ErlandH
Aktiv medlem
Att man kan uppleva skärpedjup om man koncentrerar sig på just den uppgiften är självklart. Det innebär dock inte att man normalt uppfattar skärpedjup.
Mänskliga ögats bländartal?
- Trådstartare drejjan
- Start datum
Alagazam
Avslutat medlemskap
Nej, men det är väl inte det vi pratar om?
Jag pratar om skärpedjup, inget annat. Ögonblicksbilden. Den som kameran tar, och som vi rimligen jämför med i en tråd som handlar om ögats likhet med ett objektiv.
Alagazam
Avslutat medlemskap
Om man uppfattar något i det fallet så är det skärpedjup. Man uppfattar definitivt inte hela bilden (synfältet/brännvidden) som skarp.
smilfinken
Aktiv medlem
Jag är nog mao inte helt normal ifall det är så att "vi" beter oss så - själv upplever jag det som att jag väldigt ofta tittar på en detalj i omgivningen framför mig snarare än stirrar ut i rymden och ser hela omgivningen skarpt.
Uppenbart undantag känns väl spontant som bilkörning, men titta på en skärm, läsa en bok, arbeta med något verktyg - nog tittar jag rätt noga på en punkt eller ett plan just då. I skrivande stund är inte pennstället på mitt skrivbord lite bakom skärmen - eller tangentbordet - alls skarpt för mig, men det kanske är så att jag har dåligt bildminne också.
ErlandH
Aktiv medlem
Men det är ju detta som är problemet med ditt resonemang: du förutsätter att ögat tar "ögonblicksbilder". Det gör det inte. Ögat fungerar inte som en kamera.
cocuyo
Avslutat medlemskap
Jag är nog mao inte helt normal ifall det är så att "vi" beter oss så - själv upplever jag det som att jag väldigt ofta tittar på en detalj i omgivningen framför mig snarare än stirrar ut i rymden och ser hela omgivningen skarpt.
Uppenbart undantag känns väl spontant som bilkörning, men titta på en skärm, läsa en bok, arbeta med något verktyg - nog tittar jag rätt noga på en punkt eller ett plan just då. I skrivande stund är inte pennstället på mitt skrivbord lite bakom skärmen - eller tangentbordet - alls skarpt för mig, men det kanske är så att jag har dåligt bildminne också.
Eftersom du uppenbarligen kan läsa, så skannar du av texten, som fyller ganska mycket större synvinkel än din skarpseende gula fläck. Du fixerar inte ett litet område på cirka en halv bågminut när du tittar på en text, och inte heller de kanske två grader som den gula fläcken omfattar. Du läser ju faktiskt texten, trots att den upptar flera grader av ditt synfält.
iSolen.se
Guest
Se ögat mer som en filmkamera med bra minnesfunktion.
Ögat funkar inte som en kamera, det hoppar runt mkt för att förbättra skärpa och rumsuppfattning mm mm mm.
cocuyo
Avslutat medlemskap
Var fick du "stirrar" ifrån. Jag har inte tagit upp det, men det är ju faktiskt "stirrar" man gör när man tittar i riktmedel, eller när du fixerar hörnet på din skärm och inte ser bakgrunden skarpt. Om du inte stirrar, utan i stället låter dina ögon arbeta utan att tänka på det, så kan du förhoppningsvis se skarpt, och om du inte gör det, så fungerar din syn inte riktigt så bra som den skulle kunna göra.
Jag har aldrig föreslagit att någon ska stirra.
smilfinken
Aktiv medlem
Det må så vara att mer än ett område som täcks av gula fläcken är skarpt, men så som jag tolkar det du skriver (vilket förvisso kan antyda att min förmåga att förstå skriven text är överskattad) så borde, överlag och i de flesta situationer, det mesta runt om kring mig upplevas som skarpt dessutom - vilket jag inte riktigt kan instämma i.
(Att man kan blunda och sedan beskriva sin omgivning som annat än suddiga fläckar beror väl snarare på att man antagligen tittat på alla saker omkring sig vid något tillfälle rätt nyligen, inte att de var skarpa senast man hade ögonen öppna.)
smilfinken
Aktiv medlem
Jag har inte sagt att du föreslagit att någon ska stirra heller, om vi nu ska hänga upp oss på exakta formuleringar på det sättet. (Det var heller inte jag som gjorde inlägget om hörnet på någon skärm, för den delen.)
Jag påstår däremot att det är en skillnad på ditt och mitt sätt att uppleva omvärlden, ifall du känner att nästan allting nästan alltid är skarpt, och det bara är i väldigt specifika situationer som det inte är så medan jag snarare känner att det för det mesta är någon eller några detaljer som är skarpa för mig medan det som är runt omkring är mer eller mindre suddigt.
(Eftersom du kommenterar det - min syn testade jag för cirka en månad sedan, jag fick förslaget att återkomma om fem-tio år istället för att se om jag kanske behövde glasögon då, så just detaljskärpan har jag synbarligen inget problem med. Periferiseendet testar väl däremot inte optikern specifikt, å andra sidan.)
Alagazam
Avslutat medlemskap
Har du missat vad vi pratar om?
Alagazam
Avslutat medlemskap
Jag vet att inte ögat fungerar som en kamera, men det är inte det jag diskuterat. Vi har pratat om skärpedjup i ett givet ögonblick. Åtminstone är det vad jag pratat om hela tiden. Ska man jämföra en kamera med ögat (vilket ju tråden handlar om) så måste man ju göra den jämförelsen relevant.
Konstaterar man att en kamera och det mänskliga ögat inte fungerar likadant finns det inget diskussionunderlag för den här tråden överhuvudtaget.
iSolen.se
Guest
Trodde vi pratade fokus/fokusering.
Kameran och ögat funkar väldigt olika, det är det väl ingen som säger emot?
Kamerajämförelsen gjordes och slutfördes i de första inläggen. 17-24mm, f/2 till f/3. ISO och cropfaktor saknas dock. Crop 2-3? ISO 50 på dagen 20 000 på natten?
Niklas Groop
Aktiv medlem
Tråden handlade väl om jämförelse mellan objektivet och ögat. Kameran kom in senare.
/Niklas
Alagazam
Avslutat medlemskap
Absolut. Helt korrekt. Det var väl när hjärnan kom med i diskussionen rätt tidigt som kameran också gjorde det.
Alagazam
Avslutat medlemskap
Det enda jag pratat om är att skärpedjupet finns även för ögat, i ett givet ögonblick - precis som för kameran.
iSolen.se
Guest
Och de fysiska värdena kom fram. Case closed i så fall.
Alagazam
Avslutat medlemskap
Ja, du och jag har nog inte olika uppfattningar om skärpedjupets existens även för ögat.
gpq
Aktiv medlem
Så här upplever jag själv "skärpedjupet". Normalt sett så tänker jag inte på att saker och ting som ligger långt ifrån fokusplanet som suddiga. Men jag går normalt sett inte runt och tänker på att jag ska andas heller. Ändå gör jag det.
Om jag försöker fundera på hur det ser ut med skärpa så kan jag ganska lätt upptäcka att saker långt borta blir suddiga om jag fokuserar på något nära, och tvärt om. Jag märker även att fokusomställningen tar en liten stund om det är stor skillnad, gissningsvis för att det tar en liten stund för musklerna att forma ögat. Prova att sätta fingertoppen 5 cm framför ena ögat och växla mellan att fokusera på den och på en vägg som ligger långt bort. Då tycker jag man ganska tydligt märker att allting inte är skarpt samtidigt. Det går även att hålla upp ytterligare ett finger 5 cm åt sidan i förhållande till det första, och uppleva en skillnad i fokus på det, även om man inte tittar direkt på det. Man behöver alltså inte ha dem i en rak linje som sikteskorn+mål.
Ed: jag börjar nog bli gammal, 5 cm ifrån ögat var lite jobbigt även om det går efter en stund, 10 kanske är mer bekvämt
Om jag försöker fundera på hur det ser ut med skärpa så kan jag ganska lätt upptäcka att saker långt borta blir suddiga om jag fokuserar på något nära, och tvärt om. Jag märker även att fokusomställningen tar en liten stund om det är stor skillnad, gissningsvis för att det tar en liten stund för musklerna att forma ögat. Prova att sätta fingertoppen 5 cm framför ena ögat och växla mellan att fokusera på den och på en vägg som ligger långt bort. Då tycker jag man ganska tydligt märker att allting inte är skarpt samtidigt. Det går även att hålla upp ytterligare ett finger 5 cm åt sidan i förhållande till det första, och uppleva en skillnad i fokus på det, även om man inte tittar direkt på det. Man behöver alltså inte ha dem i en rak linje som sikteskorn+mål.
Ed: jag börjar nog bli gammal, 5 cm ifrån ögat var lite jobbigt även om det går efter en stund, 10 kanske är mer bekvämt
