Fotosidan testar
Sony objektivserie Grand Master (GM) är en ambitiös satsning. Vi har testat den nya ljusstarka telezoomen Sony FE 70-200/2,8 GM OSS och kan konstatera att Sony gjort sin hemläxa ordentligt.
Sony har tydligt meddelat att de vill att deras spegelfria system skall vara med och konkurrera om yrkesfotografer och kräsna entusiaster. Kamerorna levererar hög bildkvalitet, det har vi sett. Nu kommer objektiven som kan dra full nytta av kamerornas prestanda.
Den optiska konstruktioner hos nya FE 70-200/2,8 GM OSS skvallrar om Sonys ambitionsnivå. 23 linselement i 18 grupper inklusive ett dubbelsidigt asfäriskt element, ett så kallat extremt asfäriskt element, fyra ED-element och två super-ED-element plus nanocoating. Även resten av konstruktionen är ambitiös med vädertätning, dubbla fokusmotorer, närgräns under en meter, elvabladig bländare och detaljer som avtagbar stativfot och motljusskydd med filterlucka. En baksida med allt det här är det höga priset.
Yrkesobjektiv. För en yrkesfotograf är 70-200/2,8 ett universalverktyg som skall klara allt från sport till för situationsbilder eller rent av en av ett porträtt av ett brudpar. Sony FE 70-200/2,8 GM OSS levererar med utmärkt skärpa, snygg oskärpa, snabb fokus och bra hantering. (Sony A7 II, 162 mm, f/2,8, 1/400, ISO 800).
Prestanda är kort sagt utmärkta. Objektivet har mycket bra skärpa redan vid f/2,8 och det gäller hela vägen från 70 till 200 mm. Bländar du ned ett par steg är objektivet underbart skarpt. Vinjettering, distorsion och kromatiska aberrationer är mycket väl korrigerade och håller försumbara nivåer. Oskärpeteckningen är mjuk och behaglig och motljusegenskaperna mycket bra.
Att zooma går lagom trögt och fokus är snabb, det är snarare kamerorna som begränsar objektivet än tvärtom. Stativfästet känns inte superstadigt, men monterar du av det kan du skruva ett stativ direkt i objektivet för maximal stabilitet. Den programmerbara funktionsknappen har dubbletter så du alltid kommer åt oavsett om du kör stående eller liggande. Stabiliseringen har ett läge för panorering och du kan begränsa fokuseringen att bara arbeta från 3 meter och bortåt.
Prestanda hos det här objektivt får oss att längta efter ett lite större och greppvänligare kamerahus med en autofokus som presterar som i A6500. Men ihop med FE 24-70/2,8 GM som vi testade i våras så har nu Sony de två viktigaste objektiven för en yrkesfotograf.
I kortaste laget ibland. För bandy är en 70-200 för det mesta i kortaste laget, även när vi som här använt en APS-C kamera som Sony A6500. Trots att vi har beskurit bilden ganska rejält har du tillräckligt med skärpa. Fokus hänger med bra, det är snarare kameran som sätter gränserna där. (Sony A6500 med FE 70-200 mm f/2,8 GM vid 197 mm, f/2,8, 1/800, ISO 3200)
Slutsats
En 70-200/2,8 är en hörnsten i många yrkesfotografers utrustning. Med FE 70-200/2,8 GM OSS visar Sony att de vill vara med och konkurrera. De levererar inte bara den optiska kvaliteten. De har också sett till hanteringen är bra, att objektivet fokuserar snabbt, att stabiliseringen är effektiv och detaljerna är genomtänkta. Toppklass rakt igenom.
7 Kommentarer
Logga in för att kommentera
De dubbla fokusmotorerna, hjälps de åt att göra samma arbete samtidigt eller har de olika funktioner?
"Powerful Ring-drive SSM for heavy front group ... Double linear motor for the rear group ..."
Om jag förstått dem rätt handlar det om att ring-motorn fram är stark så den kan flytta ett tungt element snabbt, men kan i gengäld inte flytta elementen så långt. Medan linjärmotorerna bak inte är lika starka, men där är linsemelenten mindre och lättare och behöver flyttas längre. Plus att jag misstänker att linjärmotorer kan ge en jämnare rörelse (vilket väl märks när man gör större fokusflyttning under videofilmning).
Det här att ha två eller fler fokusmotorer är inte så ovanligt numera i påkostade zoomar, i synnerhet i ljusstarka sådana.
MEN så till mitt evangelium som jag lagt fram i många trådar: Dessa objektiv anser jag kräver lite större och greppvänligare kamerahus. Efter att använt A7-seriens kameror samt även de spegellösa aps-c modellerna ganska länge känns det avgörande för mig. Notera att jag ändå hade vertikalgrepp monterat på min A7R.
Så numera är Nikon återigen mitt huvudsystem. Instämmer därför med Martins önskemål. Inte för att jag ämnar gå tillbaks till Sony utan för att det är trevligt att se hur ett märke utvecklas i rätt riktning. Därmed inte sagt att A7-serien ska slopas men kompletteras.
Allt prat om ekvivalens gör väl att man inte vill satsa på ett Canon 70-200f/4 eller till någon APS-C modell, men där fins det trevligare priser på ett sådant.
Även ägare av stora DSLR kameror funderar nog om inte stativet måste med lite oftare för att hitta lite avlastning, det kan nog finnas en gräns där också. Om stora kameran har bra grepp ( alla halvstora har inte jätte bra grepp per automatik ) så kan den också få vara ganska tung för den balanserar tyngre objektiv på ett bättre sätt, stativet fins nog med där i den stora väskan i fall att.
Man skulle kunna säga att kritiken inte handlar om att Sony erbjuder små kamerahus- utan om att Sony enbart erbjuder små kompakta kamerahus. Se till exempel på Panasonic som erbjuder allt från extremt kompakta kamerahus (som GM1/GM5) hela vägen upp till ganska biffiga kameror (som GH-serien).
Var lite otydlig annars där när jag nämnde formfaktor som då enbart kan syfta på litenhet, ja menar också att själva kameran hur den ser ut och fungerar med EVF plus sin egen design att några tilltalas även av det och i kombination av att den skiljer sig en del mot vad vi är vana vid att en kamera ofta ser ut med större sökarhus och så. Fins ju drag av Leica i sin lite kantiga form på A7.
Någon Sony Chef sa då för några år sedan att det är mycket svårt att konkurrera med dom större C/N kamerorna, svårt att motivera ekonomiskt att ge sig på D4 och 1DX, kameratyper som är så väletablerade ute i världen, ungefär så sades det då. men alla frilansare eller yrkesfotografer behöver inte alltid stridsvagns kameror och då tänker jag på nya utövare som inte är inlåsta med rejäl objektivarsenal och mycket tillbehör, kanske sponsrade eller står under olika kontrakt.
Det där med små knappar och stora händer är ett verkligt problem. Undertecknad, bygnadssnickare med stora händer och tjockt skinn, har svårt att på Nikon D3s och D810 med enbart känsel kunna ändra inställningarna. Jag måste titta på knapparna när jag t.ex skiftar mellan autofokus och manuellt dito. Det är inte så att jag inte känner till lägena, men fingrarna känner helt enkelt inte hur respektive knappar är ställda.
Sedan tycker jag i stort sett alla tillverkare har en dragning åt onödigt släta, små, försänkta och allmänt otydliga knappar. Eller att de sitter på lite underliga ställen. Eller att man inte ger olika knappar lite olika yta/form så det går att känna skillnad på dem. För mig som ganska ofta fotar med handskar är det rätt irriterande.
Att vi kommenterade kamerastorlekar i just det här objektivtestet har ju att göra med objektivets storlek - det blir ett ofta lite obalanserat paket.