ntz
Aktiv medlem
Några tankar
Problemet med bedömningen av en bild är att den kan vara mer respektive mindre än summan av dess beståndsdelar.
Med beståndsdelar menar jag rentav mätbara storheter liksom skärpa, skärpedjup, ljus, färg, harmonin i kompositionen etc samt icke kvantitativa storheter som associationer, känslomässiga retningar etc som motivet såsom det återges i bilden förmedlar eller framkallar.
Det finns ett minimum av mätbara objektiva faktorer som kan indikera en kvalitetsnivå i en specifik bild. Ett problem är hur tillförlitliga dessa ”mätinstrument” är och om man mäter det som var avsett att mätas samt vilket värde som det har för helhetsbedömningen av en bild. En bild med dålig skärpa, icke naturliga färger och ljus kan vara ett underverk medan en tekniskt perfekt bild kan vara totalt intetsägande. Det är väl bekant att fotografer smörjer frontlinsen med fett för att skapa oskärpa.
David Björkens jämförelse mellan musikaliska verk och fotografin är bra men kräver en lång analys och diskussion. Musik är i grund och botten matematik men det är inte så som vi upplever den när vi lyssnar på ett musikaliskt verk. Det är den subjektiva känslan som gör att vi upplever ett specifikt musikaliskt verk på det sätter som vi gör. Man kan genom matematiska beräkningar skapa näst intill ”perfekt” musik men hur vi kommer att uppleva den är en annan fråga. I vilket fall det är känslan som helheten förmedlar eller framkallar som är det viktigaste och gör att ett verk upplevs som bra eller mindre bra. Jag vill påstå att det samma gäller för fotografierna. Jag älskar klassisk musik men även folkmusik från olika delar av världen. Båda framkallar emotionella retningar hos mig och jag vägrar betygsätta eller jämföra dem. Antingen tycker jag om ett stycke eller inte. Finner det intressant eller inte. Rimsky-Korsakovs ”Sheherazade” och en specifik folksång framkallar hos mig liknande känslor fastän på olika sätt. På samma sätt kan jag uppleva bilder. Oavsett vem skaparen är och vilken status denne har. Det är upplevelsen som räknas vilken tyvärr eller tack och lov är ytterst subjektiv.
Problemet med bedömningen av en bild är att den kan vara mer respektive mindre än summan av dess beståndsdelar.
Med beståndsdelar menar jag rentav mätbara storheter liksom skärpa, skärpedjup, ljus, färg, harmonin i kompositionen etc samt icke kvantitativa storheter som associationer, känslomässiga retningar etc som motivet såsom det återges i bilden förmedlar eller framkallar.
Det finns ett minimum av mätbara objektiva faktorer som kan indikera en kvalitetsnivå i en specifik bild. Ett problem är hur tillförlitliga dessa ”mätinstrument” är och om man mäter det som var avsett att mätas samt vilket värde som det har för helhetsbedömningen av en bild. En bild med dålig skärpa, icke naturliga färger och ljus kan vara ett underverk medan en tekniskt perfekt bild kan vara totalt intetsägande. Det är väl bekant att fotografer smörjer frontlinsen med fett för att skapa oskärpa.
David Björkens jämförelse mellan musikaliska verk och fotografin är bra men kräver en lång analys och diskussion. Musik är i grund och botten matematik men det är inte så som vi upplever den när vi lyssnar på ett musikaliskt verk. Det är den subjektiva känslan som gör att vi upplever ett specifikt musikaliskt verk på det sätter som vi gör. Man kan genom matematiska beräkningar skapa näst intill ”perfekt” musik men hur vi kommer att uppleva den är en annan fråga. I vilket fall det är känslan som helheten förmedlar eller framkallar som är det viktigaste och gör att ett verk upplevs som bra eller mindre bra. Jag vill påstå att det samma gäller för fotografierna. Jag älskar klassisk musik men även folkmusik från olika delar av världen. Båda framkallar emotionella retningar hos mig och jag vägrar betygsätta eller jämföra dem. Antingen tycker jag om ett stycke eller inte. Finner det intressant eller inte. Rimsky-Korsakovs ”Sheherazade” och en specifik folksång framkallar hos mig liknande känslor fastän på olika sätt. På samma sätt kan jag uppleva bilder. Oavsett vem skaparen är och vilken status denne har. Det är upplevelsen som räknas vilken tyvärr eller tack och lov är ytterst subjektiv.
Hoppas det var givande för den som kommenterade att se och sätta ord på..
