Folk som blir förbannande när man plåtar

[PMD]

Det lönar sig sällan att argumentera med människor som reagerar irrationellt.

Det har du alldeles rätt i. Jag skulle nog bara ignorera en sådan person. Att försöka utröna vad en irrationell människa vill är antagligen alldeles för besvärligt för att jag skulle orka med det.

Icke desto mindre tycker jag att sådana här diskussioner fokuserar för mycket på att fotografer ska be om ursäkt, uppträda vänligt och korrekt samt radera bilder som kreti och pleti begär att få raderade. Att folk som inte vill bli fotograferade lättare kan få som de vill om de uppträder med respekt och vänlighet glöms mest bort.

 

[Grevture]

Det har du alldeles rätt i. Jag skulle nog bara ignorera en sådan person. Att försöka utröna vad en irrationell människa vill är antagligen alldeles för besvärligt för att jag skulle orka med det.

Icke desto mindre tycker jag att sådana här diskussioner fokuserar för mycket på att fotografer ska be om ursäkt, uppträda vänligt och korrekt samt radera bilder som kreti och pleti begär att få raderade. Att folk som inte vill bli fotograferade lättare kan få som de vill om de uppträder med respekt och vänlighet glöms mest bort.

Tja, det är ju ändå vi som fotografer som initierar situationen, och då ser jag inget orimligt i att vi - med dina ord - uppträder vänligt och korrekt samt raderar bilder som kreti och pleti begär att få raderade. Ofta kommer man - som många varit inne på i tråden - långt med att visa bilderna man tagit. Be om ursäkt ser jag däremot ingen anledning till (om man nu inte själv upplever att man betett sig illa, men det är ju i så fall en lite annan diskussion).

Jag tror ju som sagt att reaktionerna ofta handlar om att någon reagerar med rädsla eller som sagt bara är allmänt ilsken av någon helt annat orelaterat skäl. Dvs ganska irrationella reaktioner. Att begära att de skall uppträda med respekt och vänlighet är lite som att begära att ljuset skall vara bättre Önska kan man ju alltid, men både deras reaktioner och hur ljuset faller är delar av den irrationella verklighet vi fotograferar. Man får försöka hantera de delarna så gott det går.

 

[PMD]

Tja, det är ju ändå vi som fotografer som initierar situationen, och då ser jag inget orimligt i att vi - med dina ord - uppträder vänligt och korrekt samt raderar bilder som kreti och pleti begär att få raderade.

Det beror på. Jag förbehåller mig rätten att själv avgöra om jag vill radera en bild eller inte. Att radera en bild bara för att någon begär det är inte aktuellt.

Om jag använder film är det inget snack om saken. Filmen stannar i den stängda kameran.

Och som sagt är jag mycket mer benägen att vara tillmötesgående om den som pratar med mig gör det på ett artigt sätt. Det gäller f.ö. alla mellanhavanden mellan medmänniskor. Jag tycker att det verkar som att många av oss har glömt bort hur man umgås.

Gör man inte fel behöver man inte be om ursäkt.

 

[iSolen.se]

Det finns mobiltelefonkameror med över 40 Mpixel, och då bör man kunna "digitalzooma" en del under goda fotografiska omständigheter.

Det vet gemene man förstås inte heller, så de ser inte mobiltelefoner som något farligt alls.

Vi kan väl nöja oss med att det blir bättre bilder med systemkamera än med mobil så gemene man har i alla fall inte fel.

 

[iSolen.se]

Aldrig någonsin stött på det. Har sett någon enstaka pub med mobil/telefon-förbud, men inte någon med kameraförbud. Det finns garanterat någonstans i världen, men jag har personligen aldrig råkat ut för det.

Då reser jag ändå väldigt mycket både i jobb och privat. Inte varje dag, men någon dag i veckan så brukar jag gå ut och ta en öl eller drink med kollegor eller vänner när jag är på resa. Allt ifrån små enkla lokala "genuina" pubar till fashionabla barer på exklusiva hotell (Par Hyatt Tokyo. The Shard London, Continental i Oslo, etc) och välkända etablerade barer som Hakkasan i London.

