Annons

D2X uppesittarkväll!

Produkter
(logga in för att koppla)
GunnarW skrev:
De bilder som hamnar i kameran är ju avbildningar av verkligheten med dess oregelbundenheter som vi uppfattar och uppskattar som naturliga. Skulle den avbildningen vara 100%-ig så måste de fortfarande uppfattas som naturliga. Inte plastiga.

Skulle vi däremot skapa bilderna i kameran, syntetiska bilder, då behöver vi tillföra naturhärmande oregelbundenheter om det ska se naturligt ut. Tillfört brus. På samma sätt som musik och bilder som SKAPAS i t.ex. datorn och som ska uppfattas som naturliga.

Jämför kameran med en bandspelare. Den ska inte lägga till något alls, inte ens brus, för att det ska låta naturligt om det inspelade var natur(ligt).

Problemet uppstår när man försöker backa från det brus man inte kunde undvika genom att försöka tvätta bort det och då även tvättar bort lite av det naturliga.

Den sant brus- och förvrängningsfria registreringen måste vara målet.

Du har rätt, jag blandar ihop inspelning med själva skapandet så mitt exempel funkar inte.

Men hur mycket av bruset skapas av sensorn själv och hur mycket är "brusiga" fotoner? Jag vet inte ens om man kan prata om brusiga fotoner men jag tänker mig det som reflektioner, ljus med fel färg och riktning i förhållande till bakgrunden. Detta "naturliga" brus är en del av verkligheten och är kamerans brusreducering kraftig antar jag att också det försvinner.
 
sagan skrev:
En intressant sak är ju inte bara hur mycket brus det är, utan oxå hur bruset ser ut.

Det är bara när man jämför 300D/10D med D70 som det inte spelar nån roll alltså? ;-)

Klart att det spelar roll. Det finns väl filmer som främst skiljer sig i kornighet osv tex, för att man ska kunna välja det man tycker passar bäst osv.
 
Bara testade att ta ett foto vid iso 400 och sedan överexponera 2 steg i nikon capture. 100 % utsnitt, originalbild finns i mitt album bara makro. Det blev en del brus här i de mörka partierna (som ser värre ut än dom är pga jpg-komprimering), men själv gör jag aldrig så här drastiska ändringar så jag tycker inte det spelar någon roll. Utan exponeringskompensation är bilden i princip brusfri jämfört med min D100. D2x täcker mina behov, med råge!
 
Den sant brus- och förvrängningsfria registreringen måste vara målet.
Samtidigt är det också, lite ironiskt, tur att vi från början alltid misslyckats göra störningsfria registreringsmaskiner eftersom störningarna gett oss så många kreativa verktyg i form av spår från registreringsverktyget.

När man lägger på skivknaster, flare, korn eller brus i olika verk skapar man olika uttryck med verktyg som nog skulle vara både svårt för skaparen att uppfinna och för betraktaren att tolka om man inte har erfarenhet av registreringar skapade med imperfekta verktyg. Detta gäller även brus, Mipert har bl.a. kommenterat hur brusiga webbkamerabilder av tjejer på snyggast.nu etc. ger honom en känsla av sin egen ungdom, kanske något som kan användas kreativt på samma sätt som fotografer använder korn, flare, svartvitt med sepiatoningar etc. i sina uttryck.
 
Den sant brus- och förvrängningsfria registreringen måste vara målet.

Jag registrerar verkligheten utan jag fotograferar den.

För mig innebär det bara ett sätt att berätta på mitt sätt - helt subjektivt. Hur verkligheten egenligen ser ut är inte det viktiga utan vad bilden berättar.

Jag tror att det är få människor som vill registrera verkligheten, fler vill nog få snygga och bra bilder.

För att vara mer allvarlig så tror jag inte att din teori stämmer. Den bild vi får i kameran överrensstämmer inte med vår bild av verkligheten av flera orsaker. En omfångsrik bild är t ex mer grå än verkligheten och måste skruvas till i efterhand för att bli verklig.
 
wsaar skrev:
Samtidigt är det också, lite ironiskt, tur att vi från början alltid misslyckats göra störningsfria registreringsmaskiner eftersom störningarna gett oss så många kreativa verktyg i form av spår från registreringsverktyget.

När man lägger på skivknaster, flare, korn eller brus i olika verk skapar man olika uttryck med verktyg som nog skulle vara både svårt för skaparen att uppfinna och för betraktaren att tolka om man inte har erfarenhet av registreringar skapade med imperfekta verktyg.

Ju mer jag tänker på det desto mer central verkar den "imperfekta" verklighetsåtergivningen vara för konsten. Inte så mycket för att förvränga verkligheten utan som ett sätt att förstärka eller zooma in på vissa aspekter. Kanske ett sätt att spegla vår selektiva perception. Brus minskar ju mängden information så idén med ett visst fotogfrafi kan kanske framstå tydligare.
 
Här har jag nu ett exempel på ett motiv som jag kompenserar extremt (tre steg). Bruset spelar i princip ingen roll, men de ränder jag får med min D70 är inte kul.

Bjørn Rørslett visar i sitt test (sista sidan) en bild från D2X som han kompenserat fyra steg. Inga ränder syns = den är alltså helt överlägsen D70.

De tre versionerna nedan är alltså ingen kompensering, tre steg som om jag exponerat "bättre" och slutligen tre steg kompensering med lite mer finess ;-)
 

Bilagor

  • tresteg.jpg
    tresteg.jpg
    48.4 KB · Visningar: 299
Senast ändrad:
froderberg skrev:
Det är väl bra att bruset minskar i takt med utvecklingen. Dessutom inverkar brus negativt på det dynamiska omfånget.

i den digitala ljudvärlden skiljer man på dynamikomfång och signal/brusförhållande (S/N), jag tror man måste göra detsamma i bildvärlden.

Nikon har ju lyckats bra med S/N i D2X verkar det tack vare separat utläsning av färgkanalerna, och effektiv brusreducering. Dynamikomfånget är dock fortfarande begränsat av 12 bitar i A/D omvandlingen.

Frågade en demosäljsnubbe från Canon häromdan om när dom tänkte fixa större dynamiskt omfång i sina kameror...han såg lite trött ut, efter att ha preenterat den peeeefeeeeekta optimaala 350D... men om 2 år verkade realistisk trodde han.
 
Goran skrev:
det får du nog förklara närmare...

Om du har en signal som kan vara mellan 0 och 1 volt så kan den ju vara mellan 0 och 1 volt om du så bara har en bit att tillgå.
Har du 2 bitar kan den även anta ett antal värden MELLAN 0 och 1. 0, 0.25, 0.5, 0.75 och 1.

Ökar man till 8 bitar är antalet olika lägen 256st. Med 12 bitar är det 4096 olika nivåer, men spänningen svänger fortfarande bara mellan 0 och 1V.
 
dumbo skrev:
Om du har en signal som kan vara mellan 0 och 1 volt så kan den ju vara mellan 0 och 1 volt om du så bara har en bit att tillgå.
Har du 2 bitar kan den även anta ett antal värden MELLAN 0 och 1. 0, 0.25, 0.5, 0.75 och 1.

Ökar man till 8 bitar är antalet olika lägen 256st. Med 12 bitar är det 4096 olika nivåer, men spänningen svänger fortfarande bara mellan 0 och 1V.

inget fel i det resonemanget, MEN problemet uppstår när insignalen blir större än 1 volt, det är ju det dynamiken handlar om egentligen, att kunna mäta en insignal i ett större interval, låt säga 0-2 volt, lika noggrant, då krävs fler bitar för att få samma noggranhet. I en bildsensor är det också andra faktorer som sätter begräsningen, det går inte att skilja på hur små spänningar som helst, t ex, så i praktiken är det inte säkert att resultatet blir så mycket bättre med 14 eller 12 bitar, förmodligen inte med en konventionell sensor i APS storlek.
 
Senast ändrad:
Ja, om man ska mäta 2V med lika stor noggrannhet så krävs fler bitar, men noggranheten och det dynamiska omfånget är ju två skiljda saker.
På en given sensor har man en viss spänning ut när fotocellen är tom och en viss spänning när den är "full". Du har alltså en given min och maxnivå i in- och utspänning vid botten och toppen av det dynamsika omfånget. Om man sedan omvandlar det det till 4 eller 16 bitar ändrar ju inte det dynamiska omfånget. Däremot kan man särskilja finare detaljer/nyanser med 16 bitar. Det är ju inget att snacka om att resultatet blir bättre med 12 bitar än med 8.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.