Är jag ensam kvar som helmanuell fotograf?

[Sten-Åke Sändh]

Jag tänker tvärtom, att du är klassikern. Fyrkantigt och slaviskt följer du ett antal principer du har satt upp för dig själv, medan vi andra - romantikerna - flummigt lever i nuet och provar olika metoder varefter andan faller på.

Ja så kan man definitivt också se det och det bekräftar väl också vad Terje lyft att vi sällan är riktigt bra som arketyper IRL vi människor.

 

[fotobollfoto]

Jag tror att ”bildsinnet” gör större skillnad för slutresultatet än med vilken metod bländaren valdes.

Alla kan göra en bild som är ”rätt exponerad” men att medvetet välja ett perspektiv, utsnitt, och avsteg från ”rätt” exponering är bildskaparens kompetens.

 

[Sten-Åke Sändh]

Om nu Pirsig hävdar att mänskligheten kan delas upp i "klassiker" och "romantiker" samt hävdar att de två aldrig möts, så är det en falsk dikotomi.

Vad ska man kalla en person som Leonardo da Vinci, eller andra renässansmänniskor?

Utan jämförelser i övrigt så är även jag förtjust i att förstå historia, litteratur och bilder såväl som naturvetenskap, matematik och teknik.

(Författaren som nämnts heter "Pirsig" och namnet uttalas ungefär "pörsig").

Tack för rättelsen Per. Pirsig ska det vara och inget annat och det har jag rättat nu överallt där jag sett felet och även i min blogg.

 

[Terje H]

Visst Terje, människor är inte arketyper och varenda fotograf har att förhålla sig till teknik oavsett om man tar bilder enligt en mer klassisk metod än de den moderna tekniken ofta inbjuder till. Pirsig är dock väldigt konsekvent i sin beskrivning av dessa två omvärldsuppfattningar i sin bok och de människor som får exemplifiera dem. Jag drog det bara ett snäpp till och applicerade dem på foto. Jag tycker mig också ofta ha mött exempel på dessa olika ståndpunkter här på Fotosidan och jag tycker mig också ha noterat att det just är "bildkramarna" som alltid verkar ha synpunkter på tekniknördarna och deras upptagenhet med tekniken. Man ser nästan aldrig exempel på motsatsen.

Bildkramarna har dessutom ofta ett ess i rockärmen som brukar få tyst på de flesta tekniknördar och det är när de går in på någons profilsida och nöjt kan konstatera att tekniknörden inte lagt upp en enda bild på Fotosidan. Det brukar innebära tilltäppta trutar och "slut på diskussionen". Det är en härskarteknik som få utsatta kan värja sig emot.

Härskarteknik är det nog från båda lägren, med ett stort undantag vad gäller Fotosidan; de flesta ”bildkramarna” (negativ beskrivning) har övergivit Fotosidan och gått vidare till andra kanaler. Idag dominerar ”tekniknördarna” (också negativ beskrivning), vilket man ser inte minst här i forumen.

 

[Sten-Åke Sändh]

Varför sätter ni etiketter på varandra!

Utan klassificeringar finns ingen möjlighet att analysera och förstå världen. Vi ser ju också att det i detta fall är svårt att göra detta IRL eftersom folk är mer sammansatta än som kan uttryckas i en arketyp. Nationalekonomer exv. gör ju en massa olika antaganden om människors ekonomiska beteenden hela tiden som sällan är särskilt träffsäkra på individnivå men som fungerar tillräckligt bra på större grupper för att kunna användas för att förstå och analysera ekonomin. Det är således inget personligt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jovisst är ergonomi mer än bara hur knapparna sitter. Jag tycker att jag har haft rätt bra med automatik i mina kameror sen cirka 1990 för att slippa hålla på med för mycket manuellt pillande och istället kunna ägna mig åt att fotografera.

Det var då, i början av 1990-talet, som jag fick tillgång till teknik som gjorde det möjligt att manuellt justera fokus på ett AF-objektiv utan att behöva trycka på någon knapp eller vrida på en omkopplare. Det var bara att vrida på objektivets fokuseringsring om autofokusen hade missat lite.

Tumfokus dök upp då också vilket var en stor lyft.

För tillfället har min mobiltelefon bättre AF än någon av mina kameror, men resten av fotograferingsergonomin lämnar en hel del övrigt att önska hos telefonen.

