Ett beskuret läge är bara intressant om man har flaskhalsar i dataflödet (som t.ex. långsam överföring eller brist på lagringsutrymme). Annars är det ju bättre att ha alla sensorns pixlar att beskära ur.
Inlägget var ett svar på att "man slipper sitta och croppa bilderna i efterhand" med en mindre sensor.
Och det är faktiskt sant ibland. Jag fotograferar ofta flygande fåglar på somrarna. Sällan eller aldrig fylls bildytan ut, pga att man inte har tillräckligt lång brännvidd för detta. I det läget skiftar jag till DX även på min D3 (5,5MP), för det finns ingen som helst poäng att släpa hem hundratals bilder med hundratals MB oönskad "blå-himmel-data", bara för att senare efterabeta bort detta i datorn. Det finns inget egenvärde i stora filer, om man redan på förahnd inser att man delvis kommer att samla in meningslös data. Dessutom ligger dessa data och tar upp onödig plats på diskar, samt segar ned efterbehandling, databaser osv.
Samma förhållande finns säkert för andra som fotograferar t.ex. sport, natur, nyheter mm, med (inte tillräckligt) långa brännvidder?
På D3 ger ett aktivt val av DX-crop dessutom:
1) 11fps i ställket för 9 (dock med begränsningar)
2) Djupare buffer & mindre tid för utskrivning till minneskort.
3) Behöver byta minneskort betydligt mer sällan.
Det är få features som är avsedda att konstant användas; man använder dem när de behövs och när det är lämpligt. Och det kan ju faktiskt vara så att andra har dessa behov trots att man inte själv har det, eller hur?