Fotoförbud i förskolan.

[atotowi]

Visst, men det är fortfarande "bör" och "rekommenderar" o.s.v. Inget krav eller lag med andra ord. Därmed inte sagt att man inte ska respektera och tänka efter o.s.v.

Nej, men anledningen till att det är rekommendationer är att det är Datainspektionens tolkning av lagen. Vad som gäller mer exakt kan nog ingen svara på innan det prövats.

Det är samma sak med samtycke som inte behöver vara skrifligt. men man rekommenderar det. Det blir lätare när man hamnar i tvist då...

 

[Grevture]

Världen består av gråzoner. Det är sällan något bara är svart eller vitt. Problemet är väl att alla har sina gränser för gråzonerna, och alla tycker att deras egen gränsdragning är den bästa och den som andra borde rätta sig efter.

Men i exemplet med fotoförbud på förskola: är det fotograferingen som är problemet? Är det inte publiceringen? Om någon med skyddad identitet råkar hamna på bild, som sedan publiceras, och på nåt sätt lyckas "fel" person hitta bilden och leta upp personen i fråga och.. ja... så är det naturligtvis väldigt olyckligt (eller hur man nu ska formulera sig). Men hur stor är den sannolikheten? Visst, det har nog hänt. Men det måste väl t.ex. vägas mot risken att någon med det uttalade sytet att ta bilder på skyddade personer sitter i en bil utanför förskolan och systematiskt tar bilder på alla och sedan publicerar och tipsar sina illvilliga kumpaner. Ett fotoförbud på förskolan hjälper ju inte här. Ett förbud att publicera under vissa omständigheter skulle däremot komma åt båda varianterna av problemet. Frågan är då hur en sådan lagreglering skulle se ut.

Om det är fotografernas attityd (de vanliga föräldrarna alltså) som är problemet så måste det väl vara bättre att prata och informera på skolan i fråga.

Jag håller i det stora hela med dig. Som jag uppfattade grundfrågan så var det just aningslöst publicerande och spridande av bilderna som var problemet man ville komma åt. Och enda (eller i alla fall enklaste och effektivaste) sättet att komma åt det - ansåg man - var att hindra fri fotografering. Yxigt, grovt, drabbar helt oskyldiga ... Men jag har ändå hyfsat lätt att förstå deras resonemang, det utifrån hur oerhört naivt och aningslöst jag upplever att många publicerar bilder.

Saken är ju att vi har en grundlagsskyddad rättighet att publicera saker i det här landet - och den rätten skall vi inte inskränka.

Jag tycker (generellt) faktiskt inte man skall införa lagar, vare sig kring publicering eller fotografering. Då hamnar vi lätt i gummiparagrafer som kan användas för att inskränka den mycket viktiga rättigheten att ta och publicera bilder.

Däremot tycker jag att vi dels skall försöka förstå och - beroende på omständigheterna - ibland acceptera att man lokalt på till exempel förskolor, sjukhus, arbetsplatser eller liknande, kan ha lokala föreskrifter och begränsningar kring foto. Allra bäst vore ju om man som du är inne på helt enkelt kunde diskutera saken och få alla att förstå vilka konsekvenser till synes oskyldiga bilder kan ha. I synnerhet om de sprids. Även när konsekvenserna bara handlar om något så enkelt som ett obehag. Men det här sista, att någon - av vilket skäl som helst - helt ibland enkelt inte vill ara med på bild verkar en del ha lite svårt att acceptera.

 

[atotowi]

Kankse kan ett fotoförbud fungera som omvänd civilolydnad dvs den öppnar upp för en diskussion även om de flesta håller med om att införandet i sig inte är bra i sak.

 

[ErlandH]

INformation från datainspektionen:
http://datainspektionen.se/fragor-o...tet-att-publicera-foton-av-andra-pa-internet/

Bilder på barn är som sagt lite känsligt...

Det sista stycket i den texten, som ju är det som är kopplat till den här diskussionen, handlar om hur skolor (och kanske liknande institutioner), inte privatpersoner, ska hantera bilder.

 

[tormig]

Ska man behöva fråga vid vissa situationer? Vilka isåfall? Vem ska bestämma det?

Den som blir fotograferad kanske?

 

[Grevture]

En allmän fundering

En grundorsak till hela den här diskussionen - som jag uppfattar den - handlar ju egentligen inte om fotografering utan om publicering. Och att vi idag ofta ser oerhört aningslös och tanklös publicering utan mycket eftertanke kring konsekvenser.

Jag tror det här är ett problem som kanske inte helt försvinner, men kommer att vara avsevärt mindre om säg tio år eller så.

Det handlar om vår vanliga mänskliga tafatthet och brist på eftertanke när vi får tillgång till spännande ny teknik. Det är faktiskt bara - lite svepande - de senaste tio åren vi haft allmän och bred tillgång till publicering av bilder och video. Youtube, Facebook, Flickr och liknande har inte funnits så länge. Vi har inte hunnit utveckla egna normer kring det här, det har inte uppstått någon god sed eller så mycket oskrivna sociala regler.

Vi har dessutom en mycket bredare tillgång till kameror i allmänhet och videokameror i synnerhet. Framför allt har vi idag digitala kameror där publicering inte sällan bara ligger sekunder bort från fotograferingsögonblicket. Inte mycket tid för eftertankens kranka blekhet där inte.

Det är ungefär som när mobiltelefonerna först dök upp. Människor svarade i telefon mitt i biobesök eller stod högljutt och pratade om personliga saker i busskön. Helt har de här fenomen inte försvunnit, men det har uppstått en hel del normer och sociala regler kring mobilsamtal som dämpat de värsta avarterna. Det är bara vissa randfenomen där lagstiftning (kanske, men tveksamt) behövs. Som mobilsamtal under bilkörning - ett annat populärt ämne att diskutera

Vi kommer säkert utveckla diverse mer eller mindre underförstådda regler och normer kring publicering av stillbilder och video (och för den delen texter) vartefter. Men just nu är det lite vilda västern över det hela och det blir konflikter. Enda sättet att hitta fram till regler och normer, skrivna eller underförstådda, är just det vi gör här i tråden - diskutera saken. Prata, jämföra, fundera, väga för eller emot och lära oss.

 

[Cronholm]

Det sista stycket i den texten, som ju är det som är kopplat till den här diskussionen, handlar om hur skolor (och kanske liknande institutioner), inte privatpersoner, ska hantera bilder.

Vore väl bra om också privatpersoner tog intryck av vad datainspektionen säger och inser att en viss, kanske hög, grad av eftertanke är av dygd innan bilder publiceras.

 

[martinator]

Jag är som många andra kluven till förbudet. Har en dotter som snart börjar på dagis och visst hade det varit trevligt med bilder. Jag brukar själv sitta och titta på bilder från när jag var liten (mest för att se likheter med min dotter). MEN de bilder som min mamma tog på mig och min bror när vi var små stannade i familjealbumet. En och annan bild letade sig iväg till mormor/farmor som julkort eller tack för uppvaktningen-kort; men fortfarande stannade alla inom den privata sfären.

Idag finns det en utbredd obetänksamhet bland folk som till höger och vänster fläker ut både sitt eget och sina kompisars, bekantas, klassföräldras osv liv på det så kallade nätet. Jag tror inte att de i de flesta fallen finns något uppsåt att skada - men konsekvenserna kan bli rätt stora om fel bild kommer ut. Mobilkameror, digitalkameror i kombination med internet har gjort att Orwells 1984 blivit besannad. Vi är övervakade dygnet runt - MEN inte av storebror staten UTAN av våra nära och kära, vänner, grannar, bekanta osv. Jag ser problemet - är gammal nog för att inse skillnaden mellan idag och för 30 år sedan - och jag funderar på hur jag ska ställa mig till det.
/martin

 

[erro.se]

Den som blir fotograferad kanske?

Och hur tänkte du att det skulle fungera rent praktiskt när man t.ex. står på en gata och fotograferar? Ska alla som hamnar på bild skriva på ett papper? Eller bara de som inte vill vara med på bild? Hur ska jag veta vilka som inte vill vara med på bild? Eller är gatufoto en sån situation där man inte ska behöva fråga? Vem ska i så fall ha betämmt att just den situationen är OK? Vem bestämmer om andra situationer?

 

[erro.se]

....Men det här sista, att någon - av vilket skäl som helst - helt ibland enkelt inte vill ara med på bild verkar en del ha lite svårt att acceptera.

Jag kan kanske förstå att vissa överhuvudtaget inte vill vara med på bild, oavsett om bilden så inte visas för en enda människa. Men frågan är hur jag ska veta om denna persons motvilja. Jag kan inte fråga alla som hamnar på mina bilder. Jag vill heller inte undvika att fota bara för att det kanske eventuellt kan tänkas finnas en person bland alla som inte vill vara med på bild.

Om en person inte vill vara med på bild så anser jag att det är dennes ansvar att på något sätt upplysa alla andra om det. Det kan inte vara alla andras ansvar att ta reda på hur denna person vill ha det. Den lilla minoriteten får rätta sig efter den stora majoriteten. För jag är övertygad om att den stora majoriteten faktiskt inte har något särskilt emot att hamna på bild. Sen kan (och bör) de förstås ha åsikter om kränkande publicering.

 

[tormig]

Och hur tänkte du att det skulle fungera rent praktiskt när man t.ex. står på en gata och fotograferar? Ska alla som hamnar på bild skriva på ett papper? Eller bara de som inte vill vara med på bild? Hur ska jag veta vilka som inte vill vara med på bild? Eller är gatufoto en sån situation där man inte ska behöva fråga? Vem ska i så fall ha betämmt att just den situationen är OK? Vem bestämmer om andra situationer?

Tänkte inte inte på det, självklart skall alla böja sig för Den Heliga Fotografens Vilja.

Men som flera påpekat är det inte fotograferingen i sig som är det stora problemet utan vad man gör med bilderna sedan. Och där har jag ingen som helst tilltro till folks förmåga att tänka rätt.

 

[casting]

En rationell lösning på detta problemet kan jag ju tycka är att man istället för att förbjuda fotograferingen tillåter detta rent generellt mot att man skriver på ett papper där man lovar att inte publicera detta på nätet. Då påtalar man ju det verkliga problemet. Den som inte vill lyda kommer ju ändå skita i det vare sig det handlar om fotograferingen eller publiceringen.

 

[erro.se]

Tänkte inte inte på det, självklart skall alla böja sig för Den Heliga Fotografens Vilja.

Men som flera påpekat är det inte fotograferingen i sig som är det stora problemet utan vad man gör med bilderna sedan. Och där har jag ingen som helst tilltro till folks förmåga att tänka rätt.

Men hur tänker du dig att alla fotografer ska göra för att följa Den Heliga Personens Vilja? Särskilt som de inte gärna kan ha koll på alla personers vilja? Menar du att alla ska behöva anpassa sig efter vad en enda person kanske kan tänkas vilja eller inte vilja? Ska jag som fotograf tänka: "jaha, här skulle jag vilja ta en bild över folkmassan på Drottninggatan, men det får jag inte, eftersom det kan tänkas att det finns en person bland alla dessa som inte vill vara med på bild. Vad synd, men jag får väl avstå då.".

Men jag håller med dig om att det är publiceringen som är problemet, inte fotograferingen. Och problemet är också den ynka bråkdel som ställer till det för den stora majoriteten som sköter allt på ett bra sätt.

 

[Grevture]

Och hur tänkte du att det skulle fungera rent praktiskt när man t.ex. står på en gata och fotograferar? Ska alla som hamnar på bild skriva på ett papper? Eller bara de som inte vill vara med på bild? Hur ska jag veta vilka som inte vill vara med på bild? Eller är gatufoto en sån situation där man inte ska behöva fråga? Vem ska i så fall ha betämmt att just den situationen är OK? Vem bestämmer om andra situationer?

En gata är ju en offentlig plats, och där kan man bli fotograferad. Vill man inte det får man ju på ett eller anat sätt tydligt markera motsatsen. Svårare än så är det ju faktiskt inte.

En förskola, ett hem, en arbetsplats däremot är inte en offentliga platser. Där kan det finnas olika grader av restriktioner. Men grundregeln är ju att så länge det inte uttryckligen är förbjudet så är det tillåtet. Finns det regler skall det antingen vara skyltat eller så får de upplysa om saken.

Det här är den situation vi haft i runt 100 år av fotografering, och den har för det mesta fungerat rätt ok.

Vad diskussionen mycket handlar om är ju inte de situationer du tog upp utan mer den principiella frågan om det i vissa sammanhang kan vara rätt att inskränka fotografers rätt att ta bilder. Jag och många andra hävdar att man som individ i alla fall skall ha rättighet att avstå från att vara med i bilder om man vill det. Men jag är helt med på att det är upp till mig själv att visa det för dig - fotografen.

 

[Cronholm]

Som vanligt i den här sortens tråd, och det finns vad jag erinrar mig flera liknande trådar både här på Fotosidan och på andra forum, så handlar det om väldigt mycket fotografens rättigheter och ganska lite om fotografens skyldigheter. Och som vanligt finns det de som med emfas hävdar att han/hon har rätt att fotografera vem dom vill och var de vill och publicera det. Det finns bilder även här på Fotosidans gallerier som jag tycker är ganska omdömeslösa och visar personer i tämligen genanta situationer. Det dokumentära värdet av sådana bllder låter jag andra diskutera men personligen skulle jag aldrig vare sig vilja publicera en sådan bild eller vara med på en, ens utan publicering.

 

[ErlandH]

Och som vanligt finns det de som med emfas hävdar att han/hon har rätt att fotografera vem dom vill och var de vill och publicera det.

Ja, rättsläget ser ju ut ungefär så. Sedan kan man förstås ha moraliska synpunkter eller personligen inte gilla att bli fotograferad, men det är en annan sak.

 

[Cronholm]

Ja, rättsläget ser ju ut ungefär så. Sedan kan man förstås ha moraliska synpunkter eller personligen inte gilla att bli fotograferad, men det är en annan sak.

Personligen tycker jag inte det är en annan sak. Det är lätt att gömma sig bakom juridiken och glömma etik och moral eller vanligt hederligt gott omdöme och sunt bondförnuft. Det händer i fotografins värld och väl så ofta i andra sammanhang. Det personliga ansvarstagandet borde vila på en högre grund än det faktiska rättsläget.

 

[levitte]

En rationell lösning på detta problemet kan jag ju tycka är att man istället för att förbjuda fotograferingen tillåter detta rent generellt mot att man skriver på ett papper där man lovar att inte publicera detta på nätet. Då påtalar man ju det verkliga problemet. Den som inte vill lyda kommer ju ändå skita i det vare sig det handlar om fotograferingen eller publiceringen.

Jag tycker personligen att det är lite underligt att just nätet får all fokus. Är det jämförelsevis ok att publicera i ett galleri, eller på en stolpe på Sergelstorg i Stockholm?

Är det inte egentligen offentlig publicering vi far efter i den här tråden?

Mvh,
Richard

 

[PMD]

PMD frågade här ovan om jag på något sätt tog skada av att bli fotograferad mot min vilja. Nej, inte mer skada än om någon ställer sig och skäller på mig för mina fula jacka. Men inget av beteendena kan sägas vara speciellt hänsynsfulla.

Båda kan ju göras med mer eller mindre hänsyn, men det är bra mycket lättare att fotografera någon hänsynsfullt än att skälla ut någon hänsynsfullt.

Jag har inte alls samma erfarenhet av hänsynslösa fotografer som du, Martin. Jag tror inte att vanliga, hövliga, människor plötsligt blir bufflar när de lyfter en kamera.

 

[casting]

Personligen tycker jag inte det är en annan sak. Det är lätt att gömma sig bakom juridiken och glömma etik och moral eller vanligt hederligt gott omdöme och sunt bondförnuft. Det händer i fotografins värld och väl så ofta i andra sammanhang. Det personliga ansvarstagandet borde vila på en högre grund än det faktiska rättsläget.

Fast jag tror att de allra flesta är rätt glada att lagstiftningen inte vilar sig på moral eftersom denna kan vara rätt så skiftande från individ till individ...
Sen håller jag absolut med om att man ska visa hänsyn och uppträda på ett moraliskt korrekt sätt. Dilemmat är ju bara att folk har olika syn på det sistnämnda...