Dels så är ju DxO "vägd" på ett sätt vi inte riktigt kan veta (eller jo, det går ju med iterativa kurvanpassningar, men vem f-n orkar det...?);
Men det vi VET är att hög-ISO egenskaper vägs in i poängen. Där faller MF-kamerorna stenhårt - men det är ju inte pga lågljusegenskaper man använder en MF-kamera... Så det är kanske lite orättvist.
Som att räkna in bagageutrymme och bekvämlighet i baksätet i bedömningen - på en Formel 1-bil...
Sen ska man räkna in att alla "normala" kameror kräver en del skärpning innan bilden (pixel för pixel) ser ut som den från en MF-kamera med svagare eller icke existerande AA-filter. Skärpning lyfter fram bruset ganska rejält - och om man "skärpte" raw-siffrorna lika mycket som man måste skärpa den färdiga interpolerade bilden så skulle MF återigen leda fältet - vad det gäller brus iaf.
Detta är dock inte
alltid en fördel, vid viss tillfällen/i vissa situationer kan man få stora problem med moire med en icke AA-filtrerad sensor. Fördelar/nackdelar, som med allt annat i livet vad det gäller kameror (och allt annat!)
D3x är den kamera som kommer närmast, alla parametrar inräknade. Den är lite skarpare än genomsnittskameran, har lägre skugg- och mellanzonsbrus, men kan ändå hanteras som en DSLR om man känner för det.
Jag säger det igen...:
Man ska vara försiktig med att tolka mätvärden innan man har grepp om hur värdena påverkar hela kedjan. Det är det slutgiltiga resultatet som är det viktiga.