Är jag ensam kvar som helmanuell fotograf?

[fotobollfoto]

Jag tror att det nu är dags att skapa flera dimensioner av etiketterna.
På första axeln (A) har vi skalan från helmanuell till helautomatisk avseende de klassiska inställningarna av tid,bländare, iso och fokus.
På den andra (B) har vi graden av automation i bildprocessandet. Från helautomatisk JPG-generering med fabrikens grundinställning till helmanuell efterbearbetning.
På den tredje axeln (C) ligger allt det artificiella. Gör vi om scenen innan vi fotograferar. Tar bort någon bucklig ölburk som ligger i kanten och inte passar in i vår idé om bilden. Tillför vi artificiellt ljus. Pjattar vi framför objektivet. Gör vi sådana förändringar före exponeringen eller gör vi det i datorn efteråt.

Om varje skala har tre steg får vi en kub med 27 småkuber att sorteras in under. Var och en av oss kan hamna i olika småkuber i olika situationer. Exempel.
När jag skjuter fotboll är jag
(A) mitten - medvetet automatisk. Jag ställer in kamerans automatik så att de klassiska värdena automatiskt ska bli just de jag eftersträvar.
(B) höger - helautomatiskt. Jag kör med kamerans fabriksinställning för JPG-generering. Och gör ingen efterjustering.
(C) vänster - puritan. Jag gör ingen förändring av scenens ljus eller innehåll, varken före eller efter exponering.

Om jag fotograferar porträtt blir det annorlunda.
(A) vänster - puritan. Alla inställningar manuellt. Men använder då resultatet/färdig bild och provar flera gånger innan jag hittat rätt.
(B) mitten - moderat. Här kan jag tänka mig att jobba med bilden i datorn efteråt för att justera svartpunkt, kontrast mm.
(C) höger - radikal. Här tillsätter jag ljus med blixtar före exponering och kan tänka mig att retuschera bilder i datorn efteråt.


Tusan, jag tror att det är dags att skriva boken Omgiven av Fotografer!

 

[bjorni]

Den äkta retrokänslan infinner sig när jag går ut med min manuella Nikon FM2-kamera och ställer in slutartid, bländare och fokus manuellt. Det håller de gamla takterna vid liv, från tiden innan vi fick helautomatiska, digitala fotoverktyg. Det kan i vissa lägen vara användbart när jag fotograferar med min digitala fotoutrustning.

 

[apersson850]

Men grejen är ju också att vi med Terjes eller min gamla diametod fastnar helt i kameran medan väldigt många idag istället gör de delarna av jobbet i konverterarna, med bättre verktyg, som ger bättre kontroll och de gör det dessutom i lugn och ro istället för i ett stressigt fototillfälle.

Ett påstående som också visar hur olika det kan vara. Om man ska ta sig tid att ställa och mäta allt så manuellt och invecklat som möjligt när man fotograferar, då är det knappast ett stressigt fototillfälle.
Å andra sidan kan man sitta vid datorn och kämpa mot "Är inte bilden färdig snart? Jag vill ha den nu, så jag kan göra vad jag nu ska göra med den."

Allt kan vara annorlunda för en annan person.

 

[apersson850]

Den äkta retrokänslan infinner sig när jag går ut med min manuella Nikon FM2-kamera och ställer in slutartid, bländare och fokus manuellt.

Det behöver du inte en sådan kamera för att få till. På min ganska moderna Canon 1DX Mark II finns läget M på kameran och MF på alla objektiven. Vips är den lika manuell.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ett påstående som också visar hur olika det kan vara. Om man ska ta sig tid att ställa och mäta allt så manuellt och invecklat som möjligt när man fotograferar, då är det knappast ett stressigt fototillfälle.
Å andra sidan kan man sitta vid datorn och kämpa mot "Är inte bilden färdig snart? Jag vill ha den nu, så jag kan göra vad jag nu ska göra med den."

Allt kan vara annorlunda för en annan person.

Jag har visat denna bild tidigare för att exemplifiera exakt vad jag menar med att missa bilder p.g.a. långsamma manuella fotoprocesser. Den här bilden fick jag av en liten kuchinomadflicka som jag tog utanför vårt lilla hus i byn Guptu Ganga i Kashmir Indien 1978. Hon satt glad och och lekte utanför ett nomadtält och bredvid lagade hennes mamma och hennes väninna mat. Inga män fanns i lägret utan bara kvinnor och barn för annars hade det nog inte blivit några bilder alls.

Jag stod där och vred på mitt 40mm SMC-M på min Pentax ME för att verkligen sätta skärpan men det var lite svårt och tog sin lilla tid och med ett 40mm måste man gå nära. Till slut blir flickan vettskrämd av den konstiga man som är jag för på den tiden hade jag verkligt ljust blont hår och för henne hade jag lika gärna kunnat komma från Mars. Jag har t.o.m. blivit jagad av kor i Kashmir som inte gillat mitt utseende . Möjligen var det också den först a gången hon överhuvudtaget sett en kamera och en fotograf. Det var ännu många år innan mobiltelefonen uppfanns och blev var mans egendom.

Jag har säkert varit en kvart 20 minuter i lägret och kvinnorna var först ytterst vänliga och hade inga problem med att jag tog lite bilder men när dottern ylade i full panik så bad de mig vänligt men bestämt att lämna lägret. I samma ögonblick var det ett antal bilder som aldrig blev tagna.

Det här var ett fototillfälle som gick från att inte alls vara stressigt till att verkligen bli det på en bråkdel av en sekund. Det är mina erfarenheter från denna typ av upplevelser där jag missat många bilder och tillfällen under drygt 50 års fotograferande p.g.a. långsamma manuella fotoprocesser som jag valt att utnyttja den automatik som nu låter mig även ta bilder näst intill helt automatiskt och dessutom i fullständig tystnad. Det som hände då där på sluttningen ovanför Dal Lake 1978 skulle förmodligen aldrig hänt idag med min Sony Click-konfiguration och kvinnorna skulle kunnat fortsätta laga sin mat i fred utan att störas av en onödigt påträngande fotograf och jag skulle ha fått ett antal andra intressanta bilder som nu aldrig blev tagna.

Nedan en bild på de två kvinnor som till slut ledsnade på mig och bad mig lämna lägret:

 

[PMD]

Men det blev en rätt bra bild av den lilla flickan. :–)

 

[Sten-Åke Sändh]

Ett påstående som också visar hur olika det kan vara. Om man ska ta sig tid att ställa och mäta allt så manuellt och invecklat som möjligt när man fotograferar, då är det knappast ett stressigt fototillfälle.
Å andra sidan kan man sitta vid datorn och kämpa mot "Är inte bilden färdig snart? Jag vill ha den nu, så jag kan göra vad jag nu ska göra med den."

Allt kan vara annorlunda för en annan person.

Ytterligare en kommentar till samma inlägg:

Allt är inte alltid nödvändigtvis annorlunda för en annan person om man inte medvetet väljer bort vissa saker. Så jag undrar om de som gör det verkligen vet vad det är de väljer bort idag.

Jag tänker i detta nu på de som valt att köra enbart JPEG och att aldrig efterbehandla. Det är långtifrån bara TS som gjort det valet, så där är TS absolut inte "ensam kvar".

De flesta som exv. ser de demoexempel som Topaz visar upp i reklamen nedan för sin verkligt bra denoise-applikation, borde väl ändå inse att de riskerar att verkligen missa något och få onödigt dåliga bilder, bara för att de hårdnackat bestämt sig för att en gång för alla aldrig lyssna till den infon eller gå åt det hållet. Bryr man sig verkligen på allvar om "BILDEN" med stort "B" då, frågar jag mig.

DeNoise AI - Remarkable Image Noise Reduction

Stunning noise reduction tailored to the specific needs of your photos using powerful AI technology. Effortlessly remove distracting grain while restoring critical sharpness.

topazlabs.com

När det gäller exv. Topaz, så är det väl snarast så att ALLA kan få bättre lågljusbilder och bilder tagna på höga/alltför höga ISO?, med än utan Topaz. Åtminstone alla som kan betala vad programmet kostar men med tanke på vad många är beredda att lägga på nya kameror så borde väl de flesta ha råd med den betydligt mindre summan som Topaz kostar och det är förmodligen så att en programvara som denna kommer ha betydligt större effekt på bildkvaliteten än ett nytt kamerahus med bättre sensor eller ett nytt ljusstarkare objektiv.

Ofta har bildkvalitetslyftet i mina RAW-konverterare och program som Topaz varit mycket större än om jag skulle köpt ny hårdvara och det till kanske 1/15 eller 1/20 av priset för en ny uppgradering. Om jag gick i hårdvaruuppgraderingstankar idag skulle jag först pröva att ladda ner exv. Topaz eller någon av de nya versionerna av Capture One (21) eller Photolab 4. Även Photolab 4 har i Deep Prime-brusreduceringen en motsvarande funktion till vad Topaz har. Båda drivs med hjälp av AI och de ger båda likvärdiga resultat. Brusreduceringen är en av de tekniker som utvecklats påtagligt de senaste åren och det vore ju synd om många missat det.

Det kostar ju dessutom absolut ingenting att ladda ner en 30 dagars trial-version av alla dessa programvaror och se och uppleva resultaten med egna ögon.

 

[Sten-Åke Sändh]

Men det blev en rätt bra bild av den lilla flickan. :–)

Ja kanske det och kanske i värsta fall en del "collateral damage" i form av PTS och mardrömmar hela livet för det lilla livet. :-(. Tänk om alla hennes barndomsminnen trycktes undan av en fruktansvärt skrämmande "kritskalle" från Mars. Det vill man ju helst inte ha på sitt samvete. Men kanske bara förebådade jag invasionen som kom senare med soldaterna från Ryssland, USA och Väst. De var säkert än mer skrämmande och med de stängda gränserna som följde efter 1978 så drabbades hela nomadlivet svårt och många av nomaderna som var i Kashmir då kom inte hem till Afghanistan igen utan hamnade istället i flyktinglägren i Peshawar. Det beräknades då att det fanns drygt 2 miljoner nomader som vandrade årligen mellan Afghanistan och bergen i Pakistan och norra Indien.

Det finns några få fler bilder från lägret och på nomaderna från Kabul Gorge-ravinen men på denna analoga tid så måste man verkligen ekonomisera med filmen när man var ute på resor som sträckte sig över 3 månader till ett halvår normalt. Av detta skäl var det också extra viktigt att varenda bildruta helst skulle bli bra. Det var en helt annan tid med helt andra förutsättningar än idag ... men idag ger även dagens fantastiska konverterare goda möjligheter att även rädda de bilder som inte blev helt lyckade rent tekniskt vid tagningen.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=381063

och det bästa med dagens spegellösa kameror är att man t.o.m. kan sätta på exakt samma objektiv som jag hade då vid detta fototillfälle på mitt hyfsat nya A7 III-hus och stänga av all automatik om man vill men jag skulle inte vilja vara utan focus peaking med förstoringsläget och hade jag haft det skulle jag inte stått där och vridit på min fokusring i all evighet heller - inte ens med ett Pentax SMC-M 40mm. Till och med manuellt foto med gamla 70-talsobjektiv blir faktiskt ofta klart bättre med lite digitala hjälpmedel, för att inte tala om den tekniska bildkvaliteten. Mina manuella gamla objektiv presterar faktiskt klart bättre på mina digitala kamerahus än de någonsin gjort på min Pentax ME.

Om jag bryr mig om "BILDEN" med stort "B" framförallt, så skulle jag i det fallet välja mina digitala hus alla dagar i veckan och det gör jag för att jag både är en verkligt yrkes- och teknikskadad fullblodsklassiker enligt Pirsigs definitioner men också för att jag verkligen vill att bildkvaliteten i "BILDEN" med stort "B" inte ska begränsas av min brist på kunskap eller några självpåtagna begränsningar. I det är jag nog också i stort mått en romantiker även det enligt Pirsigs definitioner och faktum är att jag numera fokuserar väldigt mycket mer på mina bildberättelser/reportage än på någon kamerateknik. Sony Click-konfigurationen har helt kommit att skjuta kameratekniken i bakgrunden för att istället helt flytta fokus helt till bilden, berättelserna, ögonblicket och inte minst till efterbehandlingen istället. Det är ju där i efterbehandlingen man verkligen kan njuta av de bilder man faktiskt "skapat".

Det finns dock en baksida och jag vet att den för många totalt överskuggar mitt vägval. Varken de eller jag tycker att själva den här fototekniken är särskilt lustfylld. En del skulle säkert säga säga att den t.o.m. är skittråkig. För när väl min konfiguration är konfigurerad, så skulle min kamera egentligen bara behöva ha tre fyra knappar. På och avknapp, avtryckare, en ratt för att välja bländare, en ratt för att slå av och på Auto ISO minimum shutter speed (samma ratt används i tagningsläget för att välja bias ((slower, slow, standard, fast och faster) för Auto ISO min shutter speed som för att välja tid och bländarkombination normalt).

I praktisk fotografering väljer man möjligen bländare och sen trycker man bara av - det är måhända mer än de flesta Fujifotografer skulle stå ut med (De har väl främst valt sina kameror för alla elektromekaniska rattar och spakar.) Det är allt (standardläget fixar nog 90% av alla scenarier jag utsätter den för) och det oavsett vilket objektiv du skruvar på och i princip oavsett om du går inomhus och tar bilder utan blixt, så sköter automatiken allt och ser till att välja en tid som valts för att skakoskärpa inte ska uppstå med vald brännvidd. Resten fixar man i DxO Photolab eller Capture One.

.... Ja OK då, C1-knappen är ju bra att ha till att välja fokusområde med ibland men det skulle gå rätt bra utan den också.. Däremot har jag avskaffat behovet av AF-S (single shot) och statiska fokuspunkter behöver jag inte numera när AF-C tillsammans med Real Time AF hiearkin ger en helt dynamisk fokusering istället för en statisk. Kameran ska alltid vara påslagen under hela fototillfället och det är numera inga problem med de nya stora batterierna. Då slipper man uppstartslaggningen och riskerar inte att missa i princip några av de bilder jag annars skulle ha missat..

 

[Terje H]

För mig är det inga problem att arbeta helmanuellt även i snäbba lägen. Jag mäter ljuset, väljer bländaröppning mm INNAN situationer uppstår. Gör kontrollmätningar då och då, det enda jag behöver tänka på när snabba situationer uppstår är att fokusera och komponera. Har då även värden i ljusa och mörka partier, kan snabbt klicka mellan dessa. Har inga snabbhetshandikapp.

Visst är det ett helt annat sätt att fotografera, men det passar mig - kan helt koncentrera mig på bilderna/motiven.

 

[PMD]

Ja kanske det och kanske i värsta fall en del "collateral damage" i form av PTS och mardrömmar hela livet för det lilla livet. :-(.

Det tror jag inte är så värst sannolikt. Barn är tåliga och studsar oftast tillbaka från sånt som är obehagligt.
("Resilient" på engelska. Finns det en bra svensk term för det?)

Det finns dock en baksida och jag vet att den för många totalt överskuggar mitt vägval. Varken de eller jag tycker att själva den här fototekniken är särskilt lustfylld. En del skulle säkert säga säga att den t.o.m. är skittråkig. För när väl min konfiguration är konfigurerad, så skulle min kamera egentligen bara behöva ha tre fyra knappar. På och avknapp, avtryckare, en ratt för att välja bländare, en ratt för att slå av och på Auto ISO minimum shutter speed (samma ratt används i tagningsläget för att välja bias ((slower, slow, standard, fast och faster) för Auto ISO min shutter speed som för att välja tid och bländarkombination normalt).

Att lyckas ta en bra bild är lustfyllt. Om jag måste välja mellan det roliga med att hantera teknik och behärska den (vilket jag faktiskt tycker är roligt) och att få till en lyckad bild så väljer jag det senare alla dagar i veckan. Nu är det väl inte så att dessa två saker är varandras fullständiga motsatser, men för mig är teknik något jag vill lära mig använda för att kunna göra det jag ska på ett enklare sätt.

 

[fotobollfoto]

För mig är det inga problem att arbeta helmanuellt även i snäbba lägen. Jag mäter ljuset, väljer bländaröppning mm INNAN situationer uppstår. Gör kontrollmätningar då och då, det enda jag behöver tänka på när snabba situationer uppstår är att fokusera och komponera. Har då även värden i ljusa och mörka partier, kan snabbt klicka mellan dessa. Har inga snabbhetshandikapp.

Visst är det ett helt annat sätt att fotografera, men det passar mig - kan helt koncentrera mig på bilderna/motiven.

Vad är en snabb situation för dig?

Du följer en spelare som driver boll längs ytterlinjen i riktning mot dig. Hon rycker lite hit och dit och förflyttar sig i sidled när hon dribblar förbi några motståndaren. Plötsligt gör hon ett inlägg mot mål. Du vrider dig i 100 grader för att fånga det som händer framför mål. Där uppstår tumult. Bollen hamnar vid bortre stolpen för att halvsekunden senare befinna sig vid hitre stolpen där någon sätter till skallen och nickar in den.

 

[PMD]

Plus att fotbollsspelaren stundtals hamnar i skugga medan det är starkt solsken där fotografen började följa henne.

 

[Terje H]

Vad är en snabb situation för dig?

Du följer en spelare som driver boll längs ytterlinjen i riktning mot dig. Hon rycker lite hit och dit och förflyttar sig i sidled när hon dribblar förbi några motståndaren. Plötsligt gör hon ett inlägg mot mål. Du vrider dig i 100 grader för att fånga det som händer framför mål. Där uppstår tumult. Bollen hamnar vid bortre stolpen för att halvsekunden senare befinna sig vid hitre stolpen där någon sätter till skallen och nickar in den.

Det kan vara en sädesärla i flykt med öppen näbb precis innan den fångar en dagslända i flykt. Har hur många exempel som helst; titta gärna i min blogg om du vill fördjupa dig i vad jag gör (mer än 18 000 bilder om du är intresserad).

 

[fotobollfoto]

Plus att fotbollsspelaren stundtals hamnar i skugga medan det är starkt solsken där fotografen började följa henne.

Särskilt den där 100-gradersvridningen innebär ofta en förändring av exponeringsinsyällningar.

 

[fotobollfoto]

Det kan vara en sädesärla i flykt med öppen näbb precis innan den fångar en dagslända i flykt. Har hur många exempel som helst; titta gärna i min blogg om du vill fördjupa dig i vad jag gör (mer än 18 000 bilder om du är intresserad).

Om du sätter fokus lika bra som min kamera i en situation som liknar det jag beskrev är det bara att buga!

 

[Terje H]

Om du sätter fokus lika bra som min kamera i en situation som liknar det jag beskrev är det bara att buga!

Fotografering är ingen tävling för mig, dessutom håller jag inte på med fotbollsfotografering. Håller på med naturfoto där situationer uppstår bland hoppande djur, flygande fåglar och surrande insekter.

 

[PMD]

En mycket fin fågelbild, men fåglar som landar på vatten eller sveper längs vattenytan för att fånga insekter eller fisk rör sig tämligen förutsägbart jämfört med fotbollsspelare som försöker lura motståndarlaget.

 

[fotobollfoto]

Fotografering är ingen tävling för mig, dessutom håller jag inte på med fotbollsfotografering. Håller på med naturfoto där situationer uppstår bland hoppande djur, flygande fåglar och surrande insekter.

Nej det är såklart ingen tävling. Men du hävdar att du är snabbare än automatiken i moderna kameror. Det är imponerande.

 

[Terje H]

En mycket fin fågelbild, men fåglar som landar på vatten eller sveper längs vattenytan för att fånga insekter eller fisk rör sig tämligen förutsägbart jämfört med fotbollsspelare som försöker lura motståndarlaget.

En sädesärla är allt annat än förutsägbar. Testa till våren, när ljuset är speciellt, vattnet lugnt, motljus, precis när den tar en insekt från vattenytan. Jag vet att fotbollsspelare är snabba, tittar mycket på fotboll (heja Leeds United ). Vill inte jämföra, du får gärna försöka om du vill med sädesärlan i en sådan situation (glöm inte ljuset och att exponeringen sitter).

 

[PMD]

Tyvärr har jag ingen kamera med tillräckligt snabb och säker AF för att klara av en snabb, oförutsägbar fågel. Exponeringen är dock inget problem med exponeringsautomatiken i mina kameror.

Men seriöst Terje, menar du att en sädesärla plötsligt skulle avvika från sin kurs när den har span på mat?