Annons

Mänskliga ögats bländartal?

Produkter
(logga in för att koppla)
Att det skulle finnas muskler som direkt förändrar ögats fysiska form är en nyhet för mig - finns det någon referens till de anatomiska förutsättningarna för det?

Jäpp, det finns, från trettiotalet, doktor William H Bates; du får själv leta efter den om du har bråttom att hitta den. http://en.wikipedia.org/wiki/William_Bates_(physician)
Han har skrivit en bok som heter "Better eyesight without glasses" där en stor del av psykologin och fysiologin kring seendet förklaras, och där man med hjälp av olika moment som kan tränas, kan befrias från synfel i ögats optik.

Inom oftalmologien förekommer fortfarande en obekräftad tes att ögat inte är kromatiskt korrigerat, och att alltså färgseendet skulle vara en bearbetning i "centraldatorn" (hjärnan), men ögat har faktiskt tre brytande ytor, varav minst en bryter negativt, vilket är förutsättningen för att korrigera för färgfel med hjälp av dispersionen. Dessutom blir linsen tjockare vid ackomodation, genom att ciliarmuskeln slappnar vid närfokusering, vilket ökar den negativa brytningen. Den positiva brytningen i ögat ligger huvudsakligen i hornhinnan, där kammarvattnets brytningsindex bestämmer hur stor brytningen ska bli, alltså vätskan mellan lins och hornhinna.

Om ögat inte vore färgkorrigerat skulle man inte kunna se skarpt överhuvudtaget. Ögats färgkorrektion kan varieras, genom ciliarmuskelns förändring av den negativa brytningen mellan kammarvatten, lins och glaskropp. Musklerna som förändrar ögats form för att fokusera är till en del samma muskler som styr ögats rörelser i sid- och höjdled, men också övrig muskulatur i ögonhålan. All denna muskulatur är "glatt muskulatur", som inte styrs medvetet, utan det är, liksom andningen, blodkärlens sammandragning och hjärtats slag, omedvetna funktioner. Varje störning som man påför de här funktionerna leder till att man ser sämre, vilket gör att exempelvis glasögon är kontraproduktiva. En lins framför ögat tvingar det att fokusera "fel" för att se skarpt, och felen som tillförs genom att den optiska axeln inte sammanfaller med ögats, är svåra att korrigera, vilket gör att ögonrörelserna hämmas av linser som sitter monterade i bågar.

Den gängse oftalmologin har alltså en felaktig grundförutsättning i sina postulat, en förutsättning som inte är grundad på vetenskap, utan på tro. Man har gissat att linsen, på grund av sin form och likhet med linsen i en kamera, skulle vara positiv och det brytande elementet i ögat, men eftersom den ligger invid media med högre brytningsindex, är dess brytning negativ genom att ytorna är positivt krökta.

De förutsättningarna kan också göra att vi vill omvärdera begreppet "brännvidd", då ögat ju inte är luftfyllt, och brännvidden inte riktigt kan jämföras med motsvarande brännvidd i luft eller vacuum. Ögats bakersta rum är fyllt med en geléartad substans som har större brytningsindex än luft, "glaskroppen".
 
Senast ändrad:
Mycket intressant, kan ju vara en förklaring till varför man stegvis tvingats 'uppgradera' sina myopikorrigerande glas
 
Mycket intressant, kan ju vara en förklaring till varför man stegvis tvingats 'uppgradera' sina myopikorrigerande glas

En helt korrekt slutsats. Jag har haft synfel, med myopi och astigmatism, som gjorde att jag hade glasögon som villkor till mitt körkort. Sedan jag gick igenom dr Bates metod och tränade upp min syn har jag haft perfekt syn, och efter att jag fick läkarintyg på det togs villkoret bort ur körkortet. Jag var bussförare då, och det var drygt trettio år sedan.
 
Jäpp, det finns, från trettiotalet, doktor William H Bates; du får själv leta efter den om du har bråttom att hitta den. http://en.wikipedia.org/wiki/William_Bates_(physician)
Han har skrivit en bok som heter "Better eyesight without glasses" där en stor del av psykologin och fysiologin kring seendet förklaras, och där man med hjälp av olika moment som kan tränas, kan befrias från synfel i ögats optik.

Inom oftalmologien förekommer fortfarande en obekräftad tes att ögat inte är kromatiskt korrigerat, och att alltså färgseendet skulle vara en bearbetning i "centraldatorn" (hjärnan), men ögat har faktiskt tre brytande ytor, varav en bryter negativt, vilket är förutsättningen för att korrigera för färgfel med hjälp av dispersionen. Dessutom blir linsen tjockare vid ackomodation, genom att ciliarmuskeln slappnar vid närfokusering, vilket ökar den negativa brytningen. Den positiva brytningen i ögat ligger huvudsakligen i hornhinnan, där kammarvattnets brytningsindex bestämmer hur stor brytningen ska bli, alltså vätskan mellan lins och hornhinna.

Om ögat inte vore färgkorrigerat skulle man inte kunna se skarpt överhuvudtaget. Ögats färgkorrektion kan varieras, genom ciliarmuskelns förändring av den negativa brytningen mellan kammarvatten, lins och glaskropp. Musklerna som förändrar ögats form för att fokusera är till en del samma muskler som styr ögats rörelser i sid- och höjdled, men också övrig muskulatur i ögonhålan. All denna muskulatur är "glatt muskulatur", som inte styrs medvetet, utan det är, liksom andningen, blodkärlens sammandragning och hjärtats slag, omedvetna funktioner. Varje störning som man påför de här funktionerna leder till att man ser sämre, vilket gör att exempelvis glasögon är kontraproduktiva. En lins framför ögat tvingar det att fokusera "fel" för att se skarpt, och felen som tillförs genom att den optiska axeln inte sammanfaller med ögats, är svåra att korrigera, vilket gör att ögonrörelserna hämmas av linser som sitter monterade i bågar.

Den gängse oftalmologin har alltså en felaktig grundförutsättning i sina postulat, en förutsättning som inte är grundad på vetenskap, utan på tro. Man har gissat att linsen, på grund av sin form och likhet med linsen i en kamera, skulle vara positiv och det brytande elementet i ögat, men eftersom den ligger invid media med högre brytningsindex, är dess brytning negativ genom att ytorna är positivt krökta.

Härligt inlägg.

När jag har glasögon på mig får jag blå-gul CA. Utan glasögon ingen CA alls. Alltså görs inte CA-korrigeringen i hjärnan, alternativt, är felet för stort för hjärnan att kompensera.

Med linser finns CA-felet men är mkt mindre. Antagligen för att avståndet till linsen är mindre.

Tror på din teori.
 
Jäpp, det finns, från trettiotalet, doktor William H Bates; du får själv leta efter den om du har bråttom att hitta den. http://en.wikipedia.org/wiki/William_Bates_(physician)
Han har skrivit en bok som heter "Better eyesight without glasses" där en stor del av psykologin och fysiologin kring seendet förklaras, och där man med hjälp av olika moment som kan tränas, kan befrias från synfel i ögats optik.

Inom oftalmologien förekommer fortfarande en obekräftad tes att ögat inte är kromatiskt korrigerat, och att alltså färgseendet skulle vara en bearbetning i "centraldatorn" (hjärnan), men ögat har faktiskt tre brytande ytor, varav minst en bryter negativt, vilket är förutsättningen för att korrigera för färgfel med hjälp av dispersionen. Dessutom blir linsen tjockare vid ackomodation, genom att ciliarmuskeln slappnar vid närfokusering, vilket ökar den negativa brytningen. Den positiva brytningen i ögat ligger huvudsakligen i hornhinnan, där kammarvattnets brytningsindex bestämmer hur stor brytningen ska bli, alltså vätskan mellan lins och hornhinna.

Om ögat inte vore färgkorrigerat skulle man inte kunna se skarpt överhuvudtaget. Ögats färgkorrektion kan varieras, genom ciliarmuskelns förändring av den negativa brytningen mellan kammarvatten, lins och glaskropp. Musklerna som förändrar ögats form för att fokusera är till en del samma muskler som styr ögats rörelser i sid- och höjdled, men också övrig muskulatur i ögonhålan. All denna muskulatur är "glatt muskulatur", som inte styrs medvetet, utan det är, liksom andningen, blodkärlens sammandragning och hjärtats slag, omedvetna funktioner. Varje störning som man påför de här funktionerna leder till att man ser sämre, vilket gör att exempelvis glasögon är kontraproduktiva. En lins framför ögat tvingar det att fokusera "fel" för att se skarpt, och felen som tillförs genom att den optiska axeln inte sammanfaller med ögats, är svåra att korrigera, vilket gör att ögonrörelserna hämmas av linser som sitter monterade i bågar.

Den gängse oftalmologin har alltså en felaktig grundförutsättning i sina postulat, en förutsättning som inte är grundad på vetenskap, utan på tro. Man har gissat att linsen, på grund av sin form och likhet med linsen i en kamera, skulle vara positiv och det brytande elementet i ögat, men eftersom den ligger invid media med högre brytningsindex, är dess brytning negativ genom att ytorna är positivt krökta.

De förutsättningarna kan också göra att vi vill omvärdera begreppet "brännvidd", då ögat ju inte är luftfyllt, och brännvidden inte riktigt kan jämföras med motsvarande brännvidd i luft eller vacuum. Ögats bakersta rum är fyllt med en geléartad substans som har större brytningsindex än luft, "glaskroppen".

Antar att det är samma metod som används för närsynta i japan. Undras varför den inte används (mer) här? "alla" har ju linser/glasögon istället.
 
Antar att det är samma metod som används för närsynta i japan. Undras varför den inte används (mer) här? "alla" har ju linser/glasögon istället.

Kan det möjligen vara att det inte finns mycket pengar att tjäna på att folk tränar bort sina synfel i stället för att köpa linser och glasögon eller att ta dyra laserbehandlingar?
 
Bates metod kan väl snarast räknas som "alternativmedicin". Det finns mig veterligen inget vetenskapligt stöd för att den fungerar.
 
Bates metod kan väl snarast räknas som "alternativmedicin". Det finns mig veterligen inget vetenskapligt stöd för att den fungerar.

Jag slängde mina glasögon 1979, och jag har sett bra sedan dess, oavsett vetenskapligt stöd. När min syn testades vid läkarundersökningen för körkortet sade både läkaren och sjuksköterskan att det inte var möjligt att synen skulle kunna bli bättre av träning, men likförbaskat hade jag helt felfri syn trots att jag tidigare hade behövt glasögon. Visst kan det ses som "anekdotiskt", men inte desto mindre har jag faktiskt under ungefär halva livet dragits med närsynthet, och den gick över när jag gjorde övningarna efter att ha läst boken "Better eyesight without glasses" av Bates. Jag lär knappast ha fått förbättringen via presbyopi vid 33 års ålder.

Det är väl också ganska klart att de som prövade det "vetenskapligt" kunde ha orsak att hitta fel i både teori och praktik, eftersom det omvärderar allt man tidigare har sysslat med och hotar att dra bort en mycket lönsam kassako från kåren. Jag har i alla fall ingen annan förklaring till att min syn efter träningen var perfekt än att det faktiskt funkar.
 
... har jag faktiskt under ungefär halva livet dragits med närsynthet, och den gick över när jag gjorde övningarna efter att ha läst boken "Better eyesight without glasses" av Bates. Jag lär knappast ha fått förbättringen via presbyopi vid 33 års ålder.
Bates hävdade tydligen också att "persons with normal sight can look directly at the sun, or at the strongest artificial light, without injury or discomfort". Är det något du praktiserar?
 
Bates hävdade tydligen också att "persons with normal sight can look directly at the sun, or at the strongest artificial light, without injury or discomfort". Är det något du praktiserar?

Jag brukar inte göra det ofta, och framför allt så fixerar jag inte solen. Men jag kan titta mot den utan obehag.

När det gäller exempelvis elsvetsens båge, så har den en väldigt stor andel UV, som faktiskt bränner hornhinnan på samma sätt som huden bränns när man solar för mycket, så även om bågen inte skadar näthinnan, så kan den skada hornhinnan med sveda som följd, s.k. svetsblänk. Man kan också få samma symptom på sjön eller i polartrakterna (snöblindhet), och det är alltså "solbränna" på hornhinnan. Det går över, men det är obehagligt.

Något som jag i alla fall lärde mig av just det, var att jag inte behövde bekymra mig över om mötande förare inte bländade av. Jag kan se en mötande bils helljus utan att bli bländad, genom att helt enkelt inte bry mig om det och framför allt genom att inte fixera blicken vid det.

Däremot har det hänt någon gång när jag är väldigt trött att jag inte ser skarpt, och då kan det hjälpa med palmering, men det vettigaste är så klart att helt enkelt vila. När jag är utvilad ser jag alltid bra; suddig syn är ett stressymptom. Större delen av Bates övningar går ut på att slappna av, och en vanlig teknik är palmering, att täcka ögat med handen.

En annan del av tekniken för att kunna se skarpare är att bekanta sig med det man ska se. Bates upptäckte att barn blev närsynta när de försökte se vad man skrev på tavlan, och stressen, ansträngningen när eleven försökte tolka vad det stod där förvärrade myopin. En av övningarna är att då och då läsa en testtavla; samma tavla varje gång. Man lär sig så småningom vilka bokstäver som står där, och när man är bekant med dem är det lättare att se dem skarpt. Myopin hos barn uppstod när de försökte läsa innan de hade blivit riktigt bekanta med bokstävernas former och ordbilderna. Om formerna är mer bekanta är de lättare att se och tolka. Övningarna är enkla, och de fungerar.

Självklart kan det finnas fel i hans teorier, men helt fel har han inte. Just det där att linsen skulle sköta ackomodationen har jag väldigt svårt att tänka mig, eftersom den är innesluten mellan två optiska medier som har nästan samma brytningsindex. Tillskottet som den kan ge till positiv eller negativ brytning är ganska litet, och det krävs en bättre förklaring, eftersom den gängse inte är trovärdig. Att ögat inte skulle vara färgkorrigerat är också rent nys; det måste helt enkelt finnas någon förklaring till att evolutionen valde ett system med tre brytande ytor, när det räcker med en om den kan vara okorrigerad.
 
Självklart kan det finnas fel i hans teorier, men helt fel har han inte. Just det där att linsen skulle sköta ackomodationen har jag väldigt svårt att tänka mig, eftersom den är innesluten mellan två optiska medier som har nästan samma brytningsindex. Tillskottet som den kan ge till positiv eller negativ brytning är ganska litet, och det krävs en bättre förklaring, eftersom den gängse inte är trovärdig. Att ögat inte skulle vara färgkorrigerat är också rent nys; det måste helt enkelt finnas någon förklaring till att evolutionen valde ett system med tre brytande ytor, när det räcker med en om den kan vara okorrigerad.

Men brytningsindex i linsen är faktiskt markant HÖGRE än i de omgivande materialen, ca 1,42 i linsen (varierar lite grann runt detta värde) gentemot 1,337 i kammarvattnet och 1,336 i glaskroppen så eftersom linsen är dubbelkonvex ger den ett märkbart positiv bidrag även i sin rätta omgivning och detta gör att den kan användas för att fokusera genom att ändra dess form.

Ögat är definitivt inte färgkorrigerat utan det hela förvärras snarare eftersom linsens Abbetal är lite lägre (52) än kammarvatten och glaskopp (61). Det finns förresten fyra brytande ytor luft/hornhinna (här finns den största brytningen), hornhinna/kammarvatten (liten men inte helt obefintlig brytning eftersom brytningsindex i hornhinna är lite högre än kammarvattnets), kammarvatten/lins (halvstor brytning som ökar påtagligt vid fokusering, det verkar vara främst denna yta som ändras) och lins/glaskropp (på långt avstånd mer än den förra men denna yta verkar inte ändras så mycket vid fokusering). Var och en av dessa ytor har en funktion som går att förstå ur ett utvecklingsperspektiv (att hornhinnan håller kammarvattnet inneslutet och liknande, inga konstigheter alltså).

