Fotoförbud i förskolan.

[nonno]

Såvitt jag vet är dock klasslistor offentlig handling och måste lämnas ut på begäran.

Det går att be om att det egna barnet inte finns med på klasslistan utifrån behov av sekretess.
/Nonno

 

[ErlandH]

Det går att be om att det egna barnet inte finns med på klasslistan utifrån behov av sekretess.

Då får du nog ha väldigt goda skäl. En allmän handling kan inte sekretessbeläggas bara för att någon utomstående vill det.

 

[nonno]

Då får du nog ha väldigt goda skäl. En allmän handling kan inte sekretessbeläggas bara för att någon utomstående vill det.

Nej det kan det inte, jag skrev det "egna" barnet och det gäller endast juridisk vårdnadshavare (ej enbart att man är biologisk förälder) samt att jag skrev att behov av sekretess måste finnas. Skolmyndigheten gör då en prövning och måste motivera sitt beslut. Skulle beslutet gå dig emot, har du alltid rätt att överklaga menprövningen.
/Nonno

 

[ErlandH]

... jag skrev det "egna" barnet och det gäller endast juridisk vårdnadshavare (ej enbart att man är biologisk förälder) samt att jag skrev att behov av sekretess måste finnas.

Och jag skrev att "då får du nog ha väldigt goda skäl". Dvs ungefär lika starka skäl som krävs för att få skyddad identitet.

(För att undvika missförstånd: Med "utomstående" syftar jag på någon som inte är en del av myndigheten, inte i relation till barnet.)

 

[Forslund]

När jag gick i skolan hade jag en klasskompis med skyddad idientitet. Den personen fanns inte med i klasslistor eller skolbilder.

Det går att skriva vädjansbrev till föräldrarna men min erfarnehet säger mig att man ändå gör som man vill. Andras integritet är inte lika viktig som ens egen rätt att lägga upp bilder på sina barn på facebook. Taggfunktionen ä ett gissel och det är lätt hänt att man hänger ut folk som inte vill finnas på nätet. Jag tycker att sunt förnuft borde råda, att man frågar den som man har bild på innan man lägger ut den på nätet. Så är det tyvär inte.

 

[nonno]

Och jag skrev att "då får du nog ha väldigt goda skäl". Dvs ungefär lika starka skäl som krävs för att få skyddad identitet.

(För att undvika missförstånd: Med "utomstående" syftar jag på någon som inte är en del av myndigheten, inte i relation till barnet.)[/QUOTE

Goda skäl behöver absolut inte vara av samma dignitet som skälen för att få skyddad identitet. Men det måste finnas bärande skäl för att göra avsteg från offentlighetsprincipen.
/Nonno

 

[nonno]

När jag gick i skolan hade jag en klasskompis med skyddad idientitet. Den personen fanns inte med i klasslistor eller skolbilder.

Det går att skriva vädjansbrev till föräldrarna men min erfarnehet säger mig att man ändå gör som man vill. Andras integritet är inte lika viktig som ens egen rätt att lägga upp bilder på sina barn på facebook. Taggfunktionen ä ett gissel och det är lätt hänt att man hänger ut folk som inte vill finnas på nätet. Jag tycker att sunt förnuft borde råda, att man frågar den som man har bild på innan man lägger ut den på nätet. Så är det tyvär inte.

Jag tror att det ligger mycket i det du skriver. Det är där problemet uppstår, inte att det fotograferas, utan att människor inte bryr sig längre än till det egna jaget. Det visar ju många inlägg i den här tråden.
/Nonno

 

[ErlandH]

Goda skäl behöver absolut inte vara av samma dignitet som skälen för att få skyddad identitet. Men det måste finnas bärande skäl för att göra avsteg från offentlighetsprincipen.

Det är ju exakt samma beslut, nämligen att en allmän handling (i båda fallen en persons namn och adress) ska sekretessbeläggas. Jag har svårt att tro att skolförvaltningen lyder under en annan offentlighetsprincip än skatteverket (och därmed inte behöver lika starka skäl).

 

[nonno]

Det är ju exakt samma beslut, nämligen att en allmän handling (i båda fallen en persons namn och adress) ska sekretessbeläggas. Jag har svårt att tro att skolförvaltningen lyder under en annan offentlighetsprincip än skatteverket (och därmed inte behöver lika starka skäl).

För att få skyddade personuppgifter via skatteverket måste det finnas skriftliga intyg från t ex polis, läkare, socialtjänst etc och det måste finnas en aktuell och konkret hotbild. Polisen gör ofta riskbedömningar i den här typen av ärenden.

Enligt 23 kap 1 § i Offentlighets- och sekretesslagen är det en enklare form av menbedömning för att sekretessbelägga t ex en elevs namn i klasslistan. Eleven själv behöver inte vara hotad, utan det räcker med att en närstående kan lida men om uppgiften röjs av skolmyndigheten. Men fortfarande är det inget beslut som fattas lättvindigt.
Beslutet i skolan gäller bara för den skola barnet går i, skatteverkets beslut gäller däremot alla svenska myndigheter och rättighet att ändra/stryka uppgifter även hos andra instanser som inte är myndigheter.
Det är en stor skillnad på hur omfattande verkan dessa olika beslut får, och därför kan underlag för besluten skilja sig en hel del.
/Nonno

 

[PMD]

Jag tror att det ligger mycket i det du skriver. Det är där problemet uppstår, inte att det fotograferas, utan att människor inte bryr sig längre än till det egna jaget. Det visar ju många inlägg i den här tråden.

Det var ganska insinuant skrivet. Vilka inlägg i den här tråden menar du visar att människor inte bryr sig längre än till det egna jaget?

 

[ErlandH]

Enligt 23 kap 1 § i Offentlighets- och sekretesslagen är det en enklare form av menbedömning för att sekretessbelägga t ex en elevs namn i klasslistan.

Där ser man. Det trodde jag inte. Och uppenbarligen gäller det inte bara förskola, utan hela utbildningsväsendet (till och med högskolan!) att respektive myndighet kan sekretessbelägga en elevs namn "om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men".

Lite märklig och generös lagstiftning, imho. Å andra sidan kan ju eventuella sekretessbeslut överprövas.

 

[Bofoto2]

I Honduras har precis en lag antagits som förbjuder
Passagerare på motorcykel, pga mycket mord.
Dock går dom inte så långt som att förbjuda motorcyklar...

 

[AWid]

I Honduras har precis en lag antagits som förbjuder
Passagerare på motorcykel, pga mycket mord.
Dock går dom inte så långt som att förbjuda motorcyklar...

Och......?

 

[nonno]

Det var ganska insinuant skrivet. Vilka inlägg i den här tråden menar du visar att människor inte bryr sig längre än till det egna jaget?

Tycker du att jag formulerade mig insinuant? Jag tycker nog att det var mer rakt på sak i så fall. ;-)

Jag tänker inte peka ut någon särskild, men när man upprörs så mycket av infört fotoförbud i detta specifika sammanhang och tycker att de egna rättigheterna (oavsett lagstöd) trampas på, i stället för att reagera med empati och försöka använda energin till att hitta goda lösningar på problemet för alla inblandade parter - då blir innebörden för mig att folk bara tänker på det egna jaget.
Det finns t o m flera reaktioner att det vore väl enklare att exkludera barn som behöver skydd från deltagande i luciatablån, det betyder för mig att det egna jagets behov har företräde och väjer inte för något i dess väg.

Kanske har jag övertolkat en del inlägg, men jag upplever att det i viss mån framkommer åsikter med innebörden ”bara jag får fotografera struntar jag i vilka konsekvenser det kan få i förlängningen för andra”. Ju fler som fotograferar fritt och stör tillställningen med sitt blixtljus, ju större risk finns det för att redan utsatta personer utanför egna familjekretsen blir exponerade i bloggar och på Facebook m m.
/Nonno

 

[PMD]

Jag tänker inte peka ut någon särskild, men när man upprörs så mycket av infört fotoförbud i detta specifika sammanhang och tycker att de egna rättigheterna (oavsett lagstöd) trampas på, i stället för att reagera med empati och försöka använda energin till att hitta goda lösningar på problemet för alla inblandade parter - då blir innebörden för mig att folk bara tänker på det egna jaget.

Jag kan inte påminna mig några sådana inlägg. Om sådana förekommit så har de sannerligen varit väldigt få.

Det finns t o m flera reaktioner att det vore väl enklare att exkludera barn som behöver skydd från deltagande i luciatablån, det betyder för mig att det egna jagets behov har företräde och väjer inte för något i dess väg.

Det är väl snarare ens egna barn man tänker på då? Jag har sett inlägg om att folk tycker att det är tråkigt att deras barn inte kommer att ha några (eller åtminstone väldigt) få bilder av sin tid på dagis att titta på när de blir äldre.

 

[nonno]

Jag kan inte påminna mig några sådana inlägg. Om sådana förekommit så har de sannerligen varit väldigt få.

Läs igen så kommer du att hitta några och redan det är för många i min värld.

Det är väl snarare ens egna barn man tänker på då? Jag har sett inlägg om att folk tycker att det är tråkigt att deras barn inte kommer att ha några (eller åtminstone väldigt) få bilder av sin tid på dagis att titta på när de blir äldre.

Nej, det har inte rört sig om det egna barnet i de inlägg jag läst här i tråden där det föreslagits att den som inte vill/kan/får vara med på bild, borde kanske avstå från deltagande.

Nu kommer jag inte att hinna svara på fler funderingar kring mina inlägg. Återkommer kanske tidigast om några dagar i så fall.
/Nonno

 

[AWid]

Tycker du att jag formulerade mig insinuant? Jag tycker nog att det var mer rakt på sak i så fall. ;-)

Jag tänker inte peka ut någon särskild, men när man upprörs så mycket av infört fotoförbud i detta specifika sammanhang och tycker att de egna rättigheterna (oavsett lagstöd) trampas på, i stället för att reagera med empati och försöka använda energin till att hitta goda lösningar på problemet för alla inblandade parter - då blir innebörden för mig att folk bara tänker på det egna jaget.
Det finns t o m flera reaktioner att det vore väl enklare att exkludera barn som behöver skydd från deltagande i luciatablån, det betyder för mig att det egna jagets behov har företräde och väjer inte för något i dess väg.

Kanske har jag övertolkat en del inlägg, men jag upplever att det i viss mån framkommer åsikter med innebörden ”bara jag får fotografera struntar jag i vilka konsekvenser det kan få i förlängningen för andra”. Ju fler som fotograferar fritt och stör tillställningen med sitt blixtljus, ju större risk finns det för att redan utsatta personer utanför egna familjekretsen blir exponerade i bloggar och på Facebook m m.
/Nonno

Jag tycker inte alls att du övertolkat. När jag följt den här tråden har jag vid flera tillfällen reagerat starkt på inlägg som jag uppfattat som rasistiska, inskränkta eller i största allmänhet obehagliga. Undrar någon vilka är det är bara att börja läsa från början av tråden och ställa sig själv frågan; var står jag? Det är du Nonno, Sten-Åke och några till som som visat upp ett empatiskt, resonerande och medmänskligt förhållningssätt till det problem tråden handlar om.
Tyvärr försöker många tvärt om göra hela frågan till ett tekniskt eller juridiskt problem. En vanlig teknik när man inte förstår, inte vill förstå eller vägrar acceptera. Det förhållningssättet leder bara till det vi alla vill undvika - dvs generellt fotoförbud. Om fotograferande föräldrar och andra beter sig på det sätt vissa i den här tråden antyder som lämpliga är det ju enklast för kommunerna att bara sätta ner foten och införa fotoförbud för alla. Det har de rätt till och de behöver inte ens ange något skäl. /Anders W

 

[Makten]

Det finns t o m flera reaktioner att det vore väl enklare att exkludera barn som behöver skydd från deltagande i luciatablån, det betyder för mig att det egna jagets behov har företräde och väjer inte för något i dess väg.

Ja, tänk vad hemskt att EN person får lida istället för att ALLA får lida. Är det liksom meningen att man ska förstöra så mycket som möjligt för så många som möjligt, för att det då på något vis blir mindre synd om den som det är synd om? Obegripligt och fullständigt utan logik.

 

[nonno]

Ja, tänk vad hemskt att EN person får lida istället för att ALLA får lida. Är det liksom meningen att man ska förstöra så mycket som möjligt för så många som möjligt, för att det då på något vis blir mindre synd om den som det är synd om? Obegripligt och fullständigt utan logik.

Att det är obegripligt för dig, Martin, det utgår jag ifrån. Ett annat utfall hade däremot varit oväntat.
/Nonno

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag blev mest bara deprimerad av att behöva bo, leva och arbeta tillsammans med folk som bara hade öl och sport som huvudintresse.

/elitist

Missförstå mig rätt. Jag har aldrig varit någon större vän av försvaret av många skäl. Jag har t.o.m. vapenvägrat och ställde in mitt tredje repmöte som jag sedan blev helt frikallad från (kom direkt från Uganda 1986 och hade sett lite väl många lik ute på åkrarna, så vapen och barnsoldater stod mig upp i halsen just då och värnplikten också). Likväl hindrar detta inte att jag kan se vilken viktig integrationsmotor försvaret var när vi hade värnpliktsförsvaret. Vad har vi kvar idag som håller ihop landet? Landslaget i ishockey?

Jag tycker ändå det var synd att du missade den möjligheten lumpen gav till sociala kontakter över klassgränser och etniska gränser och att du bara såg blivande ölalkisar och sportfånar i alla du mötte. För det kunde rätt utnyttjat vara socialt väldigt givande. Jag har inte samma erfarenhet som du har utan tyckte nog att vi hade ett hyfsat tvärsnitt av människor på F18 i Tullinge. Två av sex på min lucka hade problem (en narkoman och en nykter alkoholist) som valt att göra lumpen trots att båda hade fått frisedel om de velat. Toppenkillar. Men F18 var inte mitt bästa exempel för det låg så nära Stockholm att jag ofta åkte hem så jag var inte representativ men en hel del kunde inte åka hem utan var kvar på basen över helgerna.

Däremot gick jag på ett internat med 100 övriga från hålor såsom Svartbjörnbyn, Gäddede, Ekshärad och Silvergruvan till folk från Göteborg, Halmstad och Malmö i söder till Karlsrad och Östersund i väster och Stockholm och ett slott vid Stallarholmens i öster. Folk från vitt skilda bakgrunder och sociala omständigheter. Vi gick alla på Johannisbergs flygteknikerskola och bodde alla på Lövuddens elevhem utanför Västerås

Det var helt fantastiskt att leva ihop med dessa och det var de socialt mest lärorika åren i mitt liv. Jag tycker att det borde finnas mer av detta inte minst för oss infödda storstadsbor. Det kanske trots allt finns åtminstone en poäng med att alla som vill inte kan gå på universitetet i Stockholm och Uppsala utan tvingas ut av bostadsbristen till andra lärosäten runtom i landet.