TEST: Canon Imageprograf Pro-1000
Canon har utvecklat en A2-skrivare som är enkel att hantera utan krångel eller att den torkar igen. Bildkvaliteten är dessutom i toppklass.
När jag frågar fotografer varför de inte skriver ut sina bilder får jag ofta höra hur krångligt det är. Deras gamla skrivare vägrar att mata in papper eller ger utskrifter med ränder. Många irriterar sig på små bläckpatroner som torkat och inte går att få igång. Och när de väl får till en utskrift stämmer inte färgerna.
Men då har de missat mycket av den utveckling som skett under de senaste åren. Skrivarprofiler har blivit mycket bättre, vilket gör att färgåtergivningen blivit mer exakt. Samtidigt har arbetsflödet blivit enklare. Dagens bläckstråleskrivare har också blivit mycket mer driftsäkra, med betydligt mindre problem med igentorkade skrivarmunstycken och dålig pappersmatning. Så de invändningar som jag så ofta hör, de blir alltmer felaktiga.
Men framförallt är det ju så roligt att få ut sina bilder på papper. Det är stor skillnad på att se sin bild på en skärm och se sin bild på ett vackert papper, ett papper som passar just för din bilds karaktär.
Canon har nyligen uppdaterat sin 17-tumsskrivare. Den nya versionen heter Imageprograf Pro-1000 och kan hantera ark upp till A2, men inte papper på rulle. För den som skriver ut kanvasbilder är detta en nackdel, eftersom många kanvasmaterial bara finns på rulle. Men för skurna ark, även med höga gramvikter på pappret, fungerar Canons skrivare utmärkt. Det finns två inmatningsläge, en för tjockare fine art-papper och en för vanliga papper. De tjocka, matta pappren är de som brukar ställa till problem med matningen, men jag under testen har jag kört en hel del papper i en gramvikt på 320 gram utan ett enda problem. Skrivaren tog tag i alla papper och de matades in helt rakt. Så den manuella matningen fungerar smidigare än på de flesta andra skrivare jag testat.
12 olika bläck. Skrivaren använder totalt 12 olika bläck, men bara 11 används för varje utskrift.
Skriver ända ut till kanten
En funktion som alltid irriterat mig på flera av Canons skrivare har varit de breda marginalerna som jag tvingats använda när jag skrivit ut på tjocka, matta papper. Orsaken till dessa marginaler är att Canon vill undvika att skrivarhuvudet tar tag i papprets kant. Nu har de byggt in en fläkt som suger ner pappret, så att risken för att skrivarhuvudet tar i kanten har försvunnit. Så nu kunde jag skriva ut med hur små marginaler som jag ville utan risk för att huvudet stötte i papperskanten.
När jag installerade drivrutinen var det bra nära att jag valde fel drivrutin, den som kallas för Airprint och är avsedd för utskrifter från Ios-enheter. Både Canon och Epson har gjort det alldeles för enkelt att välja fel drivrutin. Väljer man Airprint-drivrutinen saknas en rad olika inställningsmöjligheter.
Ett annat alternativ än att skriva ut via drivrutinen är att använda ett tilläggsprogram, Print Studio Pro som följer med skrivaren. Fördelen med denna är att alla inställningar finns i den dialogruta som öppnas. Du behöver inte göra några inställningar i Photoshop eller i drivrutinen, allt görs i en enda dialogruta. Alla inställningar kan också sparas, så att om du ska skriva ut en serie bilder med samma inställningar så blir det så mycket enklare.
Tona svartvitt. Canons särskilda svartvita läge gör det möjligt att addera en svag ton till bilderna. I Print Studio Pro kan du göra en testutskrift som visar hur bilden kommer att se ut med en rad olika inställningar.
Särskilt läge för svartvitt
Skriver du ut i svartvitt finns ett särskilt svartvitt läge. Detta läge gör att skrivaren använder mera av de svarta och grå bläcken och minimerar användningen av färgbläcken. Och eftersom skrivaren använder tre olika bläck, fotosvart/mattsvart, grått och fotogrått (ljusgrått), blir nyansåtergivningen mjuk och nyanserad. Det finns också en inställning som gör det möjligt att skapa en ton i bilden, från kalla till varma toner. Detta gör det möjligt att skapa en bild som ser ut som den vore framtaget till exempel på ett varmt silvergelatinpapper.
Skrivaren använder totalt 12 olika bläck, men bara 11 används för varje utskrift. Patronerna innehåller 80 ml. Växlingen mellan mattsvart och fotosvart sker automatiskt. Vid sidan av de vanliga cyan, magenta, gult och de olika nyanserna av svarta bläck så finns också en ljus nyans av cyan och magenta plus en röd och en blå nyans.
Dessutom ingår ett genomskinligt bläck, kallad Chroma Optimizer. Detta bläck används för utskrifter på blanka papper och medför att alla spår av bronsering och glansskillnad försvinner. Canon har använt denna teknik tidigare, men den har blivit betydligt bättre i denna skrivare. Lagret som läggs på är tunnare, vilket medför att den lite plastiga känsla som jag fick när jag gjorde utskrifter på Canons äldre skrivare har försvunnit. Och eftersom detta skikt läggs ovanpå de övriga bläcken medför det att bilden känns som den ligger i pappret, inte som ett skikt ovanpå. Utskrifterna ser mer ut som vanliga färgfotoprintar, så kallade c-printar.
Under hela tiden jag har haft skrivaren för test har jag inte haft ett problem med skrivarnålar som torkar igen. Detta trots att jag lät den stå stilla upp till 14 dagar för att se om skrivaren torkade igen.
Större färgrymd. Den inre linjen visar färgomfånget som Epson P800 kan återge. Den yttre linjen visar Canon aningen större färgomfång. Blå färger med lite större intensitet.
Något större färgomfång än Epson
Till Canons papper följer det såklart med profiler som installeras tillsammans med drivrutinen. Men Canon har också tagit fram profiler till ett antal populära papper från andra tillverkare. När jag kontrollerat kvaliteten på dessa profiler är de riktigt bra. Avvikelsen från det teoretiskt perfekta resultatet ligger på ∆E = 2,5 eller lägre. Det gör att mina utskrifter ligger mycket nära utseendet på min kalibrerade skärm.
Jag har också gjort egna profiler för att se om jag får ett bättre resultat, men skillnaden mellan dessa profiler och de som Canon publicerat har blivit mycket mindre. Tidigare var det lätt att se på utskrifterna vilka som var gjorda med en profil för just den skrivaren som jag skriver ut på eller om utskriften var gjord med en profil som kom från tillverkaren. Inte så längre.
När jag har kontrollerat hur neutrala utskrifterna är utan profil visar det sig att en gråskala återges utan färgstick. Valöråtergivningen i de extrema skuggorna och högdagrarna är också bra. Canon verkar ha lagt ner mycket arbete på att få fram bra mediainställningar.
Den närmaste konkurrenten till denna skrivare är Epson Surecolor P800. När jag jämför utskrifter gjorda på båda skrivarna med profiler som jag gjort har jag svårt att se skillnad mellan dem. När jag mäter skrivarnas färgomfång har Canon Imageprograf Pro-1000 en liten fördel i de blå färgerna, men för övrigt är de mycket snarlika. På de blanka papper jag testat har Canon en aningen djupare svärta, men på matt papper har Epson en liten fördel.
Läs mer
Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 7/2016
I programmet Patch Tool kan man kontrollera hur exakt utskriftens färgåtergivning är. I de färgade rutornas övre, vänstra del syns färgen som utskriften har, i den nedre, högra delen syns den teoretiskt korrekta färgen.
Canon Imageprograf Pro-1000
Utskriftsstorlek: Upp till A2
Upplösning: 2 400 x 1 200 bläckpunkter per tum
Antal patroner: 12 st
Skärm: Ja, 3,0 tum, 320 x 240 TFT-LCD-skärm
Utskrift på CD/DVD: Nej
Anslutningar: USB 2.0, Wi-Fi IEEE802.11n, IEEE802.11g, IEEE802.11b, Ethernet Storlek: Cirka 723 x 433 x 285 mm
Vikt:Ca 32 kg
Pris: ca 12 700 kronor inklusive moms
13 Kommentarer
Logga in för att kommentera
My bad, tack för info!
Att testa resistens mot intorkade munstycken under en tidsrymd av 14 dagar låter lite för enkelt.
Till sist, hur mycket kostar en sats färgpatroner och hur är arkivbeständigheten?
Arkivbeständigheten är också något som är svårt att testa under den relativt korta tid som jag får disponera en skrivare. Det kräver också en hel del rätt avancerad utrustning om det ska göras med någon form av vetenskaplig metod. Men i dagarna publicerades testdata på http://www.aardenburg-imaging.com för Epsons skrivare och det visade sig att hållbarheten nu är klart bättre för de nya skrivarna än för Epsons äldre skrivare. Efter en exponering som motsvarar 90 år i ett normalt vardagsrumsljus är färgerna innanför de gränser som de sätter upp som synlig blekning. De kommer att fortsätta att testa dem. Men redan nu visar det sig att hållbarheten är minst 50% bättre än på den gamla generationens bläck.
Tyvärr har de ännu så länge inte kunnat göra samma test på Canons skrivare. Men det är på väg, så framöver får vi också reda på detta. Tidigare har Canons bläck haft en mycket god hållbarhet, så det är väl bara att hoppas att de inte har gjort något som försämrade detta.
Om vi jämför detta med en traditionell färgkopia, det som brukar kallas för c-print, så har de en hållbarhet på cirka 25 år under samma förhållanden. Så en pigmentutskrift håller cirka 4 gånger längre än en färgkopia.
Har själv en IPF8400 som iofs är lite större, det jag tänkte säga är att i drivrutinen till den så finns en flik som håller koll på alla kostnader åt en. Man får givetvis lägga till pris för papper och bläck själv men efter det så har man väldigt bra koll på kostnader per utskrift. Och man ser även exakt hur mycket av varje färg som gått åt ned till 3 decimaler :)
Den funktionen kanske finns även i PRO-1000 drivrutinen.
Det man även kan se är att den blandar mattsvart och blanksvart även om man kör ett matt FinerArt papper som Hanemules Photo Rag eller nån matt canvas, vilket jag kan tycka är lite underligt.
Det håller jag med om.
R