Många (flera) pixlar inte alltid bara onödigt

[Photocon]

Jag skulle nog tro det då du tycks vara rätt ensam om dina iaktagelser. K10D har ju dessutom det minsta färgfelet av dessa kameror. Själv har jag ägt och fotat med k10 och A100 och tvekar inte om vilken av dessa som ger bäst bildkvalité.

Ja, A100:s bildkvalitet var inget att skriva hem om vilket torde framgått med tydlighet i mitt ursprungliga inlägg. Jag struntar i vilket märke kameran har, men faktum kvarstår att MITT ex av K10D betedde sig som jag beskrev. Jag hade önskat att den fungerat bättre.

Men huromhelst är inlägget bara en illustration till det faktum att kameror med samma sensor uppträder olika p g a andra faktorer.

 

[The_SuedeII]

Sony kan, de har tillverkat (och sålt) betydligt fler både CMOS och CCD - både "nakna" och i en applikation - än vad Nikon/Canon har, eller antagligen någonsin kommer att göra. De har också den enda applikationen av "back-lit" sensorer på marknaden idag, och det kommer ta ett tag innan Canon kommer ikapp där.

Sony/Nikon/Canon har alla valt lite olika vägar mot multi-många-MP kameraapplikationen. Canon har valt en väg som innebär ett lite lägre läsbrus, men mer förstärkningsbrus.
Canon "toppar" alltså sin uppställning nånstans runt ISO800 - det är här de kommer närmast sitt teoretiskt perfekta, eller kanske rättare sagt har sitt lokala förlust-minimum.
Sony/Nikon-sensorn har ett betydligt lägre läsbrus, men aningens mer förstärkningsbrus - och "toppar" alltså sin uppställning lite tidigare, kanske vid ISO200-400.
Varför inte Sonyn ligger närmre i prestanda än vad den gör kan ev ha lite att göra med Nikons utvecklingskostnader, vi vet ju inte vilka överenskommelser de har. Sony har än så länge inget intresse av att konkurera fullt ut i proffs-segmentet på (stillbilds)kameror, och A900 är väl mer än tillräckligt bra för det allra mesta. På lägre ISO föredrar jag resultat från A900 (det lilla jag sett) framför 1Ds3...!

Sedan har ju Nikon ytterligare förfinat läsprocessen i den (i övrigt i stort sett identiska) sensorn, samt lagt till en SVINDYR kombo av AA-filter och microlinser. Bara dessa tre små glasplattor med Li-Ni kostar säkert ett par tusenlappar extra i konsumentledet. I övrigt så har D3x lite mer påkostad kropp och betydligt mer förfinad bildprocessor och AF jmf med Sonyn, så visst är den säkert ganska mycket dyrare att tillverka/utveckla.

Nu är ju Canon färdiga med (och har levererat) de första stepper-kombinationerna som kan belysa en hel 36x24-sensor i ett svep, så när dessa bara blir inkörda så kan vi säkert vänta oss en uppföljare til 5D2 som antingen är bättre/kostar lika mycket - eller kan samma saker och är billigare. Nikon är också på gång med en 48mm belysning, så även där kommer vi slippa två-steppen i sensortillverkningen.

 

[Bengf]

Ja det finns många vinklingar, jag finner detta väldigt intressant. Canon 40D verkade att bana vägen som stark hög iso kamera. iso prestandan överraskade nog en hel del. Man låg förvånansvärt lågt i reklamen vid lanseringen av 40D. Men även APS-C modellerna 400-450 har mycket bra iso-prestanda, dessa säljs ju dessutom till mycket bra pris. visserligen har 450D 1600 iso som tak, vilket många testare tycker är väldigt synd. Det som är lite konstigt att sony A350 14MP med CCD sensor presterar ganska bra iso mässigt, av dom bilder som jag har sett, Canons äldre 5D ( runt 4 år) står sig mycket bra ännu. Japanerna brukade förr köpa in tyska bilar, sedan plockade dom ner bilarna till minsta beståndsdel, dom lärde sig mycket. Jag tycker Sony skulle göra det samma. Vänl. / Bengt.

 

[PMD]

Sony kan, de har tillverkat (och sålt) betydligt fler både CMOS och CCD - både "nakna" och i en applikation - än vad Nikon/Canon har, eller antagligen någonsin kommer att göra.

OK, om de kan så är den enda rimliga förklaringen att de inte vill.

Sony kom väl fram till att cost/benefit blev bäst med de prestanda som A900 har.

 

[PMD]

visserligen har 450D 1600 iso som tak, vilket många testare tycker är väldigt synd.

Det är en marknadföringsbegränsning som antagligen är gjord för att 450D inte ska upplevas för bra jämfört med 40D. Det går bra att underexponera motsvarande ISO 3200 med 450D och sen kompensera i RAW-konverteringen. Såvitt jag vet är det vad 40D gör när man ställer in 3200, dvs det sker ingen signalförstärkning över ISO 1600 utan bara en multiplikation av data efter A/D-omvandligen.

 

[The_SuedeII]

40D, 50D, 5D2 och 1Ds3 har gemensamt att deras brus är ganska konstant (alltså linjärt relaterat till mängden förstärkning) från första halvsteget ovanför ISO1600.
5D2 är den bästa av dem i detta hänseende, beroende på hur man vill läsa mätvärdena kan man säga att den börja "plana ut" vid ISO3200, dvs - det gör INGEN skillnad om du höjer ISO eller om du underexponerar och höjer bildens ljusstyrka i mjukvara i efterhand.

40D (och 50D) verkar ha 1600 som högsta "verkliga" förstärkning, över detta är det mjukvarusimulering som sker, ingen verklig signalförstärkning på den analoga sidan alltså. För 5D2 och 1Ds3 ligger högsta förstärkning på 3200, även om kameran påstår något annat, och Canon t.o.m säger rakt ut i reklam och broschyr att 6400 är högsta "native" förstärkning - vilket de flesta tolkar som analog förstärkning. Det är det alltså inte, utan 6400-läget är en mjukvarusimulering.

Rent bildmässigt i verkligheten gör detta skillnad, men en ganska liten sådan faktiskt. Det enda man hade gjort genom att höja den analoga förstärkningen över värdena som Canon valt som max är att man mäter sensorbruset nogrannare. Motverkande till detta så brusar en förstärkare som måste kunna arbeta i ett större förstärkningsomfång (skillnad mellan minsta och högsta förstäkning) lite mer, men även detta kan nog vara ganska obetydligt i sammanhanget.

Sonys val med A900 verkar vara att göra läsproceduren aningens enklare, och begränsad till 12-bitarsläget. Detta påverkar faktiskt inte området ISO400-800 så mycket, men på basISO så klarar förstärkarstegen inte riktigt att "gradera" hela den dynamik som finns fysiskt tillgänglig från sensorn. Och över ISO800 så påverkar läs- och förstärkningsnogrannheten resultatet minst lika mycket som sensorn, så här blir Sonyn lidande för den sakens skull.

Även om sensorn inte kan göra skäl för en 14-bits läsning på dessa ISO-nivåer så finns skillnad i att en 14-bitsläsning är nogrannare. Om avläsningsnogrannheten är för dålig kommer detta synas när förstärkningen av dessa läsfel ökar (med stigande ISO). Man lägger alltså ett starkare "mätbrus" ovanpå det grundläggande "sensorbruset", och det är i stort sett enbart detta som skiljer A900 från D3x. Bruset från avläsning och sensor sig självt är säker ganska identiskt om vi bortser från att D3x med allra största säkerhet har ett tiotal procent högre ljustransmission i sina filterkombinationer och mikrolinserna ovanför sensorytan

 

[Bengf]

.

Även om sensorn inte kan göra skäl för en 14-bits läsning på dessa ISO-nivåer så finns skillnad i att en 14-bitsläsning är nogrannare. Om avläsningsnogrannheten är för dålig kommer detta synas när förstärkningen av dessa läsfel ökar (med stigande ISO). Man lägger alltså ett starkare "mätbrus" ovanpå det grundläggande "sensorbruset", och det är i stort sett enbart detta som skiljer A900 från D3x. Bruset från avläsning och sensor sig självt är säker ganska identiskt om vi bortser från att D3x med allra största säkerhet har ett tiotal procent högre ljustransmission i sina filterkombinationer och mikrolinserna ovanför sensorytan[/QUOTE]

Ja Canons tekniker löste detta med MK2:an, och tydlingen 4500 kr billigare än A900,då finns även LV + HD filmning i MK2:an vilken kamera väljer 25 åringen. Även om A900 på många sätt är en mycket fin kamera som i princip räcker till ock är överkurs för många. Så kanske den skulle vart 4500 billigare än MK2:an. Tydlingen är det även så att den skillnad du beskriver ovan mellan A900-D3X är ganska avancerad ingengörskonst. inom 2-3 år tror jag absolut att Sony är där och kanske rent av förbi. Vänl. / Bengt.

 

[The_SuedeII]

Tydligt är iaf att Sony avancerat sin "kameratillverkningspotential" betydligt mer än både Nikon och Canon de senaste åren - tycker jag! De "två stora" är duktiga, och blir långsamt bättre. Sony är nästan lika duktiga, och blir i ganska hög takt bättre [på att tillverka och sälja D-SLR-kameror].

Förhoppningsvis kommer balansen mellan tillverkningskvalitet/omkring- och stödutrustningskvalitet som AF, vitbalans, AE osv att plana ut en del när folk märker att dom har mer upplösning än vad de oftast behöver. Just nu verkar det faktiskt i min mening som om MP säljer kameror, inte hur bra bilder de [på full- eller halvautomatik] kan ta med normala, blandade förutsättningar.

 

[PMD]

Tydligt är iaf att Sony avancerat sin "kameratillverkningspotential" betydligt mer än både Nikon och Canon de senaste åren - tycker jag! De "två stora" är duktiga, och blir långsamt bättre. Sony är nästan lika duktiga, och blir i ganska hög takt bättre [på att tillverka och sälja D-SLR-kameror].

Det är ju inte så att Sony (heller) har börjat från scratch med tillverkning och försäljning av digitala ESR:er. Man har Konica-Minoltas hela kameraerfarenhet att luta sig på. Minolta har genom åren varit mycket innovativa när det gäller kamerateknik.

Förhoppningsvis kommer balansen mellan tillverkningskvalitet/omkring- och stödutrustningskvalitet som AF, vitbalans, AE osv att plana ut en del när folk märker att dom har mer upplösning än vad de oftast behöver. Just nu verkar det faktiskt i min mening som om MP säljer kameror, inte hur bra bilder de [på full- eller halvautomatik] kan ta med normala, blandade förutsättningar.

Jag tänker inte hålla andan medan jag väntar. Jag tror att flest pixlar vinner kommer att gälla bra länge än.

 

[The_SuedeII]

1). Sant, och 2). Tyvärr också antagligen sant...

 

[Bengf]

Hur ser utvecklingen igentligen ut. Canon- Sony om vi nu håller oss till den digitala eran.Har inte pluggat faktaböcker nu. utan skriver ungefär ur minnet. Sony A100 kom väl när Canon 350D låg kvar. Tar vi Canon så kom sedan 400D 40D 450D 50D 1000D sista nu 500D inom APS-C. 4 år sen 5D sedan MK2:an förutom 1d serien. Med 350D alltså 7st kameror. 300D kom väl under KM7D-KM5D-epoken. Sony A100, trillingserien + A700 APS-C. Antal 5st.sedemera då A900 Både Sony och Canon var tidiga med avancerade kompakter, Sony hade en för 14000kr 2001 tror jag. Kunskap borde finnas. Det är mycket riktigt sant att Minolta var inovativa. var väl först med Autofokus, en modell hade modulkort att stoppa in för det ändamål man sökte,tex. sport. detta vart sedan inbyggt.Minolta var många gånger för sin tid. Men inte ovanligt att Canon-Nikon hade starkare kassa och själva utvecklade bättre autofokus. Kommer ihåg foto gjorde brustest mellan KM5D och Canon20D ca:4 år sedan. Km5d låg mycket nära 20D vilket var ett gott betyg. Men något händer, A100 kan inte matcha 30D. Trillingserien är bättre än A100. Semipro A700 tar ytterligare ett steg på brusstegen. Men blir rejält frånsprungen av Canon 40D. Några stegpinnar lär ha brustit där. Hantering,ergonomi verkar Sony Mycke starka. Tänker på att duktiga Konica ingenjörer troligtvis inte kan leva nu, minolta gick ju ihop med Konika. Så att det rasa in Km-Minolta ingenjörer kan inte vara möjligt om dom inte jobbar som 80-90 åringar. Men jag tror stenhårt på Sony, men vi måste ge dom lite mera tid. Om inte starka otäcka krafter uppmanar Sony att bromsa,vilket Gud förbjuder. Vänl. Bengt. .

 

[Göran Larsson]

Men något händer, A100 kan inte matcha 30D.

Det som hände var nog att KonicaMinoltas utveckling avstannade innan Sony kom upp i fart med sin. A100 verkar bara vara en KM D5D version 2 som Sony snabbt tog fram för att de var tvungna att ha något att sälja.

Den ursprungliga tanken var att KonicaMinolta och Sony skulle samarbeta och båda utveckla delar till ett gemensamt system, men plötsligt ville KonicaMinolta inte vara med längre och Sony fick ta över.

 

[Photocon]

Tycker att vi hamnar liiite för mycket i Brusträsk här. Kamerorna som relateras till har ju även andra egenskaper som är minst lika viktiga. Men okej låt oss fortsätta.

Min personliga smak är ju (vi håller oss till pixelstinna kameror) att Canon 50D levererar ett ganska disharmoniskt brus redan vid iso 400 till skillnad från A900.

Om någon har tid och lust samt tillgång till en A900 kan ni roa er med att ta en högisobild (raw med nollad brusreducering) med nominella värdet 1600 med mycket skuggor, färger och högdagrar.
Ta sedan rawfilen och behandla den i exv ACR (inte default utan all brusreducering och skärpa nollat i konverteraren) och spara den som en tiff.

Kör sedan filen genom Capture NX och kör med den konverterarens brusreducering, färgbooster, skärpa (går även att addera D-ligtning) o s v. Bilden blir ganska lik en NEF tagen på högre iso med en Nikon D3/D3x.

Försökte göra samma sak med en Canonfil. Det blev inte så likt. Så då inställer sig frågan om inte sensorn som är densamma i D3x och A900 är orsaken till likheten i slutänden.

PS. Läste tidigare inlägg ang "först med AF". Jag tror inte det var Minolta som var först utan Konica som på 70-talet lanserade en kompaktkamera med autofokus. Den återfanns på många redaktioner som "skribentkamera" då den ansågs idiotsäker. DS

 

[Photocon]

Kannibalism

För övrigt är det inte ovanligt att kameraföretagen "äter upp varandra! Kan inte låta bli att som lite sen natt-OT förgylla/förarga med en liten historia:

En Nikonkonstruktor och en Canonkonstruktör blev tillfångatagna av kannibaler på en ö.

Eftersom konstruktörerna förstod att de låg risigt till frågade de kannibalerna:
- "Är det någonting vi kan göra för att ni ska släppa oss fria?"
En utav kannibalerna svarar:
- "Gå in i djunglen och plocka hundra frukter av samma sort!"

Efter en timme kommer Canonkonstruktören tillbaka med hundra vindruvor. Då säger kannibalen:
- "Om du undviker att göra ett enda ljud under tiden jag stoppar in dessa vindrovorna i rövhålet på dig,är du en fri man, annars äter vi upp dig!

Och kannibalen sätter igång... - "1, 2, 3, 4...........47, 48, 49................67,68.............96,97,98,99!"

Precis då brister Canonkonstruktören ut i ett våldsamt skrattanfall. Kannibalen frågar förvånat:
- "Varför skrattar du när du bara har en vindruva kvar?"
Då svarar Canonkonstruktören skakande av skratt:
- "Nikonkonstruktörsjäveln kommer ju med kokosnötter...!"

 

[The_SuedeII]

Olikheterna i högre ISO mellan de olika fabrikaten beror till viss del också på hur man väljer att lägga färgfilternas position i våglängd, och dessa filters branthet. Canon har i de senare modellerna (efter 20D) inte riktigt lika vassa filter i bayer-färgerna som t.ex Nikon. Det är till viss del detta som ger Canon lite annorlunda färg jmf de andra fabrikaten - vissa gillar det, vissa inte.

Fördelen är att man släpper igenom mer ljus totalt sett, nackdelen är att interpoleringsmotorn hamnar i problem när kombinationen stark färg / lite ljus sammanfaller. Då motorn vet att den måste "ta i" lite extra med färgmättnad eftersom färgsepareringen i grunden inte är lika stark så blir färgbruset lite "annorlunda" jmf med Nikon/Sony/Pentax. Den största skillnaden vad det gäller detta kan man se på Sigmas Foveon-baserade kamerahus - de har VÄLDIGT låg färgseparering i grund, och därmed en väldigt "speciell" färgåtergivning, framför allt i skuggområden. Balanseringen mellan färgbrus och svart/vitt brus förändras en del med detta. Exakt hur det påverkar är en hel b-uppsats, så det går vi inte in på här... Men skillnaden finns, och den är ett val i tillverkningen / produktprofileringen.

Canonkamerorna verkar (kanske av denna orsak) också vara de som det är absolut viktigast med absolut exponering på, framför allt uppåt i ISO-skalan, för att färgerna ska vara jämna genom hela exponeringsskalan.

Så som sagt, det finns mycket mer än bara själva ljussensorerna i sensorn som påverkar hur bruset "ser ut" i det färdiga fotot. En ensam siffra på uppmätt rawbrus berättar inget om alla dessa andra påverkande faktorer - och dom är minst lika viktiga som siffran i sig självt för hur vi uppfattar bruset.

 

[Sten-Åke Sändh]

Hur ser utvecklingen igentligen ut. Canon- Sony om vi nu håller oss till den digitala eran.Har inte pluggat faktaböcker nu. utan skriver ungefär ur minnet. Sony A100 kom väl när Canon 350D låg kvar. Tar vi Canon så kom sedan 400D 40D 450D 50D 1000D sista nu 500D inom APS-C. 4 år sen 5D sedan MK2:an förutom 1d serien. Med 350D alltså 7st kameror. 300D kom väl under KM7D-KM5D-epoken. Sony A100, trillingserien + A700 APS-C. Antal 5st.sedemera då A900 Både Sony och Canon var tidiga med avancerade kompakter, Sony hade en för 14000kr 2001 tror jag. Kunskap borde finnas. Det är mycket riktigt sant att Minolta var inovativa. var väl först med Autofokus, en modell hade modulkort att stoppa in för det ändamål man sökte,tex. sport. detta vart sedan inbyggt.Minolta var många gånger för sin tid. Men inte ovanligt att Canon-Nikon hade starkare kassa och själva utvecklade bättre autofokus. Kommer ihåg foto gjorde brustest mellan KM5D och Canon20D ca:4 år sedan. Km5d låg mycket nära 20D vilket var ett gott betyg. Men något händer, A100 kan inte matcha 30D. Trillingserien är bättre än A100. Semipro A700 tar ytterligare ett steg på brusstegen. Men blir rejält frånsprungen av Canon 40D. Några stegpinnar lär ha brustit där. Hantering,ergonomi verkar Sony Mycke starka. Tänker på att duktiga Konica ingenjörer troligtvis inte kan leva nu, minolta gick ju ihop med Konika. Så att det rasa in Km-Minolta ingenjörer kan inte vara möjligt om dom inte jobbar som 80-90 åringar. Men jag tror stenhårt på Sony, men vi måste ge dom lite mera tid. Om inte starka otäcka krafter uppmanar Sony att bromsa,vilket Gud förbjuder. Vänl. Bengt. .

Jag vet inte vad det kommer ifrån som en del hela tiden ekar att A100 skulle vara en kopia av D5D. Positioneringen är ju fullständigt annorlunda och priset var om ni kommer ihåg detta nästan dubbelt så högt för A100. A100 betraktades som en semipromodell när den kom och den jämfördes med dessa modeller från konkurrenterna. Kanske berodde detta på att A100var den första semiprokameran med en sensor på 10 Mp (rätta mig om jag har fel).

När det gäller bruset i A100 så kan man ju vända på det hela också. A100 hade en överlägsen detaljåtergivning i förhållande till många av konkurrenterna (om man höll sig upp till ISO 200 i alla fall). Kommer ihåg att jag var rätt impad när min jobbarkompis visade sina bilder från en Australien-resa han gjort. Idag har brusdebatten lagt sig lite, inte minst efter de tester som DxO visat och nu börjar folk förstå att den tekniska utvecklingen faktiskt visat att det går att förena fler och mindre pixlar med förvånansvärt bra brusegenskaper. Folk börjar fatta att det är "många kranar på ett spett" som en kamera och att det aldrig enbart handlat om pixlars storlek. Var det inte detta tråden handlat om hela tiden. Det är ju denna debatt som gått som en röd tråd genom just denna tråd. Teknikutvecklingen kring sensorerna har större betydelse än vi kanske tidigare trott!

Kanske börjar vi närma oss en situation där de flesta DSLR-kameror som kommer nu har så bra prestanda när det gäller precis alla bildkvalitetsparametrar (och då inte bara bruset) att i princip de flesta fotografer har väldigt lite att skylla på om de trots allt misslyckas med sina bilder. Brusfokuseringen tenderar alltmer att bli en extremsport för verkliga fanatiker. Kolla på Micke Risedal bara. Till och med Micke tog paus från brusets återvändsgränder och utredde med hjälp av några andra AF-problemen på ett lysande sätt i en helt annan bautatråd. Ett mycket mer frukbart fokus om ni frågar mig!

Vi ser ju dessutom praktiska bevis i att kameror med i princip identiska sensorer såsom A700 och D300 och A900 och D3x kan uppvisa stora skillnader. Det är stor skillnad på hur signalerna hanteras m.m. m.m. Hur Sony tänkt kan vi bara spekulera i, men jag har ju svårt att förstå att ingenjörerna på ett företag som länge ägt tillverkningen av digitala "filmkameror inte skulle begripa sig på grundläggande digital sensor- och bildhanteringstekniksom en del hävdat. Sony kanske bara har haft en aning avvikande preferenser än 100% fokus påbrusprestanda - korkat och osmart marknadsmässigt - när de flesta fortfarande inte hunnit gnugga bruset ur ögonen för att istället skåda den fantastiska upplösningen. Nu är det detaljåtergivningen - en annan av dessa bildkvalitetsparametrar - som i allt högre grad verkar fånga alltfler fotografers intresse.

Få är väl de som tror att utvecklingen slutar här. Micke har äntligen hittat de texter på DPreview som jag tidigare frågade honom om. Tror faktiskt det var Kjellberg som först talade om detta tidigare när bl.a. "back lit"-tekniken m.m diskuterades. Då handlade det om främst CCD-sensorer där detta funnits tidigare. Nu gäller detta även CMOS. Ska bli intressant att se när nästa större lyft kommer.

(Beträffande A700 och att denna skulle ha tagit något större kliv brushanteringsmässigt i jämförelse med andra Sony-produkter (A200-A3xx) motsägs av kurvorna i DxO:s tester. Det som förvånar är snarast att kurvorna är så lika som de är (praktiskt taget identiska). DxO:s kurvor ska helst jämföras i "Print" då eftersom det bara är då vi jämför normaliserat data. Det här kan tyckas lite förvånande för många öron när motsatsen så länge upprepats. Ska man verkligen se någon skillnad mellan olika Sony DSLR:er, så finns bara en jämförelse som verkligen sticker ut och det är A900 och den sticker ut därför att den har en sensor som är 2ggr + större och det är det som verkligen gör skillnad. Precis alla de senaste FF-modellerna (oberoende av tillverkare) spelar i en helt egen division jämfört med APS-C-baserade kameror när det gäller allt.)

 

[Sten-Åke Sändh]

Olikheterna i högre ISO mellan de olika fabrikaten beror till viss del också på hur man väljer att lägga färgfilternas position i våglängd, och dessa filters branthet. Canon har i de senare modellerna (efter 20D) inte riktigt lika vassa filter i bayer-färgerna som t.ex Nikon. Det är till viss del detta som ger Canon lite annorlunda färg jmf de andra fabrikaten - vissa gillar det, vissa inte.

Fördelen är att man släpper igenom mer ljus totalt sett, nackdelen är att interpoleringsmotorn hamnar i problem när kombinationen stark färg / lite ljus sammanfaller. Då motorn vet att den måste "ta i" lite extra med färgmättnad eftersom färgsepareringen i grunden inte är lika stark så blir färgbruset lite "annorlunda" jmf med Nikon/Sony/Pentax. Den största skillnaden vad det gäller detta kan man se på Sigmas Foveon-baserade kamerahus - de har VÄLDIGT låg färgseparering i grund, och därmed en väldigt "speciell" färgåtergivning, framför allt i skuggområden. Balanseringen mellan färgbrus och svart/vitt brus förändras en del med detta. Exakt hur det påverkar är en hel b-uppsats, så det går vi inte in på här... Men skillnaden finns, och den är ett val i tillverkningen / produktprofileringen.

Canonkamerorna verkar (kanske av denna orsak) också vara de som det är absolut viktigast med absolut exponering på, framför allt uppåt i ISO-skalan, för att färgerna ska vara jämna genom hela exponeringsskalan.

Så som sagt, det finns mycket mer än bara själva ljussensorerna i sensorn som påverkar hur bruset "ser ut" i det färdiga fotot. En ensam siffra på uppmätt rawbrus berättar inget om alla dessa andra påverkande faktorer - och dom är minst lika viktiga som siffran i sig självt för hur vi uppfattar bruset.

Det finns en mycket enklare och mycket solkigare förklaring också.

Det som slår en är ju också skillnaderna mellan nominellt och uppmätt ISO i DxO:s tester och att uppmätt ISO nästan utan undantag ligger lägre än nominella värden. Precis som i andra sammanhang så lurar man då användaren att tro att hans kamera är en jävel på att se i mörkret, i alla fall om man får tro vad det står på knappar man vrider på och i menyer man väljer i. I värsta fall sprider de testare som okritiskt går på vad det står i sagda menyer eller på sagda knappar osanna utsagor från orättvisa betraktelser. Även i dessa fall är DxO:s diagram till stor hjälp att avslöja de som skojar med måtten.

Är det någon som på allvar längre tror att tillverkarna inte skulle vara kapabla till att få nominella och uppmätta ISO att stämma i våra kameror. Men idag står alla tillverkare (utan undantag) där med brallorna nera på knäna för ingen räknade med det genomslag DxO skulle få på marknaden och vi kan se att de luras för att framstå i bättre dager alt. är besvärande inkompetenta. Ingetdera kommer att ge några pluspoäng när folk fattar hur detta ser ut egentligen. Tillverkare anpassar sig till hur de blir mätta och jag är rätt övertygad om att det kommer att ske en anpassning. Att inte kunna leverera kameror där centrala värden som ISO inte återges korrekt kommer att anses som ett utslag av dålig leveranskvalitet. Att sen absolut korrekt återgivna ISO inte påverkar fotografen praktiskt är en helt annan sak då de flesta anpassar sig till hur sina kameror fungerar.

 

[Sten-Åke Sändh]

Tycker att vi hamnar liiite för mycket i Brusträsk här. Kamerorna som relateras till har ju även andra egenskaper som är minst lika viktiga. Men okej låt oss fortsätta.

Min personliga smak är ju (vi håller oss till pixelstinna kameror) att Canon 50D levererar ett ganska disharmoniskt brus redan vid iso 400 till skillnad från A900.

Om någon har tid och lust samt tillgång till en A900 kan ni roa er med att ta en högisobild (raw med nollad brusreducering) med nominella värdet 1600 med mycket skuggor, färger och högdagrar.
Ta sedan rawfilen och behandla den i exv ACR (inte default utan all brusreducering och skärpa nollat i konverteraren) och spara den som en tiff.

