Inte särskilt kryllande i Krylbo - del 3

Efter promenaden längs älvstranden kom jag tillbaka till broarna som inledde första delen, och som synts i fonden i sista bilden i andra delen.

Just som jag stod och fipplade med kameran så hörde jag ett tåg på ingång, slå det blev som det blev med lite för lång slutartid. Bilden var dock trevligare med tåg än utan.

Lokomotorn var en tacksam "figur" denna dag som jag inte kunde låta bli riktigt.

Nu i kvällssol...

Jag rundande förbi Konsum och upp på gångbron över bangården. Om inte förr så har nu lugnet definitivt lagt sig över Krylbo så här framåt kvällen.

Längst till vänster har det förstås funnits ett spår tidigare, men det är borta precis som de byggnader som en gång låg på hitsidan stationshuset.

Det ståtliga stationshuset får sig en sista kyss av solen...

...och TÅGAB:s Rc2-ÖBB 009 har ställts av och får ta igen sig.

En annan får vackert vänta i en halvtimme innan möjligheten ges att ta en kafferast, och förse sig med mackor i plast. ;)

Inte särskilt kryllande i Krylbo - del 2

Efter lite fika som avslutade förra inlägget så drog jag mig bort mot själva Avesta, dock inte hela vägen bort mot centrum utan till Döda fallen.

Efter lite trappor kunde denna vy beskådas med Rv 68:s bro över Dalälven. I mitten av bilderna syns de ej helt avsmälta resterna av vinterns snödumpning.

Ljuset var fortsatt mycket besvärligt och naturen gick i diverse brunaktiga toner...

Under bron finns det en gångbro så att man kan ta sig över älven i lägre plan, men det går även att gå uppepå bron.

Ok, jag snöade totalt in på brons linjer...

Hmm, brofundament och spegelbilder är ju också tacksamt.

Till slut blev ljuset så pass att de gick att ta en bild från andra sidan bron också. :)

Sedan gick jag tillbaka längs älvstranden mot Krylbo igen. Där blev det några bilder till innan det var dags att "packa ihop". Därom återkommer jag i den tredje och sista delen.

Inte särskilt kryllande i Krylbo - del 1

"Liket" har letat i arkivet och hittat en del ouppklarade saker... Förra våren tog jag en sväng till (Avesta) Krylbo -  med tåg förstås. Jo, det lyckades vara försenat på ditvägen på grund av ett, om jag minns rätt, växelfel någonstans mellan Stockholm och Uppsala. Mig gjorde det ingenting, men det var sämre för de som skulle byta tåg i Sala.

Hursomhelst så var det en riktigt fin vårdag, men löven hade inte slagit ut och det var synnerligen hårt ljus att brottas med. Det är rätt skönt att komma till Krylbo, för det råder ett sånt där mystiskt lugn som man inte tänker på att man saknar förrän man upplever det. Det bryts i stort sett bara när det brakar in ett tåg. Nu var det dessutom söndag, så  aktiviteten låg inte direkt på topp ens på den punkten. Först gick jag först bort till broarna över Dalälven, eller åtminstone var det där jag först tog några bilder.

Bron till vänster är den senaste versionen av järnvägsbro för banan mot Storvik. Till höger ligger den älsta bron som är idag är vägbro. På den högre delen av fundamenten har "mellanbron" legat, men den revs efter att den nyaste bron tagits i bruk.

Att man flyttat bron och byggt den med lätt kurvatur bör göra att kurvradien in mot Krylbo, jämfört med de äldre broarna, har minskat. Krylbo ligger alltså bakom min rygg och åt höger i bilderna ovan.

Jag har tagit bilden förr, men lite annorlunda.

Bangården är ganska stor trots att en del spår sanerats bort. Snett bakom lokomotorn närmast i bild skymtar ett Green Cargo Td-lok (moderniserat T44-diesellok).

Lokomotorn är DAL 1826B, även känd som Z67 650, ägt av Infranord.

Vidare bort mot stationen så kom TÅGAB:s Rc2-ÖBB 009 som återimporterats. De såldes urspungligen till det österrikiska statsbanorna. TÅGAB = Tågåkeriet i Bergslagen AB som lite skämtsamt ibland kallas för Yngtrack efter VD Lars Yngström.

Det var ett hyfsad omgång med containrar som loket hade på släp. De backades sedan tillbaka in på något spår åt samma håll som loket kom ifrån. Efter denna lilla sejour tyckte jag att de var läge för att besöka 56:ans Café som ligger i stationshuset. Det går ju aldrig att fika för mycket, tror jag i alla fall...

Fortsättning lär följa!

Uppsala står kvar, Dagny mötte Julian och så blev det ett Upptåg

Innan Dagnys så spatserade jag, i den det var möjligt på skridskorinken som anlagts dagen innan, lite lugnt med kameran i handen. Jag kunde konstatera att staden varken blåst bort eller knäckts under snötrycket.

Vid S:t Olofsgatan, Universitetshuset skymtar i fonden.

Svårfotograferade Odinslund

Dagens konditori i fokus, liksom dagens väder. Det börjar bli knepigt att hitta nya vinklar på Konditori Fågelsången...

Väl inomhus möttes jag av en betydande skara fikasugna som varit igång ett (bra) tag. Anna fastnade först.

Jag tror att jag lyckades fånga en min som Anders inte visat upp i sina självporträtt.

Jag har tänkt på det här med vilka bilder olika personer tar. Titta på de olika bilderna från samma fika bland bloggarna. Frågan är varför man tar de bilderna man tar?

Ewa pratar med Torbjörn.

Julian dirigerar sitt eget uppvaknande. Är det Also sprach Zarathustra? :)

Jo, han vaknade precis när jag tog några bilder.

Julians farfar Tommy

Farmor Annelie

Kul typ med skägg!

Sedan tänkte jag gå ett varv på stan med kameran innan den måttliga underhållningen i tvättstugan, men det blev inte så mycket. Jag tycker att självplågeri är onödigt och det hade börjat blåsa (igen) på ett tämligen omysigt sätt. Brrr... Men det gäller ju att se efter så att stationen inte blåst bort...

Passande musik denna helg: Jerry Williams - Vintersaga

Dagnys på lördag 7/12 kl. 10:30

Vi får se om Otten kommer fram trots valet av fordon, om det skulle se ut så här:

Ni ser ju vilket ställe det hela går av stapeln på ovan. Jag vågar dock inte utlova några semlor, trots skyltningen... Bilden är en ratad från det här tillfället. Kanske inte världens bästa bild, men det syns ju hur stället ser ut!