FS Profilen

”Det vore kul att ha utbyte med andra unga fotografer.” Den enkla tanken blev grunden för Young Nordic Nature Photographers som etablerades i slutet av 2015. Nu är de 25 fotografer under 26 år – äldre än så får man inte vara i deras community.

Om man skulle lyckas få fram statistik över landets naturfotografer och göra en kurva över åldersfördelningen, så skulle den med största sannolikhet skilja sig rätt rejält från den generella åldersfördelningen i Sverige. Antagligen skulle det vara en ordentlig övervikt i de högre ålderskategorierna, och det talas ibland i oroliga ordalag om behovet av återväxt.

Foto: Jonathan Stenvall

– Visst, som ung naturfotograf sticker man lätt ut. Det är på gott och ont, säger 19-årige Jonathan Stenvall, en av grundarna till Young Nordic Nature Photographers.

Att sticka ut innebär ju per definition att man avviker från mängden, vilket kan vara ett sätt att få uppmärksamhet för det man gör, konstaterar han. Samtidigt har Jonathan stundtals känt en längtan efter ett större sammanhang med andra i ungefär samma ålder.

– Jag tänkte på det när jag på väg från en fotofestival förra året, och bestämde mig för att se om det gick att skapa någon form av grupp med unga fotografer. Så jag kontaktade de jag kände till och fick ihop femton personer som jag bollade tankar med i en gruppchat på Facebook.

Detta var starten till Young Nordic Nature Photographers (YNNP), som han vill kalla för en community (”vi är ingen förening på papperet”). Hemsidan y-nnp.com är kärnan i deras verksamhet och öppnades den 26 november 2015. Snart dags för ettårsjubileum alltså.

– Syftet med YNNP är att kunna bolla idéer och känna att man har ett sammanhang, en tillhörighet. Det kan vara ett sätt att utbyta erfarenheter och att få uppmuntran att fortsätta.

Dessutom vill de använda YNNP för att uppmärksamma unga talanger inom naturfotografi, vilket innebär att de är måna om att medlemmarna ska ha ”en viss kvalitet” i sina bilder – det räcker alltså inte att passa in i ålderskategorin (upp till 26 år är det som gäller).

– Man får ansöka om medlemskap genom att skicka in 20 bilder och en presentationstext. Vi är sedan några stycken i en administrationsgrupp som går igenom materialet för att bedöma kvaliteten och se om han eller hon verkar vilja satsa seriöst på naturfoto. För precis som med Naturfotograferna vill vi att ett medlemskap YNNP ska vara en form av garanti för att fotograferna står för ”äkta bilder” och visar hänsyn i naturen, säger Jonathan Stenvall.

I dagsläget är de 25 medlemmar, främst från Sverige, men även Norge och Finland finns representerade.

– Vi får se hur många det kommer att bli framöver. Det finns ingen anledning till att försöka växa snabbt, men vi har inte heller satt någon gräns för hur många medlemmar vi ska ha. Några kommer ju försvinna successivt, i takt med att de blir för gamla för att få vara med…

Jonathan Stenvalls eget fotointresse tog fart våren 2012 i samband med att han köpte en systemkamera. Då var han 15 år gammal.

– I början betydde Fotosidan väldigt mycket för mig, jag lade upp bilder och gick sedan in flera gånger om dagen för att se om jag fått någon feedback – och för att titta på andras bilder som lagts upp. Varje gång någon tog sig tid att kommentera en av mina bilder så fick jag en liten kick, för det var ju bevis på någon slags engagemang.

Han konstaterar att det också fungerade som en effektiv introduktion till fotografi, eftersom han inspirerades och lärde sig teknik av andra fotografers bilder.

– Om det var något jag gillade så försökte jag komma på hur de gjort, jag kollade vilken teknik de använt, och försökte göra något liknande själv.

Jonathan bor i Årsta, precis utanför tullarna i Stockholm, och riktade tidigt in sig på att uppmärksamma djur och natur i huvudstadens närområden.

– Den stora bostadsbristen gör att det ställs en hög press på stadens naturområden. Vi har en biologisk mångfald så nära inpå oss i dag, och det är något jag vill uppmärksamma med min bilder. Jag är förstås inte emot att det byggs fler bostäder, men det är viktigt att ta ställning till vilka naturområden som bör prioriteras.

Foto: Jonathan Stenvall

År 2014 fick han ett stipendium från Hasselbladsstiftelsen för att kunna genomföra ett projekt kring naturen i Stockholmsområdet.

– Nu börjar det bli dags att avrunda projektet, och jag tänker mig att det ska bli en bok och troligen en utställning av materialet någon gång under nästa år.

Förra året blev Jonathan utsedd till Årets unga naturfotograf i tävlingen Nordic Nature Photo Contest och i våras fick han ytterligare en bekräftelse på kvaliteten i sina bilder när han blev invald i Naturfotograferna.

– Det är en stor ära att få komma med i Naturfotograferna och det pushar mig verkligen att gå vidare med fotografin. Målet är förstås att kunna livnära mig på foto så småningom, men jag har just nu planer på att först utbilda mig inom ämnen som exempelvis biologi, ekologi och zoologi.

Foto: Josefin Nilsson

Josefin Nilsson är en av de andra som var med från allra första början av YNNP. Hon är född 1992 och började fotografera för omkring tio år sedan.

– Till en början var det ganska planlöst, men det utvecklades snabbt till något mer, till ett sätt att se på världen. Även om det låter lite pretentiöst, säger hon och skrattar.

Foto: Josefin Nilsson

Josefin är utbildad biolog och journalist, och arbetar nu som reporter på Sveriges Radio.

– Även om fotograferandet sker på fritiden så är det alltid något som jag prioriterar högt. Det har blivit ett beroende – jag måste verkligen komma ut och fotografera regelbundet.

Hon arbetar som regel med sina bilder i projekt med någon form av miljökoppling. Hennes hittills största fotoprojekt är ”Hopp och hopplöshet”, som handlar om Sveriges 16 miljömål och framtidsutsikterna för dessa mål. Josefin Nilsson blev precis som Jonathan Stenvall invald i Naturfotograferna i våras, och hon är även medlem i PhotoNatura.

– Jag tycker det känns som YNNP har en viktig uppgift, för även om det finns många duktiga unga naturfotografer i Norden som förtjänar uppmärksamhet så är vi spridda över ett rätt stort geografiskt område. Det behövs en samlingspunkt som den här.

För närvarande arbetar hon med projektet ”Under”, som handlar om hur gruvindustrin i norra Sverige påverkar miljö och människor.

– Jag vill använda fotografi för att göra berättande bilder; bilder som säger något om vår värld och vår tid. Jag har inget emot att visa att naturen är vacker, men jag vill även visa problem och utmaningar. Jag vill göra representativa bilder av vår natur.

Foto: Louise Nordström Pettersson

Louise Nordström Pettersson, född 1991, började fotografera i samband med att hon som 14-åring fick den konfirmationspresent hon hade önskat sig mest av allt: en digital kompaktkamera.

– Jag blev fast direkt, och när jag så småningom skaffade en systemkamera tog intresset rejäl fart, säger hon.

På sin hemsida konstaterar hon: ”Det finns inget bättre än att stiga upp innan solen har gått upp för att bevittna de första solstrålarna som letar sig genom morgondimman och skapar magi.”

– Det är mitt favoritmotiv. Jag älskar morgnar, och på sommaren kan jag gå upp vid halv fyra för att kunna fånga soluppgången i bild. Om det är en arbetsdag så kan jag se till att vara ute några timmar innan jag börjar. Jag har mina små smultronställen, framför allt på Bjärehalvön och jag kör ofta omkring på småvägarna på Hallandsåsen.

Annars gillar hon att fotografera allt ”från vattendroppar till stora landskap” och har en egen webbshop där hon säljer sina bilder som tavlor i olika format och material.

– Jag älskar också att resa, så en framtidsdröm är att leva på att kombinera fotografi med resande, säger hon.

I våras gjorde hon tillsammans med sin sambo en fotoresa som gav mersmak.

– Vi åkte på en roadtrip i några av de amerikanska nationalparkerna. Det var en otrolig känsla att få fotografera i de miljöerna, och jag vill absolut åka dit på nytt och ta fler bilder.

För henne är medlemskapet i YNNP väldigt värdefullt, berättar hon:

– Naturfoto domineras annars av äldre män, och som ung tjej händer det att jag nästan blir lite nedvärderad av en del äldre fotografer som vill göra det tydligt att de kan det här så mycket bättre. I vår community finns det en förståelse och en möjlighet att diskutera bild på ett helt annat sätt, det är en väldigt öppen och välkomnande attityd.

Foto: Simon Johnsen

Simon Johnsen är bara 16 år, men han är trots det inte den yngsta medlemmen i YNNP (yngst är just nu finske Lasse Kurkela, 13 år). Simon bor i Hardangerfjord i västra Norge och började fotografera 2013 när han köpte det 400 mm teleobjektiv som han oftast fotograferar med än i dag.

– Jag har alltid varit intresserad av fåglar, och jag hade haft en dröm om att kunna fotografera en del av alla de arter som jag har i närheten av hemmet, säger han.

Han har lärt sig de tekniska delarna av fotografin via en serie med fem fotoböcker; ”de har jag läst från pärm till pärm, om och om igen”.

– Innan jag började fotografera hade jag inte tänkt så mycket bilder, men blev inspirerad till att fundera mer på komposition när jag fick se bilder som en släkting hade tagit. Då började jag gå ut på fotoforum för att lära mig av andras bilder också.

Han fotograferar helst i närmiljön, både för att det är lättillgängligt och för att undvika onödigt resande som påverkar miljö, och har bland annat följt ett par strömstarar när de häckade under maj-juni.

– Då var jag ute fyra timmar om dagen för att kunna få vänta in rätt tillfälle att ta bilder. Det krävs en hel del tålamod att fotografera fåglar; jag har lyckats få en bild på sex meters håll på en kungsörn en gång – fast då krävdes det att jag väntade i mitt gömsle i 18 timmar. Men det var det värt!