Hur bli framtiden för fotografin?

[Modelle]

Känns ju lite sådär att man ska behöva komponera själv. Kunde den inte gjort det också. Det är ju en av de riktigt svåra bitarna.

Eye AF

 

[larsborg]

Nej, inte helt korrekt dessvärre, en SSD eller ett USB-minne som inte strömsätts med jämna mellanrum tappar sin information. I synnerlighet lite modernare USB-minnen och SSD:er som bygger på QLC/TLC NAND-kretsar har en relativt kort lagringstid innan datan börjar bli korrupt när de bara ligger.

(jag har ett gäng lite äldre USB-minnen med SLC/MLC-NAND som utan problem behållt data i 10+ år och en hel del lite nyare med QLC/TLC NAND som börjat ge läsfel redan efter att ha bara legat något år.)

Hårddiskar tappar också information när de bara ligger om än inte lika snabbt.

Det där tål en undersökning, - intressant, skall studera ämnet mera, då SSD/USB/Bubbel tekniken är ju ganska ny, i alla fall, inom massproduktion.
Min egen kunskap säger, bubbel tekniken är mycket hållbar, - men försämras med väldigt många ändringar/cykler (tusentals ändringar, inte hit å dit!) i lagringsmediet, alltså rent praktiskt ingen fara, vid en "normal" användning.
Minneskorten har också en bubbelteknik, - då skulle de tappa sin info/data över tid.
Många sparar sina bilder i minneskorten, av ren bekvämlighet, - använder dessa tills de är fulla, därefter köper de ett nytt minneskort, ..... osv!
Min HD på en IBM Thinkpad är hela 23 år gammal, liksom själva datorn, all info/program (MS Office, printerprogram, div. olika program) från start 1998 finns kvar, har aldrig kraschat, fungerar fortfarande perfekt, mycket tyst.
Därefter har jag bara använt privat IBM Thinkpad, nu senast en Lenovo laptop, - har självklart kvar de tidigare laptop, så disketter fungerar på några av mina Thinkpad laptop, - disketter inget jag använder numera, bara kul att spara.
Externa HD, t.ex. några WD Elements blir en "backup", då och då, - upplägget fungerar mycket bra, inga krascher.
Troligen, en extremt hög kvalité på ett lagringsmedia avgör en möjlig max lagringstid,
- inte själva tekniken.

 

[Johan_G]

Det där tål en undersökning, - intressant, skall studera ämnet mera, då SSD/USB/Bubbel tekniken är ju ganska ny, i alla fall, inom massproduktion.
Min egen kunskap säger, bubbel tekniken är mycket hållbar, - men försämras med väldigt många ändringar/cykler (tusentals ändringar, inte hit å dit!) i lagringsmediet, alltså rent praktiskt ingen fara, vid en "normal" användning.
Minneskorten har också en bubbelteknik, - då skulle de tappa sin info/data över tid.
Många sparar sina bilder i minneskorten, av ren bekvämlighet, - använder dessa tills de är fulla, därefter köper de ett nytt minneskort, ..... osv!
Min HD på en IBM Thinkpad är hela 23 år gammal, liksom själva datorn, all info från start 1998 finns kvar, har aldrig kraschat, fungerar fortfarande perfekt, mycket tyst.
Troligen, extremt hög kvalité på ett lagringsmedia avgör en möjlig max lagringstid,
- inte själva tekniken.

Kan se om jag kan hitta lite länkar under helgen, men klistrar in ett litet citat från Ontrack (företag som arbetar med att rädda data).

SSD vs HDD: Which Tech Lasts Longer?

SSD vs HDD Lifespan - Which Technology Lasts Longer? Which is more durable? The global leader in corporate data recovery since 1987 discusses in Blog.

www.ontrack.com

"If we assume normal storage conditions, data stored on a HDD will degrade far more slowly than data stored on a SSD that uses NAND flash memory. Why? NAND flash stores data as electrical charges, which leak away relatively quickly in comparison with changes in magnetic domain polarity. This is due to the imperfect insulation within the structure of the memory itself. However, with SSDs, data degradation (that is sufficient enough to prevent the correction of stored data with ‘Error Correction Algorithms’) should not occur for at least 10 years if the drive is left powered down in optimum storage conditions. This time frame does however depend on the type of NAND flash memory used. For example, ‘Triple-Level Cell’ (TLC) memory can actually lose data far more quickly – even as soon as a few months."

 

[AFJ]

Idag har vi väldigt rudimentära algoritmer exempelvis på youtube som väljer ut vad vi ska titta på. Sådana algoritmer kommer att bli bättre och smartare. Vi själva kommer inte att behöva bry oss om totala volymen av tillgängliga bilder (tillgänglig information i allmänhet). Vi kommer att serveras ett innehåll som vi faktiskt uppskattar. (Inte blir irriterade på, som dagens algoritmer resulterar i).

Att det kommer finnas allsköns material på sociala medier behöver vi nog inte oroa oss över.

Jag tänkte mer på de bilder som vi tar privat och inte delar med oss av till kreti och pleti, typ gamla tiders "famljealbum". Tidigare var väl en typisk sådan samling 5-6 pärmar som stod i en bokhylla och togs över av arvingarna. Det tog en halvtimme att bläddra igenom.

Idag producerar vi ju så oerhört mycket mer bilder och om det blir ett visst svinn så kommer ändå det kvarvarande materialet vara övermäktigt för efterlevande.

Om vi antar att det finns X antal bilder från 1921 sparade till eftervärlden idag så skulle jag inte bli förvånad om den år 2121 finns en miljon X antal bilder sparade som är 100 år.

Bottom line - vi behöver inte oroa oss för att de som lever om 100 år kommer sakna gamla bilder som dokumenterar vår vardag, liv, miljö, arkitektur etc.

 

[AFJ]

Hårddiskar tappar också information när de bara ligger om än inte lika snabbt.

Nu är det väl förhoppningsvis få av oss som lägger gamla hårddiskar att mögla uppe på en vind. Sannolikt väljer väl de flesta av oss att ha sitt digitala bildarkiv någorlunda "till hands" och med kontinuerlig säkerhetskopiering.

Den stora risken är väl att bilder försvinner vid dödsfall när arvingarna är ointresserade eller okunniga om vad som finns lagrat.

 

[AFJ]

För att inte tala om man använder någon komprimering som är obsolet efter några år. Det är mycket som är oläsbart från 90-talet.
Vissa jpg-filer tycks bli korrupta ganska tidigt. När jag kör backup händer det ibland att någon fil inte går att kopiera längre. Särskilt vanligt med filerna från en Garmin Virb. De verkar inte vara så duktiga på kameror.

Mycken som är oläsbart? Vad tänker du på då? Jag kan läsa alla mina digitala filer från 90-talet. Mina äldsta digitala bilder är från 2000 - har absolut inga problem att läsa dem.

Hur vanligt är det att man har sina data på en komprimerad disk som inte går att läsa? Folk har väl vett nog att flytta över data till nya medier kontinuerligt.

Men visst, en och annan bild kanske "försvinner" men exakt det samma gäller ju analogt material, hanterar man det inte rätt blir det förstört eller försvinner.

 

[Johan_G]

Nu är det väl förhoppningsvis få av oss som lägger gamla hårddiskar att mögla uppe på en vind. Sannolikt väljer väl de flesta av oss att ha sitt digitala bildarkiv någorlunda "till hands" och med kontinuerlig säkerhetskopiering.

Den stora risken är väl att bilder försvinner vid dödsfall när arvingarna är ointresserade eller okunniga om vad som finns lagrat.

Ja att inte lita för mycket på diskar som bara ligger är viktigt och att underhålla sina backuper/säkerhetskopieringar borde vara högprioriterat. Dessvärre ser det inte alltid ut så är väl min erfarenhet.

Ja arvingars eller andra som städat ur dödsbon ointresse och okunskap har nog alltid varit ett stort problem för bevarandet av bilder.

 

[Johan_G]

För att inte tala om man använder någon komprimering som är obsolet efter några år. Det är mycket som är oläsbart från 90-talet.

90-talet var det en del experimenterande med olika codecar, t.ex. olika ljpeg (Lossless jpeg) versioner som i många fall bara gick att läsa i programmet där det skapats.

Vissa jpg-filer tycks bli korrupta ganska tidigt. När jag kör backup händer det ibland att någon fil inte går att kopiera längre. Särskilt vanligt med filerna från en Garmin Virb. De verkar inte vara så duktiga på kameror.

Nu har jag inge erfarenhet av Garmin, men för mig låter det mer som om det vore ett fel som hänger på lagringsmediet om det inte går att kopiera.

 

[Sten-Åke Sändh]

Och när ungdomarna växt upp och nästa generation tar över tekniknyfikenheten är det väl daguerreotypi som står på agendan. Efter några ytterligare generationer knackar ungdomarna in sina bilder i stenhällar.

Det vore ju jäkligt kul. Varenda istidshäll taggad med elektriska bilningsmaskiner! Väck inte den björn som sover. Evig graffitti! Kommunernas mardröm

 

[AFJ]

Ja att inte lita för mycket på diskar som bara ligger är viktigt och att underhålla sina backuper/säkerhetskopieringar borde vara högprioriterat. Dessvärre ser det inte alltid ut så är väl min erfarenhet.

Det har du säker rätt i.

Jag tycker dock detta är ett problem på "individnivå" och inget som riskerar den "kollektiva skatten av bilder".

 

[Sten-Åke Sändh]

Tillgången till fantastiska bilder kommer att öka och priset på dem kommer att minska.
Fotografer når en större marknad. Men värdet av bilderna sjunker.
Bilderna får i ett perspektiv kortare livslängd:
På farmors piano stod mammas och pappas bröllopsfoto i alla år jag kan minnas. En svartvit kopia i knappt A5-storlek. Imorgon byter Svensson fototapet två gånger om året. I varje rum. Det går fort, det är billigt, Svensson vill förnya sig. Å andra sidan lever bilder längre: genom teknik för lagring och tillgängliggörande finns inga begränsningar. Även bilder från min tidiga fotokarriär skulle kunna glädja någon Svensson i några minuter, dagar eller veckor innan det är dags för förnyelse igen.
Det ska gå fort. Det ska vara lätt. Det får inte vara svårtolkat.

En gång för en massa år sedan gjorde någon hembesök hos Bill Gates som tydligen hade monitorer som visade olika typer av bilder och konst.

Idag kan även gemene man köpa en Samsung "the Frame TV" och hänga på väggen med ram i välfri färg och allt och i det konceptet kan man prenumerera på konstbilder och fina fotografier på årlig basis om man vill som kan förses med snygga digitala ramar m.m. Man kan självklart visa sina egna bilder som i vilken TV som helst också om man nu vill det och låta dessa bilder rulla i bildspel i den takt man själv bestämmer. På samma TV kan man varva med musik via Spotify som många gör numera om det känns bättre.

Min fru tjatade till sin en sådan för ett halvår sedan, så det där kommer nu på hyfsat bred front för de som nu tycker sånt är kul eller trevligt. Den används faktiskt mer än jag trodde. Jag var emot för jag trodde det skulle bli ytterligare en bra ha grej som aldrig används.

 

[Sten-Åke Sändh]

Att det kommer finnas allsköns material på sociala medier behöver vi nog inte oroa oss över.

Jag tänkte mer på de bilder som vi tar privat och inte delar med oss av till kreti och pleti, typ gamla tiders "famljealbum". Tidigare var väl en typisk sådan samling 5-6 pärmar som stod i en bokhylla och togs över av arvingarna. Det tog en halvtimme att bläddra igenom.

Idag producerar vi ju så oerhört mycket mer bilder och om det blir ett visst svinn så kommer ändå det kvarvarande materialet vara övermäktigt för efterlevande.

Om vi antar att det finns X antal bilder från 1921 sparade till eftervärlden idag så skulle jag inte bli förvånad om den år 2121 finns en miljon X antal bilder sparade som är 100 år.

Bottom line - vi behöver inte oroa oss för att de som lever om 100 år kommer sakna gamla bilder som dokumenterar vår vardag, liv, miljö, arkitektur etc.

Men är inte de bara ett flöde som aldrig kommer backupas?

Det är inte bara bilder som far förbi. När jag jobbade i Stockholm så var jag med i en grupp som bl.a. sysslade med att informera varann och samarbeta om användning av geografiskt data i allehanda applikationer. Stockholm ha ju numera helt fantastiska system som håller ordning på allt som behöver dokumenteras geografiskt - fastigheter, avloppssystem. elsystem, borrhål, tunnlar m.m. m.m. Men vem som helst får inte tillgång till detta för mycket är säkerhetsklassat.

Förr tog staden fram översiktskartor med jämna mellanrum men nu är nog det mesta ett flöde bara och jag vet att diskussioner flöt upp ibland kring just behovet att kunna "frysa allt" i någon form av "snapshot" för att ge exv. både allmänhet och inte minst företag och organisationer info i form av kartmaterial bl.a. (de som inte har tillgång till dessa ofta väldigt stängda och bevakade system live). Baksidan med dessa system är ju också att de samlat all denna info tillgänglig i ett enda sammanhang. I händerna på terrorister exv. kunde det vara helt förödande.

 

[PMD]

Alla bildmedia bryts ner mer eller mindre med tiden. Digitalt lagrade bilder har större potential att överleva oförstörda länge jämfört med pappers- och filmlagrade bilder.

Om man sprider bilderna så mycket man kan (och helst mer) på nätet så ökar man deras överlevnadschanser på längre sikt.

Mobiltelefoner kommer att dominera mer och mer när det gäller bildframställning. De kommer att få fler "smarta" funktioner som gör att fotografen inte behöver vara så smart. Så småningom kanske plenoptiska funktioner.

AI kommer att göra fotograferandet ännu lättare. Man kommer till slut inte att behöva ha ett motiv att fotografera eftersom kameran (dvs telefonen) kan skapa en bild ändå.

Bildvisningar kommer att fortsätta att göras mestadels via internet eftersom vi blir tvingade att undvika att samlas många på samma plats för att minimera smittspridning. Dagens virussituation kommer att permanentas, men inte på samma höga nivå som nu. Vi kommer dock aldrig att kunna gå tillbaka till den sorts liv vi levde för ett drygt år sen och det kommer att påverka både hur vi skapar bilder och hur vi konsumerar bilder.

 

[pdahlen]

Hobbyfotografer som använder systemkameror kommer troligen alltid att finnas, det är väl som typ fritidsfiske, det görs fortfarande fastän det är enklare att köpa en fisk i affären.

Mobilkameror tar över/har tagit över bassegmentet, de flesta som tar familjefoto och reseminnen nöjer sig med detta.

Lite förvånad att sportfotograferna fortfarande finns kvar, de som hänger på VM och OS mm. Borde man inte kunna köpa ut en ruta eller två från en TV inspelning istället, man kan ju tycka att det vore billigare än att ha personal o utrustning på plats. Försvinner detta segmentet så kan detta vara ett hårt slag för kameratillverkarna och försäljning av superkameror och supertele, detta har väl varit ett segment som kanske inte har varit så prismedvetna och tillverkarna har kunna safta till lite för att få ut utvecklingskostnader

 

[fotobollfoto]

Hobbyfotografer som använder systemkameror kommer troligen alltid att finnas, det är väl som typ fritidsfiske, det görs fortfarande fastän det är enklare att köpa en fisk i affären.

Mobilkameror tar över/har tagit över bassegmentet, de flesta som tar familjefoto och reseminnen nöjer sig med detta.

Lite förvånad att sportfotograferna fortfarande finns kvar, de som hänger på VM och OS mm. Borde man inte kunna köpa ut en ruta eller två från en TV inspelning istället, man kan ju tycka att det vore billigare än att ha personal o utrustning på plats. Försvinner detta segmentet så kan detta vara ett hårt slag för kameratillverkarna och försäljning av superkameror och supertele, detta har väl varit ett segment som kanske inte har varit så prismedvetna och tillverkarna har kunna safta till lite för att få ut utvecklingskostnader

Sinnebilden av en presskonferens fram till ungefär 1990-talet är för mig en hord med fotografer som smattrar iväg en rulle var av en person som står och pratar bakom en mikrofon. Alltså flera hundra bilder totalt som alla är nästan likadana.
Likadant med sportfoto vid stora event. Fotograferna sitter axel vid Axel i långa rader och riktar sina telen åt samma håll, och fyrar av en salva precis samtidigt. Hur många tusen likadana bilder fångas inte under bara ett enda anfall i fotboll?

Helt klart kan man fundera på rationaliteten i detta. Det borde egentligen bara finnas marknad för fem fotografer i hela landet. För att täcka dessa behov.

Men vad som händer är att motsvarande tekniska utrustning blir mer och mer tillgänglig för en allmänhet där foto är en hobby. Jag sitter själv med utrustning som var på toppen av toppen för tio år sedan. Denna använder jag flitigt inom ungdomsfotboll och skapar bilder som förr i tiden sällan förekom på denna nivå inom fotboll. Fler och fler får möjlighet att dela glädjen.
När branschen ställer in siktet på denna betydligt större marknad finns det en potential för överlevnad.

 

[pdahlen]

Sinnebilden av en presskonferens fram till ungefär 1990-talet är för mig en hord med fotografer som smattrar iväg en rulle var av en person som står och pratar bakom en mikrofon. Alltså flera hundra bilder totalt som alla är nästan likadana.
Likadant med sportfoto vid stora event. Fotograferna sitter axel vid Axel i långa rader och riktar sina telen åt samma håll, och fyrar av en salva precis samtidigt. Hur många tusen likadana bilder fångas inte under bara ett enda anfall i fotboll?

Helt klart kan man fundera på rationaliteten i detta. Det borde egentligen bara finnas marknad för fem fotografer i hela landet. För att täcka dessa behov.

Men vad som händer är att motsvarande tekniska utrustning blir mer och mer tillgänglig för en allmänhet där foto är en hobby. Jag sitter själv med utrustning som var på toppen av toppen för tio år sedan. Denna använder jag flitigt inom ungdomsfotboll och skapar bilder som förr i tiden sällan förekom på denna nivå inom fotboll. Fler och fler får möjlighet att dela glädjen.
När branschen ställer in siktet på denna betydligt större marknad finns det en potential för överlevnad.

För mindre arrangemang så kommer det nog alltid att finnas behov för någon fotograf som fotograferar ungdomsidrott mm, dessa är ju inte bevakade av TV. Men jag begriper inte riktigt att det ska finnas något behov vid tex OS, det finns ju så otroligt många TV kameror där allt är bevakat. Kvalitén idag från en bildruta från en TV sändning är säkert tillräckligt bra för att kunna läggas in i en tidning

 

[Ventures]

Mycken som är oläsbart? Vad tänker du på då? Jag kan läsa alla mina digitala filer från 90-talet. Mina äldsta digitala bilder är från 2000 - har absolut inga problem att läsa dem.

Hur vanligt är det att man har sina data på en komprimerad disk som inte går att läsa? Folk har väl vett nog att flytta över data till nya medier kontinuerligt.

Men visst, en och annan bild kanske "försvinner" men exakt det samma gäller ju analogt material, hanterar man det inte rätt blir det förstört eller försvinner.

Många har nog gamla disketter liggandes med filer man tänkt sig kunna öppna i framtiden. Det kanske aldrig blir av och det kanske inte ens är möjligt.
När hårddiskarna var dyra och disketter var det vanligaste lagringsmediet kom diverse metoder för att få in så mycket som möjligt på en diskett. En var något som hette "span" eller liknande. Du valde en mapp som skulle kopieras och sedan matade man in diskett efter diskett ( a' 1,44 Mb för den som inte minns) tills hela mappen kopierats. Jättebra tyckte man då eftersom disketterna fylldes till sista byte.
Problemet var att uppackningsinfon skrevs på den sista disketten och förkom den gick det inte att återskapa något från de övriga kanske 50 disketterna.
Diverse andra komprimeringsprogram fanns och finns för att spara lagringsutrymme.
Det finns inget som säger att dagens lagringsmetoder kommer att vara rådande om 10-20 år. De kanske är lika glömda som "span".

Och nej. Folk i allmänhet har inte ens "vett" att göra backup.

Ett annat exempel är t.ex vhs. Du kan inte köpa en ny spelare idag och de som finns torkar ihop och fungerar snart inte längre. Hur många var det inte som kopierade sina smalfilmer till vhs? Och kanske slängde originalen sedan.

Snart är det cd-spelaren. Und so weiter.

System kommer och går, det analoga består.

 

[jerrysoderberg]

Jag minns tiden när lokaltidningen skickade ut fotografer för att dokumentera föreningars aktiviteter och årsmöten, 75-årsjubilarer eller sportlovsaktiviteter. Lokalt nyhetsfoto som även fungerade som dokumentärfoto. Då fanns fotografer på tidningarna. Idag går det att leta bland gamla tidningar för att hitta lokalhistoriska bilder/händelser. Denna typ av bild/reportage kommer inte finnas från vår samtid, är jag rädd då tidningsfotograferna försvunnit.

 

[PMD]

Kvalitén idag från en bildruta från en TV sändning är säkert tillräckligt bra för att kunna läggas in i en tidning

Kanske så småningom, men än så länge tror jag inte att det blir tillräckligt bra. Om man jämför rörlig bild med en "fryst" ruta ur samma video så märker man att det ser skarpare ut när bilden är rörlig.

 

[Bengf]

En bild kan säga mer än tusen ord, enligt gammal hävd. gamla svartvita bilder som finns i gamla album, håller dom inte väldigt länge, digitala svartvita håller dom lika länge om man för över till 10X15, äldre färg bilder från instamatic kameror kunde man se en viss avmattning, fast bilden var kvar men blek i färgerna, kanske man skulle ta några svartvita med digitala kameran om det går bra att välja, har inte tänkt på det med mina äldre kameror. har man inte hittat gamla tidningar i väggar som klarat sig ovanligt bra också. Stirrar vi oss för blinda på hårddiskar och USB-minnen, för övrigt så är nog dom personliga bilder man har själv bara intressanta för en själv, troligtvis kunde man nog förpassa mer än hälften i papperskorgen.

Folk sparar på allt möjligt inte bara Musse Pigg figurer som Lasse Åberg, tror folk kommer att spara på olika typer av bilder i evighet. Museum kan hänvisa till gamla tider som dom alltid gjort, med denna vår år 2080 visar vi nu bilder från tidigt 2000 tal, 1900-tals bilderna förra våren var en succé, Välkomna.