Test: Nikon Z 35/1,8 S och Z 50/1,8 S
Både skarpt och mjukt. Här ser man dels skarpt Nikon Z 35 mm f/1,8 S är, men också den mjuka oskärpeteckningen bakom skärpeplanet. Något som förstärker skärpekänslan ytterligare. Objektivet hanterar dessutom motljus mycket bra, vare sig ljuskällan är i bilden, som här, eller strax utanför.
Bilddata: Z 35 mm f/1,8 S vid f/2,8, 1/8000 sek, ISO 100, Nikon Z6
Nikon verkar ha valt en delvis annan strategi än både Sony och Canon när det gäller spegelfria objektiv. Deras första objektiv för det nya Z-systemet har inte de mest imponerande specifikationerna, men presterar mycket bra och känns genomtänkta.
När Nikon först berättade om Z 50/1,8S och Z 35/1,8S var det många som reagerade på att objektiv med maxbländare f/1,8 var så dyra. Om du jämför med Nikon AF-S 50/1,8G för F-bajonett så kostar den runt 2.500 kronor jämfört med hela 6.000 kronor för Z 50/1,8S. Men optiska prestanda i nya Z 50/1,8S påminner faktiskt snarare om Sigma 50/1,4 Art som är mycket större, mycket tyngre och till och med lite dyrare.
Att Nikon valt f/1,8 som maxbländare för högpresterande objektiv istället för det mer traditionella f/1,4 kommer nog fortsatta vara kontroversiellt. Många andra tillverkare har låtit vikt och storlek växa i jakt på maxprestanda vid stor maxbländare. Sigma och i viss mån Canon är exempel på den filosofin. Här har Nikon valt en annan väg.
Det går inte att bortse från att prestanda hos Z 50/1,8S och Z 35/1,8S är mycket bra i relation till storlek och vikt, och faktiskt även i relation till priset. När nu en stor poäng med spegelfria kameror är möjligheten att göra dem mindre och kompaktare så känns det logiskt att hålla igen lite på objektivens storlek och vikt.
Bägge objektiven har avancerade konstruktioner med dubbla ED-element. Z50/1,8S har två asfäriska element, Z35/1,8S har tre. Bägge är vädertätade, har fluorbelagd frontlins och Nano-coating internt för att dämpa interna reflektioner.
Mycket bra skärpa. Här har vi tagit samma bild både vid f/1,8 och f/4. Skärpan är bra redan vid f/1,8, i synnerhet i mitten. Bländar du ned till f/4 blir skärpan fantastiskt bra hela vägen ut till kanter och hörn. Av utsnitten från hörnen kan man också se att vinjetteringen är mer eller mindre borta vid f/4. Du kan sedan få ytterligare en aning bättre skärpa genom att blända ned ytterligare ett steg.
Bilddata: Z 35 mm f/1,8 S vid f/1,8 och 1/6400 eller f/4 och 1/1250 sek, ISO 100, Nikon Z6
I praktiken
Prestandan är som sagt imponerande med mycket bra skärpa i en stor del av bilden redan vid maxbländaren. Bländar du ned blir skärpan ännu bättre och redan vid f/4 är Z 50/1,8S mycket skarpt från hörn till hörn. Z 35/1,8S får du blända ned till f/5,6 för att uppnå samma sak.
I synnerhet Z 35/1,8S vinjetterar lite vid maxbländaren, men hos bägge objektiven försvinner detta snabbt med nedbländning. Distorsionen är försumbar, de kromatiska felen hos Z 35/1,8S är små, hos Z 50/1,8S är de i stort sett obefintliga. Bägge objektiven är välkorrigerade för koma, vilket gör dem bra för natt- och astrofoto.
Det enda område där de här två objektiven bara är bra, men inte utmärkta, är oskärpeteckning. Tittar man riktigt noga på oskärpecirklar så är de lite ovala utåt hörnen på grund av mekanisk vinjettering och de har tendenser till så kallade onion rings, vilket ofta dyker upp i objektiv med asfäriska linselement. Men här pratar vi om detaljer av en typ vi oftast brukar ta upp hos betydligt dyrare objektiv.
Oskärpa och motljus. Oskärpeteckningen hos Nikon Z 50 mm f/1,8 S är generellt bra, men det finns negativa detaljer som så kallade "onion rings" i oskärpecirklarna vilket syns här. Sådana uppstår ofta hos objektiv med asfäriska linselement. Motljusegenskaperna är tveklöst ovanligt bra, utan färgskiftningar eller fula reflektioner.
Bilddata: Z 50 mm f/1,8 S vid f/4 och 1/5000 sek, ISO 100, Nikon Z6
Sammantaget är de här två objektiven tydligt och drastiskt bättre än sina Nikon-motsvarigheter med f/1,8 och f-bajonett. Sett till prestanda och faktiskt även pris påminner de nästan mest om Sigmas motsvarande brännvidder i Art-serien. De har dock 2/3 steg mindre maxbländare men är i gengäld är mindre, lättare och vädertätade. Men med tanke på hur populära Art-objektiven blivit känns det som om Nikon hittat en bra nivå.
Av de två är det Z 50 mm f/1,8 S som imponerar mest, det är visserligen lite tyngre än Z 35 mm f/1,8 S, men presterar ännu bättre och är dessutom påtagligt billigare. Dess prestanda och i synnerhet dess frånvaro av optiska aberrationer ligger i nivå med objektiv som kostar 3-4 gånger mer.
Att testa de här objektiven har gjort oss mycket nyfikna på Nikons kommande Z 85 mm f/1,8 S och Z 24 mm f/1,8 S. Det här har potential att bli en mycket intressant objektivkvartett.
SLUTSATS
Det Nikon gjort med Z 35 mm f/1,8 S och Z 50 mm f/1,8 S är vädertätade originalobjektiv med prestanda som motsvarar eller rent av överträffar det hos motsvarande Sigma Art-objektiv. Detta till ett inte så annorlunda pris, men med lägre vikt och kompaktare format. Det du offrar är 2/3 bländarsteg i maxbländare. Det här känns smart och genomtänkt till de
kompakta Z-kamerorna.
Läs mer
Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 5/2019
Nikkor Z 35 mm f/1,8 S
Objektivfattning: Nikon Z
Brännvidd: 35 millimeter
Bländare: max f/1,8, min f/16, 9 blad
Linselement: 11 i 9 grupper
Filterdiameter: 62 mm
Närgräns: 0,25 meter
Bildstabilisering: Nej
Storlek: 73 x 86 millimeter
Vikt: 370 gram
Motljusskydd: Medföljer (HB-89)
Pris: Cirka 9.000 kronor inklusive moms
Nikkor Z 50 mm f/1,8 S
Objektivfattning: Nikon Z
Brännvidd: 50 millimeter
Bländare: max f/1,8, min f/16, 9 blad
Linselement: 12 i 9 grupper
Filterdiameter: 62 mm
Närgräns: 0,4 meter
Bildstabilisering: Nej
Storlek: 76 x 87 millimeter
Vikt: 415 gram
Motljusskydd: Medföljer (HB-90)
Pris: Cirka 6.000 kronor inklusive moms
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
11 Kommentarer
Logga in för att kommentera
/Stephan
Visst finns det plats för f/1,4-objektiv, men det är lite märkligt att det nästan blivit standard så fort man vill ha hyfsad kvalla. Jag tycker att Nikon gjort helt rätt.
Det finns väl tecken på att de har en liknande långsiktig plan för Z-systemet, en serie med f/1,8-objektiv och så en serie med f/1,2-objektiv, som ju då också kommer vara riktade till olika målgrupper.
Skillnaden med det de gör för Z-systemet är ju att man redan från början lagt sig på en avsevärt högre optisk nivå med f/1,8-objektiven än vad som man kunde uppnå till f-bajonetten. Och det är väl ingen vågad gissning att kommande Z 50/1,2 kommer vara rätt mycket mer imponerande (och dyrare) än gamla AF-S 50/1,4.
Kort sagt, fotfarande två serier, men på en tydligt högre ambitionsnivå än tidigare.
Sedan är det ju intressant att Nikon väljer att börja med f/1,8-serien, där tycks de och Canon så att säga angripa den nya marknaden från lite olika håll.
Nu kan ju betydligt fler ha råd att välja Z-spåret istället än de hade kunnat annars och det borde öka Z-spårets tillgänglighet även för de som betalar själva med skattade pengar.
Jag har f.ö. just gjort en jämförelse av Sonys och Nikons objektiv angående vikt och pris i tråden "https://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?threadid=174769" (Systembyte pga hälsan). Det tog tyvärr 5-6 år för Sonys att klämma ur sig den utmärkta 1,8-serien och Nikon matchar i princip allt och lite till redan nu efter ett par år bara.
Det jag kunde se där var att en del av Nikons 1,8-objektiv lite förvånande var betydligt dyrare än Sonys motsvarande och de var genomgående en del tyngre också. De har heller inget motsvarande exv. den pyttiga superlätta Sony Zeiss 35/2,8 som jag alltid väljer när jag vill ha något riktigt litet och lätt. Jag kan inte uttala mig om de är optiskt bättre dock och Sonys 1,8:or är i flera fall verkligt bra inte minst 85:an.
Men jag tror det här snabbt kommer rätta till sig även för Canon och Nikon. Numera lanseras det ju en strid ström till Sony A7-plattformen och även faktiskt till APS-C -husen. Det lanseras nya objektiv snart sagt varje vecka nu , så från att det knappt fanns något alls för 5-6 år sedan utom kitobjektiv och Sony/Zeiss, så har det nu kommit så många objektiv att jag för längesedan gett upp försöket att hålla reda på dem. Snart kommer många av tredjepartstillverkarna som Sigma, Tamron, Voightländer, Samyang m.fl. att porta objektiv i massor till både Nikon Z och Canon R.
Det är väl även möjligt att idka lite växelbruk med Nikons 1,8-serie tills det kommer än kompaktare och lättare grejor till Z50 och kommande APS-C -hus. Finns ju en hyfsat komplett 1,8-serie redan nu.
Dock är det inte någon unik tanke. Zeiss Batis objektiv delar samma filosofi – toppenprestanda med maxbländare f2.
Detsamma de fasta objektiven till Leica SL. Fasta brännvidder med bländare f2. Dessa Leica-objektiv liknar dessa Nikkor i storlek.
Visst har vi haft fina fasta Zeiss Batis länge (och de har ju AF också vilket är viktigt med de fina AF-funktioner som finns nu) men Zeiss-objektiven är ju ofta ett snäpp dyrare än den nya 1,8-serien och de är ofta lite tyngre också. Det är bara att gratulera Nikon till det tidiga vägvalet. Jag tror det var helt rätt. Nikon har även tagit Eye Focus på allvar nu kommit med en fin FW-uppdatering som t.o.m. ger Eye Focus för djur. Tror även det varit helt rätt.
Jag tror även att den här konkurrensen är jättebra även för Sony-fotograferna. Utan Nikons satsning så är det inte alls säkert att Sony hade fått ur sig 1,8-serien så snabbt på slutet och hade inte Sony satsat som de gjort på de möjligheter att utveckla AF för spegellösa villkoren så hade nog kanske Nikon Z inte haft de AF-funktioner den nu har.
Även om Sony gjort en hel del på egen hand i det spegellösa segmentet de senaste 5 åren, så tror jag inte det varit helt lyckat att de haft ett de facto monopol i det spegellösa FF-segmentet. Kanske hade priserna varit en del lägre om konkurrensen kommit lite tidigare.
Kom ihåg att Sonys plan aldrig varit att bara få vara med på kameramarknaden som en i mängden - de har redan från början siktat på att vara med och konkurrera om att bli störst. Och störst blir man aldrig utan att vara ett accepterat proffsmärke - inte för att proffsen i sig själva är så många så de är så ekonomiskt viktiga. Utan i huvudsak eftersom de utgör en närmast omätbar källa till både direkt marknadsföring och indirekt byggande av varumärket. Något Canon och Nikon tydligt visat de senaste 35-40 åren.
Så Sony har lagt mycket resurser på att bygga proffsvänliga grejer till Alpha-systemet: både sett till kameror och objektiv. Annat har fått stå tillbaka.
Nu (senaste två åren) har de nått en punkt där de verkligen utmanar Nikon och i synnerhet Canon om att vara störst. Och det mycket tack vare att de fått med sig proffsen vilket i sin tur beror på att de byggt sådana kameror och objektiv proffsen verkligen vill använda. Och att de visat att de (nu och fortsatt i framtiden) är kapabla att bygga bra proffsgrejer. De har visat att proffs och entusiaster kan lita på dem, de kommer inte sluta eller ge upp.
Då kan de äntligen börja fixa andra brister i utbudet, som lite roligare och prismässigt mer tillgängliga entusiastobjektiv.
Här har ju Canon och Nikon haft en helt annan utgångspunkt med sina spegelfria. Dels har de redan kameror och objektiv proffsen gillar (DSLR-systemen), dels har de ju moderna utbud av proffsiga DSLR-objektiv som direkt från dag 1 fungerat utan prestandaförlust på de spegelfria husen. Jag vet att du inte gillar adaptrar, men här fungerar det verkligen rakt av, utan kompromisser. Medan Sony som jämförelse har haft tillgång till ett ganska litet och till stora delar rätt föråldrat utbud av A-objektiv varav rätt få fungerade med fullt bibehållna prestanda via adapter till deras spegelfria kameror.
Så Canon och Nikon har kunnat börja med de objektiv som de tycker bäst framhäver fördelarna med deras spegelfria kamerahus. Smör-och-bröd-objektiven för yrkesfotografer och entusiaster hade de redan. Visst kommer även sådana i spegelfri version, men de har inte samma brådska där.
Jag kan förstå din frustration med ordningen i vilken Sony byggt upp sitt utbud av moderna objektiv, men jag tror faktiskt de i grund och botten gjort rätt. Och marknadssiffrorna senaste åren tycks ju bekräfta den saken.
Så, för att till sist återkomma till det jag ändå tycker man kan kritisera Sony för: att de enbart och till 100 % byggt små och nätta kamerahus. Jag säger inte att det är fel att bygga sådana, bara att det har varit fel att enbart bygga sådana. De kunde, likt Fujifilm, blandat lite med både små och nätta och lite större hus, där de senare då också bättre passat ihop med proffobjektiven de nu i början fokuserat på.
Jag tror på allvar att det bästa som kan ske för oss alla användare oavsett märke är att konkurrensen ökar i de spegellösa FF-segmenten. Nu kan ingen såsa längre för nu börjar det hårdna på många plan och jag tycker mig se att det även börjar röra sig på APS-C -planet. Fler bra objektiv och även tecken på att det nu kanske kommer samma typ av sensorer man nu haft länge i A9:orna fast med mycket fler pixlar även för APS-C. Du kommer nog få en del att rapportera om även i år! God fortsättning förrestän! :-)
Sedan undrar jag faktiskt ibland över Sonys satsning på spegellöst. När den kom så var det ju verkligen inte några proffsmodeller som kom utan NEX 3 och NEX 5 som väl nästan var misstänkt lika leksaker som brukar spruta vatten på en när man trycker på dem. Det var ju inte NEX 7 de började med som man väl ändå kan säga var hyfsat utrustad med den tidens mått mätt även om den saknade snabb följande AF.
Tidiga spegellösa satsningen kändes mer som en försöksballong. Jag förstod den inte alls förrän NEX 7 kom. Jag tror Sony själva blev rätt tagna på sängen av det som sedan hände och det var väl mer först allt detta intresse som flexibiliteten kring adaptrarna skapade som gav verkligt momentum. För mig kändes det inte då som om det var Sony som drog plattformen utan omvärlden. När sedan NEX lyfte så fick de försöka springa ikapp. Hade de inte haft hjälp då av Zeiss så hade de inte haft särskilt mycket att erbjuda. När jag nu ser hur främst Nikon startat så är det något helt annat och det syns också väldigt tydligt att förstått vikten av att ta fram en bra serie objektiv tidigt.