Att vara exkluderad från alla tillfällen som vuxna kan tänkas vilja fotografera, är ett bra mycket värre "övergrepp" mot de våra små än att "bara få" minnesbilder som är tagna under "ordnade förhållanden".
/Nonno
Fast nu läste du ju inte vad jag skrev. Det måste ju gå att anpassa tillfällen som t.ex. luciatåg så att det går att ta bilder för de som vill, samtidigt som man skyddar de som inte vill bli fotograferade. Man måste inte exkludera från
alla tillfällen.
Jag är övertygad omatt 99,999% av de föräldrar som fotograferar och publicerar bilder från ett luciatåg inte gör det av illvilja. Om man då inför ett generellt fotoförbud så ökar det knappast deras förståelse. Om man däremot upplyser om eventuella konsekvenser av en publicering så kan man ju påverka saker och ting, eller åtminstone försöka påverka.
Vad gör man med de som ändå inte bryr sig om fotoförbudet? Och som publicerar ändå? För ingen är väl så naiv att de tror att alla kommer avstå från att ta bilder, trots förbud?
Vad gör man med all annan fotografering, särskilt den lagliga fotografering som vem som helst kan göra på gatan utanför varenda dagis? Jag har ju full laglig rätt att stå på allmän plats och fota. Om nu någon är intresserad av att hitta barn med skyddad identitet så är det väl en större fara med den typen av fotografering, där någon systematiskt kan åka runt till varenda dagis i en stad (och be sina kumpaner göra detsamma i andra städer) och fotografera samtliga barn på väg till eller från dagis, eller under vistelsen där?
Hur löser man alla andra tillfällen då folk inte vill bli fotograferade men riskerar att bli det ändå, och dessutom publicerade? Har man skyddad identitet så kan man ju inte ens gå utanför dörren om det är så att man ska räkna in publiceringsrisken. Eller så ska alla fotografer ta hänsyn och inte publicera en endaste bild där någon okänd finns med på bild. Visst, jag pratar medvetet om extremfall, men bara för att belysa principen.
Det dödas många i trafiken. Borde vi inte därmed förbjuda all trafik? För att försöka göra en extrem jämförelse. Men samtidigt med ett visst mått realism.
Missförstå mig rätt: det är klart vi ska försöka skydda de som behöver skydd så gott det går. 100% skydd uppnås aldrig. Frågan jag ställer mig är hur många promilles skydd ett fotoförbud under ett dagis luciatåg ger?