Lite tekniska saker kommer här.
1. Mig veterligt har Nikon hittils bara använt sig av andras CCDer(tror det var Sony), så det är igentligen inte Nikon som bestämmer om dom ska göra en FF sensor om dom inte ska ge sig in i den branschen också. Tror inte det dock.
2. Problemet med små CCDer med hög upplösning är att dom är väldigt känsliga för störningar, dels olika former av moire mönster, samt att ju mer pixlar du klämmer in på en liten yta, desto svårare har dessa med värmeproduktion. Och till detta kommer problemet med att du behöver ha objektiv som har en otrolig upplösning för att kunna klämma in 6MP eller tom 12MP på en liten yta. Detta problem är mindre på en fullframe sensor, men fortfarande ett problem då den är på 11MP.
3. Ang FF sensor. Normalt med transistor utveckling är att chipen blir mindre, men istället för att göra mindre chip ökar man densiteten på dem men behåller samma storlek. Detta pga av att man vill ha ökad prestanda. Sedan är så att kostnadsfaktorerna i stora chip påverkas mer av felaktiheter i kiselkristallen som används vid tillverkningen. Samt att du inte kan få in lika många chip på en och samma skiva av detta, kort sagt, högre kostnad per chip.
4. Canon. Dom tillverkar sina egna CMOS och CCD sensorer. Sedan finns ju problemet med att dom är känsliga för vilken vinkel det inkommande ljuset har(gäller iofs dom flesta tillverkare). Detta pga att dom små sensorpunkterna typ sitter lite nedsänkta. Detta har canon löst med ett systen av små linser framför varje sensorpunkt(på 1Ds).
5. Nikon var smarta med sin DX serie. Vilken saknas motsvarighet på canons sida. Å andra sidan behövs det bara så gott som en lins som ligger i det intervallet. Resterande linser är bara att räkna om efter brännviddsförlängningen. Vilken är en stor fördel på dom lägre modellerna som 10D och D100. Det blir "billigt" med bra zoom objectiv. Och man vet att canons objektivserie kan användas på samtliga eos modeller.
Tja... det var väl det jag hade att tilläga för stunden.