Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Filmen om Terje

Produkter
(logga in för att koppla)
Jodå, jag vet precis hur det gick till. Glöersen väckte misstankarna, och sedan hittade Flashback-kollektivet den ena manipulerade bilden efter den andra. Det detektivarbetet var imponerande.
Det jag försökte säga var att Terje hade vunnit på att genast öppet redovisa alla bilder som manipulerats, så fort den första bilden var avslöjad. På vilket sätt tycker du att jag har missförstått?
I det att du framställer det som att diskussionen på flashback började EFTER avslöjandet - det var diskussionen på FB som ledde till avslöjades.
 
I det att du framställer det som att diskussionen på flashback började EFTER avslöjandet - det var diskussionen på FB som ledde till avslöjades.
Då har du missförstått hur jag menade, eller så har jag varit otydlig. Jag är fullt medveten om att jaktvårdskonsulenten Glöersen väckte första misstankarna, dock utan att presentera bevis, och att bildmanipulationerna strax därefter avslöjades på Flashback, en efter en.
 
Såg filmen och tycker den var väldigt bra. Minns mycket väl när det hände och den efterföljande debatten på Fotosidan och Flashback. Det var lärorikt på så sätt att även den person man aldrig i sin vildaste fantasi trodde skulle kunna göra något sånt här, ändå gjorde det. Men allt hat som florerade efteråt mot både Terje och Malin, det är för mig lika obegripligt idag som det var då. Det går inte att komma ifrån att Terje är en fotograf med ett unikt bildspråk och med en djup passion för naturbilder, det tycker jag framkom bra i dokumentären.
 
Jamen påstå då inte något som Hellesø inte har skrivit, som att han använder JPEG-filen direkt ur kameran helt obehandlad. Det står helt klart att Hellesø inte gör så för alla bilder, enligt vad han har skrivit själv.

Det är Ingen motsägelse. Hellesø redigerar uppenbarligen inte originalfilen, utan gör en kopia som han sen gör klar. Exakt vad "gör klar" innebär får nog Hellesø själv förklara, men det kan ju handla om lite av varje.

Själv kör jag alltid råfil+JPEG, men använder oftast JPEG-filen. Att ha en råfil är dock en mycket bra backup för den händelse att JPEG-filen inte blev så bra. Chansen är tämligen stor att det går att göra något bättre av råfilen i sådana lägen.

Men problemet är ju att det inte är jag som skrivit detta utan Terje själv:

"- Jag fotograferar ALLTID i jpg, har aldrig använt raw - då jag sällan gör något större med bildfilerna i efterhand!
- Alla effekter i mina bilder gör jag INNAN jag exponerar, inte efteråt! Softningar, filter, toningar mm. "

Återigen Per: Terje behöver väl ingen efterbehandling överhuvudtaget om han ändå fixat ALLA effekter i sina bilder INNAN bilden ens är tagen. Det är alltså Terje som ordagrant skrivit: "Alla effekter i mina bilder gör jag INNAN jag exponerar, inte efteråt! "

Dessutom säger Terje att han är medveten om att JPEG är ett förstörande format (även om detta idag är en sanning med modifikation) och av det följer väl då i princip också att han sällan eller för att inte säga aldrig gör några ändringar ens i kopian av den originalfil han sparat undan eftersom det påverkar kvaliteten negativt.

Vad mer kan jag och andra göra än att citera Terjes egna ord för att poletten ska ramla ner hos dig Per. Nu är det väderkvarnar. Det kan väl knappt bli klarare än så här för de som vill försöka förstå. Är beredd att hålla med Tony här. Vi två kommer nog inte längre än så här och de flesta kan nog faktiskt läsa citaten själva och själva dra sina slutsatser.

Det viktigaste med en RAW i detta fall är heller inte som backup. Till det duger en JPEG också, men en RAW hade som jag tidigare skrivit definitivt kunnat falsifiera de bilder som Terje sagt varit omanipulerade men som faktiskt varit det. I hans fall handlade det inte ens om grader utan om art av manipulering. Inte för hårt och okänsligt dragande i spakarna utan om manipulering 5.0 i form av klipp och klistra och dessutom från bilder han inte ens tagit själv.

Med RAW-referenser hade aldrig denna cirkus hänt. Då hade polariseringen i de diskussioner som följt på avslöjandena inte behövt bli så våldsam. Då hade det heller inte behövts en arme av fotodetektiver för att avslöja bedrägeriet. Då hade även alla de medberoende kring Terje kunnat ställas inför oomtvistliga bevis långt innan Flashback-detektiverna hittat de bilder som lodjuren klippts ur. Det enda man hade behövt göra som jury hade varit att be om att få se RAW-bilderna.

Som sagt, hur länge ska fotokollektivet fortsätta att föra sig självt bakom ljuset i alla dessa fototävlingar och utmärkelser både i Sverige och Världen där man alltför länge uppenbarligen kunnat komma undan med att bara singla in några JPEG:s som en jury inte haft skuggan av en chans att bedöma authenticiteten på korrekt genom att hävda att man alltid tagit bara plåtat JPEG-only. JPEG-only är ett upplägg som är skräddarsytt för medvetna fuskare rent generellt sett och den insikten kanske kan få sjunka in nu äntligen, så man faktiskt kan ändra på detta i framöver.
 
Senast ändrad:
Det var ändå så pass att ordet "terja" fäste så mycket att det kom med på Språkrådets nyordslista det året. Sedan har det väl inte direkt fastnat som ord, men det är det många som inte gör. Som ord tycker jag att det var riktigt uselt, men likväl kom det med och det hade det inte gjort om historien inte fått en hel del uppmärksamhet. En del i detta var förstås de rent sensationella kontakterna med lodjur, liksom att mårdhunden plötsligt dykt upp så långt ned i Sverige. Ja, eller påstods ha dykt upp. Sedan är det många saker som går in genom ena örat och ut genom det andra hos folk, så det är säkert många som ganska snabbt glömt vem mannen med skäggstubb, lite ovanlig dialekt, cigg i mungipan och ofta ganska mörka och kanske lite mystiska naturbilder var.

Om jag söker så hade t ex SvD så var hans namn med i fyra olika nummer under 2011, varav ett är ett heluppslag med stor bild på Terje själv. Till saken hör förstås också att han fått en myndighets, Naturvårdsverkets, fotopris med en bild som hörde till de där lodjur klistrats in; liksom historien med de hundratusentals kronor som Terje gjort olika uppdrag för åt Söderhamns kommun. Hade det inte varit för olika ingredienser av den här arten så hade säkert historien inte uppmärksammats så mycket utanför den närmast sörjande kretsen, i bemärkelsen naturfotografer, fotointresserade etc. Dock agerade ju inte media på det sätt som under "metoo", vilket var ett fullständigt publicistiskt haveri. Det var lite av den perfekta stormen när kultursektorn inklusive medierna hamnade i någon slags "feedbackloop" med varandra.

Red: ett "med" saknades

Nu får jag inte se filmen eftersom SVT ser den lite som en rikshemlighet och inte vill att innehållet skall läcka ut från rikets gränser, så det är nog inte bara lodjur involverade förmodligen en och annan svensk tiger också.

Jag pratade dock med lite vänner i Sverige idag (som inte är fotonördar) i förhoppning att få reda på några av hemligheterna i filmen och ingen kunde påminna sig om denna fotoskandal, som förmodligen får anses vara en av dom största fotoskandalerna (berättigat eller ej) i Sverige. Utanför fotokretsar verkar fotoskandaler inte högprioriteras. För oss fotonördar är det däremot förmodligen få som inte känner till det hela.

Det är väl ungefär som den gigantiska skandalen hos Intel där deras första Pentiumprocessorer räknade fel. Få icke datanördar kommer ihåg det nu även om det var 25år sedan. Vi andra kommer dock ihåg hur vi gjorde beräkningarna i Excel på första pentiumprocessorn jämförde med samma på en 486:a och sedan räknade ut 4,195,835 / 3,145,727 på papper för att se att det verkligen var den nya processorn som hade fel.

Vad en grupp tycker är stort passerar likt Mathias Rust helt under en annan grupps radar och det visar väl sig lite också i hur ofta man ser ordet terja idag, dvs inte alls.
 
Men problemet är ju att det inte är jag som skrivit detta utan Terje själv:
Nej, det Hellesø skrev är inte samma som du påstår att han har skrivit. All efterbehandling handlar inte om effekter.

Ingenstans har jag sett att Hellesø har skrivit att han regelmässigt brukar använda JPEG-bilder direkt ur kameran utan någon som helst efterbehandling. Han har ju explicit skrivit att han "gör klart" bilden på en kopia av originalfilen.

Om vi ska kritisera Hellesø för det ena eller det andra så är det faktiskt nödvändigt att vi inte kritiserar halmgubbar.

Det viktigaste med en RAW i detta fall är heller inte som backup.
Jag tror att du missförstod min användning av ordet "backup". Jag menade alltså en backup i meningen att man har något att falla tillbaka på om JPEG-filen inte är bra nog.

Backup av filer är en helt annan sak, och där diskriminerar jag inte mellan olika filtyper. Allt backupas.
 
[...] en RAW hade som jag tidigare skrivit definitivt kunnat falsifiera de bilder som Terje sagt varit omanipulerade men som faktiskt varit det. Med RAW-referenser hade aldrig denna cirkus hänt. Då hade polariseringen i de diskussioner som följt på avslöjandena inte behövt bli så våldsam. Då hade det heller inte behövts en arme av fotodetektiver för att avslöja bedrägeriet. Då hade även alla de medberoende kring Terje kunnat ställas inför oomtvistliga bevis långt innan Flashback-detektiverna hittat de bilder som lodjuren klippts ur.
Hur skulle det ha gått till? Det finns ingenting som tvingar fotografer att delge andra sina råfiler, eller ens att berätta att råfilerna finns.

Och som jag påpekade när diskussionen här på Fotosidan gick som hetast (innan ovedersägliga bevis från Flashback fanns tillgänglig) så är det den som gör ett påstående som har bevisbördan. Hellesø behövde inte bevisa att han var oskyldig. Det var de som påstod att han hade fuskat som hade bevisbördan.
 
Just i detta fallet hade det givetvis inte hjälpt. Däremot så kommer nog misstänksamheten vara betydligt större gällande äktheten om nu någon verkligen skulle lyckas foto lodjur mycket i framtiden. Då skall man nog ha RAW-filer för att kunna ha en chans att bli trodd.
 
Just i detta fallet hade det givetvis inte hjälpt. Däremot så kommer nog misstänksamheten vara betydligt större gällande äktheten om nu någon verkligen skulle lyckas foto lodjur mycket i framtiden. Då skall man nog ha RAW-filer för att kunna ha en chans att bli trodd.

Tror nog de flesta ovanliga djur/ händelser kräver raw-filer idag.
 
Tror nog de flesta ovanliga djur/ händelser kräver raw-filer idag.
Så kanske det är om det ska vara dokumentär. Men tänk vad mycket fiktion som produceras. Sagor som vi njuter av att konsumera. Det handlar bara om att etikettera produkten rätt:
Baserad på en verklig händelse” är en populär etikett som ger mycket utrymme åt konsten utan att luras.
Sedan finns en mer extrem etikett ”alla likheter med verkliga personer och händelser är oavsiktliga” ...

Det som störde fotosverige för nio år sedan är att sagoberättaren satte fel etikett på sitt verk. ”Dokumentär”.
Det som stör några deltagare i denna tråd är misstanken att så fortfarande är fallet.
 
Se nedan ett blogginlägg från Gunnar Glöersen som väckte de första misstankarna 2011. Han skriver att han blev filmad och intervjuad i många timmar, men inget av materialet kom med i filmen. Han verkar missnöjd med att han inte fick komma till tals.

Man kan konstatera att det ligger ett omfattande arbete bakom denna dokumentär. Visst hade det varit intressant att höra Glöersens syn på händelsen. Då kunde filmmakarna hellre ha klippt bort sekvenserna där Terje umgås sin pappa - de tillförde inte mycket, enligt min mening.

 
Senast ändrad:
Jo, folk har rätt att diskutera saken. Vi har yttrandefrihet i Sverige.

Det är väl inte alls konstigt att en dokumentär av den här sorten diskuteras bland fotografer? Jag skulle se det som mycket märkligt om det inte kom en endaste kommentar om filmen här i Fotosidans forum.
Yttrandefrihet i Sverige gäller bara om man har rätt åsikter!
 
En mycket trevlig dokumentär..
Har fortfarande svårt att förstå hur en sådan, i det stora hela, bagatellartad historia kunde få folk, nej hjärndöda individer att haspla ur sig den ena otrevligheten efter den andra. Det finns betydligt viktigare saker att lägga sin ilska på, bidragsfuskare och bedragare t.ex som drabbar oss skattebetalare.
Har inte sett dokumentären, men problemet med Terjes fusk var nog lite i det att han bröt mot den regeln som han själv alltid hävdade. "Lägg aldrig till något i bilden och ta aldrig bort något i bilden" Hade han inte sagt och skrivit det i artikel efter artikel så kanske det inte fått så stor uppmärksamhet.
 
Fråga 1 till Terje.

Du är en jätteduktig och erfaren fotograf.
Du vet precis hur lodjuren rör sig i ditt närområde.
Du kan locka dem med kattmynta i strumpor.
Ett av lodjuren har kommit fram till dig, lagt sig på en sten på 2 meters avstånd, och "himlat" med ögonen mot dig.
Hade du bara haft mer tid, så hade du tagit de foton som du manipulerade fram. Det intrycket får man av dig i dokumentären.
Varför har du då inte gjort det?

Terje presenterar 15 fantastiska lodjursbilder.
Först bli fråntagen en utmärkelse pga bildmanipulering, och sedan gå ut och ta lika bra bilder i verkligheten. Sicken grej. Vad häftigt.
Du hade återvunnit respekten hos många av oss.
De som stött dig skulle bli glada och stolta.
Du hade kommit i TV igen, och kunnat tala om dina bilder.
Hade bilderna varit tillräckligt många och bra, kanske du t.o.m. hade kunnat få tillbaka din utmärkelse.
osv.
Du skulle vinna så ofantligt mycket på att ta ett antal riktigt bra lodjursbilder.
Varför har du inte gjort det?

Fråga 2 till Terje.

Genom en dröm får du veta att du ska ta ett foto på en varg till din bok.
Du tar kameran, åker iväg, och där står vargen som om den väntat på dig.
Lodjuret kommer fram och lägger sig på en sten 2 meter från dig, helt orädd, helt oskygg.

Vad tror det är som gör att just du, och inga eller extremt få andra naturfotografer, får uppleva sådant här?
 
Se nedan ett blogginlägg från Gunnar Glöersen som väckte de första misstankarna 2011. Han skriver att han blev filmad och intervjuad i många timmar, men inget av materialet kom med i filmen. Han verkar missnöjd med att han inte fick komma till tals.

Man kan konstatera att det ligger ett omfattande arbete bakom denna dokumentär. Visst hade det varit intressant att höra Glöersens syn på händelsen. Då kunde filmmakarna hellre ha klippt bort sekvenserna där Terje umgås sin pappa - de tillförde inte mycket, enligt min mening.

 
Då kunde filmmakarna hellre ha klippt bort sekvenserna där Terje umgås sin pappa - de tillförde inte mycket, enligt min mening.


Ursäkta mig.
Det blev fel, jag är en datanolla, så jag tycks ha skickat ett tomt svar.
Jag försöker igen.

Full respekt till dig Acke, jag gillar dina inlägg.
Varför togs intervjun med pappan med?
Du är den andra i tråden som undrar det.
Egentligen kan väl bara filmskaparna ge svaret.
Jag kan dock säga vad den delen av dokumentären gav mig.

För alla oss pojkar är det jätteviktigt att få bekräftelse av vår pappa.
Det tyckte inte Terje att han fått av sin, inte tillräckligt, och man kunde se att deras relation var lite "spänd".
Får man inte bekräftelse av sin pappa, så söker man den någon annan stans. Det kan vara en mycket stark drivkraft.
Annan bekräftelse kan inte ersatta det som saknas från fadern. Det räcker inte hur framgångsrik en person blir i övrigt.
På ett undermedvetet plan, kan det kännas som att det hela tiden behövs mer och större framgångar ............ omättligt på något sätt.

OBS.
Jag uppfattar inte detta som en huvudsaklig förklaring till psykologin bakom uppkomsten av de förfalskade bilderna.
Däremot kan det vara en del, en pusselbit, som filmskaparna vill ge oss.
För egen del tycker jag att jag har fått ihop filmens pusselbitar till en psykologisk helhet.
Men, det är ju min alldeles egna tolkning.
Var och en har ju rätt att tolka ett konstverk som den vill, tycker jag.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar