Det ställs hårda krav på en kamera som används för press-, sport- och naturfoto. Vi testar toppmodellerna Canon EOS-1D X och Nikon D4 mot varandra.

Sett till försäljningen utgör kameror som Canon EOS-1D X och Nikon D4 en försvinnande liten del av kameramarknaden. Men för yrkesarbetande press-, sport- och naturfotografer är de en central del av arbetsmiljön och dessutom är de enormt viktiga prestigeprodukter för respektive varumärke.

Under en lång period byggde Canon upp en dominans inom i synnerhet professionellt sportfoto och med tiden också inom generellt pressfoto. Men 2007 hamnade Canon i en ovan sits. Den mycket väl mottagna Nikon D3 med småbildssensor och bra lågljusegenskaper kombinerat med en inte helt lyckad autofokus i EOS-1D Mark III innebar att Canon började tappa marknadsandelar. Plötsligt var Canon inte bäst.

EOS-1D Mark IV som kom 2009 var en klar förbättring, men samtidigt släppte Nikon sin D3s med lågljusegenskaper som nätt och jämnt överträffas än idag. För Canon har de senaste åren antagligen varit en frust­rerande period. Inte sett till försäljning i stort – det går fortsatt bra för Canon och den här typen av kameror utgör trots allt en försvinnande liten del av marknaden. Även om de flesta sport- och pressfotografer fortfarande använder Canon så har prestigeförlusten kostat mycket och drabbat den långsiktiga bilden av varumärket.

Så EOS-1D X är en mycket viktig kamera för Canon. Den bara måste vara lika bra och helst lite bättre än vad Nikon kan erbjuda. Det innebär att 1D X måste vara en betydande uppgradering mot sina föregångare. För Nikon ser situationen lite annorlunda ut. För dem handlar det mer om att förbättra, samtidigt som man noga aktar sig att inte äventyra de egenskaper som gjort D3 och D3s så omtyckta. Det här förklarar varför EOS-1D X är en så stor uppgradering jämfört medEOS-1D Mark IV medan D4 mer känns som en förfinad D3s.

Vad är nytt?
Artikeln skulle bli rekordlång om vi skulle beskriva upp alla nya smarta funktioner och finesser i de här två kamerorna. Vi koncentrerar oss på de viktigaste skillnaderna mot föregående versioner.

För EOS-1D X är den kanske tydligaste skillnaden småbildssensorn på 36 x 24 mm mot föregångarnas APS-H-sensorer på 28 x 19 mm. Nya sensorn har bättre omfång och bättre brusegenskaper. EOS-1D X har en helt ny autofokus med 61 punkter och ett helt nytt gränssnitt för autofokusens inställningar. Den har en helt ny mätsensor för ljus- och vitbalansmätning med över 100 000 mätpixlar. EOS-1D X är snabbare, den klarar nu 12 bilder per sekund med full funktionalitet. Den har två platser för CF-kort istället för CF + SD som hos föregångarna.

För Nikon D4 ligger de tydligaste skillnaderna i videodelen, nu har du hela paketet av videofunktioner med lite extra finesser som hdmi-out med låg komprimering. I övrigt har ljus- och vitbalansmätningen har uppgraderats rejält med en mätsensor på över 90 000 mätpixlar. En tydlig ergonomisk skillnad är ett märkbart förbättrat vertikalgrepp. D4 är den första kameran som nyttjar de nya snabba XQD-korten, den har ett XD-fack och ett CF-fack. Hastigheten har ökat till 10 bilder per sekund med full funktionalitet. Autofokusen klarar nu sämre ljusförhållanden och kan fokusera med objektiv med en maxbländare på f/8.

Både EOS-1D X och Nikon D4 har fått inbyggd ethernet-port för nätverkskabel och nya enheter för trådlöst nätverk.

Praktisk användning
Den stora frågan som alltid har varit och alltid kommer att vara det viktigaste för oss på Proffsfoto är: Hur funkar det i praktiken?

Rent hanteringsmässigt är mycket sig likt från föregående modeller, men både Canon och Nikon har putsat upp hanteringen. Hos Nikon märks det tydligast med vertikalgreppet som äntligen är riktigt likt normalgreppet, men fortfarande saknas de två programmerbara knapparna som finns med normalgreppet. En annan i huvudsak bra nyhet är att du nu växlar mellan olika fokuslägen genom att trycka in knappen snett nedanför objektivet på kamerans vänstra sida och dra de två hjulen. Det här är i sig helt lysande, men valet av knapp är dumt, skall du trycka in den måste du släppa objektivet med vänsterhanden. Annars har avtrycket fått en skönare vinkel och knapparna kan bli självlysande, mycket trevligt när du arbetar i svagt ljus.

De tydligaste ändringarna i hantering hos 1D X ser du i menysystemet och då i synnerhet hur du ställer in autofokusen. Redan EOS-1D Mark III och IV hade gott om inställningar för autofokus, 1D X har ännu fler. Men. Nu väljer du mellan sex olika fokuseringsscenarier, anpassade efter olika typer av rörliga motiv. Scenarierna är tydligt beskrivna och det går snabbt att växla.

Chefredaktör Fröderberg och jag har helt oberoende av varandra kommit fram till att scenario nummer 6 fungerar bäst som allroundläge för action, men alla är bra på sitt sätt. Du kan dessutom gå in och anpassa något eller flera av scenarierna. Men huvudpoängen är att det numera är riktigt enkelt att ställa in autofokus, det här systemet tycker vi mycket om.

Om vi lyfter blicken från enskilda knappar och reglage och tittar på kamerorna som helheter så är det en sak som slår oss. En central egenskap som gjort både D3 och D3s omtyckta är att de är påfallande enkla att komma igång med. Medan EOS-1D Mark III och IV av många upplevdes som krångliga att ställa in och lära sig.

Här har Canon tagit ett stort steg framåt med 1D X. Visst har till exempel autofokusen fortfarande en myriad inställningar, men det är inte längre svårt att komma igång och använda kameran.

Seriebildstagning. Med Canon 1D X är det mycket enklare än med föregångarna Mark III och Mark IV att få serier av rörliga motiv där alla bilder i serien har korrekt fokus. Här en serie bilder tagen i full hastighet, 12 bilder/s, där alla bilder genom hela serien är perfekt fokuserade. Vi hade valt fokusscenario 6 och kameran följde snällt spelare även när de sprang rakt emot eller snett mot vår position. (300/2,8, f/4, 1/1600, ISO 1600)

Bildkvalitet
Inte helt oväntat ger både 1D X och D4 generellt mycket bra bildkvalitet, något annat hade varit en skandal. Det intressanta är snarare att se var gränserna för bra bildkvalitet går och hur de förändrats sedan föregående modeller.

Det som oftast diskuteras är prestanda i svagt ljus, när vi skruvar upp känsligheten. Nikon D3s placerade sig själv i en egen division när den dök upp 2009. Vi kan konstatera att D4 bara ger en mycket försiktig förbättring i svagt ljus. Du kan problemfritt köra med ISO 6.400 och får då råfiler som kan justeras kraftigt. Även ISO 12.800 fungerar bra, men här syns bruset tydligare och färgomfånget har krympt. På ISO 25.600 får du fortfarande helt brukbara bilder utan så mycket efterarbete, men omfånget är litet och råfilerna tål inte så mycket justeringar. Generellt ger D4 en smula bättre färger och en smula mer detaljrikedom än D3s i riktigt svagt ljus, men skillnaderna är inte så stora.

Den stora skillnaden mellan D4 och D3s är istället bildkvaliteten vid lägre ISO-värden. Där är både ton- och färgomfånget hos D4 större och detaljteckningen är påtagligt bättre, skillnaden är större än förväntat för en såpass liten ökning av antalet megapixel.

Tittar vi på 1D X så är skillnaderna mot föregångarna tydliga och välkomna. Sensorn är inte bara större utan dessutom bättre. Enkelt uttryckt har Canon nu kommit ikapp Nikon sett till bildkvaliteten i svagt ljus. Ser vi till jpeg-filerna direkt ur kameran ligger 1D X till och med lite före D4, ser vi till råfilerna är det i stort sett jämnt. Canon har arbetat bort det mesta av tendenserna till färgad bandning i skuggor och du kan även lyfta skuggor rejält utan att få fult färgbrus och bandning.

Sett till ett givet ISO-tal ger 1D X en aning mindre brus än D4 och det med lite fler pixlar att skala ned ifrån. Men i gengäld får du skruva upp ISO nästan ett halvt steg högre hos 1D X för att få samma ljushet som i D4-bilderna, så i praktiken är de två mycket lika.

När Canon först introducerade 1D X menade de att den skulle ersätta både presskameran 1D Mark IV och den mer högupplösta studiokameran 1Ds Mark III. Vi tycker det resonemanget håller. En 1D X kan göra allt som en 1D Mark IV och en 1Ds Mark III kan, och lite till. När vi höjer ISO över 200 vinner 1D X alla jämförelser mot 1Ds mark III.

