Lena Pesula kan inte tänka sig ett liv utan bilder och ägnar större delen av sin fritid åt fotograferingen. Hobbyn är så mycket mer än ett tidsfördriv. Det är ett sätt att leva.

Jag fotograferar för att jag har ett behov av att vara kreativ och att uttrycka mig, och det gör jag genom bilder. Jag mår bra av det.
Lena Pesula visar sina bilder på sin webbsida och Instagram och tänker på bilderna som sin dagbok över livet. Fotograferingen styrs mycket av ljuset: hur färgerna och formerna träder fram efter väder och årstider. Resonemangen kring sitt bildskapande har hon fört med sig själv under nästan 30 år – lika länge som hon har fotograferat.
– Min första systemkameran köpte jag 2004 när första sonen föddes. Men jag började att  fotografera redan i tonåren med en enklare kamera. Jag var med i Unga Örnar och tog kort av allt möjligt, som när vi hängde på skolgården eller var ute på resor. Det blev många roliga bilder.

Alla rullar framkallades och sorteras in i album för att minnena skulle bevaras.
– Jag har kvar albumen och de flesta av bilderna. Bilder har alltid varit snudd på heliga för mig och jag skulle aldrig komma på tanken att göra mig av med dem. Inte ens de som är riktigt kassa.

Många som ser hennes bilder säger att hon har ett personligt uttryck.
– Ibland blir jag trött på mina bilder, det känns som att allting bara blir ”på Lenas sätt”. Å andra sidan är det väl just det som är mitt personliga bildspråk.

Finner motiv överallt

Lena tycker om att fylla sina bilder med så mycket färg och form som möjligt. Förhoppningsvis skänker de även betraktaren glädje. Målet bakom kameran är att fotografera motiv som inte är uppenbara – sådant som träder  fram efter en stunds eftertanke.
– Som fotograf är jag kreativ och ser motiv överallt. Det finns någon fint i allting. Åker vi bil och kör förbi en skrot eller soptipp säger min sambo till barnen att ”Där skulle mamma vilja vara, tänk så mycket hon skulle kunna fota”. Det ligger mycket i det.

Men det är inte bara föremål som Lena vill rikta sin kamera mot. Hon försöker sedan en tid tillbaka samla ihop modet att fotografera även människor.
– Jag är blyg och vill inte tränga mig på vilket är lite jobbigt. För när jag ser ett intressant ansikte får jag nästan ångest över att jag inte vågar fråga. Jag vill bara inte riskera att jag känner mig obekväm och får personerna som jag fotografera att känna sig obekväma.
– Självklart fotograferar jag så klart mina barn och sambo, men det blir ju en annan sak när vi känner varandra så väl. Fast jag tror att jag är på rätt väg. Jag har upptäckt att folk tycker om att bli fotade och att se sig själv på bild. Snart så vågar jag nog.

Av Amy Lagerman

Publicerad 2016-03-03.

Läs mer

FS Profilen

Fångar nattens fåglar på bild

FS Profilen

Med kameran riktad mot arbetarklassen

FS Profilen

Prisbelönt jakt på vilda ögonblick