Barer, hotell och pubar lever på besökares sociala minnen, fotograferande och check-ins på sociala medier. Detta är dagens viktigaste PR-källa för dom.

Däremot så har jag varit på obskyra house- och technoklubbar i Berlin och andra städer, och där är det väldigt vanligt med fotoförbud (även i barerna). Men då är det tydligt märkt, och alla blir även upplysta av det i entrén av vakterna innan man får passera in.

Jag reser också jorden runt men vi behöver inte gå så långt i vår research. Gå ner på Stureplan en fredagkväll när det börjar bli mycket folk ute. Fota med systemkamera på valfritt ställe. Se vad som händer.

Jag har bett och fått temporära fototillstånd vid många tillfällen men är klockan för mycket får man nej och det respekterar man förstås.

Fotar med stor kamera.

 

[martinot]

Jag reser också jorden runt men vi behöver inte gå så långt i vår research. Gå ner på Stureplan en fredagkväll när det börjar bli mycket folk ute. Fota med systemkamera på valfritt ställe. Se vad som händer.

Jag har bett och fått temporära fototillstånd vid många tillfällen men är klockan för mycket får man nej och det respekterar man förstås.

Fotar med stor kamera.

Kan säkert ligga något i kombinationen med systemkamera och stor kamera.

Har själv aldrig fotat med den typen av kamera i de sammanhangen, så det är nog därför jag aldrig fått någon tillsägelse eller ens ogillande blickar.

 

[forstheim]

Icke desto mindre tycker jag att sådana här diskussioner fokuserar för mycket på att fotografer ska be om ursäkt, uppträda vänligt och korrekt samt radera bilder som kreti och pleti begär att få raderade.

Man behöver kanske inte som fotograf be om ursäkt till höger och vänster hela tiden..men däremot tycker jag att man kan göra det när ens fotograferande gjort någon person så pass arg/upprörd att han/hon väljer att konfrontera dig. Såvida bilden inte har något viktigt syfte på lite bredare front utan endast ska hamna i det personliga arkivet kan den också raderas anser jag.

Att råka gå in i någon av misstag så att man knuffar till den personen är inte heller förbjudet, men nog ber man personen ifråga om ursäkt ifall man skulle göra det!? Lite så ser jag på att fotografera människor på offentliga platser också - det är tillåtet att ta bilder på folk, men om man skulle råka ta en bild på någon som blir upprörd (jämför det med att man råkar knuffa till en person) så ber man om ursäkt för det och går vidare. Är det läge för det kan man givetvis förklara att det inte är förbjudet att ta bilder på människor på den aktuella platsen samtidigt som man säger något i stil med: "..men eftersom du starkt verkar ogilla att bli fotograferad så tar jag bort bilden på dig". Tror det skulle kännas bättre för både den avfotograferade personen och dig själv om man bemöter personen ifråga så här än om man börjar bli arg tillbaka och bara hävdar att det enligt lag är tillåtet att fotografera.

 

[afe]

Så är det! Om bilden inte är fantastisk och unik är det inte värt att ta konflikten tycker jag. Efter att jag tog den här bilden tog jag en bild där en av vakterna som skulle släppa in oss till Kungsan var med, och han opponerade sig. Jag tog bort bilden och allt var frid och fröjd, och han förklarade varför han inte ville vara med på bild som kan komma att publiceras på nätet (det är nästan inga väktare som vill det).
.

 

[afe]

Och här är ett exempel på bild där huvudpersonen heller inte ville vara med på bild, men nyhetsvärdet uppvägde (just då). Bilden är rätt kass, men jag är ändå stolt över den
.

 

[PMD]

Man behöver kanske inte som fotograf be om ursäkt till höger och vänster hela tiden..men däremot tycker jag att man kan göra det när ens fotograferande gjort någon person så pass arg/upprörd att han/hon väljer att konfrontera dig. Såvida bilden inte har något viktigt syfte på lite bredare front utan endast ska hamna i det personliga arkivet kan den också raderas anser jag.

Jag har inte sagt annat än att man kan vara tillmötesgående mot någon talar om att denne inte vill vara med på bild. Mitt påpekande har hela tiden varit att det är lättare, som avbildningsovillig, att få som man vill om man är artig och vänlig i sitt mellanhavande med fotografen. Det är väl ingen sensationell nyhet att artighet och vänlighet är bättre i umgänget än vresighet och skrikighet?

Att råka gå in i någon av misstag så att man knuffar till den personen är inte heller förbjudet, men nog ber man personen ifråga om ursäkt ifall man skulle göra det!? Lite så ser jag på att fotografera människor på offentliga platser också - det är tillåtet att ta bilder på folk, men om man skulle råka ta en bild på någon som blir upprörd (jämför det med att man råkar knuffa till en person) så ber man om ursäkt för det och går vidare.

För mig är det helt olika saker. I det första fallet har jag helt klart gjort fel och bör ta eget initiativ till en ursäkt. I det andra fallet har jag inte gjort något fel, och behöver alltså inte be om ursäkt men kan mycket väl tänka mig att diskutera saken och komma fram till vad som ska göras.

Är det läge för det kan man givetvis förklara att det inte är förbjudet att ta bilder på människor på den aktuella platsen samtidigt som man säger något i stil med: "..men eftersom du starkt verkar ogilla att bli fotograferad så tar jag bort bilden på dig". Tror det skulle kännas bättre för både den avfotograferade personen och dig själv om man bemöter personen ifråga så här än om man börjar bli arg tillbaka och bara hävdar att det enligt lag är tillåtet att fotografera.

Ja, det är ett bra sätt att agera. Att bli arg tillbaka är inte alls bra, men om man trots eget lugnt agerande inte kan få den avbildade att ta reson och lugnt resonera om saken så är det bästa att bara gå därifrån.

 

[jnd65]

Det har du alldeles rätt i. Jag skulle nog bara ignorera en sådan person. Att försöka utröna vad en irrationell människa vill är antagligen alldeles för besvärligt för att jag skulle orka med det.

Icke desto mindre tycker jag att sådana här diskussioner fokuserar för mycket på att fotografer ska be om ursäkt, uppträda vänligt och korrekt samt radera bilder som kreti och pleti begär att få raderade. Att folk som inte vill bli fotograferade lättare kan få som de vill om de uppträder med respekt och vänlighet glöms mest bort.

"Kreti och pleti"

På vilket sätt menar du att du är högre bildad än de personer som inte vill bli fotograferade ??.

 

[matsjak]

varför?

Det viktigaste tror jag är att vara helt klar med sig själv varför man fotograferar en människa. Och att det är i ett gott syfte. Då är det inga problem att diskutera bilden och förklara varför. Och naturligtvis radera om människan ifråga ändå vill bli borttagen.

Så smygfotografering går bort, men det innebär inte att man inte kan fånga ögonblicket utan att först fråga, bara att det görs öppet med ett klart ärligt syfte. Om inte, ja då upplevs det nog som aggressivt..

 

[PMD]

"Kreti och pleti"

På vilket sätt menar du att du är högre bildad än de personer som inte vill bli fotograferade ??.

På vilka sätt, snarare, kanske ...
Jag, och alla andra i den här diskussionen (och förmodligen de flesta på Fotosidan), är kunnigare än de flesta människor när det gäller foto. Det kommer sig helt naturligt av ha ett specialintresse och odla det.

(Att syfta på bristande allmänbildning är väl ett förlegat användningsområde för uttrycket ifråga?)

 

[FiCa1]

Fråga eller inte fråga, det är frågan

Jag har plåtat gatufoto i Sverige, England, Italien, USA, Kanada, Japan, Kina och nu senast i Ecuador. Fyra gånger har jag råkat ut för personer som regerat negativt:

1) En pappa som hävdade att det inte var tillåtet att fotografera så att hans dotter (ca 3 år) kom med på bilden (Sverige). Löstes enkelt genom att jag förklarade vad jag sysslade med och vad svensk lag tillåter på allmän plats samt att jag förstod hans oro som förälder när en främmande mansperson fotograferade hans dotter. Sen gav jag honom mitt kort med min hemsidesadress, e-postadress och tel.nr så att han kunde kolla att jag inte hade några inga skumma avsikter. Vi skildes som vänner.

2) En pappa som talade om för mig att jag skulle ha frågat om lov att fotografera honom och hans barn innan jag tog bilden (på en gatumarknad) (San Diego, Kalifornien). Jag beklagade om jag orsakat honom obehag, förklarade att jag var turist och att jag sysslade med street photography. hann tyvärr inte erbjuda honom en kopia på bilden innan vi skildes åt i folkmassan. (USA)

3) En yngre man som jag uppfattade reagerade negativt när jag fotade en miljöbild där han kom med på ett hörn. Han själv sa inget, men jag gick fram och frågade honom om han inte ville bli fotograferad, samt visade bilden på skärmen. Det visade sig att han var flykting från en nordafrikansk diktatur, så hans motvilja mot att bli plåtad var fullt förståelig. Naturligtvis raderade jag bilden och vi fortsatte att samtala en stund. (Sverige)

4) En ung kvinna i Hijab som kom gående med några kamrater, ville att jag skulle radera den bild jag just tagit av dem och att jag måste fråga om lov först. Jag förklarade vad jag sysslade med och vad svensk lag tillåter på offentlig plats. Sen började vi samtala och den unga kvinnan förklarade varför hon inte ville finnas med på bild. Jag accepterade hennes argument och raderade bilden. Vi skildes som vänner. (Sverige)

Flera gånger har människor undrat varför jag fotar dom och då förklarar jag att jag sysslar med gatufoto och ofta lämnar jag då över mitt kort. Har då aldrig fått några negativa reaktioner. Om en person tydligt visar att hen inte vill bli fotograferad så respekterar jag det. Om jag går så nära att personen ifråga utgör huvudmotivet (till skillnad från att vara en del av en situation) så frågar jag om lov. Oftast får jag ett ok. Om inte - ja, då fotar jag inte. Om jag överlämnar mitt kort så erbjuder jag mig att skicka över bild/en/erna via e-post om personen ifråga ber om det via en e-post till mig. I dom (få) fall där hen har gjort det, har jag naturligtvis skickat över bilderna som utlovat.

Jag håller med TS och andra om att gatufototande har blivit lite knepigare de senaste åren. Men gatufoto handlar enligt min uppfattning inte bara om själva plåtandet utan lika mycket om att interagera med dom personer man möter: samtala, var trevlig, lyssna, visa respekt.

/ FiCa1

 

[iSolen.se]

Det har du alldeles rätt i. Jag skulle nog bara ignorera en sådan person. Att försöka utröna vad en irrationell människa vill är antagligen alldeles för besvärligt för att jag skulle orka med det.

Icke desto mindre tycker jag att sådana här diskussioner fokuserar för mycket på att fotografer ska be om ursäkt, uppträda vänligt och korrekt samt radera bilder som kreti och pleti begär att få raderade. Att folk som inte vill bli fotograferade lättare kan få som de vill om de uppträder med respekt och vänlighet glöms mest bort.

Varför är en person som ifrågasätter dig automatiskt irrationell? Jag hävdar att de flesta människor är rationella. Du kanske är tredje fotografen på lika många dagar som ska fota den där mössan eller vad det nu kan vara.

De som uppträder korrekt hör du aldrig av. Det är bara de som fått nog som orkar ifrågasätta.

En ursäkt är ett utmärkt socialt smörjmedel och det kan vi alla bjuda på, det kostar inget. Du kan väl passa på att förklara varför du fotar. Om du raderar bilden...helt upp till dig men om vi alla är flexibla slipper vi skärpning av lagarna. Jag slänger i alla fall gärna bilden. Kan ta några nya på den tiden andra håller på att förklara svensk lag för upprörda personer.

 

[PMD]

Varför är en person som ifrågasätter dig automatiskt irrationell?

Halmgubbe. ("Har du slutat slå din fru?")

Om du läser om mitt inlägg, som du kommenterade, så ser du att jag kommenterade ett specifikt påstående som inte har något med din fråga att göra.

En ursäkt är ett utmärkt socialt smörjmedel och det kan vi alla bjuda på, det kostar inget.

Jag är den förste att be om ursäkt om jag har gjort något fel. N.B. om jag har gjort något fel.

Resten av din kommentar har jag ingen invändning mot. Jag har dock inte lite annan inställning. Jag kan tänka mig att radera en bild på begäran. Om begäran är rimlig och om den som begär det uppträder med respekt. Respekt möts med respekt.

 

[PMD]

Du kanske är tredje fotografen på lika många dagar som ska fota den där mössan eller vad det nu kan vara.

Om man inte vill väcka uppmärksamhet med sin klädsel så kan det vara en bra idé att byta ut (delar av) den när man upptäcker att den är uppseendeväckande.

Vän av ordning invänder då förstås att man ska väl för sjutton kunna gå på stan klädd hur man vill, och det kan man också (inom vissa gränser), men man får stå ut med att folk tittar på en, diskuterar ens klädsel, och kanske t.o.m. fotograferar den.

Däremot ska man kunna gå omkring i sin klädsel utan att folk kommer fram till en och kräver att man raderar den, äsch - jag menar tar av sig den, för att den väcker anstöt.

 

[jnd65]

På vilka sätt, snarare, kanske ...
Jag, och alla andra i den här diskussionen (och förmodligen de flesta på Fotosidan), är kunnigare än de flesta människor när det gäller foto. Det kommer sig helt naturligt av ha ett specialintresse och odla det.

(Att syfta på bristande allmänbildning är väl ett förlegat användningsområde för uttrycket ifråga?)

Med andra ord använder du kreti och pleti som ett uttryck för mindre vetande.

Jag tycker det visar på en attityd att nåde den som ifrågasätter en fotografs oinskränkta rättighet att fotografera vem som helst som befinner sig i det offentliga rummet. För den har inte en aning om vad lagen säger.

Man kanske ska sakna empati för att kunna ta just den där "bilden" och bli känd.

 

[PMD]

Med andra ord använder du kreti och pleti som ett uttryck för mindre vetande.

Njae, mer som ett uttryck för "folk i allmänhet".

Jag tycker det visar på en attityd att nåde den som ifrågasätter en fotografs oinskränkta rättighet att fotografera vem som helst som befinner sig i det offentliga rummet. För den har inte en aning om vad lagen säger.

Ja, det är väl en rimligt attityd? Förutom att jag inte skulle formulera det som "nåde den". Det är en formulering som en gammal lärare av Caligula-typ skulle använda. Jag skulle hellre säga att den som ifrågasätter min legala (dock ej oinskränkta, märk väl!) rätt att fotografera på offentlig plats helt enkelt har fel.

Det är väl dåligt att ifrågasätta min legala rättighet? Det är en annan sak att ifrågasätta lagen, men det normala förfaringssättet i en demokrati när man vill ändra på en lag är inte att gå på enskilda människor och säga att de inte ska/får utnyttja sin rätt enligt lagen. Det normala är att man arbetar politiskt för att ändra lagen.

Man kanske ska sakna empati för att kunna ta just den där "bilden" och bli känd.

Sådana fotografer finns det säkert. Jag känner dock ingen sådan.

 

[jnd65]

Njae, mer som ett uttryck för "folk i allmänhet".


Ja, det är väl en rimligt attityd? Förutom att jag inte skulle formulera det som "nåde den". Det är en formulering som en gammal lärare av Caligula-typ skulle använda. Jag skulle hellre säga att den som ifrågasätter min legala (dock ej oinskränkta, märk väl!) rätt att fotografera på offentlig plats helt enkelt har fel.

Det är väl dåligt att ifrågasätta min legala rättighet? Det är en annan sak att ifrågasätta lagen, men det normala förfaringssättet i en demokrati när man vill ändra på en lag är inte att gå på enskilda människor och säga att de inte ska/får utnyttja sin rätt enligt lagen. Det normala är att man arbetar politiskt för att ändra lagen.


Sådana fotografer finns det säkert. Jag känner dock ingen sådan.

Då kanske valet av uttryck inte var speciellt genomtänkt eftersom kreti och pleti också läser på FS

Vill du kalla mig Caligula-typ är det upp till dig, men jag känner mig inte så gammal.

Om man står för sin övertygelse att det man gör är rätt och inte bryter mot något, bör man kunna ta kritik från enskilda personer som inte delar den uppfattningen. Och även ha förståelse för att formuleringen vid mötet inte alltid uppfyller fotografens önskemål om att bli behandla med respekt.