Annons

Många (flera) pixlar inte alltid bara onödigt

Produkter
(logga in för att koppla)
Just Reichmans jämförelse visar snarare att man kan få vilket skräp som helst att se lika bra ut som en bättre kamera, bara man klipper skuggor och högdagrar på "rätt sätt", och tillräckligt tidigt.

För att göra jämförelsen lite mer jämnlik har han ju "processat dem lika, och så bra som möjligt" - dvs inte tagit med de två-tre stopp i dynamik som är skillnaden mellan G10 och P45... Det finns mycket mer skuggdetaljer och färgtonsdetaljering att hämta i P45-bilden, men det syns ju inte i denna starkt ändklippta jpg-konversionen.

Hade han gjort konverteringarna "så bra som möjligt" per kamera, och sedan ignorerat skillnaden som uppstod innan han tryckte bilderna - ja då hade det varit en "rättvis" jämförelse.

Så den kompletta slutsatsen blir snarare:

Om man exponerar lite olika, och klipper bort P45'ans lägsta tre användbara Ev, och processar för att få så mycket mellantonskontrast som möjligt (så lika mellan kamerorna som möjligt) ser man knappt någon skillnad på utskrifter upp till A3.

Han lyckas dock inte riktigt, ungefär vid den utskriftsstorleken börjar man se vad som skiljer kamerorna åt ändå.
Följande utsnitt är tagna med G10 i ca 40% förstoring, och P45+ nedskalad till samma synbara storlek. Båda på basiso, och med tanke på att båda bilderna är nerskalade så BORDE de båda vara tillräckligt detaljerad, men.... Se själv. Och nej, det är inte ett fokusfel, båda bilderna ligger på en detalj väldigt nära "bästa-fokus"-planet. Och detta är på inget sätt en extrem skugglyftning, betydligt mer än detta används ofta i redigering av normala reklambilder (eller mina egna bilder för den delen!).

Bild två är en lite större förstoring (eller ska jag säga mindre grad av nedskalning) på "knasten" i bild 1. G10 har redan gått över gränsen på skärpning, tydliga halos syns runt bladen - men kan ändå inte upplösa lika många detaljer som P45+.
 

Bilagor

  • Comparison1.jpg
    Comparison1.jpg
    92.2 KB · Visningar: 364
  • Comparison2.jpg
    Comparison2.jpg
    92.2 KB · Visningar: 364
Sen ska man inte frånta G10 äran att A3 är en ganska stor förstoring, större än vad de flesta privatanvändare någonsin tar!

Men min slutsats kvarstår - om man processar två bilder från två olika kameror för att få ett så likartat resultat som möjligt, och i denna efterprocessning tar hänsyn till den "sämre" kamerans begränsningar och applicerar dessa på den "bättre" kameran också (allt för att få ett så likartat slutresultat som möjligt) är det väl självklart att man uppnår det resultat man vill:
Att folk inte ska se skillnad på bilderna efter utskrift!
 
Sen ska man inte frånta G10 äran att A3 är en ganska stor förstoring, större än vad de flesta privatanvändare någonsin tar!

Men min slutsats kvarstår - om man processar två bilder från två olika kameror för att få ett så likartat resultat som möjligt, och i denna efterprocessning tar hänsyn till den "sämre" kamerans begränsningar och applicerar dessa på den "bättre" kameran också (allt för att få ett så likartat slutresultat som möjligt) är det väl självklart att man uppnår det resultat man vill:
Att folk inte ska se skillnad på bilderna efter utskrift!

Mycke bra att du avslöja den är snubben. Vad är vitsen igentligen med detta laborerande kan man undra. Men visst en bra kompakt är ofta bättre än vad många vill erkänna. Mvh. Bengt
 
Ta det med en nypa salt, G10 är en bra kamera. Men man ska undvika att lägga för mycket vikt vid sådana här "jämförelser" där man direkt söker en viss utkomst av experimentet. Jag letar själv efter en kompakt APS, och väntar med spänning på Oly's nya framåt sommaren. Det jag ville ha fram var egentligen:

Man måste skilja på lika bra och tillräckligt bra...!

En kompakt är tillräckligt bra i väldigt många fall. Men lika bra som en kamera med större sensor är den inte... Men om den är tillräckligt bra i nästan alla fall för en viss användare - varför ska då denne användare köpa en dyrare/tyngre/större kamera?
 
Man måste skilja på lika bra och tillräckligt bra...!

En kompakt är tillräckligt bra i väldigt många fall. Men lika bra som en kamera med större sensor är den inte... Men om den är tillräckligt bra i nästan alla fall för en viss användare - varför ska då denne användare köpa en dyrare/tyngre/större kamera?

Det där var ju så bra skrivet att man hade velat skriva det själv.

/Karl
 
Jag har nu läst vad Eric Fossum har skrivit genom åren på dpreview. Hur jag har kunnar missa denna mans kunskaper och svar är obegripligt med tanke på att Eric skrev första gången på dpreview för mer än tre år sedan.

Här får man en intressant genomgång av de olika sensorernas styrka och svagheter, CMOS, CCD, Foveon mfl. Olika myter betas av.

Vem är då Eric? http://www.ericfossum.com/
Erik Fossum är upphovsmannen till dagens aktiva cmos, dvs till den sensortyp som vi finner dagens cmos bestyckade SLR kameror ner till mobiltelefoner.
Det finns kommentarer angående Nikons första egna CMOS inte blev så bra i jämförelse med Canon och varför Nikon nu med hjälp av Sony har lyckats.

Får jag föreslå er alla som är intresserade att vandra genom Erics svar
http://forums.dpreview.com/forums/postersprofile.asp?poster=hhiyigilhuiv



Jag har kopierat några få svar som jag finner intressanta. Tyvärr verkar Eric inte medverka så mycket längre på dpreview, hans senaste svar är 5 månader gammalt.





While backside illumination has been around a long time for CCDs, and has been investigated for CMOS image sensors, the key aspect of this announcement is that the process has been developed for volume manufacturing for consumer application. This has never been done before and is a major achievement by TSMC in Taiwan - the foundry for Omnivision. The trick is to get the process under such stringent control that the yield is high and the cost is low.
Backside illumination will have benefits at all pixel sizes, but is most important for smaller pixels. Improved QE (SNR) and CRA are two of the main benefits. The high volume of camera phones, and to a less extent, compact DSCs, will make the R&D investment pay off.
I would consider this announcement as REAL and NEAR FUTURE. All major sensor suppliers are working on backside illumination and Omnivision has fired the first salvo in this PR game.
Additional problems remain for pixel size shrinkage (e.g. dynamic range and SNR) and there remain fundamental problems with backside illumination such as instability under UV exposure and bias control, but perhaps Omnivision has made progress on these issues as well.
-Eric



> Roland Karlsson wrote:
>
> In a future sensor(when it is a pure photon counter- and that will
> happen - mark my words) - then higher density will always mean higher
> image quality. All photons are collected - and the better you know
> the position - the better the image quality.

I don't see how anyone could possibly argue with this. If you can count every photon that hits the sensor and record its position (and wavelength!) it would be hard to imagine a better sample of the photon field.
Anyway, I am working on this sort of thing. I think the real question is what do you do to post process your picture. One approach is a "digital film sensor" as I have mentioned in past posts. See slides 68-89 more or less of the presentation on my website if you are interested:
http://www.ericfossum.com/... ...st%20Present%20and%20Future%20Jan%202008.pdf
When we figure out the detector, I will let you know. heh.


Anastigmat wrote:
> From what I have read, CCDs require expensive fabrication equipment
> (that is why there are only a few CCD makers world wide) whereas CMOS
> sensors can be made on the same assembly lines as other silicon
> chips. Nevertheless, over time and many units manufactured, the CCD
> equipment eventually becomes amortorized.
>
> I think CMOS has the advantage of being cheaper to make in small
> batches.

Sorry, this is not correct. CCDs and CMOS use the same equipment, and the quipment tends to cost according to line width. The cost of making the sensor includes the equipment cost per fab step (divided by number of sensors to pay off the capex), the number of steps, materiel, yield, and the engineering time required to keep the line going (and other smaller costs).
Generally, CCDs can get by with larger line width equipment than CMOS for a given pixel size, so in principle, CCDs should have some cost advantage. But this is ameliorated by yield, and of course, volume.
With a CMOS image sensor you dont have to pay for extra driver chips and separate ADC chip, etc. So this weighs in on the CMOS side of things.
I don't think the cost difference between CCD and CMOS is a big factor in selection for a DSLR, as I said before.
-Eric




Osku wrote:
>
> DuncanM1 wrote:
> > CMOS has one advantage over CCD, and that is the ability to read out
> > the sensor at a higher data rate. The quest for higher frame rates is
> > driving the DSLR market, which in turn is driving the development of
> > high frame rate, low noise CMOS sensors.
>
> So you mean there is a technical reason why the CCD technology can
> not be developed / pushed to perform faster? (Speed is nothing I am
> myself after, but many do want speed, nothing wrong with that but for
> me that has nothing to do with photography).
>
> --
> Osku

Yes, and no. Actually a long time ago (8o's, pre JPL days) we made the world's fastest CCDs running at over 1 GHz. But, we had to use GaAs and not Si so they would not have been useful for photography. CCDs require high transfer efficiency as you clock out the charge. To clock quickly requires high electric fields and hence higher voltages. the entire CCD looks like a capacitor so that you get CFV^2 power dissipation....not a good thing (V=voltage, F= frequency).
Also, it is hard to make large CCD pixels that are clocked fast, again, for charge transfer efficiency reasons.
Charge transfer efficiency is the Achilles heel for CCDs. Also applies to radiation hardness.
In the past, CCDs had the advantage of better sensitivity. This is no more because CMOS and CCDs can use almost the exact same photodiode structure, front or back illuminated.
CCDs also had the advantage of lower dark current. This is probably still true but from a consumer point of view, they are equivalent, and from a scientific point of view, it is just the difference of a few degrees in cooling requirement.
It is slightly easier to build a small CCD pixel compared to a CMOS pixel, but that also has pretty much gone away. Pixel sizes for both are now pretty much limited by sensitivity and to a lesser degree, charge handling capacity.
I am not sure there is a significant cost advantage of CMOS over CCD, but all else being equal or "good enough" then cost becomes important.
Of course CMOS retains the advantage of lower power and high levels of integration. The latter is not so important for DSLR cameras.
And if it wasn't clear from above, CMOS sensors can easily be much faster than CCDs.
-Eric


I would divide sensor types into passive pixel and active pixel. The CCD is a passive pixel (no amplifier in the pixel).
CMOS, CMOSx3 (Foveon), LBCAST and several others (CMD, BCMD, etc,) are all active pixel sensors. The details are in how you build either the photodiode (x3) or the amplifier (MOSFET, JFET, etc.)
As important as product differentiation is for the camera makers, you cannot escape the fact that the more people that work on any one technology, e.g. CMOS now (CCDs, before) the faster the rate of progress and the more "a rising tide floats all ships".
I suspect that LBCAST, while not intrinsically inferior, suffers because it is Nikon's pet technology and the only advancement will come from Nikon engineers. That is a limitation that can really hurt you in consumer electronics.
-Eric




Actually CMOS has been outperforming CCDs for a while now. This is why Sony is switching over to CMOS (they are building a $1B plant for CMOS image sensors) and why you now see CMOS in almost all high end Sony products.
It is also very difficult to clock CCDs at much more than 50 MHz per channel (2 channels per chip, usually). This limits CCD output rate to about 100Mpixels/sec. In practice, 30 MHz is about the limit for CCDs.
CMOS image sensors typically get clocked out at about the same rate per bit, but having multiple taps is easy with on chip ADC. CMOS sensors going up to 1Gpixel per second have been made for some time.
Just wanted to straighten you out.

-Eric

It is hard to beat big pixels and big lenses when it comes to imaging performance. I guess you are worried that the more compact DSLRs will disappear over time. I am clueless but it sure will be interesting to watch the market develop over time.
My only comment to Ron's comment is that reticule sizes are growing as part of the memory chip roadmap and stepping a full frame image may already be feasible...I am not sure.
-Eric

And yes, I think Sony, Samsung or Micron could easily produce sensors that performed as well or better than Canon's. The problem is that even if Samsung, say, was successful, would the leverage obtained in the DSLR market be worth the sensor development cost? For Micron, it is harder to make the case because there is only so much they can charge per sensor. (And this is even worse for Foveon being fabless and someone else taking a slice of the revenue).
Seems to me that Sony has looked at this and decided that yes, it is worth the sensor development cost and they are heading in this direction.
 
Senast ändrad:
Jag har nu läst vad Eric Fossum har skrivit genom åren på dpreview. Hur jag har kunnar missa denna mans kunskaper och svar är obegripligt med tanke på att Eric skrev första gången på dpreview för mer än tre år sedan.

Här får man en intressant genomgång av de olika sensorernas styrka och svagheter, CMOS, CCD, Foveon mfl. Olika myter betas av.

Vem är då Eric? http://www.ericfossum.com/
Erik Fossum är upphovsmannen till dagens aktiva cmos, dvs till den sensortyp som vi finner dagens cmos bestyckade SLR kameror ner till mobiltelefoner.
Det finns kommentarer angående Nikons första egna CMOS inte blev så bra i jämförelse med Canon och varför Nikon nu med hjälp av Sony har lyckats.

Får jag föreslå er alla som är intresserade att vandra genom Erics svar
http://forums.dpreview.com/forums/postersprofile.asp?poster=hhiyigilhuiv

....

Roligt att se att den här tråden lever upp ibland :)

Jo, Eric Fossum är en klippa inom cmos-sensorer och jag har följt han från mitten av juli till hans förhoppningsvis tillfälliga stopp på dpr för ca fem månader sen. La förresten in en länk till han i den här tråden i juli i fjol.

Här finns inläggen med "Fossum" refererad i bl.a. den här tråden. Rätt så intressant att läsa och minnas turerna i tråden. Pixlar och Dr LoboTomi i en salig blandning med Fossum, Martinez m.fl :)))

En annan intressant person att följa på dpr är "Chipdesignern" som är mycket aktiv idag med analyser av DxOMarks mätmetoder bl.a. Sen håller ju fortfarande Sheehy och Martinez igång.
 
Hoppsan!

Mycket att ta in på en gång. Har läst lite av Fossum tidigare, men uppenbarligen slarvat över en hel del saker. Herrarna som Leif i övrigt refererar till och Fossum verkar ju ibland överens, men samtidigt ändå bygga sina teorier från olika vinklar. Och ibland inte överens.

Men jäkligt intressant.
 
speciellt citat: It is hard to beat big pixels and big lenses when it comes to imaging performance, dvs då det gäller kriterierna dynamiskt omfång, signal/brus och lågljussituationer. Den högre upplösningen erhåller vi alltså när det det finns tillräckligt med ljus och för att uppnå ett visst acceptabelt dynamiskt omfång eller så minskas det dynamiska omfånget om ljuset inte är tillräckligt starkt. Här kommer då bla nerskalning eller pixelbinning in i bilden, nerskalning till mindre bild eller pixelbinning som resulterar till lägre upplösning.

Själv skulle jag faktiskt vilja ha högre upplösning än vad 5dmk2 kan återge, speciellt med vissa objektiv som klarar att återge detta från mitt till kant, exv mitt 300/2.8 men det är inte ovanligt att jag använder mig av 800iso eller högre iso mitt på dagen för att kunna använda objektivet optimalt utan microskakningar, dvs kort slutartid. Mindre pixlar,kort slutartid, bevara dynamiska omfånget och bibehålla den högre upplösningen är ett svårknäckt fall om jag förstår Fossum rätt.
 
Senast ändrad:
Högiso A900

Riktar en fråga till dig Mikael Risedal. Erik Fossum skriver att Nikon med hjälp av Sony, fick ordning på sin CMOS-sensor. Men dom fantastiska brusegenskaper Nikon D700 fick, verkar inte A900 vara i närheten av. Kan inte släppa varför det vart på detta sätt. Att A900 har många andra mycket bra egenskaper, otrolig sökare som ett exempel. givetvis har ju även Nikon flera andra fina egenskaper. men om man nu håller sig till just högiso. Sony måste ha vetat om D700:ans kapacitet tycker man. När nu Sony väljer att släppa en Fullformat, så måste dom ha förstått att jämförelser kommer att ske. En del testare är skonsamma mot sony typ att iso 400 räcker. Över D700 gråter dom av lycka om man vill spetsa till det lite över högiso egenskaperna..Vad har du för teorier Mikael om detta, vad säger dina engelska fotokamrater. Varför fick inte A900 samma iso prestanda som D700.. Jag tror faktiskt att bara i Sverige är det många tusen som undrar det samma. Vänl. / Bengt.
 
Jag kan bara svara vad Fossum skrev i ett inlägg, det kan skilja avsevärt mellan två kamerors bildkvalitet fast de använder samma sensor.
Sensorn är bara en liten del i hela kedjan.
D3x och A900 har samma sensor men det skiljer sedan en hel del utläsning, microlinser, färgfilter, ADC, programvara, etc etc.
 
Senast ändrad:
Vad jag förstår av Emil och andra så är D3x stora dynamiska omfång ett resultat (spekulation)av en utläsning av sensordata mer än en gång, de (NIKON) har även infört långsammare utläsning i d90 och D3x.
 
Går vi tallbaks lite i tiden användes samma Sonysensor i Sonys första dslr A100 och Nikon D200 samt Pentax K10 (lite osäker på Pentaxen, men har för mig att jag läste det någonstans, rätta mig om jag kommer ihåg fel).

Hursomhelst blev resultaten väldigt olika vad gäller brus mellan A100 och D200 liksom färgkurva och DR. Ändå exponerade A100 och D200 väldigt lika vid konstant ljuskälla medan Pentax K10 exponerade nästan med 1EV i skillnad i jämförelse med de andra två. På basiso förlorade Pentaxen mycket i DR. Sony A100 uppvisade ett för mig störande brus redan vid iso 200 i vissa situationer.

Har haft alla tre kamerorna. Den enda som höll måttet brusmässigt tyckte jag var D200. Dock hade de båda andra kamerorna många andra trevliga och användbara egenskaper samt väsentligt billigare pris.

Skriver detta bara för att understryka vad Mikael svarat dig, Bengt. Sensorn är i det stora sammanhanget bara en länk i en kedja. Så en bra sensor kan bli sämre beroende på hur konstruktörerna matchar den med andra faktorer.

Vad gäller A900 finner jag den otroligt användbar i iso 100-800 och i viss mån 1600, men sedan är det stopp för min del när det gäller brus.

vore jag bara beroende av en kamera med lågt brus som enda kriterium skulle jag tveklöst hålla mig till en 40D i aps-c eller en Nikon D3/D700 om det gällde fullformat.

Men för det sistnämnda segmentet prioriterar jag detaljupplösning och låga realtivt låga iso så det blir inget problem för mig.
 
Går vi tallbaks lite i tiden användes samma Sonysensor i Sonys första dslr A100 och Nikon D200 samt Pentax K10 (lite osäker på Pentaxen, men har för mig att jag läste det någonstans, rätta mig om jag kommer ihåg fel).

Hursomhelst blev resultaten väldigt olika vad gäller brus mellan A100 och D200 liksom färgkurva och DR. Ändå exponerade A100 och D200 väldigt lika vid konstant ljuskälla medan Pentax K10 exponerade nästan med 1EV i skillnad i jämförelse med de andra två. På basiso förlorade Pentaxen mycket i DR.


Du har rätt i att dessa kameror har samma sensor.

För att nyansera lite angående K10D och dynamisk omfång så mäter både Imaging resource och Tyska Fotomagasin upp det bästa resultatet för Pentaxen på basiso jämfört med D200 och A100 i RAW.

Intressant nog blir det även samma resultat från DXO och i hela ISOomfånget för både brus och DR.

http://www.dxomark.com/index.php/en...0/(brand)/Pentax/(brand2)/Sony/(brand3)/Nikon
 
Senast ändrad:
Går vi tallbaks lite i tiden användes samma Sonysensor i Sonys första dslr A100 och Nikon D200 samt Pentax K10 (lite osäker på Pentaxen, men har för mig att jag läste det någonstans, rätta mig om jag kommer ihåg fel).

Hursomhelst blev resultaten väldigt olika vad gäller brus mellan A100 och D200 liksom färgkurva och DR. Ändå exponerade A100 och D200 väldigt lika vid konstant ljuskälla medan Pentax K10 exponerade nästan med 1EV i skillnad i jämförelse med de andra två. På basiso förlorade Pentaxen mycket i DR. Sony A100 uppvisade ett för mig störande brus redan vid iso 200 i vissa situationer.

Har haft alla tre kamerorna. Den enda som höll måttet brusmässigt tyckte jag var D200. Dock hade de båda andra kamerorna många andra trevliga och användbara egenskaper samt väsentligt billigare pris.

Skriver detta bara för att understryka vad Mikael svarat dig, Bengt. Sensorn är i det stora sammanhanget bara en länk i en kedja. Så en bra sensor kan bli sämre beroende på hur konstruktörerna matchar den med andra faktorer.

Vad gäller A900 finner jag den otroligt användbar i iso 100-800 och i viss mån 1600, men sedan är det stopp för min del när det gäller brus.

vore jag bara beroende av en kamera med lågt brus som enda kriterium skulle jag tveklöst hålla mig till en 40D i aps-c eller en Nikon D3/D700 om det gällde fullformat.

Men för det sistnämnda segmentet prioriterar jag detaljupplösning och låga realtivt låga iso så det blir inget problem för mig.
Men jag tror i alla fall Lennart att du varit gladare om Sony varit likvärdig Nikon. Bengt.
 
Det jag igentligen är ute efter, är sonys tänk. Vi leker med tanken att du Lennart har blivit anställd av Sony, sedan en tid tillbaka. Ni sitter vid runda bordet, och chefen säger, vi skall ta fram en Fullformat. Nikon D700 är redan släppt, MK2:an ligger före. säger chefen då att vi vänder oss till kunder där iso 800 är nog. Att nikon, Canon är nära lika bra vid 3200iso. bryr sig inte våra kunder om. Skulle du Lennart knacka i bordet och säga......Vad. Vänl.Bengt
 
Det jag igentligen är ute efter, är sonys tänk. Vi leker med tanken att du Lennart har blivit anställd av Sony, sedan en tid tillbaka. Ni sitter vid runda bordet, och chefen säger, vi skall ta fram en Fullformat. Nikon D700 är redan släppt, MK2:an ligger före. säger chefen då att vi vänder oss till kunder där iso 800 är nog. Att nikon, Canon är nära lika bra vid 3200iso. bryr sig inte våra kunder om. Skulle du Lennart knacka i bordet och säga......Vad. Vänl.Bengt

Mycket kort replik skulle det bli till chefen. Typ: "Ta dig i brasan", i andemening fast med lite andra ord.

För att utveckla det lite mer så handlar det inte om några större merkostnader vad jag förstått. För övrigt anser jag inte att D3x är så speciellt befriad från brus. Däremot tycks dess DR hänga upp med bättre i de högre isovärdena.

När det gäller brus på en FF har ju Canon bevisat att det inte är tal om någon större merkostnad. 5DMkII ligger med sina 21mp nästan i samma kostnadssegmnt som A900 och har väsentligt mindre synligt brus efter iso 1600. Riktpriserna är väl typ 4.500:- mer för en A900 eller iofs någon tusenlapp om det hamdlar om en kampanj.
 
Du har rätt i att dessa kameror har samma sensor.

För att nyansera lite angående K10D och dynamisk omfång så mäter både Imaging resource och Tyska Fotomagasin upp det bästa resultatet för Pentaxen på basiso jämfört med D200 och A100 i RAW.

Intressant nog blir det även samma resultat från DXO och i hela ISOomfånget för både brus och DR.

http://www.dxomark.com/index.php/en...0/(brand)/Pentax/(brand2)/Sony/(brand3)/Nikon

Jo, jag vet att K10D fick dessa värden. Jag tyckte mycket om den, men både mina PEF- och DNG-filer resulterade i mycket mer utbrända högdagrar jämfört med både Nikon D80/D200 vid basisio. Höjde jag isovärdet till 400 istället blev högdagrarna bättre. Kan ju varit mitt exemplar som inte var helt okej. Gröna färger blev ofta översaturiserade.

Förresten hade D80 samma sensor som D200, men där blev resultatet också annorlunda och t o m lite svårt att rätta till vad gällde färgkurva. Speciellt i kvälls- och i glödlampsbelysning jämfört med D200.
 
Jo, jag vet att K10D fick dessa värden. Jag tyckte mycket om den, men både mina PEF- och DNG-filer resulterade i mycket mer utbrända högdagrar jämfört med både Nikon D80/D200 vid basisio. Höjde jag isovärdet till 400 istället blev högdagrarna bättre. Kan ju varit mitt exemplar som inte var helt okej. Gröna färger blev ofta översaturiserade.

Jag skulle nog tro det då du tycks vara rätt ensam om dina iaktagelser. K10D har ju dessutom det minsta färgfelet av dessa kameror. Själv har jag ägt och fotat med k10 och A100 och tvekar inte om vilken av dessa som ger bäst bildkvalité.
 
Det jag igentligen är ute efter, är sonys tänk. Vi leker med tanken att du Lennart har blivit anställd av Sony, sedan en tid tillbaka. Ni sitter vid runda bordet, och chefen säger, vi skall ta fram en Fullformat. Nikon D700 är redan släppt, MK2:an ligger före. säger chefen då att vi vänder oss till kunder där iso 800 är nog. Att nikon, Canon är nära lika bra vid 3200iso. bryr sig inte våra kunder om. Skulle du Lennart knacka i bordet och säga......Vad. Vänl.Bengt

Det är en fråga om kostnad och kompetens. Om Sony inte har den kompetens det kräver att få samma bildkvalitet på vid stor signalförstärkning som Nikon så måste de köpa in den kompetensen (dvs anställa ingenjörer som kan). Det är dessutom fullt möjligt att det inte finns några sådana att anställa. Då måste Sonys ingenjörer lära sig själva och det tar tid.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar