Vi provar: Canon EOS-1D X Mark II & Nikon D5
Inför OS i Rio har både Canon och Nikon lanserat nya supersnabba proffskameror: Canon Eos-1D X Mark II och Nikon D5. Vi har provat kamerorna sida vid sida för att kunna berätta om allt de kan - och om de små skillnaderna som finns.
Läs även:
Test: Nikon D5
Test: Canon Eos-1D X Mark II
Lagom till varje sommar-OS brukar det finnas nya versioner av Canons och Nikons toppmodeller. Canon introducerade Eos-1D X till OS i London 2012 och den har sedan sålts i fyra år och först nu fått en ersättare. Nikon som introducerade D4 strax före Eos 1D X släppte två år senare den uppgraderade D4s, lagom till vinter-OS i Sotji. Men nu är det snart OS i Rio och följaktligen dags igen för nya kameror.
Actionkamera. De som skaffar en 1D X Mark II gör det för att få bästa möjliga odds att fånga situationer där du kanske får en enda chans. Mark II är ännu snabbare kamera än sin redan snabba föregångare, med fler funktioner, men är fortfarande lika intuitivt enkel att använda och känns härligt konsekvent (The European Stunt School, Köpenhamn, 100-400/4,5-5,6 vid 140 mm och f/6,3, 1/2000 s, ISO 1250).
I korthet har Canon Eos-1D X Mark II har en ny sensor på 20 megapixel med förbättrat dynamiskt omfång, en helt ny snabbare autofokus där fokuspunkterna täcker mer av bildytan och serietagningen har pressats till 14 bilder/sekund med följande fokus och 16 utan. Den har fått fler kontakter, inbyggd GPS, pekskärm, lite förbättrade knappar och en rad småjusteringar. En av kortplatserna är för det nya CFast-formatet, det andra facket tar traditionella CF-kort. Och 1D X Mark II har 4K-video.
Det märks att Canon varit mycket noga att inte oavsiktligt förstöra något av det som gjort ursprungliga 1D X så omtyckt. Nya Mark II känns lika intuitiv, lika konsekvent och stabil. Men den är ännu lite rappare, kvickare och träffsäkrare.
Nikon är precis som Canon försiktiga med att råka förstöra något av de saker som fungerat bra i föregående modeller. På ytan är det mesta sig likt, några knappar har flyttats, men grunddesignen är sig lik. Men precis som sin huvudkonkurrent har D5 fått en ny sensor på 20 megapixel, med en toppkänslighet på hela ISO tre miljoner. Den har en helt ny autofokusmodul med 153 fokuspunkter, varav 99 korsformade. Autofokusen täcker dessutom mer av bildytan. Serietagningen är nu 12 bilder med följande fokus, 14 utan. Kameran har två kortplatser för XQD-kort, en mer högupplöst pekskärm, förbättrade knappar och 4K-video.
Nikon D5 i samma situation som ovan. Ingen större utmaning för autofokusen i någon av kamerorna. Däremot är det en liten fördel med Canons snabbare serietagning i och med den explosionsartade händelseutvecklingen (The European Stunt School, Köpenhamn, AF-S 70-200/2,8 vid 140 mm och f/5,6, 1/2500 s, ISO 1250).
Mer lika än olika
När vi för snart fyra år sedan jämförde Eos 1D X och D4 var det mest slående hur lika kamerorna var i praktisk användning. Visst går i stort sett allt som går att vrida åt motsatt håll och bägge har sina egenheter. Men det är mest detaljer, grundfunktionen är till största delen densamma.
Med nya 1D X Mark II och D5 har likheterna i specifikationerna blivit ännu fler och när vi körde dem sida vid sida märks det att bägge uppgraderat ungefär samma egenskaper. Bägge kamerorna är ännu snabbare, ännu mer responsiva och fokuserar ännu säkrare.
Men det finns trots allt en del skillnader som att Canon satsar hårdare på video. Videofunktionen i D5 är uppgraderad jämfört med D4s, men har inte kommit ikapp Eos 1D X Mark II som också utvecklats jämfört med sin föregångare. När D5 först släpptes hade den en underlig begränsning att 4K-klipp bara kunde vara tre minuter långa. Detta eftersom kameran inte kunde spara större filer på minneskortet. Eos 1D X Mark II och många andra kameror med 4k kringgår detta genom att samla ihop treminutersklippen i en sammanhängande filcontainer så du aldrig märker problemet. Problemet kändes extra märkligt eftersom Nikon löst det i D500 som presenterades samtidigt med D5. Nu har det kommit en uppdatering av programvaran i D5 som gör att du som i övriga kameror kan spela in upp till 30 minuter långa klipp.
Men även sett till videospecarna i stort märks att Canon prioriterar video högre än Nikon. 1D X Mark II kan spela in full HD i 120 bilder/sek och 4K i upp till 60 bilder/sek medan D5 har halva de topphastigheterna. Bägge kameror beskär sensorn när de spelar in 4K, men där Canon beskär 1,34x så beskär Nikon 1,5x. Mer insamlingsyta är alltid en fördel. Dessutom fungerar Canons autofokus under videofilmning (och live view) bättre. Här ser vi också Canons huvudsakliga användning av pekskärmen, du kan sätta fokus i bilden genom att peka vilket fungerar mycket bra. Canon har fått med funktionen från Eos-1D C att kunna klippa ut stillbilder på 8 megapixel ur 4K-video. I 1D X Mark II har funktionen blivit mycket enklare och smidigare att använda och är riktigt snabb att jobba med.
Tittar vi på stillbildskvaliteten så har Canon lyckats jobba bort mycket av de tidigare problemen med fult brus när du lyfter skuggor på låga iso. Vi upplever att 1D X Mark II nu är både ikapp och faktiskt förbi D5 på den här punkten. Bägge kamerorna är bra på höga iso, bägge ger riktigt bra bilder på ISO 25 600, går du över det blir bruset tydligt och både färg och tonomfånget krymper. Vid ISO 102 400 ger D5 lite renare, lite naturligare bilder och jpeg-bilder direkt ur kameran är överraskande användbara. Vår upplevelse är att både 1D X Mark II och D5 ger ett halvt steg bättre råfiler på höga ISO (över 25 600), men att jpeg-filerna från D5 är ett eller ett och ett halvt steg bättre än de från D4s på höga ISO.
Samma situation med både Nikon och Canon. Scenariot upprepades flera gånger så att vi fick chans att prova olika autofokusinställningar. I det här fallet klarar autofokusen hos båda kamerorna av situationen perfekt. Vi kan dock tänka oss liknande situationer där Nikons 3D-fokus (färg- och mönsterspårande autofokus) kan vara en liten fördel över Canons inte lika väl utvecklade motsvarighet EOS ITR AF. Canon har å andra sidan en liten fördel med sin snabbare serietagning. (Övre bilden: D5 + AF-S 400/2,8 vid f/2,8, 1/400, iso 100, undre bilden 1D X II + EF 200-400/4 vid 225 mm, f/4, 1/1600, iso 640).
Rejält uppgraderad autofokus. Nikon D5 har mycket ny teknik under skalet. Utöver en helt ny sensor är autofokusen helt omgjord. Där D4s har 51 AF-punkter varav 15 korsformade drar D5 till med 153, varav 99 korsformade. Dessutom täcker de en större del av bilden. Det här och en snabbare processor gör att Nikons omtyckta 3D-fokus nu har blivit ännu bättre och är mycket bra på att följa till exempel ansikten även med störande detaljer i vägen (Medeltida stridsteknik, Stockholm, 400/2,8, f/3,2, 1/200, ISO 400)
Bättre motivföljning
Ljusmätaren i EOS-1D X Mark II har tre gånger högre upplösning än den i 1D X. Utöver mycket träffsäker ljusmätning så hjälper den nya ljusmätaren autofokusen att hålla koll på hur motivet rör sig över bildytan. Funktionen kallas AI Servo AF III+ och är genuint hjälpsam.
Nikon har ju sedan länge en liknande funktion, som de kallar 3D-fokus. Den fungerade mycket bra redan i D4, och nu i D5 är den makalöst bra. Vi stod och fotograferade löpare under ett motionslopp. Du kan sätta fokus på en löpare och sedan följer autofokusen den personen i serier på över flera sekunder även när personen ibland nästan försvann bakom medtävlare. Imponerande. Funktionen är numera oerhört hjälpsam i röriga situationer där mycket saker rör sig mellan dig och motivet.
Över huvud taget känns det som om autofokussystemen i både 1D X Mark II och D5 utvecklats mer än serietagningen har ökat. Så trots snabbare serier fungerar fokusföljningen bättre. Mycket av det här beror på att processorkapaciteten ökat rejält. Men det bestående intrycket av bägge kamerorna är att de är ännu träffsäkrare trots att de tar fler bilder per sekund. När vi pratat med yrkesarbetande sportfotografer som hunnit köra antingen 1D X Mark II eller D5 ett tag så är det en sak nästanm allihop återkommer till: Det har blivit ännu enklare att följa besvärliga motiv.
Något annat som utvecklats är buffertutrymmet, hur långa bildserier du kan ta utan att kameran storknar och sakra in. Med CFast-kort i 1D X Mark II och med snabba XQD-kort i D5 får du i praktiken närmast obegränsad bildbuffert, trots 20 megapixel och trots 12 eller 14 bilder/sekund (med följande fokus). Buffertstorlek har helt enkelt upphört att vara ett problem i de här kamerorna.
Mycket detaljer
En mycket efterlängtad funktion i 1D X Mark II är möjligheten att kunna beskära bilder direkt i kameran. Det blir allt vanligare att skicka bilder direkt från kameran för snabb webbpublicering så det här är en välkommen nyhet. Nikon har haft beskärning sedan några år och i D5 har du dessutom möjlighet att räta upp bilder direkt i kameran.
Nikon har slopat inspelningsknappen för röstmemo som förut satt under den lilla lcd-skärmen på baksidan. Istället trycker du på i-knappen i visningsläget och kan då välja att spela in ett röstmemo, lägga in IPTC-data från 10 olika presets eller betygssätta bilden. Att kunna lägga på olika IPTC-data är hjälpsamt och att kunna betygssätta bilderna är mycket efterlängtat. Canon har haft betygssättning av bilder i flera år. En annan by funktion i D5 som Canon haft sedan några år är flimmerreducering, alltså att kameran detekterar blinkande ljus från till exempel lysrör och undviker att ta bilder när färger eller ljus är helt fel.
Bägge kamerorna har fått pekskärm, men bägge är också ganska starkt begränsade. I 1D X Mark II kan du sätta fokus i live view och under filmning via pekskärmen, men kan inte bläddra bland bilder eller zooma i dem. I Nikon D5 kan du utöver att sätta fokus under video eller i live view också bläddra och zooma i bilder vilket inte är superviktigt, men riktigt smidigt. Ingen av kamerorna kan styra menyerna via pekskärmen, men det ser vi inte som någon större förlust. Nikon har infört en enkel färgkalibrering av skärmen.
Sökarokularet på Nikon D5 sitter nu fast i en liten plastkåpa som du ganska enkelt kan lossa med två knappar och dra bort. Tanken med det här är att det skall bli enklare att montera regnskydd, något som hittills varit lite bökigt när du mitt i en regnskur skall försöka skruva dit okularet. Nikon D5 kan hjälpa dig att finjustera fokus. Principen är att du sätter fokus i live view och trycker in en speciell knappkombination. Kameran räknar då själv ut hur mycket fokus behöver finjusteras. Det här förenklar processen för den som ofta finjusterar fokus.
Greppet hos 1D X Mark II är lite tunnare, vilket skall göra kameran mindre jobbig för de med små händer. Här noterar vi att Canon fortfarande har ett mer komplett vertikalgrepp med alla funktionsknappar. Hos Nikon har du fortfarande inga funktionsknappar när du kör på högkant. Tystläget hos Nikon D5 fungerar riktigt bra och är nästan lika effektivt som hos Eos-1D X Mark II, men de är inte alls lika tysta som exempelvis för Canon EOS 5Ds/R och 5D Mark III.
Sammanfattning
Om vi sammanfattar våra intryck så är huvudslutsatsen densamma som när vi för fyra år sedan jämförde 1D X med D4: Likheterna är mer slående än olikheterna. Det här är två supersnabba yrkeskameror som gör livet lättare i synnerhet för sportfotografer. Både 1D X Mark II och D5 är försiktiga, men bra, uppgraderingar över sina föregångare
Inom kort kommer vi publicera separata tester av Canon Eos-1D X Mark II och Nikon D5 där vi jämför kamerorna mot sina föregångare och svarar på frågan om vad det ger att uppgradera.
Läs mer
Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin 3/2016
Jämförelse av hur stor del av sökarbilden som AF-punkterna täcker. Nikon D5 överst.
3 Kommentarer
Logga in för att kommentera
I Cipa-standarden ska skärm och eventuell inbyggd blixt användas mer än vad ofta sker i praktiken. För kameror med inbyggd blixt tror jag att hälften av bilderna ska tas med blixt. Det gör att man kan få synbart bättre prestanda genom att inte ha någon blixt.
Därmed inte sagt att Canon skulle vara bättre än Nikon på den här punkten. Nikon har absolut mycket imponerande batteriprestanda i de flesta av sina modeller.
http://www.imaging-resource.com/news/2012/01/18/nikon-interview-cipa-tests-hide-the-d4s-improved-battery-life
Kort sagt, CIPA-siffror blir gärna missvisande för den här typen av kameror eftersom siffrorna räknas fram enligt en strikt definierad användningsmodell som inte stämmer ett dugg med hur en sådan här kamera faktiskt används (däremot stämmer det ofta rätt bra för konsumentkameror som ju också är huvudsyftet med CIPA-värdet).
Jag skulle säga att bägge kamerorna utan större problem klarar en bra bit över 10000 bilder per batteri vid (för dem) normal användning. Mindre om man sedan sållar fram, väljer ut, beskär/bearbetar och sedan skickar via wifi-sändare (någon som man antas kunna göra med sådana här kameror).
Canon har nog jobbat med sitt DR på flera olika sätt, dels har de förfinat utläsningen, dels kör de (som alla andra) allt mer med många små parallella A/D-omvandlare istället för få stora, dels kan det vara så att 1DX II har sin A/D-omvandling onchip istället för separat från sensorn. I just fallet 1D X II vs D5 är det ju så att det är 1D X som har större omfång på basio, men D5 som har lite större omfång på höga iso.
Men som du säger, den praktiska skillnaden i bildkvalitet är mellan de här två modellerna liten, bägge ger mycket användbara filer, och det förvånansvärt högt upp i iso-omfånget. Sedan finns de lite subtila skillnader i hur de tolkar hudtoner och liknande, men det är mer av typen smakfråga vilket man föredrar.