Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Lämna bort alla sina bilder (exemplar) till uppdragsgivaren?

Produkter
(logga in för att koppla)
Här bör det nog noteras att vid anställningsförhållanden finns detta reglerat till arbetsgivarens förmån i URL "från start", givet att det är något som utförs som ett led i arbetet.

"Datorprogram skapade i anställningsförhållanden

40 a § Upphovsrätten till ett datorprogram, som skapas av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren, övergår till arbetsgivaren, såvida inte något annat har avtalats. Lag (1992:1687)."
Ja, programvara var mitt exempel. Men även uppfinningar man gör i jobbet som anställd brukar väl firman stå för i patent- och all immaterialrätt?
 
Många gånger är fotografer oflexibla och väljer ofta ingen affär istället för en saltad offert. Jag har beställt fotografering ett flertal gånger och haft i kravspecen att jag får RAW-filer som får användas komersiellt av företaget och det brukar sålla ganska hårt i hur många offerter man får.
Det är något unikt för fotografer, nästa alla andra branscher brukar bara sätta pris på liknande och jag har alltid varit beredd att betala för det.

Har iofs aldrig haft som krav att fotografen inte får ha kvar filerna.

Det hela var mest ett inlägg att det kan vara affärsmässigt en god affär att förhandla bort saker.
 
Du kan köpa en pappersbild av mig om du vill ”äga materialet”. Den kan du hänga på väggen och titta på. Den är din.

Vill du köpa upphovsrätt till någon av mina bilder så är det en helt annan sak. Då finns det inget ”material” att ”äga”, däremot rätten att använda bilden på det sätt vi kommit överens om. T ex för publicering.

Jag tycker inte det borde vara så svårt att förstå skillnaden på dessa två.

En fråga Erland:

Säg att en fotograf sålt en bild (printad kopia) som printats för säg 15-20 år sedan med bläck som då var betydligt sämre än dagens och den som köpt bilden vill byta ram och kommer på att bilden blekts ordentligt.

Varför skulle det vara så fel att en fotograf med tanke på ett sånt scenario bjuder på att ge uppdragsgivaren tillgång till råfilerna? (De kan ju som bekant kopieras så både fotograf och uppdragsgivare kan ju båda två få tillgång till samma filer).

Det är ju även så att sådana gamla bilder en gång togs med betydligt färre pixlar. Idag kanske beställaren t.o.m. skulle vilja kunna AI-skala bilderna och printa dem i större förmat. Utveckling av konverterarna och inte minst brusreduceringen har dessutom tagit stora steg så det kan dessutom vara en verklig idé att processa om bilder av bara det skälet och inte minst bilder tagna med CCD-sensorer med usla lågiso-egenskaper.

Jag har ibland funderat över fotografers hårdnackade motstånd mot att exv. släppa RAW-filer från bröllop och mäklaruppdrag till uppdragsgivarna. Ligger verkligen bröllopsfotografer eller mäklarfotografer på en massa uppdragsbilder i evighet för att de tror att det kommer finnas en eftermarknad där i en evighet? Att någon skulle komma och be om ytterligare kopior från ett bröllop eller en bostadsförsäljning.

Jag tänker också på den/de som köpt exv. Peter Liks "The Phantom" eller liknande som ju kostade mångmiljondollar belopp i inköp. Säg en bild printad med den tidens skrivarbläck. Om en sådan bild skulle riskera at "fejdas" bort skulle i alla fall jag vilja ha en garanti för att det inte skulle tillåtas ske utan att det skulle gå att få en uppdaterad utskrift med mer beständigt bläck åtminstone.

Jag ser faktiskt en hel del problem med en del fotografers hållning i denna fråga om man ställer den mot kundernas faktiska situation och de problem som faktiskt kan uppstå genom den snabba tekniska utveckling som skett både av kameror, konverterare och andra grafiska program samt skrivarteknik och färgers egenskaper som exv. hållbarheten och färgäkthet över tiden.

För de som aldrig hört om Peter Lik och the Phantom så finns olika uppgifter om försäljningspriset som en del hävdat varit det högsta något fotografi sålts för. Det må vara hur som helst med det men oavsett detta så är det en väldig massa pengar.

Enligt Bing Copilot:

"Peter Lik’s photograph titled “Phantom” holds the distinction of being the most expensive photograph in history. It was sold for an unprecedented $6.5 million to a private collector. This remarkable piece of fine art photography has captivated viewers with its black and white rendition, showcasing certain textures and contours found in nature that lend themselves beautifully to this medium. Lik’s work has left an indelible mark, and the sale of “Phantom” solidifies his place among the most influential photographers of our time. "

This is What a 6.5 Million Dollar Photograph Looks Like | Fstoppers

Jag undrar verkligen om den som köpt detta verk någon gång frågat sig vad det är som han/hon faktiskt köpt för dessa 6,5 miljoner dollar.
 
Det var jag som blandade in RAW-filer, jag försökte förtydliga i mitt inlägg att det inte hade med ursprungsfrågan att göra. Jag tror faktisk att du kan köpa en RAW-fil av ErlandH precis som han beskriver.
 
En del av fotograferna är väldigt måna om slutresultatet och om sitt anseende. De vill inte att någon annan ska redigera och printar ut utanför deras kontroll. Bland annat därför säljer de inte sina raw-filer. En fotograf är mycket mer än en som trycker på knappen.

Andra fotografer är inte lika noga i sånt där. Om någon vill göra en print av mina "verk" så får de oftast raw-filen utan knot. Alldeles gratis dessutom. Superkul om någon vill göra detta för att glädjas sig själv eller någon annan, så länge syftet inte är kommersiellt.
 
En del av fotograferna är väldigt måna om slutresultatet och om sitt anseende. De vill inte att någon annan ska redigera och printar ut utanför deras kontroll. Bland annat därför säljer de inte sina raw-filer. En fotograf är mycket mer än en som trycker på knappen.

Det är faktiskt en valid poäng som jag inte tänkte på.

Problemet för oss var dock att vi ofta behövde ändra bilderna då t.ex. bilderna ofta behövdes justeras för att passa bildspråket bland andra bilder. Vi råkade dessutom ut för att en fotograf som lade ner sin verksamhet som vi hade anlitat och då var det helt omöjligt att få bilderna justerade. Sedan hade vi internt 3 grafiker som kunde göra jobbet och då mycket snabbare än om det skulle gå via tredjepart.
 
En fråga Erland:

Säg att en fotograf sålt en bild (printad kopia) som printats för säg 15-20 år sedan med bläck som då var betydligt sämre än dagens och den som köpt bilden vill byta ram och kommer på att bilden blekts ordentligt.

Varför skulle det vara så fel att en fotograf med tanke på ett sånt scenario bjuder på att ge uppdragsgivaren tillgång till råfilerna? (De kan ju som bekant kopieras så både fotograf och uppdragsgivare kan ju båda två få tillgång till samma filer).
Därför att råfilen, som benämningen antyder, är ett råmaterial. De bilder en seriös fotograf lämnar ifrån sig (oavsett om de är fysiska eller i något digitalt format) ser helt annorlunda ut. Det är ungefär som om jag som skribent skulle skicka alla mina anteckningar till uppdragsgivaren istället för en färdig text.
 
Det var jag som blandade in RAW-filer, jag försökte förtydliga i mitt inlägg att det inte hade med ursprungsfrågan att göra. Jag tror faktisk att du kan köpa en RAW-fil av ErlandH precis som han beskriver.
Frågan har aldrig varit aktuell, men det är jag inte alls säker på. Det skulle nog bero ganska mycket på motivet, vem kunden var och hur bra betalt jag får.
 
Jag syftade på följande sats

"Vill du köpa upphovsrätt till någon av mina bilder så är det en helt annan sak. Då finns det inget ”material” att ”äga”, däremot rätten att använda bilden på det sätt vi kommit överens om. T ex för publicering."

Det finns inget där som talar mot RAW-filer.

Sedan har alla givetvis rätten att välja om dom är näringsidkare eller envisa konstnärer. Min erfarenhet är att många väljer det senare utan att ens bry sig om dina frågeställningar angående motiv, kund och betalning.

Själv jobbar jag också med upphovsrättsskyddat material, men då oftast mjukvara. Inom IT-branschen förekommer detta i princip aldrig, vill man inte göra något säger man inte nej utan visar det genom att vara näst intill orimligt dyr. Vilket ibland inte fungerar, men då har man ett ekonomiskt plåster på såret i alla fall.
 
Senast ändrad:
Jag syftade på följande sats

"Vill du köpa upphovsrätt till någon av mina bilder så är det en helt annan sak. Då finns det inget ”material” att ”äga”, däremot rätten att använda bilden på det sätt vi kommit överens om. T ex för publicering."

Det finns inget där som talar mot RAW-filer.
Som de flesta seriösa fotografer gör jag skillnad på en bild (alltså det färdiga, publicerbara resultatet) och en råfil, precis som jag gör skillnad på en färdig artikel och ett block med anteckningar.
 
Som de flesta seriösa fotografer gör jag skillnad på en bild (alltså det färdiga, publicerbara resultatet) och en råfil, precis som jag gör skillnad på en färdig artikel och ett block med anteckningar.
En metod är förstås att sälja rubbet utan krav på byline (ev omvänt krav), mot en bedömt adekvat ersättning, i syfte att slippa behöva bry sig om hur uselt kunden behandlar bilderna. Snickaren kommer troligen inte att komma och inspektera om jag har lackat eller oljat min nya trätrappa på ett korrekt sätt heller, eller kräva att man talar om namnet för varje person som går i den.
 
Som de flesta seriösa fotografer gör jag skillnad på en bild (alltså det färdiga, publicerbara resultatet) och en råfil, precis som jag gör skillnad på en färdig artikel och ett block med anteckningar.

Självklart, det är du inte ensam om.

Det är dock få företag som är beredda att göra sig beroende av en ensamföretagare för korrigering av produktbilder.
 
Helt plötsligt står man på en mässa som har skärmar som förmodligen kalibrerats fel, för du har aldrig annars sett någon skärm som varit så dålig från början eller att någon bredvid lyser upp mot dig med rosa ljus. Så måste du testa dig fram och ha bilderna redo 3-4timmar senare för då kommer pressen.
Då vill man inte höra, jag är ute på uppdrag. Jag kan fixa det om tre dagar.
 
Mitt uppdrag var att fota det koreanska företagets protyper (hemliga bilar) på företagets minneskort. När det var klart lämnade jag minneskortet och skickade fakturan. Inget konstigt tycker jag.

Tack för alla fina svar!

Det är det här svaret som hittills passat bäst gentemot den annons jag såg och baserade min fråga på. Där var det också av en liknande anledning som den som hade lagt ut annonsen inte ville att fotografen skulle få med sig bilderna från fotograferingen.

Uppenbarligen förekommer det och är förenligt med både den kommersiella och ideella upphovsrätten och jag har fått svar på det jag undrade över.

Tack igen!
 
Du har i princip den ideella rätten i vilket fall, även om den är rätt värdelös om du inte har tillgång till bilderna.
 
Det är kanske smart att fotografen har en kopia av råfilen. Backuper kan man inte ha för många av.

Inlägg #20 motsäger dock det till viss del.
 
Det är nog beroende på fall till fall. I vissa fall är det viktigt för uppdragsgivaren att bilderna inte sprids innan ett visst datum. Det är ofta inte lagligt att förhandla in tillräckligt högt vite eller ens rimligt att tro att fotografen ens skulle klara att betala det. Så då kan jag tänka mig att krav om att endast kundens minneskort får användas blir enda vägen ut.

För oss har det aldrig varit något problem. Har ofta dagen efter fått ett USB-Stick med dom RAW-filerna som blev bra.
 
Därför att råfilen, som benämningen antyder, är ett råmaterial. De bilder en seriös fotograf lämnar ifrån sig (oavsett om de är fysiska eller i något digitalt format) ser helt annorlunda ut. Det är ungefär som om jag som skribent skulle skicka alla mina anteckningar till uppdragsgivaren istället för en färdig text.
Ja, det är ju bara en fråga om hur stor del av processen man tar ansvar för. Någon annan kan säkert göra underverk av dina anteckningar, på samma sätt som väldigt många skulle kunna göra mina bilder mycket bättre med lite efterbearbetning. Men väldigt få är sugna att sitta i timmar vid en fotbollsplan för att lyckas fånga ett fåtal bilder värda att bearbeta.

Att ta ansvar för hela processen passar en del, andra finner sig bättre i att bara ta ansvar för olika delar.

När du tar ansvar för din text antar jag att du ändå överlåter åt någon annan att göra sidlayout, val av typsnitt mm.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar