Kallar du dej fotograf eller bildbehandlare?

[Jottas]

Om någon vill göra allt i kameran, vilket inte är min modell, så har jag inga som helst problem med det, men "den andra sidan" har däremot starka åsikter om vad jag får göra.

Mycket märklig inställning. Så allt som är emot din åsikt då är förkastligt och bör fördrivas? Nä jag tror du får problem även i andra typer av diskussioner med den inställningen. Märker du att du sätter dig själv mycket högt och klumpar ihop den elaka motståndaren.

Sen förstår jag inte den här grejjen att du alltid måste få sista ordet, jag har ju snackat med dig förut och även läst vad andra diskussioner har gett, och du kan angripa allt som inte hör till ämnet. Du säger bara att alla ska få göra som dom vill och att du är storsint, men att du ändå är med i diskussionen för att? Jag har lite svårt att förstå varför?

Och jag vet att du kommer att lägga sista kommentar innan vi är klara men det, men det är lite fånigt.

 

[petter.oj.norman]

Lite längre ner i det här blogginlägget kan du se att det finns såna fotogafer fortfarande. Och att det var bråttom beror på att man måste exponera och framkalla plåten inna den stelnat, inom 15 min.

http://www.fotosidan.se/blogs/graal-blog/blog-88-24-vatt-och-torrt.htm

Härligt!

Hoppas att fotografen i min berättelse hade lite mer tid på sig. För jag gissar att han inte åkte helikopter till Väddö.

Petter ...

 

[Jottas]

På sätt och vis är man mera fotograf när man jobbar i mörkrummet, eftersom det är just fotografisk teknik som används där (bilden får sitt utseende genom ljuskänsligt material belyses på olika sätt)? Men det är väl som att svära i kyrkan om man påstår något sådant. Kanske har man mera rätt att kalla sig fotograf om man jobbar i mörkrummet?

I det analoga mörkrummet finns ett rätt så förutsägbart slutresultat. Det finns inte en miljard olika möjligheter att "förvanska" en bild. Därför tycker jag som du att man kan lägga in mörkrummet i begreppet fotografi, fotograf. Det är i princip en process för sv/v och en för färg. Man kan oftast styra lite av kontrasten och nyans.

Men när är det man egentligen tar en digital bild? Där har jag lite svårt, eftersom den är "latent" hela tiden. Negativet är redan framkallat när man kommer till mörkrummet. Men digitala filen kan göras om hur mycket som helst. Man kan ju byta ut varenda pixel om man har tid till det.

 

[Anders Östberg]

Mycket märklig inställning. Så allt som är emot din åsikt då är förkastligt och bör fördrivas? Nä jag tror du får problem även i andra typer av diskussioner med den inställningen. Märker du att du sätter dig själv mycket högt och klumpar ihop den elaka motståndaren.

Sen förstår jag inte den här grejjen att du alltid måste få sista ordet, jag har ju snackat med dig förut och även läst vad andra diskussioner har gett, och du kan angripa allt som inte hör till ämnet. Du säger bara att alla ska få göra som dom vill och att du är storsint, men att du ändå är med i diskussionen för att? Jag har lite svårt att förstå varför?

Och jag vet att du kommer att lägga sista kommentar innan vi är klara men det, men det är lite fånigt.

Så länger du inte verkar förstå vari skillnaden ligger så finns ju fortsatt en öppning till ännu ett svar

Sätter mig själv högt? Inte alls. Moraliskt högt kanske, eftersom jag anser att min linje är den toleranta linjen. Däremot sätter jag mig själv på exakt samma nivå som alla andra när det gäller mina personliga val och åsikter, dom gäller bara mig själv och vad andra tycker och gör är upp till dom. Så länge dom inte lägger till värderingen att "mina åsikter är mer rätt än andras".

Om den som tycker om att göra allt i kameran säger att "för min del så föredrar jag att göra mina bilder i kameran, men jag accepterar att andra tycker och arbetar annorlunda", så är det en väldig skillnad mot att tycka att "den som inte tycker som jag har fel". Lite tillspetsat, men det är ju det som trådskaparen verkar framföra. "Mitt sätt att fotografera är det enda rätta, och det stör mig att andra inte tycker likadant. Dom borde inte ens få kallas fotografer, bara mitt sätt att arbeta är värdigt den titeln."

Du ska få slippa några fler svar, det är sagt som ska sägas, så gör ett inlägg till du om du tycker det är viktigt att få sista ordet. ;-)

 

[petter.oj.norman]

...
Men när är det man egentligen tar en digital bild? Där har jag lite svårt, eftersom den är "latent" hela tiden. Negativet är redan framkallat när man kommer till mörkrummet. Men digitala filen kan göras om hur mycket som helst. Man kan ju byta ut varenda pixel om man har tid till det.

Jag tycker att det är väldigt snävt att avgränsa en bild till en exponering.

Om vi tittar hur en ateljefotograf jobbar så blir det många exponeringar och många utskrifter med alternativ som skickas till klienten innan val och slutbearbetning görs.
Om vi tar mitt tidigare exempel med Hasselblads polaroidbakstycke, så kunde man göra många experiment innan man valde den "slutliga" exponeringen.

Varför ska de vara någon sorts magiskt med att ta en enda exponering och den ska vara rätt redan vid klicket - det enda?

Jag kan brassa iväg flera hundra exponeringar när ungarna spelar fotboll. Ofta blir det en eller två bilder som blir något att bevara.
Jag skjuter och provar både före och efter klicket
Just det digitalas möjlighet att skjuta så många exponeringar (gratis) är kanske det största fusket av alla när det gäller den nya tekniken.


Petter ...

 

[Poteta]

Om det inte är viktigt för dig, varför deltar du då i diskussionen? Själv tycker jag inte heller det är så viktigt vad andra kallar mig, men att själv kalla mig för något som jag inte är, det skulle jag aldrig göra.

Jag tänkte bara delge hur jag ser på saken, inget ont menat med det.
Jag kallar mig inte heller för saker som jag inte är, själv är jag elektriker.

Om jag hade levt helt eller delvis på att ta bilder hade jag kallat mig fotograf, oavsett hur mycket jag hade bildbehandlat. För mig har det ingen betydelse.

 

[Anders Östberg]

Jag tror att förhållningssättet till vad som är "OK fotografi" kommer att förändras ännu mer vartefter teknikutvecklingen går framåt. Vi beter oss redan annorlunda som Petter beskriver ovan, och då är det ändå en relativt liten ändring att gå från film till digitalt, kamerorna är i stort sett likadana fortfarande. Men man får fler och fler megapixlar vilket innebär att man kan "slarva" med kompositionen (jag väljer att se det som ökad valfrihet och att skjuta upp ett konstnärligt val), högre bildhastighet vilket gör att man inte behöver samma timing, det forskas i bildsystem där man kan välja skärpedjupet i efterhand, och det diskuteras "ISO-lösa kameror" där man i princip kan välja exponeringen i efterhand. Vem vet vad som kommer i framtiden, garanterat är i alla fall att fotografens sätt att arbeta inte blir detsamma som nu och att det kommer än mer avancerad bildbehandling både i kamerorna och i datorerna.

Det här oroar förmodligen otroligt dom som vill se fotografi som det var förr, med kemi och papperskopior, och som inte kan förlika sig med bildbehandling och pixlar. Kanske det enda raka för dessa är att hålla sig till någon egen definition av vad som är acceptabelt för dom själva och sedan jobba på det sättet. För alla andra kommer att välkomna nya hjälpmedel och gå framåt med dom nya möjligheter som det ger. Jag tror säkert det finns plats för båda inriktningarna.

 

[Graal]

Att det trots mörkrummets ringa omfattning idag finns dom som ser problem med att alla kallar sig fotografer, kan jag förstå. De som i stort sett inte gör mer i datorn än vad man normalt kan göra i mörkrummet tror jag kan känna att det blir lite fel när den som jobbar mycket med bildbehandling kallar sig fotografer och sina bilder för fotografier. Och det är nog därför denna diskussion finns? Det blir på något sätt en moralisk fråga mera än en ren defenitionsfråga för dom, eftersom man inte på samma sätt kan se om bilden efterbehandlats mycket eller lite idag. Att se det som att de som jobbar traditionellt inte kan förlika sig med eller ser ner på de nya teknikerna, är rätt långsökt som jag upplever det.

För oss som jobbar i mörkrummet blir nog detta mera ett "icke problem" eftersom det syns om man använder mera avancerade tekniker att bearbeta bilderna med. Ser bilden naturlig ut så kan du nästan undantagslöst garantera att den klarar normala krav för en omanipulerad bild, vilket inte är fallet med digitalt framställda datorbilder.

 

[Jottas]

Jag tycker att det är väldigt snävt att avgränsa en bild till en exponering.

Om vi tittar hur en ateljefotograf jobbar så blir det många exponeringar och många utskrifter med alternativ som skickas till klienten innan val och slutbearbetning görs.
Om vi tar mitt tidigare exempel med Hasselblads polaroidbakstycke, så kunde man göra många experiment innan man valde den "slutliga" exponeringen.

Varför ska de vara någon sorts magiskt med att ta en enda exponering och den ska vara rätt redan vid klicket - det enda?

Jag kan brassa iväg flera hundra exponeringar när ungarna spelar fotboll. Ofta blir det en eller två bilder som blir något att bevara.
Jag skjuter och provar både före och efter klicket
Just det digitalas möjlighet att skjuta så många exponeringar (gratis) är kanske det största fusket av alla när det gäller den nya tekniken.


Petter ...

Jo men varje exponering är bara EN exponering. Man kan såklart prova sig fram det gör man ju hela tiden. Även en polaroid är en exponering och kan aldrig göras på exakt samma sätt en gång till. Och då kan man kanske undanta stilleben. Jag tycker iaf att det är där man kommer till en gräns till det som är ok med digital bildbehandling. Att ändra på en bild med argument att jag skulle ha kunnat ta en bild till med det resultatet håller inte då tycker jag. Inte att du påstått det men jag har hört andra dra liknande argument iaf.

Det är väl iof inte där problemet ligger med att man idag kan ta så många bilder, man hade ju invändningar redan då motordrift kom. Men det tycker jag iaf är ok.

 

[petter.oj.norman]

En gång i tiden handkolorerades bilder för att få färg. Av fotografen.

Petter ...

 

[Graal]

En gång i tiden handkolorerades bilder för att få färg. Av fotografen.

Petter ...

Och det syntes att det var handkolorerat. Man kallade det också för handkolorerat fotografi.

 

[Graal]

...Det här oroar förmodligen otroligt dom som vill se fotografi som det var förr, med kemi och papperskopior, och som inte kan förlika sig med bildbehandling och pixlar. Kanske det enda raka för dessa är att hålla sig till någon egen definition av vad som är acceptabelt för dom själva och sedan jobba på det sättet. För alla andra kommer att välkomna nya hjälpmedel och gå framåt med dom nya möjligheter som det ger. Jag tror säkert det finns plats för båda inriktningarna.

Tycker nästan det verkar som att du själv oroar dig för att det finns människor som gör bilder på annat sätt än dagens gängse norm? För som jag ser det finns ju inga som helst tvivel om att det finns plats för båda. Frågan är för mig inte en moralisk fråga om rätt eller fel, utan mera en ren defenitionsfråga vad det är man pysslar med och vad man kallar det man gör. Att kalla sig bildbehandlare eller digital kopist är inget man behöver skämmas för idag, lika lite som jag behöver skämmas för att kalla mig mörkrumskopist.

 

[Anders Östberg]

...
Att se det som att de som jobbar traditionellt inte kan förlika sig med eller ser ner på de nya teknikerna, är rätt långsökt som jag upplever det.
...

Om det var svar på det jag skrev så får jag förtydliga att jag naturlgtvis inte säger att det gäller alla som jobbar med traditionellt foto, men det finns en hel del personer som lutar åt det hållet som man kan se i många diskussioner på nätet, liksom det också finns en hel del fantaster på digitalsidan som har väldigt jobbigt att acceptera att film har sin plats.

Vad gäller manipulering eller överdriven efterbehandling så är som jag skrev tidigare "burken med maskar" oåterkallelingen öppen och det är bara att leva med att det finns nya möjligheter att ändra i bilder. "Kameran ljuger inte" har aldrig varit sant, det är bara lättare att manipulera idag. Moral sitter dock inte i tekniken, det sitter i huvudet på fotografen. Om det är viktigt att kunna bevisa att en bild inte är ändrad får man väl använda lämplig teknik som håller i domstolen. Det finns produkter som kan göra det mer troligt att en råfil inte är ändrad, men kanske bara diafilm duger i vissa sammanhang, och då kan man väl använda det då? Problem solved.

 

[Anders Östberg]

Tycker nästan det verkar som att du själv oroar dig för att det finns människor som gör bilder på annat sätt än dagens gängse norm? För som jag ser det finns ju inga som helst tvivel om att det finns plats för båda. Frågan är för mig inte en moralisk fråga om rätt eller fel, utan mera en ren defenitionsfråga vad det är man pysslar med och vad man kallar det man gör. Att kalla sig bildbehandlare eller digital kopist är inget man behöver skämmas för idag, lika lite som jag behöver skämmas för att kalla mig mörkrumskopist.

Har inte det minsta problem med film, digitalt, blyertspennor, whatever. Ingen av dom är rätt eller fel, dom är bara olika.

Vad jag möjligen har problem med, återigen, är människor som lägger värderingar på att det ena eller det andra är det enda rätta i någon absolut mening - och det finns sådana på både digitala och analoga sidan. Att det ska vara så svårt för så många att begränsa sig till att säga att "det här är rätt för mig" istället för att uttrycka sig som om det då också måste vara rätt för alla andra.

Moralfrågan är det ju snarare "analogfotograferna" som driver, där en del misstänkliggör digitaltekniken och digitalfotograferna och nästan förutsätter att digitala bilder är manipulerade eller för mycket efterbehandlade. Men den misstanken får man som sagt leva med i fortsättningen eftersom det alltid finns dom som missbrukar teknik och förstör för den majoritet som inte har någon tanke på att vilseleda med sina bilder.

