När jag köpte min första DSLR 2004 så upptäckte jag att lagringsfrågan hade industrin låtsats som att den inte fanns. Mitt första inlägg på FS rörde just min undran över detta och det svar jag fick av Olle Bjernulf om jag inte minns fel, som svarade att just den frågan nog inte var löst än tvärr och det är den inte än heller. Så när jag åkte på safari 2005 till Tanzania, så fick min nya kamera vara kvar hemma. Jag tog de bilder med diafilm istället.
Frågan är fortfarande olöst om man ska vara riktigt ärlig så tillhör den i allra högsta grad framtiden.
Någon gång på 40-talet så var det en bonde i Egypten, på en plats som heter Nag Hammadi, som med sin hacka letade efter kalkrik jord att ha som jordförbättring. Han råkade då slå hål på en större gammal kruka som låg nedgrävd i jorden. Den visade sig innehålla en massa skrifter som fortfarande efter nära 2000 år i jorden gick att läsa. Möjligen var skrifterna på grekiska eller arameiska. Det som låg i krukan var de s.k. "Gnostiska evangelierna". Skälet till att skrifterna grävts ner berodde på förföljelserna dessa gnostiker utsattes för bl.a. för att man tillät gudstjänster där vem som helst i församlingen kunde förrätta gudstjänster och att detta även innefattade kvinnor. Man hade alltså utmanat den kyrkliga maktapparaten som hävdade att den fått sitt uppdrag direkt av Jesus vid Jesu Bergspredikan och deras svans av kristna extremister.
Visa bilaga 154664
Här på den antika platsen Salamis i den Turkiska Republiken på Norra Cypern finns resterna av flera tusen år gamla romerska, grekiska och hellenistiska statyer som alla har det gemensamt att de saknar huvud, då 200-talets kristna extremister såg dem som hedniska. "Du ska inga andra gudar hava jämte mig", togs på största allvar. Så förföljelsen av gnostikerna var även den på största allvar.
Det finns en bok som heter de Gnostiska Evangelierna av Elaine Pageks som handlar om detta och denna märkliga historia kring dokumenten som fortfarande kan läsas efter 2000 år.
Hur mycket som finns idag av skrivet- och bildmaterial tror vi kommer finnas kvar i läsbar form om 2000 år? Det analoga har definitivt sina fördelar som det digitala kommer att ha svårt att matcha över tid.
Lagringen kommer i högsta grad fortsätta att vara en jätteviktig framtidsfråga för väldigt lite har hänt i sak, särskilt i Sverige. Norrmännen däremot har tagit detta på större allvar.
De som främst litat på kommersiella "service providers" molntjänster för sin lagring kommer nog finna att saker försvinner rätt raskt när man slutar betala exv. när den som betalat dött. De som lagrat privat kommer möjligen finna att de 8", 5 1/4" eller 3,5""-disketter inte kan läsas längre då inga läsare längre finns. De Bernoulli-diskar som var populära på 90-talet har gått ur modet och och kan heller inte läsas och de flesta har inte ens någonsin sett vare sig en sådan disk och än mindre något som kan läsa dem. Hur många kommer inte hitta gamla CD-och DVD-diskar som "ruttnat" till oläsbarhet.
Kommer den utrustning som kräver seriella gränssnitt (vilken dator har RS-232 -gränssnitt idag?), eller SCSI-gränssnitt av någon av alla de varianter som funnits men inte stöds idag liksom ISA-, EISA-, SATA-1, 2 eller vad det nu kan vara för diskar vi haft i alla generationer av PC-datorer plus vad som kommit efter dessa att kunna läsas?. Vem tror att det finns USB-gränssnitt ens 2050. Ingen kanske vill ta i sådana diskar ens då kanske har beröringsskräck för sånt som inte är tillverkat av fossilfritt material. (jag skämtade bara lite med betoning på lite)
Jag tror att det finns en bottenlös naivitet och okunnighet i de breda lagren om allt detta och okunnigheten ökar dessutom för var dag när de generationer som utvecklade detta nu dör av. Bernoullidisk på er alla kids som ska ta hand om allt det där eller bara föredrar att köra allt till tippen.
Det enklaste är nog att sätta på sig ett par mörka solbrillor och bara gå vidare i livet och bara som man gör nu se det mest som ett flöde som ändå inte gick att ta backup på på ett vettigt sätt.
Är det fortfarande någon som fortsätter hävda att lagringsproblemen inte tillhör framtidens fotografi?