Att evolutionen inte klarat att lösa färgkorrigeringens gåta beror på att den bara förfinar och utvecklar ett grundkonceptet, den "uppfinner" inget revolutionerande nytt utan får lita på mutationer som i de allra flesta fall är återvändsgränder. Att t.ex. tänka sig en mutation som skapar fluoritkristaller i ögat utan att detta den första årmiljonen är så negativt för organismen att den dör ut är helt enkelt inte rimligt:)

Tvärtom kan man se frånvaron av kromatisk korrektion som ett starkt stöd för evolution gentemot s.k. "intelligent" design (ingen intelligent designer hade gjort så här:)).

Tillägg: Alvar Gullstrands namn borde ha nämnts redan i de första svaren, han redde ut detta redan för hundra år sedan (Nobelpris 1911).

Tillägg 2: Att brännviddsuppgifterna skiljer sig så mycket åt beror på att vi i fallet med ögat inte har samma brytningsindex i motiv- och bildrymd (motivet finns i luft medan vätskan i glaskroppen har ett brytningsindex på 1,336). Brännvidden i motivrymden (där ju ingångspupillen finns) är därför bara ca 75 % av den i bildrymden (med vanliga objektiv där vi har luft på ömse sidor blir de två brännvidderna lika stora så därför tänker nog de flesta inte på att det finns två brännvidder).

Ska vi räkna ut ljusstyrkan utgående från ögats pupillstorlek är det alltså den kortare främre brännvidden vi ska dividera pupilldiametern med (enligt Gullstrands välbeprövade och under 100 år förfinade modell är denna omkring 17 mm).
 
Senast ändrad:
Bates hävdade tydligen också att "persons with normal sight can look directly at the sun, or at the strongest artificial light, without injury or discomfort". Är det något du praktiserar?

Tog han inte bort det själv? Det ska enligt wikin har tagits bort till andra utgåvan.

Att titta på starka ljuskällor är förstås skadligt på dagen och på natten förstörs nattsynen för en stund.
 
Jag slängde mina glasögon 1979, och jag har sett bra sedan dess, oavsett vetenskapligt stöd. När min syn testades vid läkarundersökningen för körkortet sade både läkaren och sjuksköterskan att det inte var möjligt att synen skulle kunna bli bättre av träning, men likförbaskat hade jag helt felfri syn trots att jag tidigare hade behövt glasögon. Visst kan det ses som "anekdotiskt", men inte desto mindre har jag faktiskt under ungefär halva livet dragits med närsynthet, och den gick över när jag gjorde övningarna efter att ha läst boken "Better eyesight without glasses" av Bates. Jag lär knappast ha fått förbättringen via presbyopi vid 33 års ålder.

Det är väl också ganska klart att de som prövade det "vetenskapligt" kunde ha orsak att hitta fel i både teori och praktik, eftersom det omvärderar allt man tidigare har sysslat med och hotar att dra bort en mycket lönsam kassako från kåren. Jag har i alla fall ingen annan förklaring till att min syn efter träningen var perfekt än att det faktiskt funkar.

Hur stort var felet före träningen och hur stort var synfelet efter?

Själv har jag -1.75 (har haft samma fel i 20 år) och märker att det blir bättre på sommaren. Antagligen för att jag läser mindre samt att det är så mycket ljusare så skärpedjupet hjälper till. Fast jag blir alltid förvånad när jag tar på mig glasögonen efter en dag på sjön, att man kan se så bra, när det är dags att köra bil hem.
 
Bländande kunskaper fördelas här, och jag läser allt med stort intresse.
När Charles Robert Darwin och Sony slagit sig ihop så fixar dom nog evolutionen.

Mvh. /Lennart Erik Edlund
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar