Annons

Kallar du dej fotograf eller bildbehandlare?

Produkter
(logga in för att koppla)
Har läst hela tråden och konstaterar att Anders Ö är tydlig och uppenbarligen missförstådd av någon. Nåväl!!

Om du fotar i raw så måste ju bilden framkallas och parametrarna i rawhanteraren är högst subjektiva. Jag förstår inte riktigt? Hade det varit analogt så hade fotografen sölat med vätskor i mörkrummet istället för att sitta bakom skärmen.
Lika förbaskat har fotografen skapat bilden oavsett resultatet.
Bildbehandling har ju alltid funnits i samband med framkallning, skillnaden är att det går att göra mer digitalt.

För att återknyta till rubriken i tråden så tar fotografen bilden med kameran.
Framkallningen(bildbehandlingen) kan göras av fotografen själv eller av någon annan, precis som det alltid varit.

Tack för att någon återför diskussionen till grundämnet i stället för polymik och semantik. Det du skriver motsvarar ungefär det jag känner ingör ordet "fotografi".

Fotografens uppgift är att leta upp ett intressant mål at fotografera, sedan att hitta en vinkel och ett perspektiv (och en ljus-sättning) som gör det bästa och mest talande av målet. Något som framhäver det som fotografen vill framhäva.

Att sedan bilden efter detta rent praktiskt kan behandlas (och presenteras) på många olika sätt har inte med "fotograf / inte fotograf" att göra öht. Det är ett antingen artistiskt (eller praktiskt) val man är tvungen att göra. Har du en uppdragsgivarre som vill ha reportagebilder ska de helst inte se ut som en Miro-målning, ska du göra en fotobok gör detta mindre skillnad.

Det jag definitivt ser som bildmanipulation är detaljförändring, och då menar jag inte en partiell skuggupplättning eller en förstärkning av färgstyrkorna. Om någon klonar in ett havsörn i ett studioporträtt har man definitivt gått långt över gränsen.Har man klonat bort två små döda grenar som pekar in i det ena övre hörnet av en annars nästan perfekt landskapsbild har jag inga problem med det.

Landskapsbilden är ju antingen bra eller inte bra redan från början. Att ta bort två små grenar som stör i en i övrigt perfekt blå himmel påverkar inte bildens autenticitet anser jag personligen.
 
Angående bildbehandling när man körde analogt med dia så hade jag i alla fall en väska full med alla slags filter från lee allt i från pol,avtonade gråfilter,varma,kalla filter etc o sedan så hade man ett gäng med olika filmer beroende på vilken karaktär man ville ha på bilderna. Om man ville ha en varm släpljus känsla så körde man med ett varmtonsfilter typ 85 eller 81 serien samt velvia så fick man fint släpljus. Idag väljer man (film) i bildbehandlingen.
Polfilter och avtonade och andra gråfilter har man väl lika mycket användning av vid digitalt foto, som vid analogt. Däremot inte varm- och kalltonsfilter, eftersom det går att simulera med vitbalansinställningen. Hur många olika diafilmer brukade du ha med dig egentligen? Jag kan inte påminna mig att jag någonsin behövt mer än två för ett och samma fototillfälle.

Olle
 
Så om man har en kamera som bara kan ta bilder i RAW så blir man automatiskt en bildbehandlare och inte en fotograf? Lite hårt draget kanske men det var frågan också.

Det håller inte att säga att bilden ska vara klar i kameran.


Det vore ju lite som att kalla alla som plåtar med film för bildbehandlare de också. Det går ju att göra rätt mycket från film till kopia även med "gammaldags" mörkrumsteknik.
 
Den enda gången trovärdighet har någon som helst relevans är när fotografiet gör anspråk på att visa verkligheten. Alltså typ journalistiska bilder där manipulering förvanskar innehållet eftersom det i sig har större betydelse än själva bilden. Då är bilden bara ett redskap, så att säga, och kanske inte ens att betrakta som konstnärlig.

Sen är ju kloning ett rejält steg bort från ordentlig bildbehandling. Annars kan man ju lika gärna påstå att en svartvit bild inte är trovärdig eftersom den inte visar färger. Är det värre att ta bort en kvist i ett hörn än att ta bort samtliga färger hos motivet, eller använda färgfilter så att de inbördes olikfärgade partiernas luminans inte stämmer ett skvatt med verkligheten?

Som du förstår handlar det bara om vad fotografen anser viktigt att visa. Själv har jag noll och inget intresse av att vara trovärdig i mitt fotograferande, lyckligtvis:) För mig handlar det om att skapa trevliga bilder rent estetiskt. Om de är påhittade och ihopklippta spelar ingen roll även om det inte är så jag gör själv.

Jag har heller inget intresse av att visa någon slags trovärdighet i mina bilder, men kan ändå ha förståelse för att andra ser problem med att det idag är så pass mycket enklare och lättare för gemene man förvanska sina bilder med hjälp av datorn, mer än grunläggande redigering. Speciellt om det tisslas och tasslas och man inte vill känna vid att man arbetar i datorn med bilderna.

Och jag vet också att det ljugs en del även om vanlig normal bildbehandling också, alltså att man säger att ett visst ljus, färg eller effekt inte kommit till i datorn, utan var det naturliga på på platsen trots att det syns tydligt att det inte är så . Precis som om man skämdes för att erkänna att man bildbehandlar i datorn, även när det bara är sånt som kan jämföras med vanlig efterbelysning eller skuggning. Jag har ett exempel på det från en utställning jag nyligen såg och där fotografen tydligt mörkat ner bildens kanter kraftigt, så att huvudmotivet lystes upp på ett ganska onaturligt sätt, och sedan i en radiointervju menade att ljuset var sånt på platsen. Verkligen tråkigt tycker jag att man inte vill kännas vid sina egna metoder och arbetssätt.
 
Det är mer imponerande att ha gjort det i fotoögonblicket eftersom man inte får en andra chans. Om jag ser en bild och tänker "hur i helsike har det här gått till?" eller "hur kommer man på en sådan idé?" på en bild som inte är fixad i datorn så är det för mig mer imponerande än samma bild som resultat av efterbehandling.
Blir bilden bättre eller sämre av att du får reda på hur den skapades?

En bra bild behöver inte alls ha åstadkommits på ett imponerande sätt, men den är mer intressant för mig om den är det.

Varför?
 
Så ni som tror att detta inte skulle kunna hända er också kan ju ta er en tankeställare för åtminstone Canon har stämplat vissa RAW-format som discontinued.

DPP kan inte hantera RAW-filer från EOS DCS1 och EOS DCS3, men gick det någonsin?

RAW-filer från EOS D6000 och EOS D2000 kan inte heller hanteras av DPP, men Canon erbjuder ett konverteringsverktyg för att konvertera dessa filer till .CR2-filer och sen kan DPP hantera dem.
 
Om du läser allt det han har skrivit och inte bara plockar ut det du tycker passar så ser du saken på ett annat sätt. Sen så ar jag och anders haft diskussioner förut som du kanske borde läsa isf. Sen kanske du kan tillföra ämnet något istället för att ägna dig åt personangrepp.

Dusten var mellan mig och anders. Håll dig på din kant om du inte har något att säga.

Har läst hela tråden, kan bara konstatera att DU har något sorligt läsfel eftesom du konsekvent läser fel. Helt jävla sanslöst hur du läser och tolkar fel.

Och nej, när jag ser idioter som dig så tänker jag inte "hålla mig på min kant", hade du varit saklig i din diskussion så hade jag gladeligen gjort det, men eftersom du beter sig som en jävla idiot så ser jag ingen anledning!
 
Många fotografer utgår från båda formaten och är de som är de verkligt flexibla eftersom de faktiskt väljer den väg som passar bäst efter tillfälle.

Så gör jag. Jag låter kameran spara en RAW-fil och en cirka 2Mpixel JPEG-fil. Den senare duger till webben och till email. Om jag däremot vill beskära så gör jag det från RAW-filen. Då passar jag dessutom på att låta RAW-konverteraren göra kompensationer för objektivfel och vinjettering eftersom min kamera inte kan göra sådant.

Att spara både en RAW-fil och en JPEG-fil ger mig det bästa av två världar och minne är billigt.
 
Gudars va hårklyveri de börjar bli, diskussionen börjar övergå till rena barnsligheter.
Tycker de är fritt o kalla sig amatörfotograf , frilansare om du klarar av att verkligen få uppdrag på de, vill du kalla dig proffs däremot så bör du väl kunna bevisa att du klarar pankakan med minimalt med efterarbete , jag anser att ju bättre fotograf du är desto mindre tid i PS/LR eller whatever för en riktigt bra bild, däremot inte sagt att man måste komma upp til någon magisk gräns för att kalls sig för fotograf. Dock anser jag personligen att "fotograf" är ett yrke och amatörfotograf är en hobby =P

Du kan lika gärna vända på det; fotograf är en hobbyutövare och yrkesfotograf är en yrkesperson.
I min bok är båda fotografer.
Känner du några amatörjägare, amatörfotbollspelare eller amatörgolfare? Kanske någon amatörbilförare eller amatörcyklist?
Som jag tolkar ordets ursprungliga betydelse så anspelar det på att man ägnar sig åt något av passion , inte för att tjäna sitt uppehälle. Man gör det med förtjusning!
Dessvärre används också ordet amatör synonymt med klåpare. Ett dåligt utfört hantverk kan benämnas amatörmässigt.
Om du målar i akryl på duk, utan profitändamål, är du då amatörkonstnär?
 
Vi är nog överens tror jag men problemet är ju att det är så lätt idag att "manipulera" bilder och att "manipulera" som begrepp är så allmänt att man snabbt befinner sig på ett sluttande plan där inte bilden bara blir en lätt modifierad "verkligheten 2.0" utan faktiskt något helt annat. Bara att ändra tonen i bilden gör den till något helt annat än den kanske är stämningsmässigt men det kan likväl vara en förändring som ryms inom FS definition av en bild som "ej är manipulerad". Rent puristiskt sett så är varenda förändring av tagen bild en manipulering bara det att vi bestämt rent artificiellt vad som är OK och vad som inte är det.

Ofta är gräset jävligt grönt i "verkligheten 2.0" till skillnad från den betydligt mer urvattnade och grådaskiga "version 1.0" som jag lever i året runt och speciellt då i november. En bild idag har ett ganska tvivelaktigt bevisvärde idag. Utan en medföljande ändringshistorik motsvarande den som finns i Lightrooms databas inskriven i bildens XMP-header så vet ingen vad man egentligen gjort med den. Men det skulle heller inte vara någon som helst lösning på det problemet eftersom denna info i sig lätt kan manipuleras den med av den som vill och kan.

I övrigt tar jag bilder på precis samma sätt digitalt som jag alltid gjort med analoga förutsättningar. Där hade man inget annat val än att försöka göra bilden så bra det bara gick vid exponeringstillfället. Den efterbehandling man kunde göra i ett analogt mörkrum var ju trots allt blygsamma i jämförelse med vad som kan åstadkommas i det "digitala mörkrummet". Det innebär att jag gör förhållandevis lite med mina bilder i Lightroom. Av det skälet använder jag oftast JPEG, men jag lägger viss omsorg på att justera kameran så att den producerar bilder som passar min smak och det är ju även det en viss "manipulering".

Jag håller också med Lena och andra som undrar varför vi inte kan ha denna diskussion utan att den ska spåra ur av personliga påhopp och att TS til slut deserterar från tråden.

Jag tycker du har en poäng i att det är en form av manipulering (detta förfärliga ord!) att mixtra med kamerans inställningar. Liksom att välja film med önskad egenskap, välja jpeg-profil etc.
Givetvis är val av annat objektiv än normalobjektiv en manipulation eftersom det förändrar såväl perspektiv som skärpedjup. Blixt - supermanipulativt!
 
Jag har mentalt börjat kalla mig för fotograf, efter tips på nätet och det blev faktiskt stor skillnad. Helt plötsligt vågade jag ta det där extra steget fram för att få bilden.

Så vad ska man kalla sig ... man skulle omvänt kunna säga så här också ;-)

En bildbehandlare fixar till bilder i en dator, men själva fotot får någon annan ta.

En kameraman håller i en kamera och filmar eller tar stillbilder, men stannar vid kameran.

En studiotekniker ser till att ljussätta mm.

Men en fotograf gör hela kedjan.

Nja, kanske lite väl flyktigt men tråden lär väl fortsätta med fler synpunkter ;-)

Tycker faktiskt det är en rätt spännande grej det där du är inne på där, med att man faktiskt kan förändra sig beroende på hur man valt att betrakta sig - som "fotograf", eller bara som nån som "tar bilder ibland".... Tankvärt !
 
Kallade sig fotografer förr sig för "framkallare"? Alltså, de som tillförde "bilden" nåt mer i framkallningsögonblicket, såsom vi idag gör i datorn.

Personligen bryr jag mig inte om varken eller. Jag kallar mig inte ens för inredningssnickare, fast jag jobbat med det i snart 20 år. Jag jobbar på ett snickeri, säger jag. Jag fotograferar - jag bildbehandlar, jag skapar. Jag ÄR, jag.

Gillar den inställningen ! ! !
 
Polfilter och avtonade och andra gråfilter har man väl lika mycket användning av vid digitalt foto, som vid analogt. Däremot inte varm- och kalltonsfilter, eftersom det går att simulera med vitbalansinställningen. Hur många olika diafilmer brukade du ha med dig egentligen? Jag kan inte påminna mig att jag någonsin behövt mer än två för ett och samma fototillfälle.

Olle

om du är yrkesfotograf så behöver du kanske fler? jag hade oftast tex velvia 50, kodak 100vs, provia. Jag jag skrivit många gånger förut så är det tre filter som jag använder även på den digitala tiden som
avtonat gråfilter ( hård o mjuk övergång)
polfilter
gråfilter
resten kan man göra i ps.
 
Jag tycker du har en poäng i att det är en form av manipulering (detta förfärliga ord!) att mixtra med kamerans inställningar. Liksom att välja film med önskad egenskap, välja jpeg-profil etc.
Givetvis är val av annat objektiv än normalobjektiv en manipulation eftersom det förändrar såväl perspektiv som skärpedjup. Blixt - supermanipulativt!

En liten korrigering mitt i allt tjatter.
Olika brännvidd ger inte olika perspektiv. Perspektivet förändras med fotografens förändrade position i förhållande till motivet.

Men olika brännvidd ger ju olika utsnitt (beskärning) så det är nog fusk hur som helst. Att beskära i efterhand anses ju av vissa som fusk. Frågan är dock bara vilken brännvidd som ska anses vara ofuskig.

Messerschmit - Petter ....
 
Fast hela diskussionen skulle jag vilja säga är inte inne på enklare färgjusteringar och dyligt. Utan mera att man idag har ändrat sätt att arbeta med bilder. Eftersom alla kan göra det har tröskeln för vem som kan "fixa" bilden sjunkit och det blir oändligt många fler som kan leverera en bild till ett magasin till exempel.

Att man scannar till webb osv som du skriver är ju såklart sant. Men jag skulle ändå vilja påstå att det är mer känsligt att ändra på ett scannat dia än ett digitalt skapad bild. Då ingår bilden i processen, medan den scannade har kopierats och ska helst likna originalet. Den digitala bilden är vad man vill att den ska vara för den ska "göras" i datorn. Förstår du mitt synsätt? Jag tror det är en viss mentalitet att fota analogt, och en annan för digitalt. Man har så många fler möjligheter att utnyttja och tänja på gränserna.

du tror inte att dom som hade en kvalitets scanner som imacon hade samma möjligheter som dom som kör dslr idag? Allt handlar om god smak hur man ställer sina bilder precis som på analoga tiden då man valde olika filmer o filter. Om jag har en kund som absolut vill ha analoga bilder så är det inga problem jag tar bara fram mellanformatarna o dammar av dom men i verklighetens namn så kör tex dom flesta tidningar bara med bilder från digitala kameror idag. Jag var uppe på vagabond för ca 2 år sedan med dia bilder från ett resmål o deras ljusbord var helt igen dammat o låg under en bänk så det är inte så vanligt att någon kommer med dia idag o det var som sagt var för minst 2 år sedan.
Idag så är branschen så van vid snabbare flöden med bilder så om man skulle försöka hänga kvar vid analogt så skulle man säkerligen tappa kunder.
Jag var sen in med dslr den första jag köpte var canons 1 ds som jag tyckte var i närheten av mellanformat. Efter det så har utvecklingen gått otroligt mycket framåt med bildkvalitet med dslr.
Jag förstår ditt synsätt o idag kan man se totalt övermättade bilder o andra överdrivna effekter som var betydligt svårare att göra förut. Det var alltid härligt att lägga upp ett stort dia på ett ljusbord men idag har man bytt det mot en stor skärm. Oftast försöker jag hålla mig till hur verkligheten ser ut o inte överdriva, men i vissa fall så har jag kunder som lägger på en egen profil såsom dom vill ha bilderna. Jag försöker alltid hålla bilderna inom vad som är tryckbart i vad som lämnas o som dom flesta vet så kan man (dra) i bilderna mer på dom som läggs på nätet men oftast ser man överdrivna exempel.
Så till ursprungsfrågan förut så räckte det med att vara fotograf idag måste man även vara bildbehandlare.
 
