Allt fler för- och skolor inför fotoförbud

[Alagazam]

1) Vad har det med sakfrågan att göra? Som jag nämnde, så var jag en av de som dokumenterade min egen skolgång lite då och då. Tur att jag växte upp i en annan tid.

2) Det var inte förslag på en lösning, det var ett försök att visa på vad som är det egentliga problemet. Och för den delen: hur tänker du dig att ett fotoförbud skall genomdrivas i praktiken, när varenda elev och anställd springer omkring med både kamera och video i fickan hela dagarna?

Det var du som skrev att föräldrarna inte skulle få dokumentera barnens uppväxt. Jag poängterade då att uppväxten i huvudsak sker utanför skoltid.

Vi är inte överens om vad som är det egentliga problemet eftersom ditt argument bygger på att man tar bilder men aldrig använder dem. Jag kan inte riktigt se relevansen i sådan argumentation. Hur ofta tas bilder där det inte finns en tanke på att titta på dem?

Jag tycker - för att ta den här frågan på allvar - att man ska se på huvudorsaken till förbudet. För mig är det inte en våldsam uppoffring att respektera ett fotoförbud om anledningen till det är att människor kan råka illa ut. Jag kan aldrig på fullaste allvar hävda att min rätt att fota alltid är viktigast. Om det nu är så (jag tycker inte riktigt att jag har kompetens att säga emot dem som är betydligt närmare personer med skyddad identitet än jag) att man faktiskt kan förhindra obehag för enskilda personer, då tycker jag att man ska göra det. Den förälder som anser sig fråntagen rätten att fotografera sina barn i skolan bör rimligen inte ha några problem att förstå att det framstår som rätt lindrigt jämfört med att ha fråntagits rätten att leva ett liv i trygghet.

 

[Alagazam]

Hur långt sträcker sig tillverkarnas produktansvar i dessa frågorna? Det är kanske samma som för skjutvapen... Kommer det att i så fall bli kameralicenser? Jag tycker att det hela verkar vara lite hysteriskt. Om barnen gråter i Luciatåget för att dom blir fotade med blixt så är det nog fel ungar i lussetåget. Va fan skall ni ta vägen till sist, när allt kommer att vara förbjudet och inlåst? Härlig frihet... Hahahaha ut och fota bara! Och dem som har skyddad identiet är väl ändå inte ute och hoppar på skolgården. Tänk om någon fotar från gatan in på skolan... Skriker man om att det finns ungar med skyddad identiet på skolan så kommer man att dra till sig allt sorts fyle så som flugor samlas på en koskit. Om ingen nämner något so "finns" inte problemet.

När jag läser vad du skrivit undrar jag om du överhuvudtaget läst vilken orsaken till fotoförbudet är.

De som aktivt letar efter personer som tvingats till att leva med skyddad identitet gör det redan. Det är just därför man vill begränsa risken att bilder på var de finns sprids.

Kommentaren om att det är "fel ungar i lussetåget" känns mest olustig - och framför allt okänslig.

 

[ErlandH]

Passfoton är offentlig handling och kan också begäras ut utan motivering.

För just passfoton (och körkorts-diton) finns det faktiskt restriktioner. De får bara lämnas ut om det "inte kan antas vara till skada" (eller hur det nu är formulerat) för den avbildade. I praktiken innebär det att t ex dagstidningar aldrig får ut pass- och körkortsfoton.

 

[61397]

orsak och symptom

Självklart ska man respektera folks önskan att inte bli fotograferade (skyddad identitet eller ej). men som många varit inne på är nog beslutet taget för att eleverna inte ska kunna använda bilder som verktyg i mobbning. Fotoförbudet blir då ett enkelt sätt för lärarna att säga "det där är inte tillåtet".

Fast finns det inte redan lagligt stöd att få mobbare att sluta fotografera mobbningsoffer? Man borde ju om inte annat kunna hänvisa till ofredande? (Var det inte ett rättsfall nyligen där nån plåtade in i en grannes sovrumsfönster. Det visade sig vara helt ok så länge "modellen" inte upptäckte det.)

Det känns som skolan behandlar symptomen snarare än orsaken. Försök komma tillrätta med mobbningen i stället för att förbjuda rättigheter eller verktyg som skulle kunna användas för mobbning. Känns som det är en allmän trend i samhället att man lägger ner energin på fel delar. (lite som när polisen visiterar folk utanför affärer där det säljs sprayfärg och sedan fäller dem för förberedelse för grov skadegörelse, dvs förbjuder saker som i teorin skulle kunna användas för brott)

Det känns som vi skapar ett samhälle där alla är skyldiga tills motsatsen bevisats.

 

[nonno]

Hm, jag gogglar vidare och det är nog krångligt värre:

Myndigheter har på grund av offentlighetsprincipen en skyldighet att på begäran lämna ut allmänna handlingar som inte är föremål för sekretess. Någon sådan skyldighet finns inte för ett privata företag.

I personuppgiftslagen (PuL) finns inga särskilda bestämmelser vad gäller skyddade personuppgifter. I 30-32 §§ personuppgiftslagen finns bestämmelser om säkerhet vid behandling av personuppgifter. De bestämmelserna skall även tillämpas när det gäller behandling av skyddade personuppgifter.

Skolbetyg är offentlig handling och kan begäras ut av vem som helst utan motivering och skall utan frågor lämnas ut utan dröjsmål. Skulle inte förvåna mig att all data/papper/foton på skolor är offentliga handlingar och kan i normalfallet begäras ut. Rätta mig gärna om den saken.

Passfoton är offentlig handling och kan också begäras ut utan motivering.

Myndigheter gör en menprövning enligt Sekretesslagen och därmed blir sällan handlingar allmänna eller offentliga som avser en person med skyddad identitet.
Skolan som också är en myndighet, omfattas av en enklare form av sekretess och kan enkelt lämna ut uppgifter som inte skadar enskilda. Men de ska också göra menprövningar och kan nog i sin prövning komma fram till att även harmlösa uppgifter kan vara till men för en person som har skyddad identitet. Skolbetyg skulle t ex kunna lämnas ut utan att ett namn anges eller t o m att det faktiskt inte lämnas ut alls efter en menprövning.
Privata företag kan sälja sina register m m, därför går många organisationer och myndigheter ut med information till människor som behöver skydd att de i möjligaste mån inte registrera sig med personnummer, inte skaffar sig abonnemang, inte gör köp via nätet etc. Om du måste hålla dig gömd blir livet mycket mer komplicerat och då kan man ju förstå att det finns behov av att barn åtminstone på sin "arbetsplats" ska kunna vistas där utan att riskera blir uthängda på nätet med bilder.
/Nonno

 

[nonno]

Fast finns det inte redan lagligt stöd att få mobbare att sluta fotografera mobbningsoffer? Man borde ju om inte annat kunna hänvisa till ofredande? (Var det inte ett rättsfall nyligen där nån plåtade in i en grannes sovrumsfönster. Det visade sig vara helt ok så länge "modellen" inte upptäckte det.)

För att kunna tillämpa lagen måste personen som utför handlingen vara straffmyndig och det är du inte förrän du uppnått en viss ålder. Det betyder att det bara är en mindre del av eleverna i grundskolan som kan lagföras.
/Nonno

 

[jorgene]

Vi är inte överens om vad som är det egentliga problemet eftersom ditt argument bygger på att man tar bilder men aldrig använder dem. Jag kan inte riktigt se relevansen i sådan argumentation. Hur ofta tas bilder där det inte finns en tanke på att titta på dem.

Det är egentligen precis det jag säger: så länge föräldrar och elever enbart fotograferar och hanterar sina bilder privat, så uppstår i princip aldrig ett problem. Det är först i nästa steg, vid publicering och spridning av bilderna, som eventuella problem gentemot personer med skyddad identitet uppstår.

Sedan inser jag naturligtvis också att det blir problem att förbjuda t.ex. publicering på Internet, av kopior, av MMS, av skolkataloger, osv. Men distinktionen av att själva fotograferingen sällan är ett problem i sig, är viktig att göra, då det i debatten alltid är förbud mot själva fotograferingen som krävs i olika sammanhang.

OK, förbudet på skolor kommer så klart ur goda intentioner, men hur argumenterar vi sedan emot alla andra, i grunden, goda intentioner? En del väktare vill ha fotoförbud där de rör sig på stan, en del civilpoliser har argumenterat för fotoförbud för att skydda sina identiteter, höga politiker vill ha fotoförbud på stränder som skydd mot pedofiler, dagispersonal vill ha fotoförbud även i närheten av dagis, andra politiker har velat se fotoförbud på t.ex. husfasader(!) för att värna personlig integritet (man kan se in i bostäder)...

Listan kan göras lång, med olika särintressen med, i grunden, godhjärtade motiv för fotoförbud. Vilka skall få igenom sin vilja? Alla? De flesta? Hur kommer yttrandefrihet och rätten att fritt uttrycka sig i så fall att se ut, i ett samhälle där alla särintressen skall skyddas?

 

[jorgene]

För att kunna tillämpa lagen måste personen som utför handlingen vara straffmyndig och det är du inte förrän du uppnått en viss ålder. Det betyder att det bara är en mindre del av eleverna i grundskolan som kan lagföras.

Vilket också gäller ett fotoförbud.

 

[gorse]

Vilket också gäller ett fotoförbud.

Frågan vilket mandat skolan har att straffa någon som bryter mot fotoförbudet? Jag skulle tro att man på sin höjd kan be personen att gå därifrån. Vi har ju sen tidigare konstaterat att fotoförbud på privat område inte är mer ett vilkor för att få vistas på platsen, på samma sätt som man måste ha slips på bättre krogar, eller vara nykter på fritidsgården. Jag har svårt att tro man kan lagföras för att man bryter mot fotoförbudet. Är det elever på skolan kanske ett samtal med rektor eller extra undervisning (får man göra det fortfarande?) kanske kan vara en påföljd.

 

[Alagazam]

Det är egentligen precis det jag säger: så länge föräldrar och elever enbart fotograferar och hanterar sina bilder privat, så uppstår i princip aldrig ett problem. Det är först i nästa steg, vid publicering och spridning av bilderna, som eventuella problem gentemot personer med skyddad identitet uppstår.

Sedan inser jag naturligtvis också att det blir problem att förbjuda t.ex. publicering på Internet, av kopior, av MMS, av skolkataloger, osv. Men distinktionen av att själva fotograferingen sällan är ett problem i sig, är viktig att göra, då det i debatten alltid är förbud mot själva fotograferingen som krävs i olika sammanhang.

Listan kan göras lång, med olika särintressen med, i grunden, godhjärtade motiv för fotoförbud. Vilka skall få igenom sin vilja? Alla? De flesta? Hur kommer yttrandefrihet och rätten att fritt uttrycka sig i så fall att se ut, i ett samhälle där alla särintressen skall skyddas?

Verkligheten finns. Den stavas Facebook, Twitter, Flicker och så vidare. Privat är idag ett begrepp som går långt, långt utanför vardagsrummet.

Jag förstår ditt teoretiska resonemang men det blir för mig just teoretiskt. Givetvis ska man fundera innan man beslutar om förbud men ett skolområde och stadsgator är helt olika platser.

Yttrandefrihet handlar inte om att få använda befintlig teknik överallt. Då har man i mina ögon gjort yttrandefriheten till något helt annat än den är. Rätten att uttrycka sig och säga sin mening är självklar. Att få fotografera var man vill handlar om något helt annat.

 

[nonno]

Nonno skrev:
För att kunna tillämpa lagen måste personen som utför handlingen vara straffmyndig och det är du inte förrän du uppnått en viss ålder. Det betyder att det bara är en mindre del av eleverna i grundskolan som kan lagföras.
Jorgene skrev:
Vilket också gäller ett fotoförbud.

Nonno svarar:
Jag var nog lite otydlig i mitt svar. Jag menar väl inte att skolan ska polisanmäla annat än väldigt allvarliga händelser. Som det är nu, verkar skolor använda en princip där allt polisanmäls istället för att jobba med elever och föräldrar för att lösa konflikter som uppstår. Barn och unga behöver få förebilder och hjälp i hur konflikter kan lösas - inte ropa på polis i alla lägen. Polisen behöver syssla med annat än bagatellbrott.
Ett uttalat förbud ger skolpersonalen möjlighet att ha en dialog med föräldrar och elever, den är kanske inte menad i första hand som en grund för polisanmälningar?
/Nonno

 

[Mats.J]

Ovanstående problem hade inte existerat om samhället haft förmåga att skydda offren från gärningspersonen/-erna.

I mina ögon är det där som problemet och lösningen finns.

Mvh
Mats

 

[reboot81]

Skummar igenom olika kommuners regler för fotografering och finner olika tolkningar av regler och lagar.
Tex Alingsås Kommun som skriver: "Personuppgiftslagen (PuL) kräver samtycke vid publicering av foton på individer på Internet."

Solna Stad skriver "…föräldrar som vill lägga ut bilder på Internet dessförinnan ska ha inhämtat samtycke från andra barns vårdnadshavare." Samma sak hävdar Mjölby Kommun.

Eskilstuna Kommun skriver: "För att kunna publicera fotografier/filmer på Internet av personer som går att känna igen krävs samtycke från personen ifråga eller om det rör sig om ett barn från dennes vårdnadshavare."

Är inte kommunerna ute på hal is med dessa påståenden?

 

[Graylingman]

Hal is? Värre än så. De har fel.

 

[Torparfarsan]

Hal is? Värre än så. De har fel.

Måhända att de har fel, men det som de framför är en ganska så vanlig uppfattning hos många privatpersoner.

 

[Janne Ar]

Hal is? Värre än så. De har fel.

Det är möjligt att det är fel att hänvisa till PUL i sammanhanget. Och det är möjligt att det rent juridiskt sett är fel att förbjuda fotografering i en skola.
Men är det lika fle moraliskt sett? Av tråden framgår att det finns goda skäl att avstå från att fotografera på en skola. Det handlar mer om empati och hänsyn än om vad man har för "rätt"...

 

[Falumas]

Nu är det så att man måste anpassa regler och bestämmelser efter omständigheterna och omständigheterna till hur foton sprids har ändrats något helt enormt dom senaste 10-20 åren. En kränkande bild hade för 20år sedan haft väldigt svårt att spridas eftersom tidningar/TV förmodligen inte hade publicerat den, men nu finns inte den kontrollinstansen längre.
När det gäller foton så är lagstiftningen i Sverige väldigt liberal, det finns väldigt få lagar gällande just själva fotandet utan lagarna är i nästa steg när skadan sker och då är det nog enligt många föräldrar för sent.

/Karl

 

[Graylingman]

Mitt svar avsåg bara juridiken. Inget annat.

Personligen publicerar jag bilder av personer på nätet, men för mig är det självklart att avstå från det om jag blir ombedd att avstå publicering eller för den delen avstå fotografering. För mig personligen är det viktigare att vara empatisk och ta hänsyn än att hävda min rätt. Jag kan i och för sig tänka mig hypotetiska scenarier där jag inte skulle avstå, även om jag blir ombedd att göra det, men det är en annan diskussion.