Folk som blir förbannande när man plåtar

[karibu]

Trist utveckling

Visst är det tråkigt att inte kunna fotografera utan att vara orolig för att någon tar illa upp. Men det mest tråkiga tycker jag är det som vi går miste om. Tänk om det skulle bli ett fotoförbud eller oskriven regel att man inte skall fota på allmän plats. Vilken saknad det skulle bli om ett antal år när det inte skulle finnas några gamla bilder av amatörfotografer. En Facebookgrupp som heter "Gamla göteborg" översvämmas av gamla bilder som alla älskar att titta på idag.

 

[Grevture]

Visst är det tråkigt att inte kunna fotografera utan att vara orolig för att någon tar illa upp. Men det mest tråkiga tycker jag är det som vi går miste om. Tänk om det skulle bli ett fotoförbud eller oskriven regel att man inte skall fota på allmän plats. Vilken saknad det skulle bli om ett antal år när det inte skulle finnas några gamla bilder av amatörfotografer. En Facebookgrupp som heter "Gamla göteborg" översvämmas av gamla bilder som alla älskar att titta på idag.

Jag fotograferar hyfsat ofta i alla möjliga sammanhang och känner mig inte ett dugg orolig att någon tar illa upp - min erfarenhet är att det sällan händer. Visst händer det att folk frågar varför man tar bilder, men jag har till dags dato bara råkat ut för några ytterst få som varit uppenbart otrevliga - värst var nog en bulgarisk gränspolis under en tågluff 1989 ... Och några enstaka gånger händer det att folk antingen visar med kroppsspråk eller direkt säger ifrån att de inte vill vara med på bild. Vilket jag aldrig uppfattat som något problem eller något att fundera speciellt mycket över.

Men jag tror det finns orsak att fundera lite på hur en del beter sig som fotografer. Vi har rättigheten att fotografera mycket fritt idag, och det tycker jag är något vi skall vårda. Bland annat just genom att respektera att olika människor har olika syn på att bli fotograferade. Jag har ibland under mina stadspromenader sett enstaka andra fotografer som jag upplever som påstridiga eller arroganta i sitt agerande. Blir sådant vanligt (vilket det tack och lov än så länge inte verkar vara) så kan vi nog tyvärr på sikt få inskränkningar i vår frihet att ta bilder.

 

[martinot]

Vi har rättigheten att fotografera mycket fritt idag, och det tycker jag är något vi skall vårda.

Fullständigt medhåll.

Alltid svårt att göra alla nöja, och det tror jag aldrig att man helt kan lyckas fullt ut med. Men om vi i egenskap av fotografer uppträder schysst en gång, så är det troligare att vi mottas bättre nästa gång (även om det självklart aldrig finns en garanti för något sådant).

Precis som vi ibland kanske behandlar och talar om allmänheten/icke-fotografer felaktigt som en grupp, så är det nog så att en några personer ibland allmänheten gör samma fel och behandlar oss fotografer felaktigt som en enda grupp, och inte som de individer vi alla är.

Sedan finns det tyvärr alltid undantag med personer som inte alltid kommunicerar sin sida och sina åsikter om fotografer och fotograferande på bästa sätt (tex butiken i Malmö som sprutar med vattenslang, eller den arge bartendern på Scandic som hotar sina kunder) -- med de är det nog dessvärre svårare att kommunicera tillbaka med på ett konstruktivt sätt -- det bästa är nog att bara dra sig därifrån i de fallen.

Resten, och det stora flertalet människor, lönar det nog sig oftast att ha en så trevlig och positiv attityd till som möjligt (dvs inom normala rimliga gränser).

 

[Pär Plåtare]

Jag tycker det är ett otrevligt oskick att fotografera människor som inte gett sitt medgivande.
Detta är oavsett vad lagar och regler säger. I mitt fall är det en personlig hållning ...numer.
Tidigare var jag en blyg fotograf som inte klev fram utan gärna försökte smyga med kameran i tron att jag skulle få "äkta street bilder"

Jag fotograferar mycket porträtt både av familj vänner och bekanta. Detta innefattar numer även många nyvunna bekanta.

Jag har ändrat inställning främst p.g.a 2 orsaker

1/ Jag gick en kurs hos Anders Petersén den kände och duktige fotografen. En mycket givande kurs i subjektiv fotografi.
En av uppgifterna vi fick var att gå fram till en av oss okänd person på stan och presentera oss och fråga om vi fick fotografera dem. Jag som upplever mig som en social person kände verkligen hur svårt det var. Jag fick ta i ifrån knäna för att våga. Men när jag gjorde det och fick ett ja, var känslan oerhört skön och motiverande. De personer som sa ja fick sen bilderna efteråt och uppskattade det mycket.

2/ På ett möte med en helt annan grupp människor tog en person upp en kamera och började plåta mig, i som jag upplevde det, i smyg. Detta utan att fråga mig eller berätta var personen tänkte göra med bilderna.
Jag upplevde detta som väldigt kränkande. "Fotografen" blev upprörd över min reaktion.
Den känslan jag fick vill jag inte ge någon annan.

Så låt övervakningskamerorna sköta smygfotograferingen och kliv fram och stå för ditt eget fotograferande.
Detta gäller förstås mer närgångna bilder med en person i fokus.

Ni som kliver fram kommer få bättre och mer personliga bilder och slipper ge era medmänniskor obehagliga känslor.

Just my 2 cents

 

[Umi71]

Beror ju på om man vill ha ett stelt porträtt eller en levande bild som talar om vad man verkligen ser.

 

[Sten-Åke Sändh]

.................Jag kan säga att de gånger jag sett högljudda konflikter kring tagna bilder ute på stan så ... Tja, det verkar i mina ögon oftast handla om hur en del fotografer beter sig.

Jag tror detta är kärnan i denna fråga. Det kanske är så enkelt som att det just är allmänhetens upplevelser, erfarenheter i allt i från vardag till vad man sett på bild och i film som gjort att just fotografyrket ofta hamnar i verkliga botten (på sista plats alltså) till och från i undersökningar om olika yrkens status/popularitet. Sist jag såg det var väl i en sammanställning som DN gjort.

Det här är förstås både sorgligt och eländigt eftersom det idag är viktigare än någonsin med fotografer och journalister som vågar täcka även områden som är extremt farliga att vistas i. Tyvärr gör ju denna inställning att dessa journalister inte alltid kan påräkna vår kollektiva "support" när de gör sitt för oss andra så viktiga arbete. Tyvärr gör det att ribban för att ge sig på dem och att även mörda dem sänkts obehagligt lågt under senaste årtiondena.

Jag är kluven själv ordentligt men inser verkligen att det måste bli tabu att mörda journalister och fotografer utan påföljd - för det är det ju i praktiken när man sällan lyckas få tag i de skyldiga av olika skäl. Såg ju senast i går det som sändes om Martin Adler som ju sköts i Somalia 2006 - ingen vet av vem och ingen vågar ens undersöka.

2001 dog Ulf Strömberg och 2014 Nils Horner, båda i Afghanistan. Detta Afghanistan som jag upplevde som en väldigt fridfull idyll första gången jag var där 1972. Den kanske mest fridfulla plats jag varit på. Men efter 1978 då jag var där för andra gången, så är bilden en helt annan och mycket mer våldsam tyvärr och våldet verkar snarast eskalera idag och det är svårt att se någon positiv lösning.

Fundamentalisterna säger ganska olycksbådande och med gränslöst självförtroende, enligt Lawrence Wright i "Al-Qaida och vägen till 11 september": "Ni har klockorna men vi har tiden".
Jag tror inte längre att vi kan undvika en återkomst av talibanerna, för jag tror inte de andra krafterna har ens en bråkdel av deras enighet, uthållighet, effektivitet och långsiktiga agenda.
Efter den vägen kommer det fortsatt att ligga mängder med döda fotografer och journalister.

 

[Sten-Åke Sändh]

Tunnelbanan är väl ändå inte en offentlig plats. Det krävs ju att du betalar gör att få vistas innanför spärrarna.

Om du refererar till mitt tidigare inlägg så stod jag inte innanför några spärrar, men det är klart att jag fotograferade ju några barnteckningar som satts upp ovanför rulltrapporna men jag har svårt att se det kontroversiella i det faktiskt för jag var inte ens intresserade av att få med människor på bild utan just bara dessa teckningar/målningar. Det inkluderar den personal som sade åt mig.

 

[Urban Domeij]

Detta Afghanistan som jag upplevde som en väldigt fridfull idyll första gången jag var där 1972. Den kanske mest fridfulla plats jag varit på. Men efter 1978 då jag var där för andra gången, så är bilden en helt annan och mycket mer våldsam tyvärr och våldet verkar snarast eskalera idag och det är svårt att se någon positiv lösning.
/.../
Efter den vägen kommer det fortsatt att ligga mängder med döda fotografer och journalister.

Vi kanske inte ens behöver gå så långt som till Afghanistan.
http://www.smh.com.au/entertainment...-masked-men-in-stockholm-20160301-gn79oi.html

Jag gissar att det finns en viss sanningshalt i rapporten om överfallet i Rinkeby, en plats som jag har sett som fridfull idyll under lång tid. Jag har arbetat där, med ungdomar och med ledarhundsträning för en synskadad. På senare tid har det förekommit en hel del våld i de nordvästra förorterna, och också i de sydvästra. Att ett australiskt tv-team inte får jobba i fred i Stockholm är oroväckande.

(Finns en artikel på Avpixlat och en hel del andra ställen. En av Avpixlats medarbetare guidade teamet i Rinkeby.)

 

[Sten-Åke Sändh]

Nä det är klart att det är bedrövligt men jag är mycket mer orolig över att exv. räddningsfordon såsom ambulanser och brandbilar angrips, så att de inte kan utföra sina arbeten utan eskort från flera polisbilar. Ibland tvingas de vänta på eskort, vilket ytterst kan leda till dödsfall då hjälp inte hinner fram i tid.

De som stör dessa funktioner tar på sig ett väldigt stort ansvar och det gör även de som har ansvar för detta och som inte ser till att problemen löses.

 

[iSolen.se]

Vi kanske inte ens behöver gå så långt som till Afghanistan.
http://www.smh.com.au/entertainment...-masked-men-in-stockholm-20160301-gn79oi.html

Jag gissar att det finns en viss sanningshalt i rapporten om överfallet i Rinkeby, en plats som jag har sett som fridfull idyll under lång tid. Jag har arbetat där, med ungdomar och med ledarhundsträning för en synskadad. På senare tid har det förekommit en hel del våld i de nordvästra förorterna, och också i de sydvästra. Att ett australiskt tv-team inte får jobba i fred i Stockholm är oroväckande.

(Finns en artikel på Avpixlat och en hel del andra ställen. En av Avpixlats medarbetare guidade teamet i Rinkeby.)

Jag har gott om vänner som inte vågar vara i Rinkeby på kvällarna och även på dagen är de försiktiga. Rätt långt ifrån idyll i mina ögon men visst mediarapporteringen kan säkert vara överdriven.

Nä det är klart att det är bedrövligt men jag är mycket mer orolig över att exv. räddningsfordon såsom ambulanser och brandbilar angrips, så att de inte kan utföra sina arbeten utan eskort från flera polisbilar. Ibland tvingas de vänta på eskort, vilket ytterst kan leda till dödsfall då hjälp inte hinner fram i tid.

De som stör dessa funktioner tar på sig ett väldigt stort ansvar och det gör även de som har ansvar för detta och som inte ser till att problemen löses.

Jag tror att när det gäller journalistiskt arbete som vi nu halkat in på så gäller inte samma regler, ibland måste man då fota människor som absolut inte vill vara med på bild.

 

[PMD]

Allmänt är nog den ökade irritationen över att hamna på andras bilder är nog en ganska logisk följd av att det fotograferas mer idag än någonsin förr. Och i alldeles synnerhet publiceras det fler bilder än någonsin förr. Alltså: Fler tagna bilder, fler publicerade bilder leder nog lite oundvikligen till att fler irriterar sig över saken. Det är inte underligare än att det blir fler konflikter i trafiken när trafiken ökar.

Det ironiska är att det är folk med riktiga kameror, som jag antar är lite mer seriösa i sitt fotograferande, som blir utsatt för upprörda motiv medan folk som fotograferar med mobiltelefon inte märks lika mycket (och kanske t.o.m. inte betraktas som lika stort hot).

 

[PMD]

Radera kan jag göra, inga problem

Men om man har film i kameran? Vad ska man göra då?

 

[PMD]

Ja ok. Puben var kanske lite obetänksamt av mig.

Nej, det tycker jag nog inte. Om det inte sitter fotoförbudsskyltar uppe och ingen har talat om för en att man inte får fotografera så är det rimligt att anta att det är OK att fotografera, men med visst omdöme förstås. Det duger inte att fotografera på ett sätt som gör att andra gäster blir störda.

Blir man upplyst om att man inte får fotografera i lokalen så slutar man förstås.

 

[PMD]

Om folk blir arga på dig har dunsannolikt trots allt gjort något fel, i deras ögon. Så länge vi inte alla blir eremiter så handlar ett fungerande samhälle om att ta ömsesidig respekt, då handlar det inte om lagar, rätt eller fel, det handlar om eftertanke, hänsyn och respekt.......

Det vore ju bra om fotografer också behandlades med respekt ...

Tråden började med några fall där jag uppfattade det som att fotografen behandlades med allt annat än respekt.

Om någon kommer och upprört hävdar att jag inte får fotografera (på ställen där det inte finns något fotoförbud) så har jag nog svårt att inte vända taggarna utåt. Om någon däremot kommer och snällt ber om att inte behöva bli fotograferad av mig så är det en helt annan situation. Mötet börjar då inte med en konfrontation och det blir lättare att komma överens efter att vi lugnt har växlat några ord och synpunkter.

Folk som inte vill bli fotograferade har allt att vinna på att inte upprört höja rösten mot fotografen.

 

[Jomb]

Den är ju helt underbar. Alla tunnelbanestationer är väl kameraövervakade dygnet runt, bussar oxå.
O där kan de spatsera runt hur mycket som hellst utan att reagera.
hmmm vad tänker de med?
Du kunde ju pekat ut var kamerorna sitter o frågat hur honm har tänkt att göra med de bilderna...

Man måste nog beakta att övervakningskamerorna inte tar bilder för att publiceras vilket däremot kan vara tvärtom när det gäller en fotografs bilder. För mig är dessa två företeelser ljusår ifrån varandra.

 

[Grevture]

Det vore ju bra om fotografer också behandlades med respekt ...

Tråden började med några fall där jag uppfattade det som att fotografen behandlades med allt annat än respekt.

Om någon kommer och upprört hävdar att jag inte får fotografera (på ställen där det inte finns något fotoförbud) så har jag nog svårt att inte vända taggarna utåt. Om någon däremot kommer och snällt ber om att inte behöva bli fotograferad av mig så är det en helt annan situation. Mötet börjar då inte med en konfrontation och det blir lättare att komma överens efter att vi lugnt har växlat några ord och synpunkter.

Folk som inte vill bli fotograferade har allt att vinna på att inte upprört höja rösten mot fotografen.

Jag (tror jag) förstår vad du menar, men tänk också på att vi människor inte alltid är så rationella av oss. Om någon tycker det är obehagligt att bli fotograferad (oavsett vilka skälen är) så är nog risken stor att de agerar utifrån rädsla, som nästan alltid följs av irritation/ilska och ... Så tilltalar de fotografen på ett högljutt sätt. Jag säger inte att de gör rätt, bara att det är rätt mänskligt att det blir så. Då kan man ju som fotograf efter bästa förmåga undvika att eskalera det hela ytterligare.

Jag tror grundproblemet ofta ligger i att det finns människor som blir (är) ilskna på lite vad som helst. Själv har jag genom åren råkat ut för utskällningar som triggades av allt från att jag "stod och hängde" (jag väntade på en buss) till att jag hade ryggsäck och glasögon (det innebar tydligen att jag var en "såndär jävla kommunist"

 

[iSolen.se]

Det vore ju bra om fotografer också behandlades med respekt ...

Tråden började med några fall där jag uppfattade det som att fotografen behandlades med allt annat än respekt.

Om någon kommer och upprört hävdar att jag inte får fotografera (på ställen där det inte finns något fotoförbud) så har jag nog svårt att inte vända taggarna utåt. Om någon däremot kommer och snällt ber om att inte behöva bli fotograferad av mig så är det en helt annan situation. Mötet börjar då inte med en konfrontation och det blir lättare att komma överens efter att vi lugnt har växlat några ord och synpunkter.

Folk som inte vill bli fotograferade har allt att vinna på att inte upprört höja rösten mot fotografen.

Majoriteten behandlar fotografen med respekt och även om de inte vill vara med på bild så accepterar de läget, vänder sig bort e dyl.

De är de som redan hunnit bli upprörda som kommer upprört fram och argumenterar.

Vi fotografer är normalt lugna och bör kunna klara av en upprörd person som oavsett lagparagraf, blivit provocerad av fotograf och kamera.

 

[iSolen.se]

Nej, det tycker jag nog inte. Om det inte sitter fotoförbudsskyltar uppe och ingen har talat om för en att man inte får fotografera så är det rimligt att anta att det är OK att fotografera, men med visst omdöme förstås. Det duger inte att fotografera på ett sätt som gör att andra gäster blir störda.

Blir man upplyst om att man inte får fotografera i lokalen så slutar man förstås.

Det kan inte vara så att i de flesta pubmiljöer finns ett fotoförbud? Speciellt hotellbarer o dyl.

I så fall är det rimligt att anta att det är fotoförbud även i den pub du råkar befinna dig på.

Lagen säger att man kan fota tills man blivit upplyst om förbud.

Sunt förnuft säger att här kan det mycket väl vara fotoförbud, bäst att fråga.

 

[iSolen.se]

...

Har också noterat att folk inte blir lika upprörda om man fotar med en mobiltelefon. Tror det beror på att folk inte riktigt förstår hur en kamera fungerar.

Eller tvärt om, en mobil är vidvinklig. En systemkamera har mycket större möjligheter via objektivval eller tack vare högre upplösning, genom beskärning förstora bilder mycket mer än med mobilen.

 

[PMD]

Jag (tror jag) förstår vad du menar, men tänk också på att vi människor inte alltid är så rationella av oss. Om någon tycker det är obehagligt att bli fotograferad (oavsett vilka skälen är) så är nog risken stor att de agerar utifrån rädsla, som nästan alltid följs av irritation/ilska och ... Så tilltalar de fotografen på ett högljutt sätt. Jag säger inte att de gör rätt, bara att det är rätt mänskligt att det blir så. Då kan man ju som fotograf efter bästa förmåga undvika att eskalera det hela ytterligare.

Jag tror grundproblemet ofta ligger i att det finns människor som blir (är) ilskna på lite vad som helst. Själv har jag genom åren råkat ut för utskällningar som triggades av allt från att jag "stod och hängde" (jag väntade på en buss) till att jag hade ryggsäck och glasögon (det innebar tydligen att jag var en "såndär jävla kommunist"

Visst kan det vara så ibland, men om man inte har lagen på sin sida vinner man mera på att uppträda respektfullt än att orera.

Folk som irriterar sig på sådant som i dina exempel i andra stycket ska man nog helst bara ignorera. Det går knappast att resonera med sådana människor. Förmodligen lider de av psykiska problem, som varken du eller jag kan göra så mycket åt.