Så till ursprungsfrågan förut så räckte det med att vara fotograf idag måste man även vara bildbehandlare.

Precis, och det gick fort när det skulle bytas system på redaktionerna till digital teknik. Jag har sysslat en del med 3D-grafik också. Man kan nästan dra en parallell med det, då man när tekniken kom skulle använda den överallt i filmer och reklam osv helt ohämmat. Kanske kommer allt gå tillbaka till ursprunget över tid och inte eskalera. Det är ju en ganska ny företeelse om man jämför. Lite av "nyhetens behag" fortfarande kanske.
 
Aftonbladet 8 maj 2011: En bild säger mer - än tusen lögner

Jag tycker du har en poäng i att det är en form av manipulering (detta förfärliga ord!) att mixtra med kamerans inställningar. Liksom att välja film med önskad egenskap, välja jpeg-profil etc.
Givetvis är val av annat objektiv än normalobjektiv en manipulation eftersom det förändrar såväl perspektiv som skärpedjup. Blixt - supermanipulativt!

:) Det ligger väldigt mycket semantik i detta i sammanhanget väldigt luddiga begrepp och precis allt man gör med en bild digitalt kan säkert uppfattas som manipulation i ordets allmänna betydelse. Problemet här är att FS har en definition av vad manipulation är och andra har sina preferenser eller allmänna uppfattning om detta - mig själv inte undantagen. Men det FS har satt i sin definition innebär ändå begränsningar som gör att en bild inte avviker helt från vad den en gång var när det gäller utseende och motiv med det uttalade målet att bilden ska kunna uppfattas "som äkta" och kunna utgöra ett bevisvärde.

Aftonbladet från igår (8 maj 2011) har en artikel som är en expose över både kända och okända lögner med bild. Rykande färsk är Bin Laden - som inte är Bin Laden. Jane Fonda som aldrig var på mötet med presidentkandidat John Kerry - som försökte låna lite strålglans till en förmodat tråkig kampanj. Leo Trotskij som visst var på mötet med Lenin - men saknades på fotot från samma möte, när han hamnat i onåd. Mubarak som gick i täten på bild i Al-Ahram bland deltagarna i förhandlingarna - trots att han egentligen gick sist. ...eller den berömda bilden från BP:s kriscenter som friserats för att visa att BP var mer på alerten med bekämpning av läckan i gulfen än de var. En annan viktig bild är en bild av en soldat som uppmanar folk att ta skydd i Basra Irak där nyhetsfotografen "bättrat på bilden". Han fick omgående sparken när det upptäcktes precis som den frilansare som bättrat på röken från israels bombningar av Beirut.

Enligt tidningen Aftonbladet så har manipuleringen av bilder ökat i vanlighet över åren. Det är trots allt väldigt mycket enklare att mixtra med bilder idag rent tekniskt än det varit tidigare under historien.


Jag citerar från FS definition för att få lite ordning på ramarna:

(citat från ): " http://www.fotosidan.se/cldoc/info-unmanipulated.htm?__style=help
Så ser ni att jag inte manipulerat Fotosidans definition av vad "manipulerad" står för i Fotosidans egen definition av begreppet.

" Definitionen av manipulerad

Att veta att en bild verkligen speglar vad som hände vid ett givet tillfälle spelar, i olika genrer och för olika fotografer och betraktare, olika stor roll. En fotograf för en dagstidning har mycket höga krav på sig att aldrig förändra bilden utan verkliga avspegla vad som skedde. Likaså brukar naturfotografer ha väldigt högt satta moraliska aspekter på att bilden verkligen visar den exakta verkligheten.

För andrar genrer och fotografer, såsom inom reklam/mode kan man som betraktare nästan vara övertygad om att bilden på något sätt manipulerats under och efter exponeringen.

Fotosidan lägger inga moraliska aspekter på vilket som skall anses mer rätt eller fel, olika saker kan vid olika syften skapa det eftersökta resultatet. Vad vi däremot tycker är viktigt, är att berätta om en bilds eventuella manipuleringar, för att betraktaren skall få en så bra grund som möjligt att stå på, i samband med sin kritik av bilden.

Manipulation kan för vissa vara ett negativt värdeladdat ord. Dock är manipulation den gängse beteckning på vad vi pratar om och därför väljer vi att använda detta ord.


Vad är en icke-manipulerad bild?
För att vi skall prata om samma saker och att alla medlemmar skall ha samma syn på begreppet så gäller vår definition för ordet manipulerad. Det fungerar inte att skapa egna värderingar eller synsätt, utan vi bestämmer vad som gäller. Detta för att vi skall få en gemensam definition på vad markeringen betyder.

På fotosidan.se definierar vi ett omanipulerat foto som ett foto som kan användas som bevis i rätten eller tryckt i en dagstidning, och utan minsta tvivel om dess äkthet. Dvs det som finns på filmen är exakt det som kameran såg. I sin renaste form så är motsvarigheten en framkallad diabild. Det är mot detta man skall sträva om man vill kalla sin bild omanipulerad.


"För att förklara vår definition lite mer i detalj:


Bilden skall vara en (1) exponering, därför är hopslagna panoramabilder, dubbelexponeringar eller sammanfogade bilder, bilder som definieras som manipulerade.

Kontrastjusteringar och färgjusteringar (Nivåer, Levels, Curves i Photoshop) kan vara ok i förstoringar och utskrifter, likaså att mörka eller ljusa upp delar av bilden. Dessa saker skall göras med måtta och allt med syftet att efterlikna vad fotografen såg vid fotoögonblicket (dock skall denna definition inte tolkas filosofiskt i linje med ”detta var vad konstnären i sin hjärna såg för färger”).

Att ljusa eller mörka bilden får inte göras så mycket att de kunde varit gjort med Cloneverktyget. Vi kommer inte att definiera exakt vilka verktyg eller handgrepp som är tillåtna, utan utgångspunkten med hela definitionen, är att bara tillåta sånt som gör att bilden bäst beskriver exakt vad fotografen såg vid fotoögonblicket.

Att skärpa upp bilden är OK. (exempelvis genom USM / Oskarp bild)

Cloneverktyget / Airbrushen är bara OK om syftet är att ta bort damm, partiklar, repor som hamnat på filmen i samband med att filmen handhafts.

Det är inte tillåtet att ta bort oönskade ingående delar av bilden eller lägga till delar till bilden som inte ingick i exponeringen. Alltså att ta bort en läskburk i bakgrunden eller lägga dit en, med hjälp av efterbehandling av bilden.

Blurring verktyget är inte tillåtet.

Perspektivjusteringar är inte tillåtet. Allt sådant måste göras innan exponering mha hjälp av PC objektiv eller justeringar av kamerapositionen.

Att beskära bilden är OK.

Att framkalla sin film, i en för filmen icke-standard process, definieras som manipulation. Dvs att crossprocessa filmen, är manipulation (exempelvis att framkalla en diafilm i en färgneg process).

Att ”styra upp” motivet (exempelvis genom att fysiskt städa motivet) innan exponeringen är INTE manipulering. Däremot är det lämpligt att i beskrivningen ange information så att betraktaren inte luras att dra felaktiga slutsatser om bilden, exempelvis att ett djur är vilt, fast det är fotograferat i hägn.

Att kolorera ett svartvitt foto är manipulering.

Att göra om en färgbild till svart-vitt är Ok, förutsatt att hela bilden är komplett justerad och inte bara delvis.
(slut citat)
 
Rensat i tråden. Diskutera ämnet seriöst och lägg ner försöken att vinna debatt via webb. Det funkar inte. Ingen vinner.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar