Dokumentär naturfotografi - till vilken nytta?

[Stadan]

Haraldus skrev:
-Det du vill säga till oss är att vi är ena dumma djävlar som inte ser att detta är ett fotografi av ett äpple! Vad blir effekten av det? Jo, att vi blir förbannade, inte på bilden som i och för sig är intressant, utan på dej som person!

Konstig tolkning! Annars är ju poängen solklar? Applicerad i den här diskussionen är det ju att det går att tolka bofinkar/äpplen på ett oändligt antal sätt. Det är meningslöst att klanka ned på att ett visst motivval är för vanligt, det hela handlar ju om hur man presenterar det. En dålig bild på en bofink/äpple är primärt en dålig bild, inte en tråkig bofink/äpple. När ska vi göra något av vår fotografiska frihet istället för att tjafsa i diskussioner där alla har sin egen definition?

Staffan

 

[Haraldus]

Det jag menade men inte skrev i klartext var att vissa människor inte drar sig för att använda bilder och annat för att förnedra folk i sin omgivning. En annan klassisk sak är ju att lägga på en OH-bild med en tuschfläck som man skapat genom att vika ett papper över en droppe tusch. Jag hade en lärare i psykologi som körde det tricket och jag minns fortfarande hans tindrande ögon när han kunde lura oss och få oss att känna oss misslyckade… Vaddå konstig tolkning? Jag avskyr fortfarande fotografer som använder fotografier för att ge folk dolkstötar i ryggen…
Men visst beror det på hur det presenteras. En föreläsning för många år sedan av Nils Gonnert känns fortfarande som en upptäcksfärd i ett gåtfullt land. Han visade ett färgdia som såg ut som en fraktal med märkliga strukturer och varma färger. Han sa att detta var ett av naturens under och så visade han bilden av en nässelfjäril som satt på en husvägg och solade sig… och så gick han närmare och närmare och visade till slut den första bilden som var tagen i ett mikroskop. Han retade oss inte alls utan visade oss denna fantastiska konstruktion i färg och form som en dagfjärils vinge utgör!
/Harald

 

[jpersson]

Haraldus skrev:
Det jag menade men inte skrev i klartext var att vissa människor inte drar sig för att använda bilder och annat för att förnedra folk i sin omgivning.

Det finns väl ingen som vill bli förnedrad även om man reagerar över olika saker. Sedan kan jag inte förstå kopplingen till diskussionen.

 

[Haraldus]

Denna tråd började med en fråga om vad man egentligen sysslar med. Dokumentära bilder som är porträttlika eller ”artistiska” och en fråga om vi ska förändra oss…. Även en fråga om vad vi ska använda bilderna till ställdes. Jag vill hålla isär det dokumentära och det ”artistiska”. Då frågade någon när vi ska göra något åt vår fotografiska frihet och sluta tjafsa i diskussioner där alla har sin egen definition…
Jag har inte påstått att någon vill bli förnedrad utan det jag påstått är att man kan använda bilder för att förnedra andra. Ett bra exempel på detta är de dokumentära bilderna på de torterade fångarna i Irak. Frågan är vad man ska använda dokumentära bilder till…
/Harald

 

[Stadan]

Haraldus skrev:
En annan klassisk sak är ju att lägga på en OH-bild med en tuschfläck som man skapat genom att vika ett papper över en droppe tusch. Jag hade en lärare i psykologi som körde det tricket och jag minns fortfarande hans tindrande ögon när han kunde lura oss och få oss att känna oss misslyckade… Vaddå konstig tolkning? Jag avskyr fortfarande fotografer som använder fotografier för att ge folk dolkstötar i ryggen…

Lektionen gick visst inte fram. Poängen var att hjärnan hjälper till att tolka intryck, bl.a. med att fylla i information som ibland inte finns där, vilket t.ex. resulterar i att man tolkar en tuschfläck som något helt annat. Detta görs automatiskt utifrån varje individs tidigare erfarenheter och är ett helt naturligt beteende som finns hos oss alla. Att veta att så sker är viktig kunskap, bl.a. för att tolka bilder här på FS eller för jurymedlemmar i domstolar som ska tolka vittnesuppgifter.

Synd att du kände dig förnedrad, för det blockerade dig tydligen från att lära en viktig läxa. Jag tror inte att läraren avsåg att ge dig en dolkstöt.

Dokumentärt eller artistiskt, båda är en subjektiv framställning av något fotografen vill visa. Tolkningen förblir vår egen, oavsett syfte.

 

[Haraldus]

Nej, det föll inte i god jord det där med tuschfläcken fast vi hade fler lektioner. Bl a konstaterade vi att en text till en bild ofta kraftigt påverkar hur vi tolkar den. Positiva värdeomdömen om en person på en bild gör ofta att vi tolkar in positiva anletsdrag hos personen och vice versa. Dessutom kan en text till en bild hjälpa oss att förstå vad den föreställer. Vår tolkning av en bild beror säkert också, som du skrev, på varje individs tidigare erfarenhet. Människor som vuxit upp i runda bambuhyddor ser ofta västerlandets rätvinkliga miljöer som avskyvärda… Att skapa sant dokumentära bilder faller alltså på sin egen orimlighet men då har man allt dragit ut problemställningen till sin spets!
/Harald

 

[vbg_snake]

Det beror väll på hur man ser på dokumentär naturfotografi. Om du tittar på en bild kanske du ser den som det. Men en annan person kanske ser bilden på ett helt annat sätt.

Jag försöker alltid få med något annorlunda i mina bilder. En pose man inte är van vid eller en annorlunda vinkel. Om man gör ett porträtt av en fågel t ex, tycker du då detta är dokumentärt?
Det tycker inte jag iaf.

/Martin

 

[Haraldus]

Frågan är hur ett porträtt av en fågel ser ut. Är det en bild av fågelns ”ansikte”?
Vissa människor har ju ägnat all sin lediga tid åt att ta tydliga och typiska bilder t ex på fåglar även på sällsynta och skygga arter. Då har information om hur dessa fåglar ser ut nått en större publik. Jag minns en fågelfotograf som visade en tydlig och fin bild på en strandskata som hade en öppnad mussla bredvid sig matande en av sina ungar. Det var en ganska speciell bild eftersom strandskatan är den enda vadarfågel som matar sina ungar. Jag uppfattade den bilden som mycket dokumentär. Å andra sidan kan jag se det som lika dokumentärt att ta en bild på en tam bofink som sitter i handen och äter brödsmulor. Den visar ju en annan sida av vår verklighet, nämligen hur tama och förslagna vissa fåglar kan bli.
Det här att ta bilder ur nya vinklar och på oväntade platser är givetvis berikande både för dokumentära och andra bilder. Frågan är om det är tillåtet att ta okomplicerade dokumentära bilder dvs bilder som försöker visa hur verkligheten egentligen ser ut. Det kanske är skamligt och fantasilöst men frågan är om det är lätt. Tydligen är det ytterst svårt eftersom man så sällan ser sådana bilder. Vad gör man om man inte lyckas ta säljande bilder på vår simpla vardag? Kanske skär man, i sin vrede, itu äpplet vinkelrät mot kärnhuset och tar en närbild på snittytan för att få säga följande till den dumma utspädda människogröten:
”Ser ni inte era dumma djävlar att detta är ett äpple!”
Martin, tolka inte detta som någon kritik av dina bilder som jag nyss tittade på. Dina bilder tycker jag visar världen på ett okomplicerat och rakt sätt och jag betraktar dem gärna som dokumetära!
/Harald

 

[Wolfgang]

rickardignell skrev:
En bofink finns en bofink är en bofink...

I kort till vilken nytta fotograferar ni?

Känner ni att ni bidrar med något för att föra fotograferingskonsten framåt?

1. Det är olika bofinkar :<)

2. Det finns en stor personlig nytta med fotograferingen eftersom det är en form av rekreation, vilket är viktigt i vår stressade värld. Dessutom sätter fotografin den kreativa avdelningen i vår hjärna i gång. Kreativa tankar i alla dess formar kan bygga upp ett försvar mot vissa sjukdomer, t ex Alzheimer.
Forskningen har bevis för detta genom att har mätt hjärnfunktioner hos personer när de lyssnar på klassisk musik, den så kallade Mozart-effekten.
Personligen har jag märkt att gamla människor som hela tiden har sysslat med kreativitet i någon form är mycket piggare i huvudet än de som inte har gjort det.

3. Att föra fram fotokonsten är inte självändamålet i min fotovärld, utan jag fotograferar det som jag tycker om.