering och de egenskaper jag vill att en kamera ska omfatta. Andra må göra andra prioriteringar.
Och med en dåres envishet: Jag tror på det jag ser. Därför att det är konkret för dagen. Att det finns något bak horisonten som blir konkret för mig när det finns på marknaden ser jag som självklart. Och då reviderar jag min ståndpunkt.
PS En "gammal" dslr som 5D har trots att den enl gängse synsätt skulle vara i kamerahimlen vid det här laget, lågt brus, DR och bra upplösning som sätter de flesta up-to-date-dslr på pottan.DS
Ännu vänligare hälsningar/Lennart
