Det var ändå så pass att ordet "terja" fäste så mycket att det kom med på Språkrådets nyordslista det året. Sedan har det väl inte direkt fastnat som ord, men det är det många som inte gör. Som ord tycker jag att det var riktigt uselt, men likväl kom det med och det hade det inte gjort om historien inte fått en hel del uppmärksamhet. En del i detta var förstås de rent sensationella kontakterna med lodjur, liksom att mårdhunden plötsligt dykt upp så långt ned i Sverige. Ja, eller påstods ha dykt upp. Sedan är det många saker som går in genom ena örat och ut genom det andra hos folk, så det är säkert många som ganska snabbt glömt vem mannen med skäggstubb, lite ovanlig dialekt, cigg i mungipan och ofta ganska mörka och kanske lite mystiska naturbilder var.
Om jag söker så hade t ex SvD så var hans namn med i fyra olika nummer under 2011, varav ett är ett heluppslag med stor bild på Terje själv. Till saken hör förstås också att han fått en myndighets, Naturvårdsverkets, fotopris med en bild som hörde till de där lodjur klistrats in; liksom historien de hundratusentals kronor som Terje gjort olika uppdrag för åt Söderhamns kommun. Hade det inte varit för olika ingredienser av den här arten så hade säkert historien inte uppmärksammats så mycket utanför den närmast sörjande kretsen, i bemärkelsen naturfotografer, fotointresserade etc. Dock agerade ju inte media på det sätt som under "metoo", vilket var ett fullständigt publicistiskt haveri. Det var lite av den perfekta stormen när kultursektorn inklusive medierna hamnade i någon slags "feedbackloop" med varandra.
!!