Numera handlar det om mycket mer än AF i systemkamerorna också men Bengt skriver ju följande som är intressant:

"Att ha många olika customlägen gav väl mycket pluspoäng för några år sedan, undrar om inte Canons 7DII har 28st eller om det var föregångaren. ". Idag handlar det istället om att SLIPPA välja mellan en massa olika customlägen och andra obskyra både i princip obsoleta och nyare AF-inställningar som många avancerade kameror tidigare haft. Nu förväntar sig användarna istället att kamerorna själva kan analysera motiven och ge användaren rätt stöd för varje typ av motiv med hjälp av fokusmetodhierarkier som automatiskt tillämpas av de inbyggda AI-systemen. Helst ska man heller inte som fotograf behöva bry sig särskilt om att behöva anpassa slutartiden till valt objektivs brännvidd. Det kan ju kamerorna hantera automatiskt det med numera om man vill.

Vi har börjat att få alltmer AI i kamerorna och RAW-konverterarna också, men trots att vi nu redan nått ganska långt rent praktiskt, så är vi rimligen bara i början av den utvecklingen.

 

[Sven Blomquist]

Utan klassificeringar finns ingen möjlighet att analysera och förstå världen. Vi ser ju också att det i detta fall är svårt att göra detta IRL eftersom folk är mer sammansatta än som kan uttryckas i en arketyp. Nationalekonomer exv. gör ju en massa olika antaganden om människors ekonomiska beteenden hela tiden som sällan är särskilt träffsäkra på individnivå men som fungerar tillräckligt bra på större grupper för att kunna användas för att förstå och analysera ekonomin. Det är således inget personligt.

Vad har detta med etikettering av fotografer?

 

[Sten-Åke Sändh]

I just denna tråd pratas det väldigt lite om bilden. Det pratas om metod för att behärska tekniken. Och inte sjutton har Terje uttryckt något annat än en fantastisk tilltro till tekniken. Han kan skapa vad han vill med sin metod och sin utrustning. Framtiden ligger fortfarande framför Terje och oss andra.

Men jag har inte läst boken och ska inte dra några stora växlar på mina resonemang inom ämnet om vem som är klassiker och vem som är romantiker. Men som andra påpekat: etiketter fungerar bara i ett avgränsat perspektiv. Sett från ett annat håll, i ett annat sammanhang kan vi byta etiketter med varandra, eller få helt andra etiketter.

Enig!

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag tror att ”bildsinnet” gör större skillnad för slutresultatet än med vilken metod bländaren valdes.

Alla kan göra en bild som är ”rätt exponerad” men att medvetet välja ett perspektiv, utsnitt, och avsteg från ”rätt” exponering är bildskaparens kompetens.

Men grejen är ju också att vi med Terjes eller min gamla diametod fastnar helt i kameran medan väldigt många idag istället gör de delarna av jobbet i konverterarna, med bättre verktyg, som ger bättre kontroll och de gör det dessutom i lugn och ro istället för i ett stressigt fototillfälle. Många som använder konverterare eller Photoshop tycker på hyfsat goda grunder att de når bättre resultat än de skulle kunnat uppnå bara direkt ur kameran.

På den tiden jag mest fotade i dia fanns inga RAW-konverterare och då hade man inget val än att göra det helt rätt i kameran med en film som var väldigt mycket mer begränsad i ISO, upplösning och DR som medium än dagens sensorer, men idag har vi ju betydligt bättre förutsättningar om man inte helt väljer att dissa dessa av något skäl som jag ännu inte fått någon vidare förklaring till.

Jag kan fatta om man använder dessa mer klassiska analogt präglade metoder om man ser det som en utmaning och som en sport.
Jag kan även fatta att en del ser dessa bilder som mer authentiska. Att de skulle ha ett visst större värde (för de som känner till exakt hur de tillkommit) för att de skapats under vissa särskilt definierade strapatser och restriktioner fotograferna underkastat sig - även om jag inte alls delar den uppfattningen. Men det blir mer oförståeligt om dessa fotografer även säger sig bry sig om att få ut så mycket de kan ur sitt bildmaterial i färdig bild. Det tycker inte jag går ihop riktigt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Härskarteknik är det nog från båda lägren, med ett stort undantag vad gäller Fotosidan; de flesta ”bildkramarna” (negativ beskrivning) har övergivit Fotosidan och gått vidare till andra kanaler. Idag dominerar ”tekniknördarna” (också negativ beskrivning), vilket man ser inte minst här i forumen.

Visst men just det här med att påpeka att någon inte ska uttala sig om "BILDEN" för att han eller hon inte lagt upp några bilder än tycker jag är lite futtigt och jag talar inte i egen sak här då jag har många hundra bilder uppladdade.

 

[Sten-Åke Sändh]

Vad har detta med etikettering av fotografer?

Mycket och begrepp som "tekniknördar" har väl varit ett vanligt epitet här på FS länge och "bildkramare" kan vara ett annat och de kan definitivt användas för att beskriva den polarisering i intressen som varit väldigt tydliga för mig här på FS från dag ett jag hamnade här. Att jag införde Pirsigs begrepp som hyfsat synkar även här beror på att jag helt enkelt fick de associationerna också när jag läste om hans bok för någon månad sedan. Man måste först ha ett begrepp, innan vi kan etikettera varann och oss själva med för den delen, för det gör vi också. Det här är heller inget som är det minsta originellt med just Fotosidan för det sker jämt och ständigt, i alla möjliga sammanhang över hela världen och i alla typer av kulturer, vare sig vi gillar det eller inte. Människor kommer alltid använda sig av stereotyper, arketyper om ni så vill och etiketter för att helt enkelt kunna hantera, analysera och förstå världen och sina liv.

 

[Terje H]

Visst men just det här med att påpeka att någon inte ska uttala sig om "BILDEN" för att han eller hon inte lagt upp några bilder än tycker jag är lite futtigt och jag talar inte i egen sak här då jag har många hundra bilder uppladdade.

Kan inte uttala mig i stort om detta; annat än att fotografiska experter från många bedöms utifrån bilderna som experten har, för att få någon form av måttstock. Men jag ser det mer så att det finns många som är mer intresserade av fototeknik än att fotografera själva. Ungefär på samma sätt som att det finns många bildintresserade eller konstintresserade som inte själva utöver någon egen konstaktivitet. Alla som gillar musik är ju inte själva musiker.

 

[Terje H]

Eller v

Mycket och begrepp som "tekniknördar" har väl varit ett vanligt epitet här på FS länge och "bildkramare" kan vara ett annat och de kan definitivt användas för att beskriva den polarisering i intressen som varit väldigt tydliga för mig här på FS från dag ett jag hamnade här. Att jag införde Pirsigs begrepp som hyfsat synkar även här beror på att jag helt enkelt fick de associationerna också när jag läste om hans bok för någon månad sedan. Man måste först ha ett begrepp, innan vi kan etikettera varann och oss själva med för den delen, för det gör vi också. Det här är heller inget som är det minsta originellt med just Fotosidan för det sker jämt och ständigt, i alla möjliga sammanhang över hela världen och i alla typer av kulturer, vare sig vi gillar det eller inte. Människor kommer alltid använda sig av stereotyper, arketyper om ni så vill och etiketter för att helt enkelt kunna hantera, analysera och förstå världen och sina liv.

Eller vem som är demokrater eller republikaner

 

[Fredrik183]

Oj vilken trevlig tråd! Hoppas att jag nu inte också dödar den med det konstaterandet. Eller också gör jag det. Skit samma. Pirsigs bok är en absolut klassiker för mig, identifierade mig fullständigt med den i ungdomen då jag läste den (typ 26 år). Begrep ju bara hälften då. Men oj! Mekade mycket med olika jävla primitiva mc i tidigare ungdomsår som gick bra då de ville. Kryllade av obegripliga fel, det ena efter det andra och som ingen hört talas om. Helvete vad jag fick meka! Sedan läste jag Pirsigs bok. Gosse vad jag kände igen mig! Bytte bana, blev lärare som Pirsig. Undervisade som eleverna aldrig förr blivit på en nivå som inte var meningen och de tjöt av skratt och glädje, och du vad duktiga de var! Mina ämnen var matte och fysik... Faidros, en slutfigur i Pirsigs bok, var min idol. Inte för att jag egentligen fann mycket om honom i mina efterforskningar. Just då lyckades jag även gå i Pirsigs fotspår i bedrift om mental sjukdom och hot om elchocker. Duh! Man får välja sina idoler Himla kul att följa denna diskussion och Sten-Åke Sänd med allt OT är ju som sänd att bidra till den! Terje är supercool och så denna tråds filosofiska analys av fotografers polarisering, som egentligen gäller för allt mänskligt beteende. Ha, ha! Dualismen, läste sedermera ett slags manifest av en indisk odogmatisk guru på det spåret, Jiddu Krishnamurti. En idol som avlöste Pirsig. Utvald i unga år som den nya Messias. En roll han själv avsade sig, eftersom han inte trodde på en sådan. Hans motto " "Sanningen är ett rike utan vägar". Japp!

 

[PMD]

Numera handlar det om mycket mer än AF i systemkamerorna också

Jovisst finns mycket mer nu. Jag menade alltså inte att utvecklingen stannade av i början av 1990-talet utan att den satte fart då.
Många finesser som vi ser som självklara idag kom under 1990-talet. Sen gick det långsammare tills AI-tekniken började göra sitt intåg för några år sen.

 

[fotobollfoto]

Vad har detta med etikettering av fotografer?

Att sätta etikett är att sortera i fack, att samla saker med liknande egenskaper i samma låda. Det är en fundamental egenskap hos människan. Något av det första vi gör när vi börjar uppfatta världen omkring oss. Vi sorterar hundar i en hög och katter i en annan. Bussar för sig och motorcyklar för sig.
Vi skiljer på filmfotografer och stillbildsfotografer. Proffs från amatör. Samt nu också manuell-kramare från metod-agnostiker. Vi gör det helt spontant och naturligt. Från början kanske en förmåga som krävdes för att överleva: randig surrande insekt = farlig. Stort djur med hörntänder = farlig. Litet djur med långa öron = mat.

Om det är viktigt att sortera i just den här trådens etiketter eller inte spelar ingen roll. Men diskussionen i sig berikar.

 

[fotobollfoto]

Jovisst finns mycket mer nu. Jag menade alltså inte att utvecklingen stannade av i början av 1990-talet utan att den satte fart då.
Många finesser som vi ser som självklara idag kom under 1990-talet. Sen gick det långsammare tills AI-tekniken började göra sitt intåg för några år sen.

På sätt och vis startade väl utvecklingen av våra moderna kameror med Barnacks Leica 1913. En mycket stor del av dagens kameror har en form och ergonomi som är sprungen ur den.

 

[MNB]

Härskarteknik är det nog från båda lägren, med ett stort undantag vad gäller Fotosidan; de flesta ”bildkramarna” (negativ beskrivning) har övergivit Fotosidan och gått vidare till andra kanaler. Idag dominerar ”tekniknördarna” (också negativ beskrivning), vilket man ser inte minst här i forumen.

Är det så? Att dom gått vidare. Jag har medvetet undvikit detta forumet senaste året för jag blev så trött på självutnämnde experter som idiotförklarade en för man inte tyckte som dom osv.

Minns en tråd jag starta där jag frågade vad jag kunde få för min gamla kamera som hade gått typ 1700 exponeringar. För jag ville byta miljö. Blev totalt idiotförklarad. Anledningen varför jag inte hade använt den mer än 1700 exponeringar var pga en ryggskada som gjorde att jag knappt kunde gå ut på 6-7 månader. Men det hette att man köpte sig till ett fotograferande och allt möjligt.

I andra trådar både jag eller jag såg andra starta med vanliga enkla frågor, så svarade dessa "experter" något helt annat än frågan som ställdes. Allt för att förklara hur dum personen var ifråga och att dom var experterna minsann.

Då tröttnade jag i alla fall. Det ironiska tyckte jag då var när man kikade på dessa "experters" egna foton så var det så jäkla dåligt och sömnpiller deluxe.

 

[Terje H]

Är det så? Att dom gått vidare. Jag har medvetet undvikit detta forumet senaste året för jag blev så trött på självutnämnde experter som idiotförklarade en för man inte tyckte som dom osv.

Minns en tråd jag starta där jag frågade vad jag kunde få för min gamla kamera som hade gått typ 1700 exponeringar. För jag ville byta miljö. Blev totalt idiotförklarad. Anledningen varför jag inte hade använt den mer än 1700 exponeringar var pga en ryggskada som gjorde att jag knappt kunde gå ut på 6-7 månader. Men det hette att man köpte sig till ett fotograferande och allt möjligt.

I andra trådar både jag eller jag såg andra starta med vanliga enkla frågor, så svarade dessa "experter" något helt annat än frågan som ställdes. Allt för att förklara hur dum personen var ifråga och att dom var experterna minsann.

Då tröttnade jag i alla fall. Det ironiska tyckte jag då var när man kikade på dessa "experters" egna foton så var det så jäkla dåligt och sömnpiller deluxe.

Det är mycket sällan jag skriver något i forumen, mest av två orsaker, där den ena handlar om att jag sällan hittar ämnen att diskutera i pga prylfixeringen. Det andra handlar om dina egna erfarenheter, där jag förstår dig. Mycket positivt att du är kvar ändå.

Sedan är det så att det snabbt blir sidospår som tar över diskussionen, ibland till det bättre men ibland även till det sämre.

 

[MNB]

Det är mycket sällan jag skriver något i forumen, mest av två orsaker, där den ena handlar om att jag sällan hittar ämnen att diskutera i pga prylfixeringen. Det andra handlar om dina egna erfarenheter, där jag förstår dig. Mycket positivt att du är kvar ändå.

Sedan är det så att det snabbt blir sidospår som tar över diskussionen, ibland till det bättre men ibland även till det sämre.

Vi får lämna detta och gå tillbaka till ursprungliga diskussionen så vi inte gör samma sak. Men får att svara på ditt första inlägg och hur jag fotar.

Det har nästan uteslutande blivit gatufoto för mig senaste månaderna. Jag fotar dock ganska manuellt skulle jag säga till skillnad från många andra som fotar street. Majoriteten kör bländarprio och sätter den på f/5,6.

Jag kör visserligen autofokus, mest för att det går så fort på gatan och det handlar ofta om 1 sekund att fånga det ögonblick jag ser som intressant. Fokusera manuellt är en alldeles för stor risk tycker jag.

Men jag kör helt manuellt på både bländare och slutartid. Mycket för att jag vill i många fall ha fokus på ett objekt och på gatan tycker jag det finns för mycket (oftast) störande omgivning. Sen gillar jag bokeh och så vidare med. Ibland använder jag det som en liten "aptitretare" att omgivningen är oskarp men man ändå kan se vart man befinner sig t ex en tågstation.

Val av slutartid är för den ska vara kvick och för att jag underexponerar en del medvetet. Även där för att få bort omgivning och sen ljusa upp det i bilden jag vill visa upp.

Nåt jag gör alltid när jag är ute är att jag filmar med min GoPro. Den är mountad på bröstet och filmar alltid när jag är ute. Både för att lägga upp på YouTube, tro det eller ej men det finns en publik för det. Många gillar att se andra gå runt och fota.

Men det är också för att jag sedan när jag klipper ihop videon som ska ut på YouTube ofta ser situationer, intressanta personer eller vad det nu kan vara som jag missat. Jag pausar videon och ser att ja "där kunde jag tagit en bild på det" eller jag skulle tagit denna bilden med en annan brännvid osv.

Har också gått ifrån att fota med 35mm och kör nu 24-70 vilket också i gatufoto nog är lite okonventionellt. Det har fördelar och nackdelar helt klart. Jag missar nog bilder ibland pga jag både ska pilla med bländare, slutartid och hitta brännvidd för den bilden där och då. Men jag går alltid tillbaka till 35mm och zoomar efter behov sen tillbaka till 35mm.

Vissa av mina metoder är väl lite motsägelsefulla, det kan jag köpa. T ex för stor risk med manuell fokus men jag kan hålla på med bländare/slutartid. Men jag det är lättare att "rädda" en bild som är över/underexponerad t ex än en som inte är i fokus t ex.

Ptja det var lite av min fotografering. Jag försöker fortfarande hitta någonslags egen stil (det gör vi väl alla?). Försöker tänka utanför den berömda boxen ibland och så. Det är väldigt mycket "regler" kring gatufoto och vissa är ju helt galna om vilka regler som ska följas enligt dom.

Men det har vi varit inne på att jag tycker man låser sig då. För mig personligen fotar jag för det är kul givetvis. För mig är det roligt att inte göra efter oskrivna regler.