Graal skrev:
Här är ett.
Dessutom den nu aktuelle Andreas Serrano som fick sin utställning i Lund (tror jag det var) som nu visas i Alingsås saboterad.
Även Sally Mann har fått bilder förstörda av aktivister när de visats i USA och när jag såg dom i Helsingfors fanns väktare både utanför huvudingången till muséehuset samt vid ingången till utställningsrummen. Dessutom flera patrullerande personal i själva utställningen som kollade allt och alla hela tiden.
Elisabeth Olssons bilder, Ecce Homo och In hate we trust, har väckt debatt protester och skriverier överallt som de visats.
Ja, det var väl ungefär sånt jag tänkte på själv, och det är ju typiskt saker som folk inte tål att erkänna att de existerar i verkligheten. Homofober vill inte veta att homosexuella kan avbildas på ett erotiskt sätt till exempel, och barnporrhysteriker tror att alla bilder på nakna barn är pornografiska och att barnet utnyttjats. Det finns nog rätt många bilder på mig i bara mässingen från yngre ålder, och inte är jag utnyttjad för det. Föräldrar brukar väl dokumentera sina barn?
Moralpanik, som vanligt alltså.
Kijana skrev:
När berättandet har journalistiska förtecken är ju inte avsikten att bara visa en del av sanningen, för det blir ju samma sak som att undanhålla en del av sanningen för läsarna. Den tomma läktaren kanske var tom för att den var avstängd på grund av reparation, eller för att biljettkontoret inte börjat sälja biljetter till denna del än.
Om bilden är journalistisk så finns där antagligen en text i anslutning till den, och då är det ju kombinationen som ska säga sanningen. Det är fortfarande sanning att en av läktarna var tom, men om texten antyder att det var tomt på arenan så är det ju en lögn.
Vem är den gode fotografen? Finns det någon som inte omedvetet gör sin tolkning?
Att välja den del av sanningen man vill framhäva påminner en del om problemet med att beskriva verkligheten genom statistik. Där kan man också välja en del av sanningen och framhäva den starkt, men i rätt ljus kan det ju bli lite skevt.
Ja, men det är ju det som är det fina. Som ickejournalistisk fotograf så vill jag inte avbilda saker som de ser ut i verkligheten. Det vore helt meningslöst. Jag vill förstärka den del av verkligheten som jag tilltalas av i motivet. Nu ser jag mig definitivt inte som "den gode fotografen", men jag försöker i alla fall.
Statistik är förresten inte heller en lögn, men känner man inte till helheten så kan man ändå bli lurad. Trots att det är en del av sanningen man har framför sig. Skriver man däremot att siffrorna för ungdomsbrottsligheten istället är siffror för invandrarbrottsligheten så är det en lögn.
Tja, nynazister förekommer väl i de flesta sammanhang där.
Sen har vi ju den israeliske ambassadören som tyckte att det var hans uppgift att tysta en utställning för några år sedan.
Finns ju olika typer av utställningar, kanske några har politiska undertoner och kan utläsas som en opposition mot en rådande regim. Det vore ju inte första gången i världshistorien konsten intar den positionen.
Bristen på konstskolning verkar vara ytterligare en allmän orsak till rop på förbud och stängning.
En annan förklaring till att bilder bemöts med rädsla och avsky beror på att betraktaren inte gjort upp med sig själv på något område. Går nog att jämföra med homofober här. De som störs mest över att homosexuella lever och älskar i vårt samhälle torde vara de som inte erkänt sin egen "dragning", sina egna sexuella känslor mot personer av samma kön.
När ett konstverk då påminner om denna förträngda inre konflikt blir svaret inte oväntat "håll käften!", för man vill inte konfronteras igen med dessa frågor.
Jag tror inte man behöver ha någon dragning alls till saken. Däremot
rädsla för fenomenet. "Tänk om jag är bög", det torde ju få varenda karl som intalar sig att vara hetero att bli rädd. Eller? I alla fall innan man förstått att man inte kan styra sådant, och att det inte hjälper att hata människor för det.
Maverick skrev:
Nu är ju inte bilden isolerad från sin kontext. Om alla andra läktare var fullsatta så skulle jag absolut ljuga om jag visade en bild på en tom läktare som en representativ bild från matchen. Den går ju inte ens en rookie som jag på.
Ja, men bara om du påstår att bilden ÄR representativ för matchen. Då är det ju påståendet i kombination med bilden som är en lögn, inte bilden i sig.
På samma sätt fast mindre uppenbart finns problemen i andra bilder. Tittar man över på bildjournalistiska bilder så är vissa folkgrupper överrepresenterade i vissa typer av bilder och det är ett problem. Samtidigt är andra folkgrupper underrepresenterade helt och hållet. Det skapar fördomar och missuppfattningar.
Det samma tror jag gäller andra typer av bilder fast där är jag inte tillräckligt kunnig för att kunna yttra mig. Men debatten förs ju t ex relativ frekvent om kroppsideal och reklambilder.
Jag håller med, men jag anser fortfarande inte att det är bilden som är problemet, utan i vilken kontext den visas. Journalisten kan vara en lögnare, men inte fotografen (även om det är samma person). Förutsatt att bilderna inte är manipulerade då.