Det kanske är lika bra att direkt införa begrepp som "klassisk fotografi" och "digitalfotografi" eller liknande, och så får dom som tycker det är viktigt tillhöra den ena eller andra gruppen. Kanske en grupp till, "digitalfotografi med tillstånd att efterbehandla". Så kan vi få ett väldefinierat vi och dom och det blir lättare att se ner på varandra på ett organiserat sätt. ;-)

 

[petter.oj.norman]

Och det syntes att det var handkolorerat. Man kallade det också för handkolorerat fotografi.

och ofta syns det att en bild är efterbehandlad i datorn


Petter ...

 

[Graal]

Om det var svar på det jag skrev så får jag förtydliga att jag naturlgtvis inte säger att det gäller alla som jobbar med traditionellt foto, men det finns en hel del personer som lutar åt det hållet som man kan se i många diskussioner på nätet, liksom det också finns en hel del fantaster på digitalsidan som har väldigt jobbigt att acceptera att film har sin plats.......

Du glömmer nog lite grand den kategori den här frågan har sitt ursprung i tror jag? Och det är de digitala fotografer som som ser problem i att andra digitala fotografer (eller för den skull de analoga som scannar sina filmer till datorn) efterbehandlar väldigt mycket. Är det inte så att det är av den anledningen dessa långa forumtrådar uppstår? De traditionella fantaster som ser problem med de nya tekniken tror jag är ganska lätträknade i jämförelse med det, fast jag kan ju ha fel? Jag har ingen statistik att fall tillbaka på, men vi som arbetar i mörkrummet fortfarande är väldigt få och ställer väl inte till speciellt mycket djävulskap för er?

 

[Graal]

och ofta syns det att en bild är efterbehandlad i datorn


Petter ...

Nej inte på samma sätt. Man kan eftebehandla och förändra väldigt mycket ganska lätt, utan att det ser onaturligt ut. Det vet jag av egen erfarenhet.

 

[Anders Östberg]

Du glömmer nog lite grand den kategori den här frågan har sitt ursprung i tror jag? Och det är de digitala fotografer som som ser problem i att andra digitala fotografer (eller för den skull de analoga som scannar sina filmer till datorn) efterbehandlar väldigt mycket. Är det inte så att det är av den anledningen dessa långa forumtrådar uppstår? De traditionella fantaster som ser problem med de nya tekniken tror jag är ganska lätträknade i jämförelse med det, fast jag kan ju ha fel? Jag har ingen statistik att fall tillbaka på, men vi som arbetar i mörkrummet fortfarande är väldigt få och ställer väl inte till speciellt mycket djävulskap för er?

"för er"? Jag anser inte att jag står med båda fötterna i någon av dom grupperna, och har inget problem med någon som fotar eller efterbehandlar på andra sätt än jag gör. Jag råkar fotografera digitalt just nu, det är väl lämpat för fåglar och sport, men det är bara ett media och det skulle kunna ändras. Kanske jag provar landskapsfotografering med mellanformat och bygger ett eget mörkrum en dag, vem vet. ;-)

Men för att svara på frågan, visst, det är säkert många fler digitalfotografer som diskuterar detta, och jag förstår uppriktigt inte vad problemet är. Vem bestämmer vad som är "för mycket" efterbehandling? Kanske det är ett uttryck för en osäkerhet om hur man ser på sin egen fotografi, vad vet jag.

 

[Graal]

Många vill väl sätta en gräns för hur pass stor efterbehandling man kan acceptera, för att kunna kalla sig fotograf och bilden för fotografi? Tror att det är så enkelt bara.

 

[lumor_]

Kan ju vara en slump men mycket tyder på att detta har med kunskap att göra eftersom det aldrig är någon som är duktig på efterbehandling som grubblar över ifall det blir för mycket photoshoppande. En vanlig utgångspunkt bland grubblarna är att det främst är misstag vid fototillfället som så enkelt (och fuskigt) rättas till i datorn. Kan hända att en del bilder räddas med efterarbete men min erfarenhet är att arbetsflödet blir smidigast när bilderna är riktigt bra från fototillfället så att efterarbetet kan koncentreras på att accentuera det man vill visa med bilden och göra sådana förändringar som inte är möjligt med kamerans inställningar (både enkla saker som partiell efterskärpning och komplexa montage). En vanlig inställning tycks också vara att det finns något som kan klassas som fusk. Det verkar som att de föreställer sig bildskapandet som någon form av regelomgärdad kraftmätning eller tävling där de själva blir orättvist bedömda trots att de är så duktiga som håller sig från "doping". Har väldigt svårt att sätta mig in i detta synsätt. Visst kan det vara kul att någon gång begränsa sig, tex bara ha med sig ett fast 50mm, men att sätta upp generella regler som adrig bör överskridas av sig själv eller andra kan enbart verka hämmande.