Samma sak gäller i stort också för D4, den kan göra allt som presskameran D3s gjorde, och den klarar i stort sett allt som studiokameran D3X klarar. Plus lite till. Både 1D X och D4 är sett till bildkvaliteten suveräna universalverktyg för fotografering.

Både Canon och Nikon har mycket mer högupplöst mätning av exponering och vitbalans. Hos Nikon har precisionen tydligt förbättrats i blandat konstljus, där D3 och D3s ibland var lite svajiga.

Även 1D X är mycket träffsäker och konsekvent, men vi noterar en tendens att exponera mörkt för att få ut maximalt av högdagrarna. I kontrastrikt ljus utnyttjar exponeringssystemet sensorns tonomfång optimalt. En svag skugglättning är allt som behövs. Men i kontrastsvaga motiv, som när man fotograferar i skuggan, så tar Canons exponeringsautomatik för stor hänsyn till högdagerblänk. Systemet vill sätta svartpunkten i botten för att rädda så mycket av högdagrarna som möjligt. Det här borde gå att justera genom en uppdatering av kamerans mjukvara.

Svagt ljus. Både 1D X och D4 är underbara kameror i svagt ljus. Här har vi fotograferat Linnea Henriksson när hon uppträdde på Gröna Lund. Bilderna har fått exakt samma bearbetning i Lighroom och har bearbetats med Adobes standardprofil. 1D X (överst) kördes med ISO 6400, f/2,8 och 1/500, Nikon D4 (under) med ISO 6400, f/2,8 och 1/640. Bägge återger hudtoner mycket bra även på så pass här höga ISO, och bägge hade lätt kunnat snyggas till ytterligare, vi valde att bara göra samma enkla justeringar av bägge för jämförelsens skull.

Autofokusprestanda
Vid sidan av egenskaper i svagt ljus är det här nog de mest diskuterade egenskaperna hos den här kategorin av kameror. Även här kan vi direkt konstatera att saker blivit bättre sedan förra generationen.

Redan EOS-1D Mark III hade en otroligt snabb autofokus, men tyvärr lite inkonsekvent, och svår att ställa in. Mark IV är lite mindre inkonsekvent men fortfarande svår att ställa in. Nu i 1D X har Canon lyckats med att bibehålla den enorma snabbheten hos föregångarna men samtidigt få en konsekvent och pålitlig autofokus som dessutom är enkel att ställa in efter lite olika behov. Det ät tydligt att precisionen blivit högre, särskilt i svagt ljus. Imponerande.

Autofokusen i Nikon D3 och D3s är inte riktigt lika snabb som hos Canons samtida konkurrenter, men i gengäld mycket pålitlig och enkel att komma igång med. En svaghet är en tendens att missa fokus i början av en serie, D3 och D3s kan vara en aning långsamma att sätta initialfokus. Här är D4 tydligt bättre och i stort sett ikapp Canon när det gäller att sätta fokus på hastigt uppdykande motiv. Dessutom klarar autofokusen nu märkbart svagare ljus. Med D3s blev det ibland så att sensorn kunde ge bra bilder i ljus som autofokusen hade problem att arbeta med. I D4 är detta fixat.

Nikon, som förut inte rekommenderat att använda autofokus med en mindre maxbländare än f/5,6, ger nu stöd för maxbländare f/8 med flera av autofokuspunkterna. När vi testade detta med en 500/4 och en 2x telekonverter fungerade autofokusen påtagligt bättre än samma kombination gjorde med D3 eller D3s.

Canon har haft autofokus med maxbländare f/8 i tidigare EOS-1D-modeller. Under testet hade inte EOS-1D X denna möjlighet, men det kom under hösten efter påtryckningar från kunderna, särskilt fågelfotografer.

Fokus i svagt ljus. Både 1D X och D4 klarar att fokusera i ganska besvärliga ljusförhållanden. Här kör Alexander ”Jake” Wegert på SMC Gocart i Frihamnen i Stockholm, en inomhusbana där vi körde bägge kamerorna på ISO 12.800, bländare 2,8 och 1/800s. Även i det här svaga ljuset klarade bägge kamerorna ledigt att följa en vilt sladdande gocart som rör sig på ett knyckigt och svårförutsägbart sätt. 1D X överst, D4 underst.

Bildbuffert
Bägge kamerorna har rejält tilltagna bildbuffertar. Med D4 och ett XQD-kort kan du köra serier på runt ett hundra 12-bitars råfiler i 10 bilder/sekund innan hastigheten sjunker.

För EOS-1D X är bufferten lite drygt hälften så stor, vi har kommit upp i 55 råfiler med hastigheten 12 bilder/s med ett Lexar 1000X-kort. Växlar du ned till D4:ans hastighet, 10 bilder/s växer bufferten till 65 bilder. 

Generellt gäller att buffertdjupet inte längre är något märkbart praktiskt problem med någondera kameran. Vi lyckades aldrig köra bufferten full på någon av kamerorna under två veckors praktisk fotografering.

Initialfokus Nikon D4. Både D3 och D3s hade ibland svårt att sätta initialfokus lika snabbt som Canons kameror. Med D4 har Nikon arbetat bort den nackdelen, det är mycket lättare att direkt sätta fokus på motiv som dyker fram plötsligt, som här en motorcrossåkare på Högstabanan strax söder om Stockholm. (300/2,8, f5,6, 1/800, ISO 100).

Läge att uppgradera?
Kör du idag en EOS-1D Mark III och ofta fotograferar sport i svagt ljus så har du oerhört stort utbyte av att uppgradera till en 1D X. Har du budget för det finns inget skäl att tveka. Du får en snabbare kamera som är märkbart enklare att använda och som överlag ger tydligt bättre bildkvalitet, i synnerhet i svagt ljus.

Samma argument, men mindre tydligt, gäller ägare av 1D Mark IV. Dessutom fungerar 1D X smidigt sida vid sida med EOS-5D Mark III som nu har likadan autofokus och även i övrigt är mycket lik hanteringsmässigt.

På Nikon-sidan gäller att D4 är en rakt igenom stor och tydlig uppgradering över en D3, den ger bättre bildkvalitet genom hela ISO-skalan, den har video, bättre hantering, lite bättre autofokus. Kör du en D3s är skillnaderna mindre, men du får fortfarande en drastiskt bättre videofunktion och bättre bildkvalitet på låga ISO vilket gör kameran mer generell och du får en lite bättre autofokus och smidigare hantering.

Arbetar du ofta uppkopplat och skickar bilder direkt från kameran bör både Canon- och Nikon-ägare, oavsett tidigare modell, allvarligt fundera på uppgradering. Wifi-sändarna har blivit mycket smidigare att ställa in, i synnerhet för Nikon-ägare och dem som kör Canon 1D Mark III. Och med både 1D X och D4 får du nu ethernet-port så att du kan köra snabbt och tillförlitligt nätverk via kabel.

Läge att byta märke?
Skulle vi poängsätta kamerorna skulle 1D X få en lite högre totalpoäng än D4. Den kan allt som en D4 kan, men är lite snabbare, autofokusen är en aning rappare och du får lite mer detaljerade bilder. Skillnaden är inte stor, men ganska enkel att se och känna när man kör kamerorna sida vid sida. Frågan är om skillnaderna motiverar ett systembyte från Nikon till Canon.

Vi tycker svaret på den frågan är nej. Skillnaderna är trots allt små och det är inte så att D4 har några egentliga brister. Det här är helt enkelt två fantastiskt mångsidiga och bra verktyg för alla sorters fotografering. Den stora nyheten med 1D X är snarare att nu är inte själva kameran längre något skäl att byta från Canon till Nikon.

Skall någon pressfotograf eller bildbyrå idag byta system så skall det just vara för systemet som helhet. Själva kamerorna är så jämbördiga att de knappt bör påverka ett sådant beslut.

Testet har tidigare publicerats i Proffsfoto nr 2/2012

Läs även: Canon EOS-1D X och Nikon D4 testade sida vid sida

Läs även: TEST: Canon EOS 5D Mark III och Nikon D800

Av Martin Agfors

Publicerad 2013-05-09.

Fotosidan produktdatabas

Omdömen från medlemmar, testbilder och produktinformation

Canon EOS 1D X

Priser|Info|Recensioner

Ingen butik som bevakas av Prisjakt har produkten i lager.

Nikon D4

Priser|Info|Recensioner

Ingen butik som bevakas av Prisjakt har produkten i lager.

Läs mer om

Canon Nikon systemkameror

Läs mer

Fotosidan provar

Vi provar: Canon EOS-1D X Mark II & Nikon D5

Fotosidan testar

TEST: Canon EOS 1200D & Nikon D3300

Proffsfoto testar

TEST: Canon EOS 5D Mark III och Nikon D800