Kör sedan filen genom Capture NX och kör med den konverterarens brusreducering, färgbooster, skärpa (går även att addera D-ligtning) o s v. Bilden blir ganska lik en NEF tagen på högre iso med en Nikon D3/D3x.

Försökte göra samma sak med en Canonfil. Det blev inte så likt. Så då inställer sig frågan om inte sensorn som är densamma i D3x och A900 är orsaken till likheten i slutänden.

PS. Läste tidigare inlägg ang "först med AF". Jag tror inte det var Minolta som var först utan Konica som på 70-talet lanserade en kompaktkamera med autofokus. Den återfanns på många redaktioner som "skribentkamera" då den ansågs idiotsäker. DS

Eller så är någon del i ditt arbetssteg mer ofördelaktigt för Canon-filerna.

 

[mayro]

Jag har "hört" av en som uppgav sig veta lite om Sony´s synsätt på kamerorna.. Om det är så eller ej vet jag givet inte..

Men det sagda är att brushantering "kostar" på andra ställen i bildtyp... Och Sony medvetet lagt sig så bilder skall få en "naturlig" form mera än prioritera högsta iso...


Jag för min del har läst flera som "vittnar" om just också att Sonykameror ofta just föredras vid lägre ison för just att bilderna "får " nått man gillar i bildtypen.(använder min benämning "bildtyp").. Och detta från folk som har flera märken att jämföra med..


Jag sticker inte under stol med att detta stämmer med mina egna slutsattser.. Och man läser ju mer noga då ens åsikter får stöd..Hehe.... Man ee ju bara mäniska även om man försöker förhålla sig objektiv...


Men ändå.. Detta jag ansett verkar andra ju påtala då och då.. Man använder Sony gärna vid lägre iso...Just för bilden får "något" man gillar..

Så aningen sanning kanske det finns i att Sony fullt medvetet inte går högre i isokapasitet föränn dom löst att bilderna "hänger med" i naturlig ambiens...


Dom vet ju väl hur en kamera man filmar med reproduserar bilder och i dom den naturliga lyster man vill uppnå... Så jag gissar dom har resurserna vikken dag som helst att bygga vad dom vill.. Men att medvetna målsättningar ifråga om vad man inte vill "offra" gör man inte går då längre än saker man vill ha kvar skall va kvar också..

Sony A100 A700 har jag i familjen.. Har nyligen haft A300..

Dom alla tre har stora släktskap i bildtyp anser jag/ tycker jag.. Så trotts dom har olika sensorer samt är från olika årtal... Även det man sett från A900 verkar hålla sig inom "samma" bildtyp" . Så helt uteslutet att där finns målsättning att vissa parametrar skall finnas kvar kan i alla fall inte jag bortsee ifrån....

Någon som har tankar om det? Kan det "hörda" ha någon sanning i sig?

Mvh
Tobbe.

 

[Photocon]

Beaktansvärt inlägg, Sten-Åke. Själv prioriterar jag detaljupplösning på medelhöga iso å ena sidan på en FF-kamera. Å andra sidan behöver jag ibland ta bilder med högiso.

Att kombinera dessa 2 egenskaper i en och samma kamera har inte visat sig så lätt. Har bara bar en kortvarig erfarenhet från Nikon D3x med lånat exemplar. Här kommer f n är ekonomisk aspekt in så den för mig lyckligaste kombinationen återfinns i 5DMkII.

A900 har väldigt många goda egenskaper och med en bra glugg blir resultaten strålande enligt min personliga smak. Tycker inte att filerna från en tillika lånad och provad 1DsMkIII ser bättre ut. Undantag: när man kommer upp till iso 1600. Men även här är prisdifferensen astronomisk för den fördelen.

Om skutan styrs bort från "fler och fler pixlar" framöver och fokus läggs på andra egenskaper, exv DR , smartare AF så är mycket vunnet.

Som du påpekar finns det i dagsläget ingen "dålig" dslr. Allt beror på vad användaren gör med den och innan köpet tar reda på dess svaga resp starka sidor för att se vilken kamera som passar honom/henne.

Den gamla sanningen att ingen kamera fixar allt lever fortfarande. Å andra sidan finns det nog ingen fotograf som fixar allt heller.