jpersson
Aktiv medlem
Jag tänkte på det skarpa och på det suddiga förhållningssättet. En del fotografer anser att den tekniskt perfekta bilden också är den bästa bilden. Andra anser det motsatta. Den fejden har pågått i teoretiska kretsar sedan fotografins födelse och det är först i hyggligt modern tid som man har kommit över den. Bägge sidorna refererar till någon högre sanning som då också är tänkt att ge bilderna deras värde. Sorry... vi tror inte längre på Platons idévärld utan på att bilden får det värde betraktaren, vilken betraktare som helst, ger den. Dessutom har bägge förhållningssätten logiska luckor. Iallafall om man frågar moderna teoretiker.Hustomten skrev:
Jörgen:
Hur menar du att den fotar, som tänker på betraktaren, och vilken betraktare?
Visst håller jag med Jonas att det finns ett värde i att fotografera för sin egna skull men det är en annan typ av värde än det som jag syftar på. Sedan är det väl upp till var och en att avgöra vilket värde som man ska värdera i sitt fotograferande
Edit: Jag såg den nya riktningen som tråden håller på att ta. Att arrangera naturen eller ej är också en del av den här fejden.
Senast ändrad: