Inressant frågeställning, som borde tas upp oftare, eller snarare hela tiden! Jag har sett mängder med bilder tagna av äldre killar/herrar med Nikon D3s och Nikon 24-70/2.8 (eller motsvarande), som är totalt intetsägande, för mig i alla fall. Visst, skärpan är fantastisk (och då även kantskärpan, som är så otroligt viktig för somliga), men bilderna i sig säger mig absolut ingenting... Å andra sidan ser jag ofta foton tagna av 14-16-åriga tjejer, som utrustade med en Nikon D40 och 18-55 (eller motsvarande) tagit bilder som är helt fantastiska! Bilder som man kan sitta och glo på hur länge som helst och bara fascnineras över att de ens såg bilden, kom på idén eller undra hur fan de åstadkom den med den enkla utrustningen...!
Min slutsats är att det i princip är två olika hobbies det handlar om. Den ena är intresse för foto/bilder och de känslor/intryck de skapar, den andra för fotoprylar (ibland kombineras de dock..). Den senare hobbyn har naturligtvis också ett inslag av intresse av foto, men mer på det där "frimärkssamlarviset" som snarare handlar om att uppnå bilder med maximal skärpa, minsta möjliga brus på höga ISO, pixelpeepande etc, och naturligtvis vanligt manligt teknik/prylintresse. En glädje som antagligen liknar den som en frimärksamlare känner när han/hon får hem ett perfekt 3 skilling banco (eller vad de nu kan tänkas heta). Det behöver inte vara sämre, men jag håller helt med Per S - många som verkligen i första hand är intresserade av att skapa intressanta bilder borde sluta ägna så mycket energi och pengar på att köpa prylar och istället lägga krutet på att träna sitt öga och bildseende. På egen hand, med böcker, kurser eller inspirationsresor. Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra, men enligt min mening är det på tok för mycket fokus på prylar nuförtiden.
Ett annat "problem " är den där eviga vanföreställningen att det är tjusigare att plåta MANUELLT än med någon slags automatik, och att man därmed "måste" uppgradera för att ha två "rattar"
. Jag använde nästan uteslutande en väldigt manuell Pentax Spotmatic II i 28 år, för att jag gillade den så mycket. Men att den var manuell förändrade inte det faktum att jag var tvungen att anpassa bländaren till vald slutartid, eller slutartiden till vald bländare, dvs precis samma sak som min (någorlunda) moderna D700 gör när jag kör med slutar- eller bländarautomatik (som jag numera nästan alltid använder, nu när möjligheten finns!) för att få en bra exponering. De där dubbla vreden är ta mig tusan inte en anledning en anledning till upgradering, för de flesta (dvs de som inte är manuella blixtfantomer). Mitt råd är att istället läsa på och lära sig hur bländare, slutartid och ISO påverkar exponeringen, köra halvautomatiskt och skita i det där med manuellt och dubbla "rattar".
OBS! Det här inlägget är inget facit, det är åsikter.
