Nu känns det som om vi har ganska få fasta punkter och än värre har det ju blivit sedan Lennarts granne brände ner sjöboden i fullständig okunnighet om att detta referensmotiv var Lennarts och vårt forums fasta punkt för hans och våra empiriska brusstudier. Det är nästan jämförbart med att man smält ner meterprototypen i Sevres.
Jaha, här ska man pinas offentligt för att man gör en kulturgärning och likviderar ett gammalt ruckel, som inte fyllde någon funktion annat än som brusgenerator! Jag vill å det bestämdaste hävda att detta var en välgärning, då sjöboden enligt obekräftade rykten direkt från Månbas Alpha ska ersättas av ett sämre begagnat cirkustält. Då detta tält är randigt i kraftigt kontrasterande färgsättning kommer det att obönhörligt avslöja degenererade autofokusalgoritmer (den som inte kan fokusera på det kan gå direkt i dimman), kromatisk abberation (den som ser färger i de monokroma linjerna har fått för lite träsprit) samt tunnformig distortion (den som ser tunnor där har fått för mycket träsprit, men det räknas som tunnformig destillation).
Dessutom är vi inte ens grannar, inte enligt sydsvensk definition i alla fall. Jag räknar inte sibirisk definition på granne. Där är man ju grannar om man kan se kondensstrimman från samma flygplan samtidigt...
Jag har inte ens hälsat på Lennart än, för att se (resterna av) boden, men jag jobbar på att bjuda in mig.
Det kan finnas en teknisk anledning till att man kan få oväntat bra resultat med pyttesmå sensorer. Ju längre en signal ska skickas, desto större risk att den blir kvaddad, eller åtminstone deformerad, på vägen. Det är ungefär som att risken att bli av med bagaget ökar exponentiellt gentemot hur många transfers man har när man flyger. Så även om det ligger sämre till med ursprunget på en liten sensor, som då har ännu mer mikroskopiska pixlar, har de ingen lång resa ut från sensorn, till närmsta förstärkare. Har man förstärkning på chipet ska signalen ändå till någon A/D någonstans först. Att jämföra en pyttekompakt med en fullformatare är ju där som att jämföra en dubbelsäng med en fotobollsplan. Lika otrevligt med småsten på vilken som helst av dem.
Om man då kör pyttesensorn på pyttekänslighet kan den ge vettiga resultat, sin pyttighet till trots.
Om man nu ska tillverka runda pixlar istället för fyrkantiga, hur ska mikrolinsen se ut? Ska den ändå vara fyrkantig? Eller sexkantig, som flugögats pixlar? Cirkulära mikrolinser kan ju per definition inte fylla ut hela utrymmet, så då tappar man lite ljus på det sättet. Såvitt jag har förstått har väl Canon täppt till mellanrummen mellan linserna på 50D? Fast de borde täppt till truten på de mer evangeliska reklammakarna istället, så att de sagt som det var i förväg. Då hade nog kommentarerna blivit mer entusiastiska, till skillnad från som det nu är, där "alla" förväntade sig fyrdubbel upplösning från 22% (linjärt) fler pixlar och dessutom brus som var så litet att det inte skulle höras någonting alls när utskriften trillar i golvet. Knappt ens om hela skrivaren trillar ner.
Kan på tal om denna tråd meddela att det är sant att om man går över en åker i vissa delar av Skåne, så fastnar leran på skorna. Eller på stövlarna, om man nu har sådana. Alla som gjort detta vet dessutom att genuin skånsk lera har förmågan att krypa upp längs stövelskaften, runt kanten och ner till strumporna. Trots att man aldrig går i lera djupare än några centimeter. Vad inte många vet, varken Tomi eller Pina, är att leran kan krypa upp till öronen, tränga in där och i grunden påverka hjärnans förmåga att lokalisera sjöbodar och detektera brus. Bifogar bild på äkta skånsk kryplera.
Meterprototypen har jag för övrigt lagt under ett bord som inte ville stå stadigt. Nu vinglar det inte en tum.
