Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hur växer man som fotograf?

Produkter
(logga in för att koppla)
Ursäkta mig, men det är verkligen ett typiskt jantelagigt påstående. Det är ju precis tvärtom. Bedömmer man sig själv som originell så har man självkänsla nog att satsa järnet på det man vill, istället för det man "bör".

Bedömer man sig själv som originell så vete katten om man gör sig mottaglig för input som säger att man inte är det. Det i sig är en fälla som kan medverka till stagnation.
Sen är det bara att inse att genom att försöka vara originell tittar man ändå på vad andra gör, det är bara det att man härmas inverterat.

Gör din grej, är väl bäst. Bry dig inte så mycket om ifall du riskerar att hånas för att du plåtar svanar, solnedgångar eller vadsomhelst som anses vara ointressant av majoriteten.
I den aspekten håller jag fullständigt med Martin om avv man inte ska titta på andra fotografer.

Vad det gäller inspiration och hur ett bra hantverk utförs så finns allt att vinna och lära om man tittar på vad andra fotografer gör.
Titta bara åt många håll så slipper du bli en copycat av en viss stil.
Om det nu är ett bekymmer.

Det är bara att inse att om ett motiv är bra så har troligen någon varit där förut.
Ska det avhålla en från att fota? Nej, det är fortfarande din bild och hur cheesy och turist det än månde vara med händer som mäter London Eyes höjd från gatunivå, det går att introducera en uthälld mugg med Sprite och göra om hjulet till ett vattenhjul. Typ...
Eller som undertecknad skulle försöka sig på om han hade en hamster i väskan... Jäsingen vilket hjul att springa i!

Vrickat? Ja, kanske.
Jävligt ointressant, troligen?
Kreativt. Ja.
Lars. Absolut.

Det duger åt mig.
Åtminstone idag.
I morgon slänger jag bilderna för jag är missnöjd och går vidare :)
 
Frågan om att växa som fotograf kan ses ur mer än en synvinkel, och det hänger i väldigt stor utsträckning på hur långt man redan har växt. Lite grann kanske det liknar att man är barn i början och måste lära sig en del elementära saker, men att man när man har kommit förbi det första stadiet av elementa, kan växandet ta nya riktningar.

Väldigt ofta när frågan om att växa eller utvecklas dyker upp i olika forum handlar det inte så mycket om den mer kreativa sidan av fotografering, utan om den tekniska. Slutsatsen är kanske lätt att missförstå, eller kanske någon vill misstolka med ett eventuellt syfte, men det är faktiskt ganska ovanligt att den som frågar om växande eller utveckling har det tekniska helt i sin hand. Det gäller så klart också väldigt många som inte frågar, och tyvärr gäller det alldeles för många som också svarar.

Fotografering är definitivt en konst, och alla konstarter innefattar ett mått av teknik, färdighet hos utövaren, och de allra flesta måste också öva för att uppnå färdighet. Att man skulle ha det i ryggmärgen utan att på något sätt ha satt sig in i hur saker och ting fungerar är nog bara att glömma. Komposition och förmågan att se ljuset kan till stor del vara intuitivt, men förmågan att föra över det till en bild kräver att man förstår hur mediet fungerar; inte att man behöver djupare inblick i tekniken bakom, men man måste förstå de elementära sambanden åtminstone tillräckligt långt för att få sin kamera att göra bilden så mörk eller ljus som man vill ha den.

Vilka medel man använder för att nå dit kan variera. Någon av oss kan ha lärt sig zonsystemet, en annan använder histogram och högdagervarning för att kontrollera exponeringen, medan en tredje helt enkelt chimpar bilden och ser om den behöver tas om med mer eller mindre kompensation. En fjärde kanske på "intuition" (Sunny 16) vet vilken exponering som funkar och bara trycker av och utgår ifrån att det sitter utan att behöva chimpa. Men gemensamt för alla som har kommit så långt med tekniken är att de förstår hur man kan få kontroll över det mest elementära.

Vägen dit kan vara mycket lång.

Och när man har nått fram till att man har kontroll över hur kameran exponerar, och kanske också har bätte kontroll över skärpan, kommer man alltsomoftast till den mer kreativa biten av växandet som fotograf. När man antar utmaningar, skapar berättelser med bilder, eller söker göra bilder som är anslående och som andra imponeras av, inte på grund av deras tekniska kvalité, som är självklar, utan för deras innehåll och formspråk, för bildens sätt att fängsla betraktaren och dra blicken till sig och få en att upptäcka nya saker.

Man kan se det som en trappa, där man kan nå nya nivåer, och där det finns en första bit som man måste passera innan man kan nå någon av de högre, men där det efter den första, mer tekniska, grenar sig. Vi har alla olika saker att berätta, vi hittar olika sätt att säga det, och vi har olika medel, där fotografi bara är ett av alla sätt man kan välja att uttrycka sig.

Jag tror att man ibland också vinner på att gå neråt några trappsteg och utforska tekniska bitar som man kanske inte har lyckats få grepp om helt och hållet, och att det kan hjälpa en att växa också ur ett mer konstnärligt perspektiv. Man blir ju egentligen aldrig fullärd, och i ett så tekniskt sammanhang, där man till stor del är utlämnad till den där lille japanska ingenjören, är det lätt att låta sig luras av reklammakarens svada och tro att apparaten man har besitter magiska egenskaper. När man får riktigt grepp om tekniken är det lättare att överse med dess brister och med reklamlögnerna som är häftade vid produkterna som vi använder. Det är också en del av växandet.
 
Alla är ju mer eller mindre originella. En ensamvarg kan bli riktigt originell. Man kan bli så ensidigt originell att ens smak för konst uppskattas endast av en själv. Då är det bra med ett forum som detta och att ta sig i kragen och gå med i någon fotoklubb. Så småningom minskar originaliteten och man blir som andra.
 
Ursäkta mig, men det är verkligen ett typiskt jantelagigt påstående. Det är ju precis tvärtom. Bedömmer man sig själv som originell så har man självkänsla nog att satsa järnet på det man vill, istället för det man "bör".

Knappast. Men vi har nog olika erfarenheter.

I min lilla värld har alla självutnämnda original bara ansett att alla andra är idioter som inte förstår deras storhet.
 
Många intressanta tankar åt olika håll. Kul med en diskusionstråd där man inte faller ner i rätt-eller-fel-träsket.

Lite bidrag till listan: Läs på.
  • Läs på manualen igen - din kamera kanske kan något som du inte visste/hade glömt/inte var mogen för när du kollade senast. Jag har inte använt dubbelexponeringen än - kanske ska göra det nån dag...
  • Läs på om det du fotar - fåglar, fotboll, båtar, mode - med bättre kunskap inom området kanske du ser nya saker och förstår hur du ska presentera ur nya vinklar.
 
Knappast. Men vi har nog olika erfarenheter.

I min lilla värld har alla självutnämnda original bara ansett att alla andra är idioter som inte förstår deras storhet.

Det finns en gräns mellan att tro på sig själv, hitta sin egen stil och hybris. Jag får intrycket av att många konstnärer plågas av sitt skapande och även om de uppskattats av sin publik inte själv är helt nöjda eller tom inte kan förstå varför andra gillar just den bilden!

Tro faktiskt inte exempelvis Bresson gick runt och kände sig som ett självutvald original. Han gjorde det han ville och kände sig säkert ofta missnöjd för någon bild han missat. En gissning bara för vad vet jag. Men jag tror att poängen framkommer.
 
Och även om mitt basintresse i fotograferingen handlar om att försöka förmedla känskor, så kan jag även tycka det är inressant med en teknisk bra bild.

Jag ser tekniker som verktyg, ju fler jag kan, ju mer har jag i verktygsväskan för att skapa just den bilden jag vill. Och det är vad som blir drivkraften...

Så vad hur försöker jag utvecklas (ingen inbördes rangordning):
1. Studera vad andra gör
2. Experimentera
3. Vara kritiskt och våga ifrågasätta resultatet.
4. Våga fråga andra efter deras åsikter.
5. Läsa böcker - titta på bilder - videor => ny kunskap och inspiration
6. Göra små projekt
7. Ibland ta små "uppdrag" för att trigga mig själv och hjälpa mig höja ribban
8. Gå kurser, gå med i fotoklubbar..

Riktigt intressant diskussion och många bra inlägg!

Någon nämnde innan att det vore finnt att kunna leva på fotandet. Något som iofs är helt möjligt, men för egen del känner jag det finns fördelar med att inte behöva ha det ekonomiska beroendet. Därmed är det inte sagt att det inte får ge någon intäckt (vilket kan vara utvecklande i sig).

Jag bugar och bockar. Du har svarat åt mig också.
 
Tro faktiskt inte exempelvis Bresson gick runt och kände sig som ett självutvald original. Han gjorde det han ville och kände sig säkert ofta missnöjd för någon bild han missat. En gissning bara för vad vet jag. Men jag tror att poängen framkommer.

Bresson sa också att man inte kan gå och leta efter bilder. Dom kommer av sig själv under livets gång. Det handlar bara om att vara vaken och se och fånga dom. Ungefär så.
 
Bresson sa också att man inte kan gå och leta efter bilder. Dom kommer av sig själv under livets gång. Det handlar bara om att vara vaken och se och fånga dom. Ungefär så.

Han sa det och jag tänker ofta på det. Därför bör man alltid ha en kamera med sig! Samtidigt har det diskuterats hut tillfälliga några av hans bilder är. Jag tro nog att att det är både och. Vissa bilder har han nog valt en vis plats och tid och sedan hoppas på att något mer händer i bildytan.
 
Kom just ihåg ett bra uttryck:

Kill your darlings.

Nej, ett "fint kort" är inget bra/värt att visa. Det måste vara mer än så.. Ja, det är svårt att ta sitt förnuft till fånga, men man måste ha det tänket. Tror man att man tar 2-3 riktigt bra bilder i veckan, då har man extremt låga krav och borde titta lite mer på bilder från alla möjliga fantastiska fotografer som funnits..

Dessutom, brukar familj och vänner utbrista (ej fotokompisar inräknade) "åh så fint!" eller "vilket fint kort!" eller (min favorit) "åh vilket fint kort på lilla Lisa med glass runt munnen!"...
Då är det dags att börja fundera på vad det är du håller på med egentligen.

Det är självklart ok att ta "vanliga" bilder på familj osv, roliga enkla minnen, men då ska man också vara medveten att dom är just det: Vanliga.
 
Dessutom, brukar familj och vänner utbrista (ej fotokompisar inräknade) "åh så fint!" eller "vilket fint kort!" eller (min favorit) "åh vilket fint kort på lilla Lisa med glass runt munnen!"...
Då är det dags att börja fundera på vad det är du håller på med egentligen.

Det är självklart ok att ta "vanliga" bilder på familj osv, roliga enkla minnen, men då ska man också vara medveten att dom är just det: Vanliga.

Det där förstår jag inte.

Det första stycket tolkar jag som att man inte skall syssla med familjefot.

Sedan skriver du att det är OK med "vanliga" bilder.

Varför skulle alldagliga bilder förhindra att man utvecklas som fotograf?

Jag tycker ditt resonemang låter lite "snobbigt".
 
Har fått en ny syn (kompletterande) på mitt fotograferande. Köpte ett 60 mm, f2,8 Makro och paraplyblixt. I min makrovärld är paraplyet som en stor ljus himmel. Nu blir det till att fota nålar, häftstift, tändstickor, brinnande ljus, sand, socker, salt, brödkanter, ärtor, bönor, snöflingor osv. Det är som en ny värld, som pockar på.
 
Hej Christer!

Ett verkligt gott val och glädjande nog är det den materielen jag föreslog i en annan tråd. Den tråd i vilken jag bjöd på småkakor.

Följande behärskar Du förmodligen bättre än jag gör, men låt mig ändå tipsa Dig om, att Du mycket väl kan använda en "gammal" blixt" med effektsteg kompletterad med en enkel slavtändare. Det är sedan inte alldeles säkert att Du kan tända blixten med den i kameran inbyggda, utan komplettera då kameran med en "gammal" vridbar blixt som kan riktas mot slavtändaren.

För porträtt bygger Du sedan på med ytterligare ett paraply och blixt och kanske också en blixt mot bakgrunden.

Jag har inte läst tidigare inlägg i tråden.

Lycka till
 
Någta enkla tankar bara: Det är ganska vanligt att yngre personer med en ganska så enkel systemkamera har storslagna planer på att sälja bilder. Det är ju lovvärt och ska absolut stödjas, man måste börja någonstans och det är ju de unga som ska föra allt vidare. Men konkurensen kan vara hård, de etablerade slåss ju också för sin utkomst. Drömmar kan lätt slås sönder och samman i kontakt med verkligheten. Den späda plantan måste få växa till sig, få stöd men ändå inte invaggas i att växthusmiljön är bestående, det kan blåsa hårda kalla vindar så det gäller att vara väl rotad med såväl kunskap som framåtanda, villighet att lära och målmedvetenhet.
 
Det är väl med fotografering som med annan konstutövning, man måste behärska tekniken men tekniken får inte överskugga budskapet.
 
Mycket intressant tråd då jag själv känner att jag fastnatt i teknikfokusen. Köper nytt och tycker det är kul ett tag men sen blir grejerna liggande och intresset svalnar.

Kan någon tipsa om bra böcker för att utveckla mitt bildseende och kreativitet?
 
Kan någon tipsa om bra böcker för att utveckla mitt bildseende och kreativitet?

Här är tre tips från mig:

Kreativ fotografi : från inspiration till bild, av George Barr
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197726001

Fotografernas bästa bilder ... och hur de kom till
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163609932&r=1

Fotografens ögonblick, av Joe McNally ( min nya favorit, den är dessutom på rea nu!)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163609657
 
Nu har jag inte läst igenom hela tråden så mitt tips kanske någon redan har gett.

Köp en analog, helmanuell kamera med ett 50mm objektiv. Man tänker igenom varje bild mer, är noggrann med exponering och komponerar ordentligt innan man trycker av eftersom film och framkallning är dyrt. Dessutom lär man sig att verkligen hantera bländare och slutartid.

Som ett plus i kanten så är det lika spännande varje gång när man tittar på sina nyframkallade bilder.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar