Annons

Börjar vi se slutet på APS-C-kameror?

Produkter
(logga in för att koppla)
Börjar vi se slutet på APS-C-kameror? - Framtiden ser mörk ut för systemkameror ;);)

Själv ser jag inga personliga problem med kamerautbudet även om det skulle halveras.
Skulle till och med vara skönt med en rejäl inbromsning så vi kan flytta fokus.

/Stephan
 
Som jag antydde i inlägg #63 så ser jag inte en systemkamera som en investering. Kameror faller ju i värde snabbare än bilar.

Inte heller räknar jag med att kunna köpa nya objektiv om 10-15 år till en kamera som jag köpt idag. Det är ju idag jag ska använda kameran så det lämpliga är väl att skaffa de objektiv jag behöver nu?
Om 10 år ser världen annorlunda ut. Det kanske kommer nya sorters kameror med helt nya fattningar. Sånt har ju hänt förr. :)

Ja men det fins en sidodialog om ekosystem att verkligen välja rätt kamera som det är lätt att tolka som framtidssäker och tillräckligt många bra objektiv att tillgå.

På den analoga tiden var kamerorna ändå rätt så lika, varje tillverkare hade i alla fall mer än en handfull bra objektiv, utvecklingen skedde med olika filmsorter som förändrade en del, kommer i håg när ASA 400 blev rätt så skarp bland annat, var bra till den tidens fasta 150mm zoom som Pentax hade, en rätt så stor mycket fin kamera med 24X36 film ( var mycket småbildsfilm på den tiden )

Det kan skrämma bort en del att man skall tänka sig för vid valet av kamera, kommer i håg att det fins D800 ägare som använde 50mm objektiv 90% av sitt fotande, alla köper inte mer än tre objektiv till sin kamera, kommer fågelfotandet in utökas det.
 
Börjar vi se slutet på APS-C-kameror? - Framtiden ser mörk ut för systemkameror ;);)

Själv ser jag inga personliga problem med kamerautbudet även om det skulle halveras.
Skulle till och med vara skönt med en rejäl inbromsning så vi kan flytta fokus.

/Stephan

Jag har redan fler kameror än jag behöver. Fler objektiv än jag behöver både till Canon och Fuji.
För min del kommer det dröja innan jag köper något ytterligare.

Tycker alldeles för många har en övertro på teknik. Det hade jag också länge.
Det finns saker som IBIS som gör skillnad. Min X-T2 är skänkt till dottern. När jag väl skaffade X-H1 och fick IBIS tog det bara innan IBIS blivit ett måste. Kunna fota handhållet på tider runt 1/15 i skymningen utan stativ gör man kan ta bilder man annars inte lyckats med utan stativ. Att kunna lämna stativet hemma ökar friheten. Det är något praktiskt som åtminstone gör skillnad i mitt fall.

Detsamma gäller min Canon 5D MKIV. Att byta den till en Canon R känns som att byta ner sig. Efter 15 år med Canon 5D kan jag dessa kameror utan och innan.

För egen del är det inte utrustning eller teknisk kunnande som saknas. Det är snarare intressanta motiv. Till stor del beroende på min egen slöhet.

Det är nog den slöheten jag måste övervinna om det skall bli fler bra och intressanta bilder.
 
Japp. Känslan på huset, ett system som var gjort mer av fotointresserade än lönebonusintresserade. Canona hade nog kunnat serva marknaden med ett digitalt bakstycke på F1, istället kom T-serien och sen dessa har allt svällt.
Vad gäller objektiv har jag stort nöje med manuella 3:epart (Laowa, Samuang mm mm) kontrastlösa Leica från 60-talet, USSR och DDR - ger inte Fuji's kliniska färger och skärpa men der ett annat uttryck som kräver betraktaren tänker istället för att få skärpan smälld rakt i huvet. De är dessutom små, men manuella och då rynkar många på näsan.
Fuji's emulering av s/v, med hög kontrast ocgh ISO 12 800 är kul. Dessutom i jpeg, jag kör inte RAW, så visst är jag udda ;-)

-J!

Okay, kul med en annan ingång, kreativt! Jag trodde självklart att du skulle svara Fujinon, där ser man så fel man kan ha :)
 
Vad var Nikons prognos för D500 och hur många gar dom sålt?

Vad prognoserna varit vet ingen utanför Nikon, och om de någonsin berättar om den saken så lär det dröja till långt, långt efter att den slutat säljas :)

Att priset på D500 skulle ha fallit kraftigt är nog mest Jonas som övertolkar en rätt normal prissänkning nu i början av sommaren. Före dess låg D500 på samma prisnivå, runt 18500 kr, i nästan tre år (från sommaren 2016). Nu verkar man ha sänkt den till runt 16000 kr vilket inte är så ovanligt för en drygt tre år gammal modell.
 
Nu droppar marknaden för systemkameror och det gör också priserna och det är helt enligt neoklassisk ekonomisk teori. Nu kan man köpa billiga FF för samma pengar min KM D7D kostade 2005. En entusiastkamera med en APS-C på 6 MP.

Hm ...

Att enstaka småbildmodeller säljs ut rätt billigt säger ganska lite om prisnivån på marknaden i stort. Faktum är att prisnivåerna de senaste tre-fyra åren generellt ökat rätt kraftigt på systemkameramarknaden som helhet - inte sjunkit. Detta eftersom man styrt om från en produktmix där billiga instegsmodeller dominerat försäljningen till en där dyrare entusiastmodeller står för en allt större del av kakan. Man säljer färre men dyrare kameror.

Att priset på din KM D7D köpt 2005 är jämförbart med billigare småbildsmodeller idag handlar nog mest om att priserna ofta blir höga när tekniken är ny, som en ju faktiskt var 2005. I det läget är dels produktionskostnaderna höga och dessutom är kunderna tillräckligt nyfikna för att betala dyrt. På den tiden fanns de ju inga "gamla" billiga modeller att jämföra med så som det gör idag när det alltid går att hitta restlager av äldre (men fortfarande tekniskt relevanta) modeller som i praktiken reas ut.
 
En Fuji X-T2 med utmärkta Fujinon 18-55/28-4 kan man köpa i paket som bäst för 12-13 när det är kampanj.
För en nybörjare kan det kännas som väldigt mycket pengar.
Tittar man hos SP vad Canon har att erbjuda kan man få en dSLR med ett kitobjektiv kan man få det för strax under 5 000 kr. Sedan finns det mängder av andra APS-C paket med olika bra hus och objektiv.

Den billigaste fullformatskameran med objektiv är en 6D med 24-105 som går lös på 19 000 kr.
Den billigaste spegellösa Canon RP med 24-105/4 går lös på 22 500 kr.

Den som skall ta första steget in i systemkamera världen vill nog först doppa tån innan hen slänger sig helhjärtat in den hobbyn.

Därför behövs billigare APS-C kameror. Det är fortfarande en ganska ordentlig prisskillnad.
Det säljs faktiskt fler av dessa enkla kameror än av de mer avancerade FF kamerorna.

Lägg där till att det säljs lika många kameror som inte är systemkameror varje år. Det är också där många får sina första erfarenheter.

Därför tycket jag forumets säkra uttalande om att APS-C och andra mindre formats snara död är rena nonsens.
Siffror från CIPA visar att helt enkelt är fel. Det här forumets spekulationer är just det.Spekulationer..
 
Du menar väl tvärtom?
Nej. EF-S- och EF-objektiv passar på Canons APS-C-kameror från EOS 300D och senare. Mängden EF-S-objektiv tillsammans med mängden EF-objektiv är större än mängden EF-objektiv.

Jag kanske borde ha uttryckt mig lite klarare: EF-objektiven utgör en delmängd av alla objektiv som passar på en kamera med EF-S-fattning.

Huvudpoängen är att jag inte tycker att man kan säga att Canon har fyra objektivfattningar. Tre och en halv, ungefär, är närmare sanningen.
 
Ja men det fins en sidodialog om ekosystem att verkligen välja rätt kamera som det är lätt att tolka som framtidssäker och tillräckligt många bra objektiv att tillgå.
Det var, som du antyder, kanske viktigare på filmtiden. Film utvecklades långsammare än digitala sensorer har gjort de senaste 20 åren, så man hade ungefär samma "sensor" ganska länge då.

De senaste 10-15 åren har även objektivtekniken gått framåt ganska mycket, så man kan ju fråga sig hur viktigt det är att kunna använda sina 20-30 år gamla objektiv på en ny kamera.
 
Att priset på D500 skulle ha fallit kraftigt är nog mest Jonas som övertolkar en rätt normal prissänkning nu i början av sommaren. Före dess låg D500 på samma prisnivå, runt 18500 kr, i nästan tre år (från sommaren 2016). Nu verkar man ha sänkt den till runt 16000 kr vilket inte är så ovanligt för en drygt tre år gammal modell.
Det beror väl på Nikons "Rabatt idag"-kampanj? Priset på D500 borde gå upp igen efter 15:e augusti i så fall.
 
Det var, som du antyder, kanske viktigare på filmtiden. Film utvecklades långsammare än digitala sensorer har gjort de senaste 20 åren, så man hade ungefär samma "sensor" ganska länge då.

De senaste 10-15 åren har även objektivtekniken gått framåt ganska mycket, så man kan ju fråga sig hur viktigt det är att kunna använda sina 20-30 år gamla objektiv på en ny kamera.

Det har ju blivit en stor grej att använda gamla objektiv på olika spegellösa kameror. Många tycker det är helkul.
Själv har jag en adapter till Fuji för mina två Leica R objektiv. Två objektiv som var legendariska på filmtiden. Tycker väl de inte kan mäta sig med Fujis egna och blir inte imponerad av prestandan. Dessutom manuell fokus.

Så man kan nog se lite olika på det där med att kunna använda gamla objektiv.

NU förstår jag vad du menar med en delmängd. En APS-C Canon har fler alternativ som kan användas än en FF har. Det är ju förstås sant.
 
Jag tyckte också att det var jättekul att använda gamla objektiv när jag hade köpt min första spegelfria kamera för snart åtta år sen, men nyhetens behag vissnade ganska snart. Med väldigt specifika objektiv (som makroobjektiv) tycker jag fortfarande att det kan vara användbart, men för allmänt fotograferande föredrar jag moderna objektiv alla dagar i veckan.
 
Nu har ju 3:2 inget med tekniken att göra. Även när man använde film var det hur enkelt som helst att konstruera kameror som gjorde bilder med 4:3-format, och alla fördelar du nämner gällde då också. Trots det föredrog de flesta då, liksom nu, 3:2.

I verkligheten är det ju så att trenden snarast går åt andra hållet, då de allra flesta konsumerar både stillbilder och rörligt på skärmar som är 16:9 eller ännu mer långsmala.

Vilken teknik pratar du om? Inte alls med vad du syftar på.

Jag talar om att det inte bara är ytan på sensorn som är intressant för sensorformatet, men även storleksförhållandet mellan bredd och höjd.

Tjatigt att behöva upprepa detta ständigt, men jag varken gör anspråk för att tala för andra, och än mindre ha någon statistik på vad andra föredrar (och tveksam till om du och andra har seriös statistik att underbygga påståenden om att ni vet vad de flesta tycker).

Jag kan bara prata för mig, och vad jag personligen föredrar. Jag själv föredrar oftast 4:3-förhållandet framför 3:2-förhållandet. Ok? 🙂

Och nej, jag filmar inte för min TV heller.

Jag fotograferar, och skiter i hur min TV ser ut (i det sammanhanget).

När jag beskär min bilder så gör jag det ur en estetisk synvinkel, och efter vad jag tycker passar bäst för just den individuella bilden.

Jag beskär alltså inte efter hur min(a) TV, eller andra skärmar ser ut (hade dessutom inte fungerat, då de har alla möjliga olika bildförhållanden).
 
Det har ju blivit en stor grej att använda gamla objektiv på olika spegellösa kameror. Många tycker det är helkul.
Själv har jag en adapter till Fuji för mina två Leica R objektiv. Två objektiv som var legendariska på filmtiden. Tycker väl de inte kan mäta sig med Fujis egna och blir inte imponerad av prestandan. Dessutom manuell fokus.

Så man kan nog se lite olika på det där med att kunna använda gamla objektiv.

NU förstår jag vad du menar med en delmängd. En APS-C Canon har fler alternativ som kan användas än en FF har. Det är ju förstås sant.

Jag tyckte också att det var jättekul att använda gamla objektiv när jag hade köpt min första spegelfria kamera för snart åtta år sen, men nyhetens behag vissnade ganska snart. Med väldigt specifika objektiv (som makroobjektiv) tycker jag fortfarande att det kan vara användbart, men för allmänt fotograferande föredrar jag moderna objektiv alla dagar i veckan.

Även om jag också generellt sett föredrar moderna objektiv så ger ju många gamla objektiv ofta mer karaktär på bilderna jämfört med moderna vilket verkligen kan passa en del bilder. Det beror ju dock såklart på vad man fotar och vilket resultat man vill uppnå. Älskar verkligen att spegellösa kameror gjort det enklare att fokusera manuellt iaf. Det har gjort att jag kör manuellt betydligt oftare även med mina moderna objektiv.
 
Att priset på D500 skulle ha fallit kraftigt är nog mest Jonas som övertolkar en rätt normal prissänkning nu i början av sommaren. Före dess låg D500 på samma prisnivå, runt 18500 kr, i nästan tre år (från sommaren 2016). Nu verkar man ha sänkt den till runt 16000 kr vilket inte är så ovanligt för en drygt tre år gammal modell.

Det jag menar är om några år ( kan inte säga hur många) så bygger nikon en ny efterföljare till d500 då är sensor så pass liten skillnad så de lika gärna kan slänga i en FF och ändå få ut samma Aps-c-upplösning. Finns det då någon anledning att göra en kamera med aps-c? Nu är det lite speciellt med DSLR men spegellös finns det ingen skillnad då allt går att croppa i kameran
 
Vilken teknik pratar du om? Inte alls med vad du syftar på.

Du skrev ju om "konservativa "legacy"-begränsningar som på filmtiden". I själva verket kan man ju exponera samma filmrulle med olika sidförhållanden efter eget gottfinnande hos kamerakonstruktören. Man kan förstås inte använda mer av höjden än vad som finns, men bredden kan exponeras nästan hursomhelst, vilket panoramakameror utnyttjade.

Det är ändå lite roligt att du framhåller 4:3 som ett så bra format som uppenbarligen inte hör till "legacy", eftersom sådant innebär negativa konsevativa begränsningar. Då är det förstås ett lite märkligt sammanträffande att det ursprungliga förhållandet för rörlig bild på 35 mm film råkar vara 4:3 och att tv-utsändningar under lång tid använde samma sidförhållande. ;) För just rörlig bild gjorde ansåg man dock med tiden att det var önskvärt med bredare bild, vilket man åstadkom på olika sätt, även med anamorfiska objektiv för att trycka ihop och sträcka ut bilden. Något som ju behövdes eftersom filmen i en filmkamera och projektor matas på den andra ledden mot en stillbildkamera, varför man inte bara kan dra ut bilden på bredden då man hamnar i perforeringen och/eller ljudspåren. Faktum är även att det nykonstruerade APS-systemet hade 16:9 som sidförhållande i grunden. Som lite av en modern version av Instamatic så hade man alltså gått från 1:1 som Instamatic hade från början till 16:9, så vad som är "legacy" kan kanske diskuteras. Att man sedan gillar sidförhållande x eller y är en annan sak. Jag tycker att 3:2 ofta är ganska bra liggande, men det är inte sällan, beroende på motiv, väl utdraget i stående format. Å andra sidan är ju hela världen snart en vertikal telefonskärm, så ur det perspektivet så kanske man borde ha ännu mer avlång sensor. :)
 
Det jag menar är om några år ( kan inte säga hur många) så bygger nikon en ny efterföljare till d500 då är sensor så pass liten skillnad så de lika gärna kan slänga i en FF och ändå få ut samma Aps-c-upplösning.
Ju större del av kamerans tillverkningskostnad som är annat än sensorn (vilket torde gälla i högre grad för mer avancerade och därmed dyrare kameror) desto mindre skillnad blir det förstås mellan att ha en APS-C-sensor eller en småbildssensor i den. Det gäller nu, det gällde förr och det kommer att gälla i framtiden.
 
Jag är övertygad om att utvecklingen fortsätter mot att ersätta dyrbar och känslig precisionsmekanik med elektronik.

Det innebär att kamerorna får enbart elektronisk slutare och att även IBIS/IS realiseras elektroniskt. Det kommer att ställa ännu högre krav på processorprestanda (= strömförbrukning), men där driver utvecklingen på.

Hur det kommer att påverka sensorstorlek ("skakmån") och objektivfattning törs jag inte sia om, men det vore nästan orimligt att tro att någon av dagens fattningar är för evigt.

Tror jag.....
 
Du skrev ju om "konservativa "legacy"-begränsningar som på filmtiden". I själva verket kan man ju exponera samma filmrulle med olika sidförhållanden efter eget gottfinnande hos kamerakonstruktören. Man kan förstås inte använda mer av höjden än vad som finns, men bredden kan exponeras nästan hursomhelst, vilket panoramakameror utnyttjade.

Det är ändå lite roligt att du framhåller 4:3 som ett så bra format som uppenbarligen inte hör till "legacy", eftersom sådant innebär negativa konsevativa begränsningar. Då är det förstås ett lite märkligt sammanträffande att det ursprungliga förhållandet för rörlig bild på 35 mm film råkar vara 4:3 och att tv-utsändningar under lång tid använde samma sidförhållande. ;) För just rörlig bild gjorde ansåg man dock med tiden att det var önskvärt med bredare bild, vilket man åstadkom på olika sätt, även med anamorfiska objektiv för att trycka ihop och sträcka ut bilden. Något som ju behövdes eftersom filmen i en filmkamera och projektor matas på den andra ledden mot en stillbildkamera, varför man inte bara kan dra ut bilden på bredden då man hamnar i perforeringen och/eller ljudspåren. Faktum är även att det nykonstruerade APS-systemet hade 16:9 som sidförhållande i grunden. Som lite av en modern version av Instamatic så hade man alltså gått från 1:1 som Instamatic hade från början till 16:9, så vad som är "legacy" kan kanske diskuteras. Att man sedan gillar sidförhållande x eller y är en annan sak. Jag tycker att 3:2 ofta är ganska bra liggande, men det är inte sällan, beroende på motiv, väl utdraget i stående format. Å andra sidan är ju hela världen snart en vertikal telefonskärm, så ur det perspektivet så kanske man borde ha ännu mer avlång sensor. :)

Ok, då är jag med på vad du avsåg (var inte helt tydligt i ditt förra inlägg).

Exemplet med mobilskärmar som är väldigt höga och smala (istället för breda) visar ju på hur dumt det är att ens försöka sig på att optimera beskärning efter skärm. Omöjlig uppgift då alla skärmar har så olika typer av format (TV, dator, mobil, surfplatta, smartklocka, bilskärm, etc.).

Nej, sådant är normalt bara dumheter och rent trams tycker jag.

Optimera beskärningen efter vad som passar bilden och motivet bäst istället!
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar