Många (flera) pixlar inte alltid bara onödigt

[Sten-Åke Sändh]

Direkt till din avslutande fråga! För min del är svaret Ja. Den här tråden har dock lett till något annat än bara belysande av trådens rubrik.

Det handlar om så mycket mer än pixlar (fler eller färre). Kalla det gärna infrastrukturen som deltar i hela bildprocessen, där förvisso sensorn är hjärtat...men inte hjärnan. Alltså allt från optik till kamerans mjukvara samt även rawkonverterare.

Vi har uppmärksammat detta och egentligen borde diskussionen gå vidare hur vi egentligen ska hantera alla dessa pixlar. Räkna kallt med att Canon kommer med en 1DsMkIV med bortåt 40 miljoner pixlar ganska snart.
Canon 50D i aps-c motsvarar ungefär den densiteten.

I en annan tråd "en liten jämförelse mellan 5DMkII och 5D" startad av Mikael har diskussionen äntligen hamnat på optikens betydelse för att dra fördel av kameror som 5DMkII/D3x/A900. Det känns mycket sunt.

Vi kan lugnt begrava den här tråden eftersom den fyllt sin funktion.
Själv har jag "begravt" mig i optikjämförelser och AF-problematik på sistone.

Det positivaste jag varit med (och tydligen fler på den andra tråden) på sistone var när jag monterade loss vertikalgreppet på min A900 och klämde dit en gammal "hederlig" 50/1.4 och kände en enorm glädje att med ett relativt lätt kamerahus och en vass optik ge mig ut och nöjesfotografera. Kände väldigt få begränsningar men desto mer frihet.
Samtidigt kunde jag ha glädje av de många pixlarna.

Vi hörs på andra forum/Lennart

I den mån Mikael läser detta: Fick mail från Mattssons idag. Får troligen min 5DMkII nästa vecka. Funderar på att skaffa en ljusstark normal till den, men tvekar mellan EF 50/1.4 (som jag haft men befann vara luddig. I alla fall mitt ex) och nyaste Sigma 50/1.4. Har du någon erfarenhet av den senare? Edit: Hur funkar 85/1.8 på 5DMKII? Har ett som jag tycker varit jättebra på 1DsMkII.

Ja den här tråden har täckt in massor, men just reaktionen på mötesrubriken låste länge fast allt resonemang till en fullständig fixering kring brusprestanda och när det bemöttes, brusprestanda på extrema ISO samt pixlarnas storlek som enda förklaringsmodell kring variationer i dessa prestanda.

Tvärtemot detta har ju vi som bestridit detta hela tiden försökt att lyfta fram andra viktiga faktorer för bildkvalitet än brusnivå. Vi har också försökt just att bredda förklaringarna till det vi ser i färdig bild. Det har ju visat sig att det skett tekniska förbättringar på väldigt många fronter.

Precis som du säger så har vi nog alla insett hur betydelsen av det du kallar infrastukturen (för bildskapande) blivit allt viktigare att förstå och hur de olika delarna påverkar helheten. De senaste åren har vi ju fått en del hjälpmedel och delsystem som vi faktiskt inte haft tidigare. Både antishake-systemen, förbättrade mätsystem. microjusteringsmöjligheter för AF och Dynamic Range Optimizers samt nya smarta hjälpmedel i konverterarna har i en del fall skapat helt nya möjligheter för att inte tala om de stora förbättringar som skett i sensortekniken.

De många pixlarna gör ju dessutom att man precis som du säger kan zooma genom att besära istället för att hänga på ett sämre optiskt zoom. Minoltas gamla 50mm objektiv är fantastiskt skarpa. Jag har gjort samma sak själv. Om man som i mitt fall haft 6 megepixel och fått 14 så räcker det också till att beskära en del. Man har definitivt möjligheter med dessa många pixlar man inte haft förut och jag tycker du har en klar poäng i ditt påstående:"egentligen borde diskussionen gå vidare hur vi egentligen ska hantera alla dessa pixlar".

Med en hysteriskt skarp 50mm/1,4 eller 1,7 kommer man inte ha några problem med att objektivet inte kan göra kameran rättvisa men man kan ändå crop-zooma ungefär som med den inbyggda crop zoomen i min A350. Skillnaden är bara att det är mer flexibelt och användbart att göra det i en konverterare än i fördefinierade funktioner i kameran. Jag skulle dock inte alls bli förvånad om jag får se inbyggda crop-zoomar framöver i de nya kameror som kommer från Sony med riktigt många pixlar.

Jag tillhör ju de som alltid letat efter så mycket kompetens per vikt och storlek när jag valt kamera. Jag har aldrig varit någon vän av onödigt stora och klossiga kamerahus. Jag väntar fortfarande på att det ska komma ett litet smart högkompetent vädertätat Sony-hus för entusiaster med mikrojustering, FF, live view utan sökare kompromiss där man också kan zooma på sammam sätt som i den vanliga displayen. Vem vet, med en fototeknik du just lyft fram, så kan även jag se poängen med 24 megapixel. Ska bli intressant att se vad den debatten tar vägen!

 

[Photocon]

Sten-Åke!

Trenden går ju mot allt mindre kamerahus just nu plus allt det du önskar. Själv vill jag absolut inte avstå optisk sökare i någon form.
Behöver inte vara slr. För mitt "promenadplåtande" hade jag gärna sett en M-leica med dess dimensioner och vikt samt optiska sökare.

Alltså gärna en basic kamera med yppersta kvalitet på sensor, bländarens reglage på optiken och tidsratt på kamerahuset samt PASM. Små fasta gluggar med hög linjeupplösning. Den kameran finns egentligen redan nu, men jag är inte villig att betala priset för den. Men konceptet skulle kunna göras billigare.

Tror dock inte att det nya 4:3 microsytemet är något för mig. Inte i nuvarande utformning.

Vi får nog finna oss i att ingen kamera är bra för allt. Den kamera som kommer närmast idag är väl 5DMkII. D3x är kanske för slö för actionfoto annars hade den säkert varit given. Sony A900 har hastighet nog för actionfoto och klarar allt det andra också, förutom riktigt höga iso.

I dagsläget skulle mitt val alltså bli (om jag slapp tänka för mycket på den satans plånboken):

Fotografering med höga iso, action, vanlig fotografering och alla annan fotografering där jättehög upplösning inte var ett krav: "Gamla" D3

"Allroundkamera" som fixar allt utom den absolut snabbaste action: 5DMkII

Mellanformatskvalitet i behändigt format där hög upplösning är det primära och isotänkandet kommer långt ner på listan: Sony A900 (Kunde ha skrivit D3x också, men vid just detta anändande känns det fel att slänga ut nästan 3 ggr pengarna).

"promenadkamera": Här känns egentligen inte någon dslr riktigt okej. Den bör kunna bäras bekvämt, anser jag: Canon G9/G10 har faktiskt något leicaliknande över sig och bilderna går i raw att få nästan likvärdiga med en 8 mp dslr.

Skulle inte välja någon av ovanstående kameror om jag bara skulle göra bilder i max storlek 30 cm bredd.


5DMkII/D3x/A900 är klart hanterbara kameror men drar med sig andra kostnader om de ska utnyttjas fullt ut: Utan väldigt bra optik är de kastrerade.

Här ha isynnerhet Canon sparkat sig själva i arslet: De tillverkar knappt någon optik som matchar de många pixlarna vad gäller vidvinkelområdet.

Jag tror att det goda som kommer ut av det är bättre optiker och som en föld därav mer sofistikierad AF för att man ska kunna se förbättringarna utan att behöva ställa kameran på stativ/använda fast glugg och liveview.

Inte för att jag hart något emot fasta gluggar. Känns som att "komma hem". Minns när standardutrustningen för en pressfotograf var 24/2.8, 35/2.0, 85/1.8 och 180/2.8 samt ett 300/2.8 som "delades" mellan kollegorna plus 2 kamerahus och en ljusstark 50 för handbollsfoto. Zoomar använde jag aldrig förrän i slutet av åttiotalet.

Lennart

 

[Sten-Åke Sändh]

Sten-Åke!

Trenden går ju mot allt mindre kamerahus just nu plus allt det du önskar. Själv vill jag absolut inte avstå optisk sökare i någon form.
Behöver inte vara slr. För mitt "promenadplåtande" hade jag gärna sett en M-leica med dess dimensioner och vikt samt optiska sökare.

Alltså gärna en basic kamera med yppersta kvalitet på sensor, bländarens reglage på optiken och tidsratt på kamerahuset samt PASM. Små fasta gluggar med hög linjeupplösning. Den kameran finns egentligen redan nu, men jag är inte villig att betala priset för den. Men konceptet skulle kunna göras billigare.

Tror dock inte att det nya 4:3 microsytemet är något för mig. Inte i nuvarande utformning.

Vi får nog finna oss i att ingen kamera är bra för allt. Den kamera som kommer närmast idag är väl 5DMkII. D3x är kanske för slö för actionfoto annars hade den säkert varit given. Sony A900 har hastighet nog för actionfoto och klarar allt det andra också, förutom riktigt höga iso.

I dagsläget skulle mitt val alltså bli (om jag slapp tänka för mycket på den satans plånboken):

Fotografering med höga iso, action, vanlig fotografering och alla annan fotografering där jättehög upplösning inte var ett krav: "Gamla" D3

"Allroundkamera" som fixar allt utom den absolut snabbaste action: 5DMkII

Mellanformatskvalitet i behändigt format där hög upplösning är det primära och isotänkandet kommer långt ner på listan: Sony A900 (Kunde ha skrivit D3x också, men vid just detta anändande känns det fel att slänga ut nästan 3 ggr pengarna).

"promenadkamera": Här känns egentligen inte någon dslr riktigt okej. Den bör kunna bäras bekvämt, anser jag: Canon G9/G10 har faktiskt något leicaliknande över sig och bilderna går i raw att få nästan likvärdiga med en 8 mp dslr.

Skulle inte välja någon av ovanstående kameror om jag bara skulle göra bilder i max storlek 30 cm bredd.


5DMkII/D3x/A900 är klart hanterbara kameror men drar med sig andra kostnader om de ska utnyttjas fullt ut: Utan väldigt bra optik är de kastrerade.

Här ha isynnerhet Canon sparkat sig själva i arslet: De tillverkar knappt någon optik som matchar de många pixlarna vad gäller vidvinkelområdet.

Jag tror att det goda som kommer ut av det är bättre optiker och som en föld därav mer sofistikierad AF för att man ska kunna se förbättringarna utan att behöva ställa kameran på stativ/använda fast glugg och liveview.

Inte för att jag hart något emot fasta gluggar. Känns som att "komma hem". Minns när standardutrustningen för en pressfotograf var 24/2.8, 35/2.0, 85/1.8 och 180/2.8 samt ett 300/2.8 som "delades" mellan kollegorna plus 2 kamerahus och en ljusstark 50 för handbollsfoto. Zoomar använde jag aldrig förrän i slutet av åttiotalet.

Lennart

Du är en teknikfreak Lennart. Zoomar skaffade jag inte förrän i slutet av 90-talet och jag tycker fortfarande att jag tappat en del efter det. Det är inte alls samma känsla att fota med zoomar som med fasta objektiv. Jag tyckte jag fick en helt annan närhet förr (ofta på gott) och några gånger har det gjort ont att gå så nära som behövts (och det är väl det onda med fasta objektiv att det ibland kan upplevas att man tränger sig på).

Du missförstod mig eller min lite klantiga formulering;"live view utan sökare kompromiss" där man också kan zooma på sammam sätt som i den vanliga displayen". Jag menar inte "live view utan sökare" utan "live view utan sökarkompromiss" eftersom ju A350 har en live view kompromiss som är snabbare och mer smidig än konkurrenternas men till priset av sökarstorlek. Sony kanske kan fila på detta koncept lite till kanske, för delar av det är överlägsna konkurrenternas lösningar och delar är sämre i vissa avseenden.

Jag tror aldrig jag kommer köpa ett 4:3-system nu när jag har det jag har men tanken är långtifrån fel. Jag tror mer på en kompetent men kompakt DSLR och som komplement en riktigt vass kompaktkamera. Jag har alltmer kommit att uppskatta dessa små fantastiska tingestar som numera blivit riktigt riktigt bra. Jag tror att många som idag köper DSLR:er kanske skulle ha större utbyte av en riktigt bra kompakt istället. För 3-4000:- får man riktigt bra kompakter idag och man kan alltid ha den med sig. Säg den som inte tröttnar från tid till annan på att släpa runt sin stora, klumpiga och stöldbegärliga DSLR.

En sak jag inte riktigt förstår faktiskt är varför moderna objektiv ofta är så otroligt mycket mer skrymmande och klumpiga än de äldre. Jämför fasta objektiv såsom Minoltas 20, 24 och 50 mm med en del nya Sony eller Zeiss (då menar jag inte omlablade Minolta-konstruktioner som 50mm/1,4). Visst förstår även jag att ljusstarka objektiv blir större men jag tror inte bara det har med detta att göra. Vad hjälper det om kamerahusen görs mindre om objektiven bara blir större och större. Speciellt gäller väl detta objektiv som även klarar FF. Ska man kunna plocka ihop smidiga DSLR-utrustningar för gatufoto kan man ju inte ha vilka klossar som helst till objektiv.

 

[Photocon]

En sak jag inte riktigt förstår faktiskt är varför moderna objektiv ofta är så otroligt mycket mer skrymmande och klumpiga än de äldre. Jämför fasta objektiv såsom Minoltas 20, 24 och 50 mm med en del nya Sony eller Zeiss (då menar jag inte omlablade Minolta-konstruktioner som 50mm/1,4). Visst förstår även jag att ljusstarka objektiv blir större men jag tror inte bara det har med detta att göra. Vad hjälper det om kamerahusen görs mindre om objektiven bara blir större och större. Speciellt gäller väl detta objektiv som även klarar FF. Ska man kunna plocka ihop smidiga DSLR-utrustningar för gatufoto kan man ju inte ha vilka klossar som helst till objektiv.

Tja, tjockare o längre gluggar kanske hänger samman med alla plastikoperationer som uppenbarligen blivit mycket lukrativa vad gäller det manliga könsorganet (enl docent Karl Uno Karlsson). Tror redan William Pitt d.y hade en teori om detta

Men vad hjälper större gluggar om man plåtar som en f...a? Man får bara ont i ryggen av tunga gluggar. Precis som fruntimmer får av att få balkongen under haken förstorade. Enl tyngdlagen måste de förstorade attributen med tiden hamna i nivå med anklarna. Precis som tanten som inte visste exakt var hjärtat satt. Efter att fått svaret att det satt ungefär under vänster bröst gick hon hem och sköt sig i knäet.
Måste varit en från Dalarna (skrev det bara för att kolla om Leif Bength ff hänger med på tråden eller har hamnat för evigt på slutna avdelningen på Säter)

Nej, allvarligt talat "hänger" (så länge var jag allvarlig) optikernas diameter samman med att det är lättare att fixa ljusstyrka utan att de blir för mjuktecknande ute i kanterna, enl en kollega från Göteborg.

Canons, Sonys (Zeiss), Nikons, Pentax (och alla numera "döa" märkens) 50mm-gluggar är vad jag förstår repliker av den gamla Planarkonstruktionen. Sigma har nu gjort en sådan klump du beskriver på 50mm/1.4 med 77mm i filtergänga och styva halvkilot i vikt. Det är väldigt bra så någon funktion fyller säkert storleksökningen.

Däremot finns det gluggar som är ljussvaga och bara görs trindare av kosmetiska skäl. Det är jag övertygad om.

Lennart

PS. Jag trodde nästan mig förstå att jag feltolkat dig ang sökaren i förra inlägget. DS

 

[Bengf]

Smidigare Dslr

Har märkt att så fort man hänger på sig KM5D (trots att den är ganska liten använder ofta 50/1.7) så får man ögonen på sig. Har man då en större zoom, 100-300 ganska lätt och inte så stort, men den åker ut av sig själv, så tittar folk ännu mer. Får även känslan ibland att folk tänker att man är märkvärdig, men det är nog det lilla brukssamhället allmänna mentalitet. besöker jag huvudstaden skulle inge bry sig om en hade en jättekamera. Till min äldre konika hade jag ett svart läderskydd.Som man bara fällde ner när man skulle ta en bild. det vart lite diskretare. Min gamla FS1 har ett 40mm objektiv bl.1.8 mycke litet, så visst någonting har hänt som Lennart, Sten skriver. förresten angående kompakten det verkar vara ett ord som väldigt många på trådarna fnyser åt, Du Sten är en av dom få som skriver om kompakten, Jag ser gärna att kompaktkameraägarna deltar i trådarna. Många av oss blir faktiskt bara ägare till något mycket större och klumpigare, som ofta får ligga kvar i skåpet för det blir bara i vägen, Man måste ju också skruva på ett jättestort motljusskydd gärna av fingertyp viket får optiken att se härligt maffig ut. Ser att dom nya långzoomarkamerorna börjar öka i vikt åtminstonde Canons nya SX1 närmar sig 700 gram. Här kan annars finnas en lösning för en smidig bra kamera, den mindre sensorn skapar förutsättning för skaplig zoom. det fnns några, Typ 28-200 28-280 som får plats i en ficka. Men tycker nog dom håller igen på något vis, för det mesta finns bara två bländare att välja, 2.8-8.0 Typ. G9-G10 år inga smidiga kameror tror inte alls att dom behöver ha gjutjärn i kroppen dom skulle lätt kunna plocka bort 200-250 gram. skall man slå i spik så finns det hammare. Att dagens fotografer vill släpa omkring med så tung utrustning, det förvånar mig. Vad finns i framtiden tro. Vänligen. Bengt

 

[Sten-Åke Sändh]

Tja, tjockare o längre gluggar kanske hänger samman med alla plastikoperationer som uppenbarligen blivit mycket lukrativa vad gäller det manliga könsorganet (enl docent Karl Uno Karlsson). Tror redan William Pitt d.y hade en teori om detta

Men vad hjälper större gluggar om man plåtar som en f...a? Man får bara ont i ryggen av tunga gluggar. Precis som fruntimmer får av att få balkongen under haken förstorade. Enl tyngdlagen måste de förstorade attributen med tiden hamna i nivå med anklarna. Precis som tanten som inte visste exakt var hjärtat satt. Efter att fått svaret att det satt ungefär under vänster bröst gick hon hem och sköt sig i knäet.
Måste varit en från Dalarna (skrev det bara för att kolla om Leif Bength ff hänger med på tråden eller har hamnat för evigt på slutna avdelningen på Säter)

Nej, allvarligt talat "hänger" (så länge var jag allvarlig) optikernas diameter samman med att det är lättare att fixa ljusstyrka utan att de blir för mjuktecknande ute i kanterna, enl en kollega från Göteborg.

Canons, Sonys (Zeiss), Nikons, Pentax (och alla numera "döa" märkens) 50mm-gluggar är vad jag förstår repliker av den gamla Planarkonstruktionen. Sigma har nu gjort en sådan klump du beskriver på 50mm/1.4 med 77mm i filtergänga och styva halvkilot i vikt. Det är väldigt bra så någon funktion fyller säkert storleksökningen.

Däremot finns det gluggar som är ljussvaga och bara görs trindare av kosmetiska skäl. Det är jag övertygad om.

Lennart

PS. Jag trodde nästan mig förstå att jag feltolkat dig ang sökaren i förra inlägget. DS

Jag misstänkte att det var något sexuellt med storleken och att det nästan bara är mig det är fel på (de flesta tycker definitivt inte "less is more", så mycket har även jag fattat). Tillverkarna skulle väl inte göra onödigt stora objektiv och kameror för den delen om det inte tilltalat en majoritet som vill att omvärlden verkligen ska notera vilken häftig kamera de släpar omkring på. Vi som inte vill att den ska synas för mycket är i klar majoritet.

Jag läste en jämförelse på nätet mellan Nikon D3 och Sony A900 och den killen var väldigt imponerad av D3 men jämförde känslan att släpa omkring på D3 med att ha en motorsåg hängande runt halsen. Det kan man ju kalla en ergonomisk sågning om man vill vara lite vitsig, men verkligheten är att fler än jag svär över onödigt skrymmande och tunga fotoutrustningar! För en del proffs orsakar detta belastningsskador. Andra som försvarar sakernas tillstånd tycks mena att stora tunga kameror håller bättre. Jag tillåter mig att tvivla. "The harder they come, the harder they fall" som boxaren sade.

När jag tappade min KM 7D som fått omdömet "built like a tank", så smällde det bra sista gången och inte fan höll den trots det omdömet. Idag är inte vikt korrellerad med hållfasthet nödvändigtvis. Kolla på Sonys kompakt W300. Den har ett skal av titan som bara väger 60% av rostfritt stål, men är i princip lika starkt. Tycker man det är för tungt finns ju alltid lättmetallegeringar, kolfiber och andra kompositmaterial och i rättvisans namn ska man väl säga att framförallt objektiven blivit bra mycket lättare över tid trots att de fått "ölmage".

 

[Photocon]

Jag misstänkte att det var något sexuellt med storleken och att det nästan bara är mig det är fel på (de flesta tycker definitivt inte "less is more", så mycket har även jag fattat). Tillverkarna skulle väl inte göra onödigt stora objektiv och kameror för den delen om det inte tilltalat en majoritet som vill att omvärlden verkligen ska notera vilken häftig kamera de släpar omkring på. Vi som inte vill att den ska synas för mycket är i klar majoritet.

Jag läste en jämförelse på nätet mellan Nikon D3 och Sony A900 och den killen var väldigt imponerad av D3 men jämförde känslan att släpa omkring på D3 med att ha en motorsåg hängande runt halsen. Det kan man ju kalla en ergonomisk sågning om man vill vara lite vitsig, men verkligheten är att fler än jag svär över onödigt skrymmande och tunga fotoutrustningar! För en del proffs orsakar detta belastningsskador. Andra som försvarar sakernas tillstånd tycks mena att stora tunga kameror håller bättre. Jag tillåter mig att tvivla. "The harder they come, the harder they fall" som boxaren sade.

När jag tappade min KM 7D som fått omdömet "built like a tank", så smällde det bra sista gången och inte fan höll den trots det omdömet. Idag är inte vikt korrellerad med hållfasthet nödvändigtvis. Kolla på Sonys kompakt W300. Den har ett skal av titan som bara väger 60% av rostfritt stål, men är i princip lika starkt. Tycker man det är för tungt finns ju alltid lättmetallegeringar, kolfiber och andra kompositmaterial och i rättvisans namn ska man väl säga att framförallt objektiven blivit bra mycket lättare över tid trots att de fått "ölmage".

Det finns alltid, och har alltid funnits, olika modetrender inom allt. Så även inom foto.

Några av oss som uppnått "mogen" ålder kanske minns dokumentärfotografins inverkan på prylarna i slutet av 70- och början av 80-talet.

Då var det skamligt att brassa med prylarna. Politiskt korrekt var en kamera utan winder/motor och en 50mm-glugg. Kameraremmen skulle vara enkel och många hade gammalt snöre istället istället för rem. Loggan på prismat skulle vara övertejpat. Lika korrekt var det att leta upp en sliten gammal Rolleiflex eller Ikoflex. Färgfilm (utom dia) var "borgerligt"

Men det togs jäkligt många bra bilder i alla fall och det fanns väl något försonande i tänkesättet "Bilden är huvudsaken-prylarna är underordnade". Men det kändes som en jobbig överdrift och själv gav jag f-n i att följa den trenden. Däremot plåtade jag mycket s k dokumentärbilder.
Det var under denna tid man lärde sig att en stor schabrakkamera skrämde alla motiv utom publicitetssugna artister/politiker m fl.

Jag har en devis som jag försöker följa: Alltid minsta möjliga utrustning. Men jag vill ha bra kvalitet på grejorna.

Ang pro-kamerors hållbarhet: En lånad D3 låg i baksätet med en 70-300 VR-glugg på. Fick tvärnita för ett koppel vildsvin. Kameran kom farande i en båge, slog i tak, instrumentbräda innan den träffade min hand och ratten. Jag fick ett blåmärke. Kameran i stort sett oskadd. T o m den plastiga optiken höll. Samma sak hämde med en Nikon D1 som låg i framsätet skottberädd med zoom och blixt monterad. Fick tvärnita för ett rådjur. Blixtens fot var det enda som tog skada.
Så jag tror nog på dessa kamerors hållbarhet. Fast även enklare Canonmodeller typ 20D tål väldigt mycket stryk.

Ang ergonomi: Tycker att en D3 är lätt jämfört med 1Ds-serien. Beror nog på ergonomin.

Jag hoppas att de som köper dagens kameror väljer efter vad kameran främst ska användas till. Själv fastnade jag för A900 eftersom den går att strippa (ta bort vertikalgrepp och pansarkanonen till Zeiss Sonnarglugg) så har man en jäkligt bra kamera av en typ jag har verklig användning för.

Glädjande att Canon har tagit fram 5DMkII då jag har rätt mycket EF-optik. Ska bli jätteskönt istället för tegelstenen 1DsMkII.

Dagens kompakter är inte att förakta. Det håller jag fullständigt med om. Många skulle sannolikt ha större glädje av en sådan. I alla fall de som skaffat en dslr av prestigeskäl. Jag har gjort många reportage enbart med kameror ur Canons G-serie och inte känt det som någon begränsning i de flesta fall.

Men lev och låt leva. Låt fakirerna plåga sig med sina prohus och luftvärnspjäser till objektiv som de använder till familjealbumet eller aldrig printar ut bilder ifrån.

Själv måste jag bestycka mig på det sättet ibland då något uppdrag kräver det.

Eller kort skrivet: Rätt verktyg vid rätt tillfälle.

Lennart

 

[Bengf]

Jag misstänkte att det var något sexuellt med storleken och att det nästan bara är mig det är fel på (de flesta tycker definitivt inte "less is more", så mycket har även jag fattat). Tillverkarna skulle väl inte göra onödigt stora objektiv och kameror för den delen om det inte tilltalat en majoritet som vill att omvärlden verkligen ska notera vilken häftig kamera de släpar omkring på. Vi som inte vill att den ska synas för mycket är i klar majoritet.

Jag läste en jämförelse på nätet mellan Nikon D3 och Sony A900 och den killen var väldigt imponerad av D3 men jämförde känslan att släpa omkring på D3 med att ha en motorsåg hängande runt halsen. Det kan man ju kalla en ergonomisk sågning om man vill vara lite vitsig, men verkligheten är att fler än jag svär över onödigt skrymmande och tunga fotoutrustningar! För en del proffs orsakar detta belastningsskador. Andra som försvarar sakernas tillstånd tycks mena att stora tunga kameror håller bättre. Jag tillåter mig att tvivla. "The harder they come, the harder they fall" som boxaren sade.

När jag tappade min KM 7D som fått omdömet "built like a tank", så smällde det bra sista gången och inte fan höll den trots det omdömet. Idag är inte vikt korrellerad med hållfasthet nödvändigtvis. Kolla på Sonys kompakt W300. Den har ett skal av titan som bara väger 60% av rostfritt stål, men är i princip lika starkt. Tycker man det är för tungt finns ju alltid lättmetallegeringar, kolfiber och andra kompositmaterial och i rättvisans namn ska man väl säga att framförallt objektiven blivit bra mycket lättare över tid trots att de fått "ölmage".

Synd att inte W300 började med 28mm. Den verkar förövrigt vara en lyckad kompakt. / Bengt

 

[Sten-Åke Sändh]

Synd att inte W300 började med 28mm. Den verkar förövrigt vara en lyckad kompakt. / Bengt

Finns många fina kompakter idag som är perfekta som allround extra kamera. En del stöder också RAW eller DNG direkt ur kamerorna. Ricoh R10 t.ex. som jag själv är lite sugen på stöder DNG direkt ur kameran och har en zoom som klarar 28-200mm. Det är samma fina optik de haft sedan R-serien startade tror jag och man har dessutom länge haft som specialitet ett inbyggt makro med närgräns 1 cm. Ingenting för proffsen kanske men perfekt på resa med lätt bagage.

Jag har skrivit det förr. Hade jag inte haft min frus lilla Ricoh R3 när jag var i Venezuelas skärgård Los Roches och fiskade bone fish med min son så hade det inte blivit några fiskebilder och inga bilder överhuvudtaget när min KM 7D packade ihop. Dessutom upptäckte jag ju att jag aldrig hade fixat att ta bilder under denna fisketur ändå med en DSLR. Man vadar ju ofta i vatten högt upp på magen vid denna typ av fiske och det skulle aldrig varit möjligt utan denna lilla kamera som jag kunde ha torr i bröstfickan hela tiden!

Jag tycker inte man ska underskatta denna nya generation kompakter. Deras bildkvalitet är ofta förvånande och speciellt det långa skärpedjupet ger ofta bilder som det kan vara svårt att få till med en APS-C och nära nog omöjligt med en FF. Alla typer av kameror har ju sina fördelar och nackdelar och inte ens den bästa top of the line FF är bäst på allt. Alla kameror är utan undantag kompromisser på sina alldeles egna sätt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det finns alltid, och har alltid funnits, olika modetrender inom allt. Så även inom foto.

Några av oss som uppnått "mogen" ålder kanske minns dokumentärfotografins inverkan på prylarna i slutet av 70- och början av 80-talet.

Då var det skamligt att brassa med prylarna. Politiskt korrekt var en kamera utan winder/motor och en 50mm-glugg. Kameraremmen skulle vara enkel och många hade gammalt snöre istället istället för rem. Loggan på prismat skulle vara övertejpat. Lika korrekt var det att leta upp en sliten gammal Rolleiflex eller Ikoflex. Färgfilm (utom dia) var "borgerligt"

Men det togs jäkligt många bra bilder i alla fall och det fanns väl något försonande i tänkesättet "Bilden är huvudsaken-prylarna är underordnade". Men det kändes som en jobbig överdrift och själv gav jag f-n i att följa den trenden. Däremot plåtade jag mycket s k dokumentärbilder.
Det var under denna tid man lärde sig att en stor schabrakkamera skrämde alla motiv utom publicitetssugna artister/politiker m fl.

Jag har en devis som jag försöker följa: Alltid minsta möjliga utrustning. Men jag vill ha bra kvalitet på grejorna. .......


Eller kort skrivet: Rätt verktyg vid rätt tillfälle.

Lennart

Den 60-70-talen kan man ju skratta åt idag men det var blodigt allvar för många. Kommer ihåg just det du nämner som en scen ur filmen "Miss och Mrs Sweden" eller nånting. Per Oscarsson är hantverkaren som kommer till kollektivet och ska fixa något. När han blir nödig ber han att få "pissa borgerligt", möts av visst ogillande men får väl till sist dispens eftersom han är utsocknes. I det kollektivet var det lite syndigt att ta muggen i besittning privat. (Skönt att inte betraktas som borgerlig bara för att man plåtade med dia. Det har jag inte vetat tidigare. You just made my day Lennart! Varför har jag inte vetat detta tidigare?)

Avokadogröna "vitvaror" och furustolar, furubord, furubokhyllor, furugolv och furukvistar så långt ögat nådde. Jordnära allmogekultur i stan. Obegripligt redan då! Det finns som tur är normalt mer tolerans idag, tror jag, än det gjorde då, så jag tror inte det är några problem för folk idag att välja vad fan som helst i kameraväg av skäl som att vara "politiskt korrekt", men det är inte detsamma som att inte ekonomin styr på ett helt annat sätt nu än då. På den tiden lade sig folk i, och kommenterade ofta på ett mycket burdust sätt, vad folk gjorde eller hade på sig. Det snällaste epitetet var väl "omedveten" eller "politiskt omedveten" i denna tid då man helst skulle vara motsatsen d.v.s. "medveten".

En "onödigt" snygg portfölj skulle aldrig passerat i fel sammanhang utan att stämplats som "klassfientlig" och så var det säkert med kameror också. Att tejpa över loggan på en i kritikens ögon "onödigt" flådig Nikon, var bara ett sätt att gardera sig mot kritiken och få folk att låta bli att bräka ut sin sociala kontroll. Jag kommer ihåg killen som kommer in på proggpartyt i frack och hög hatt (ärkesymbolen för kapitalisten). Det blev helt tyst tills folk fattade att han bara skojade lite. På det sättet var detta ingen bra tid.

 

[Bengf]

Den 60-70-talen kan man ju skratta åt idag men det var blodigt allvar för många. Kommer ihåg just det du nämner som en scen ur filmen "Miss och Mrs Sweden" eller nånting. Per Oscarsson är hantverkaren som kommer till kollektivet och ska fixa något. När han blir nödig ber han att få "pissa borgerligt", möts av visst ogillande men får väl till sist dispens eftersom han är utsocknes. I det kollektivet var det lite syndigt att ta muggen i besittning privat. (Skönt att inte betraktas som borgerlig bara för att man plåtade med dia. Det har jag inte vetat tidigare. You just made my day Lennart! Varför har jag inte vetat detta tidigare?)

Avokadogröna "vitvaror" och furustolar, furubord, furubokhyllor, furugolv och furukvistar så långt ögat nådde. Jordnära allmogekultur i stan. Obegripligt redan då! Det finns som tur är normalt mer tolerans idag, tror jag, än det gjorde då, så jag tror inte det är några problem för folk idag att välja vad fan som helst i kameraväg av skäl som att vara "politiskt korrekt", men det är inte detsamma som att inte ekonomin styr på ett helt annat sätt nu än då. På den tiden lade sig folk i, och kommenterade ofta på ett mycket burdust sätt, vad folk gjorde eller hade på sig. Det snällaste epitetet var väl "omedveten" eller "politiskt omedveten" i denna tid då man helst skulle vara motsatsen d.v.s. "medveten".

En "onödigt" snygg portfölj skulle aldrig passerat i fel sammanhang utan att stämplats som "klassfientlig" och så var det säkert med kameror också. Att tejpa över loggan på en i kritikens ögon "onödigt" flådig Nikon, var bara ett sätt att gardera sig mot kritiken och få folk att låta bli att bräka ut sin sociala kontroll. Jag kommer ihåg killen som kommer in på proggpartyt i frack och hög hatt (ärkesymbolen för kapitalisten). Det blev helt tyst tills folk fattade att han bara skojade lite. På det sättet var detta ingen bra tid.

Minns sextiotalet Farsan skulle skulle ner till bruket. Morsan sa det är köttbullar över, ska du lägga på smörgåsen. Farsan vart tvärförbannad. det gick inte för sig, Ost eller prickig korv var vad som gällde. Bengt

 

[Photocon]

Ja, den tiden tål förvisso att skratta åt. Kan ändå se något försonande i människosynen på sent 60/70/ och början av 80-tal (bortser då från rödvinsrevolutionärer o dyl). Allas lika värde var om inte en självklarhet så i alla fall en ledstjärna.

Under 90-talet smög sig en annan syn så sakterliga in och vi skördar resultatet nu.

Jag håller med Ulf Lundell. "De har stulit mitt folkhem".

Att det sedan fanns löjliga övertoner är en annan sak. Nu är det skamligt att vara sjuk, överviktig, arbetslös, förtidspensionrad. Kort sagt att vara allt annat än perfekt. En perfektionism som ingen kan definiera.

I över 1½ år har men vetat att det stod en lågkonjunktur för dörren. Hur har gemene man och styrande förberett sig inför den?

Nu är detta OT, men vill bara ha sagt att den största förlusten vi gjort under det senaste decenniet är tapp av empati samt en riklig ökning av ekonomer som leker Gud.

Det är en fotografisk utmaning att skildra detta förhållande istället för allt navelskåderi man ser i fotoblaskorna. Med många eller färre pixlar. Spelar ingen roll. Bara det blir dokumenterat.

 

[Anders Östberg]

Jag misstänkte att det var något sexuellt med storleken och att det nästan bara är mig det är fel på (de flesta tycker definitivt inte "less is more", så mycket har även jag fattat). Tillverkarna skulle väl inte göra onödigt stora objektiv och kameror för den delen om det inte tilltalat en majoritet som vill att omvärlden verkligen ska notera vilken häftig kamera de släpar omkring på. Vi som inte vill att den ska synas för mycket är i klar majoritet.
...

Jag vet inte om ni skojar eller inte egentligen ... men det här snacket om att stora kameror och objektiv skulle vara mandomsförlängare är jävligt tråkigt. Syns inte, finns inte, stick inte ut, var helst som alla andra Svensson och nöj dig med en kompaktdigitalare i Jantelagens tecken. Ta hellre dåliga bilder än risken att någon retar sig på dig. Gud så tråkig inställning det är i Sverige till allt som avviker från grått och lagom.

Välkommen in i Torvalla idrottshall, mörkt som en grotta, med ett politiskt korrekt litet objektiv så får vi se vad det blir för bilder. Det finns faktiskt skäl för ljusstyrka ibland, och därmed stora objektiv.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag vet inte om ni skojar eller inte egentligen ... men det här snacket om att stora kameror och objektiv skulle vara mandomsförlängare är jävligt tråkigt. Syns inte, finns inte, stick inte ut, var helst som alla andra Svensson och nöj dig med en kompaktdigitalare i Jantelagens tecken. Ta hellre dåliga bilder än risken att någon retar sig på dig. Gud så tråkig inställning det är i Sverige till allt som avviker från grått och lagom.

Välkommen in i Torvalla idrottshall, mörkt som en grotta, med ett politiskt korrekt litet objektiv så får vi se vad det blir för bilder. Det finns faktiskt skäl för ljusstyrka ibland, och därmed stora objektiv.

Vi skojar men bara lite. Det finns faktiskt fog för en undran ibland varför en del objektiv verkat bli större över tid. Vi menar inte en storlek som är motiverad av ökad ljusstyrka men det finns gott om exempel på motsatsen idag. Det här handlar inte om någon Jantelag utan om att även de som vill ha kameror med extra allt men i mindre förpackningar också ska kunna få det. Storlek är ett självändamål för en del och de har idag inga problem att få precis vad de vill för det är så utbudet till stor del ser ut. För de som inte söker detta finns idag ett betydligt mindre utbud, även om det finns tecken på att tillverkarna börjar uppmärksamma detta behov.

På den analoga tiden gjorde ju Leica en del små fina kompakta slitstarka kameror. Få har väl klagat på den optiken eller hur. Dessa kameror användes av många fotografer som ville ha något smidigt på sina reportage och resor. Både Pentax och Olympus gjorde små utmärkta välgjorda konsumentkamerahus som i Pentax fall ME, MX och i Olympus fall OM 1 och senare OM 2 som dock var en aning större. Pentax gjorde mycket små kompakta objektiv som passade dessa hus som hand i handske. Det är det jag pratar om. Jag önskar mig inget hellre än ett nytt kamerahus från Sony med precis extra allt som är betydligt mindre än både A700 och A900. Vi har inte pratat om sämre kvalitet. Vi har pratat om mindre grejor som inte är större än de behöver vara.

När du står i din idrottshall i mörkret där ute i Haninge, så vill dina motiv inget annat än att bli fotograferade. Det är ju så alla idrottsmän bygger sina varumärken eller hur. Jag har däremot ganska ofta varit i situationer där folk inte nödvändigt varit överentusiastiska över att se en kamera. Redan innan Al Quaida och Mulla Omars talibaner var det mycket impopulärt att exv. ta upp kameror när man åkte i gränsområdena mellan Afghanistan och Pakistan.

Inte sällan har folk som varit för påträngande funnit att stenar regnat över både dem själva och deras fordon. En del gånger i Afrika har jag önskat att jag hade haft en liten kompetent kompakt med Live View istället för en stor iögonfallande SLR. Jag har missat en hel del bilder därför att jag helt enkelt inte alltid vågat ta dem utan att fråga först(som 1986 alldeles efter maktövertagandet i Uganda) eller att situationen varit sådan att jag bedömt att rånrisken varit ganska överhängande. Att bli av med en kompakt ute på Nairobberys gator i Kenya, är kanske inte hela världen men en DSLR för 50 loppor är långtifrån lika kul. Sen är det faktiskt min erfarenhet att det är väldigt mycket lättare att skydda en kompakt eller mindre DSLR från smällar, vatten och damm än en större, även om det går det med med lite omsorg.

Så vi pratar inte om dåliga kameror och kvalitetskompromisser utan vi tror kanske bara inte att en kameras kompentens nödvändigtvis helt hänger samman med dess fysiska storlek. Vi undrar över varför vissa saker är som vi uppfattar dem vara. Man kan exv. undra varför en instegskamera är mindre än en semipro. Är det för att det inte går att göra lika kompetenta mindre kamror? Jag tror mycket väl att det går och att det mycket väl kan vara så att ett flertal köper kameror med ögonen som man länge köpte stereoanläggningar innan vi fick minianlägningar som även de låter bra numera och de också blev populära hos konsumenterna.

Så beroende på vad man tar bilder av, så finns det ibland en stor poäng att inte göra för mycket väsen av sig. Man stör helt enkelt motiven ibland med för mycket grejor. Om det uppfattas som grått, trist och lite väl lagom så är det fine för mig. Men det är faktiskt så ibland att "less is more" i en del situationer. Tänk bara på den vettskrämda närsynte bofinken Knut när han chockad skådade in i TV-teamets jättekamera!

 

[Göran Larsson]

Det finns faktiskt fog för en undran ibland varför en del objektiv verkat bli större över tid.

För att vi kunder kräver autofokus (helst med ultraljudsmotor inbyggd i objektivet), zoom-objektiv som inte ändrar storlek (måste alltså alltid vara långa), mm. Dagens objektiv fylls med mekanismer och elektronik som de små nätta Leica-objektiven aldrig innehöll.

 

[Sten-Åke Sändh]

För att vi kunder kräver autofokus (helst med ultraljudsmotor inbyggd i objektivet), zoom-objektiv som inte ändrar storlek (måste alltså alltid vara långa), mm. Dagens objektiv fylls med mekanismer och elektronik som de små nätta Leica-objektiven aldrig innehöll.

Nja, det är väl inte hela sanningen. Långtifrån alla nya objektiv har väl försetts med ultraljudsmotor. Dessutom har väl inga av dina 9 Minolta objektiv såna finesser heller vad jag kan se (om jag inte helt sett fel), och de stöder väl alla AF eller hur? Jag talar inte om stora telen i första hand som du förstår utan om beskedligare kortare brännvidder som man kan ta med sig på resa utan att få belastningsskador eller använda vid gatufoto. Är utrusningen för klumpig riskerar den bara att värma hyllan hemma.

Sen är det väl verkligen frågan om man vinner så mycket speed med ultraljudsmotor med vidvinklar, normaler och vidvinkel- och normalzoomar i jämförelse med skruv. Sony hänger väl med ganska bra med den nya inbyggda fokusmotorn eller hur. Det går ju i princip lika fort som med andra lösningar. Med långa telen är det en annan sak.

Sen finns det också för telezoomar olika tekniker för att göra objektiven mer kompakta och smidiga. Mitt Tamron 24-135mm har exv. hela tre teleskopdelar så trots att det är långt i utfällt läge är det mycket kompakt hopfällt. Däremot blir ju ett sånt objektiv lite runt om magen.

Om man vill ge en möjlighet till att göra verkligt kompakta kameror och objektiv, så är väl just det faktum att man har kvar den äldre lösningen det som gör detta möjligt. Istället för att förse varenda objektiv med en motor, så behöver man ju bara en enda inbyggd i kamerahuset. Om man inte får någon påtaglig prestandaförlust så har jag svårt att se annat än fördelar med det för allt annat än längre telen och telezoomar.

 

[Photocon]

För att vi kunder kräver autofokus (helst med ultraljudsmotor inbyggd i objektivet), zoom-objektiv som inte ändrar storlek (måste alltså alltid vara långa), mm. Dagens objektiv fylls med mekanismer och elektronik som de små nätta Leica-objektiven aldrig innehöll.

Korrekt iakttagelse i så mån att motorer i objektiven tar större plats.
Innerfokusering likaså.

Sedan vet jag inte precis om ALLA kunder kräver det. Har själv en liten nätt 50/1.4 till Sony A900 med klokoppling för AF. Väger styva 200 gram och jag skulle inte vilja byta det mot något med större diameter.

Personligen skulle jag gärna vilja ha en liten Leicaliknande mätsökarkamera med optiker i M-Leicaformat om kamerahuset hade samma eminenta fokuseringshjälpmedel för manuell fokusering. Men jag skulle knappas plåta action/sport med den.

Jag har en samling L-gluggar med usm och IS och de fyller sin funktion väl för de uppdrag jag ibland tar.

Men jag vill inte ha en enkilos 24-70/2.8L usm och en 1DsMkII/III när jag plåtar bland människor i olika miljöer.

Inte heller när jag är ute och flanerar. Då tar jag gärna en bra kompakt istället med rawmöjlighet. Exv en G9/G10,

Vad jag menar (och säkerligen också Sten-Åke) är att det är befriande att inte behöva belasta sig med mer utrustning än nödvändigt.

Slutligen har jag sett en del zoomar demonterade (ljussvaga) som har en ytterdiameter som kunde krympts med 35% enl reparatören. Enl honom är det bara av kosmetiska skäl och för att de ska se "häftiga" ut.

Så kontentan är att det ur konsumentsynpunkt säkert finns ett behov av både stora och små gluggar.

Men så snart en större storlek tillför något positivt rent optiskt är storlken klart befogad. Antar att du vet vad jag menar om du plåtat med ett Zeiss Sonnar 135/1.8 ZA.

Mvh/Lennart

 

[Göran Larsson]

Men så snart en större storlek tillför något positivt rent optiskt är storlken klart befogad. Antar att du vet vad jag menar om du plåtat med ett Zeiss Sonnar 135/1.8 ZA.

Ja, trots att jag bara har en Zeiss Sonnar 85/1.4 ZA.

 

[Sten-Åke Sändh]

Bra sammanfattning över de överväganden man kan göra av olika skäl. Håller med i allt du skriver Lennart. Självklart tycker jag det är helt OK om en mer ljusstark optik med naturnödvändighet för större front än en ljussvag. Men att göra objektiven onödigt bulliga bara för att folk ska tycka att de ser "maffigare ut" tycker i alla fall jag är lite fånigt och ofunktionellt.

Ska bli intressant att se vad som kommer att komma från Sony framöver. En ersättare till A700 kommer säkert att bli lika stor som den nuvarande för jag tror de flesta kanske vill ha det, vare sig det blir en FF (vilket jag tror) eller ej. Kanske en A500 skulle kunna vara en sådan nische där man försöker hålla ner mått och vikt men ändå ge oss något mycket kompetent.

 

[apersson850]

Stänga tråden? Vad är det för dumheter? Den kommer att självdö när den inte är intressant längre.

Vore bättre att stänga av möjligheten att helt i onödan citera inlägget ovanför istället, så blev det inte så mycket dubblerad text att plöja igenom.