Hur många år har du igentligen jobbat med Bill Gates./Bengt
Jag har jobbat 3-4 år på Esselte som produktchef för Microsoft-produkter och under 89-90 jobbade jag med mest med att lansera Windows och Windows-produkter från alla de tillverkare vi hade avtal med. På denna tid var Microsoft ganska små och mycket av detta jobb gjordes av de tre största distributörerna av vilka Esselte var en.
Jag var vid denna tid väldigt imponerad av Macens lösningar och tyckte Windows var riktigt uselt (innan version 3.0 kom som kunde hantera allt minne i PC:n och inte som tidigare bara 640kb och övrigt minne via ett litet minnesfönster och en speciell minneshanterare).
Men man ska komma ihåg att Windows var ett stort steg frammåt trots sin uselhet just genom att det standardiserade hantering av minne, drivrutiner för periferi. Gränssnittet för applikationer standardiserades också och dessa regler följdes av nästan alla (utom Lotus som alltid gjort allt tvärtom av princip). Genom det blev det mycket lättare att lära sig nya program. Programmen kunde dessutom utbyta data sins emellen statiskt via klippbord och dynamiskt via Dynamic Data Exchange (DDE) (oanvändbart innan version 3.0)
Alternativen var så ofantligt mycket sämre innan Windows. Vi satt själva och pillade på vår support med att skriva om skrivardrivrutiner och folk ringde in för de kunde inte få ut diagram från Lotus 1-2-3 liggande (för det måste man skiva in en kryptisk s.k. Escape kod på kommando raden i applikationen. Många vanliga användare fixade inte att hantera PC på den tiden.
Folk köpte också ofta dyra DOS-program som de inte klarade av att använda. Kommer ihåg en som hade köpt Lotus Agenda (s.k. PIM-program för personlig information). Inlärningströskeln var så hög att de ringde supporten och vill skicka tillbaka det. Supporten svarade då att vi inte tog tillbaka produkter där förpackningen brutits. "Jag vill inte ha några pengar", sa killen. "Jag vill bara att ni ska veta ett det där är ett skitprogram och jag vill att ni kastar skiten i en kontainer i er närhet åt mig".
De som inte upplevt hur jäkla dåligt PC-funkade vid denna tid då DOS regerade och programmen var isolerade textbaserade öar med mycket låg användarvänlighet kan inte förstå vad Windows och Mac betydde. Windows var dock fortsatt verkligen uselt fram till version 3.2 innan det började bli lite stil på allt.
Mac åkte cirklar kring allt annat, men tyvärr hade alltför få, åtminstone som jag kände råd att köpa en privat. Alla gnäller på Windows men man hör sällan någon kommentera det veritabla monopol Apple hade på precis allt. De kontrollerade OS, applikationer och periferi - rubbet. Ibland önskade man att Microsoft hade kunna kontrollera mer av den djungel periferi som gjorde livet till ett helvete för många. Mac fick tidigt plug and play som gjorde att man själv slapp sitta och försöka reda ut minneskonflikter mellan drivrutiner som inte fick plats i det minne som styrdes av gamla DOS mellan 640kb och 1 Mb. Det tog lång tid för Microsoft att få till sina lösningar, men deras sitts var mycket mer komplicerad än Mac-killarnas som hade koll på allt praktiskt taget själva.
Alla pratar om hur bra det är med konkurrens (och det är det oftast) men i vissa sammanhang funkar det inte om man inte kan samla ihop sig under en standard. Kan man inte standardisera på världsnivå genom politiska beslut i intenationella organisationer så återstår defacto standards (lokala standards kan vi glömma i detta sammanhang). Windows är en sådan. Vi kan tycka vad vi vill om det men det är det bästa vi har. Alternativet är kaos och det vill vi inte ha tillbaka tro mig.
Jag tycker t.o.m. att det är OK med vissa monopol, förutsatt att de sköter sig hyffsat. Monopol sägs fördyra produkter och det är säkert helt riktigt men det stämmer inte helt i Windowsmonopolets värld. Alla som vill kan utveckla program som går att köra på Windows eller Mac, förutsatt att man underordnar sig de regler som gäller för sådana applikationer. Så paradoxalt blir operativsystemsmonopolet själva förutsättningen för den skarpaste applikationskonkurrens som finns på någon plattform. Man tänker sällan på att en klusterfunktion följer med Windows Servrar som gör att man kan låta två servrar stötta varann om en går ner. På en minidator kan en sådan mjukvara kosta 1 miljon. Replikering ingår ofta om man köper en SQL-databas i Windows-världen. I IBM:s monopol-värld IBM I-series börjar man prata på en prisnivå av 100.000-tals kronor till kanske 1/2 miljon. Ingen pratar speciellt högt om IBM:s skyddade verksatd heller.
Windows finns på över 90% av alla persondatorer och de som utvecklar för Windows får en avsevärt större marknad för sina program än de som skriver för vilket annat operativsystem som helst. Konsumenterna får tillgång till en fullständigt förkrossande mängd applikationer för all typ av användning och det överlägset bästa stödet som går att få för kringutrustning. Tills något bättre kommer upp ska vi nog vara hyffsat glada åt att vi har en gemensam plattform som de flesta använder.
Personligen skiter jag i om det står Microsoft eller något annat på loggan Bengt. Jag jobbade även med att marknadsföra IBM OS/2 och OS/2-produkter. OS/2 var vid denna tid ett samarbete mellan IBM och Microsoft och avsevärt mycket bättre än Windows, men grejen var att det hade varken tillräckligt brett stöd för periferi och applikationer och Microsoft brydde sig aldrig om att flytta över senaste versionen av Word och Excel till OS/2 utan alltid näst senaste. Av dessa skäl tynade OS/2 bort och samarbetet upphörde. Vi kan tycka att det var synd att det bästa alternativet gick i graven men det är inte sällan det är så att de sämre billigare och enklare alternativen vinner men utan en standard som satte användarvänlighet i centrum vare sig den hette Windows eller Mac, hade vi aldrig sett denna snabba spridning av PC till var mans bord. Standard är nästan allt förutsatt att alla kan använda den på hyffsat lika villkor.
