Vad har det med standarder att göra? Samarbete kräver en mental förmåga att inse att samarbete ger mer än summan av delarna. Våra hjärnor är inte standardiserade.
Notera f.ö. att jag inte skrev att standarder alltid är usla. Inklusive felstavning:
T.ex. så är det ju bra att alla i hela världen kör bil på samma sida på vägen ...
Standarder ska vara lätta att definiera och lätta att ändra på. Tungrodda standardiseringsförfaranden hämmar innovation, eller i bästa fall gör standarder irrelevanta eftersom ingen bryr sig om dem. De bästa standarderna är sådana som standardiserar enkla saker, som elektriska stickproppar och storlekar på vattenledningsrör.
Så länge ett tekniskt område befinner sig i snabb utveckling så kommer ingen aktör att vilja låta sig hämmas av standarder. Det är när teknikutvecklingen mognat och går långsammare som standarder har sin plats. Då vet man vilken teknik som är bäst eller har fått störst spridning.
Nu ska jag vara ännu tydligare Per. Standardisering är något som skapas av människor för att det är rationellt. Standarder är både resultatet av samarbete och en förutsättning för ett effektivare samarbete. Så standarder är oupplösligt förenade med just det mänskliga samarbetet. Är det något som hänger ihop har i livet så är det standards och samarbete.
Standarder är något av det viktigaste vi har idag. Vi har standardiseringsinitiativ under FN för att underlätta intenationellt samarbete. Vi har The American National Institute of Standards and Technology som hanterar amerikansk standard. Vi har SIS (Swedish Standars Institute) i Sverige. W3C hanterar Internet-standards etc. Alla dessa finns för att underlätta sammarbete och är i sin tur resultat av mycket målmedvetet sammarbete på både nationell och internationell nivå. Även EU handlar enormt mycket om standardisering (kanske lite väl mycket ibland då det gränsar till det befängda att standardisera gurkors böjning och jordgubbars utseende, men ändå.). Alla branscher praktiskt taget utvecklar sina egna standarder för att underlätta samarbete. Så standards lever och andas samarbete. Det är själva essensen!
Bara för att klargöra ytterligare. Standardisering innebär inte att all framtida utveckling av en standards regelsystem avstannar när version 1.0 av den antagits och börjat användas. När en standard som den ser ut upplevs ha åkt isär från verkligeheten kommer den att skrotas eller revideras.
Till slut ett exempel: Är det verkligen någon idag som var med på den tiden, som skulle vilja ha tillbaka den röra som rådde på datormarknaden innan PC-standarden etablerades. Då fanns 1000 och en lycksökare som sålde 1000 och en hemdatorer som var fullständigt inkompatibla med varann trots att de var byggda kring samma processor ibland.
Är det verkligen folk som vill ha tillbaka tiden då man var beroende av att mjukvarutillverkare orkat skriva drivrutiner till just dina periferiprylar som bildskärmar, skrivare etc. etc. Om man måste byta en skrivare så var det långtifrån säkert att de mjukvaror man redan hade kunde hantera denna (inte ens om de uppgraderades). Det var verkligen ett elände för många som det ofta är i omogna branscher.
Är det någon som på allvar trott att vi skulle fått fler nyttiga och billigare applikationer som använts av fler användare om inte Windows och Mac standardiserat operativsystemen och fått alla applikationsutvecklare att anpassa sina program till dessa plattformar? Alternativet var att varje producent av applikationer själv utvecklade drivrutiner till all kringutrustning (och hur billigt hade det blivit). (Linux kan säkert vitalisera konkurrensen på klientdatorer framöver men idag är man inte riktigt där just därför att Linux ännu inte har ett lika heltäckande stöd för kringutrustning som Windows och Mac. Så var det också sagt så folk slipper gå igång på det för den debatten tycker inte jag riktigt hör hemma här).
Standardisering av RAW-format handlar också om att alla tillverkare av mjukvaror ska slippa göra RAW-filsadaptrar till just dina filer (X antal program X X-antal filformat). Istället kunde de koncentrera sig på applikationernas funktioner. Man måste alltid fråga sig vad den verkliga kostnaden är för det proprietära. Både i vår fotovärld och andra.
