Vi ska plåta i neon...

Mitt i en storstadsdjungel, stod jag där med en kamera; utan mening, utan mål. Men när natten vaknar, tänds neonskyltarna, som sällskap på min promenad genom mörkret. Vi ska plåta i neon!

(Fritt efter Lena Philipsson...)

Förra inlägget avslutades i skymningen, men nu stärkt med lite biologiskt bränsle så funderade jag varthän jag skulle gå. Det fick bli över mot Kungsholmen, och efter lite allmänt nyfiket spanande under diverse broar hamnade jag här. Det var då temat för kvällen genast flimrade till som en yster glimtändare.

Jag fortsatte längs Kungsholms strand bort till S:t Eriksbron där denna klassiska neonskylt kan studeras. För den som inte sett den så tänds "tabletterna" vartefter som om de trillar ur en ask.

Sedan gick jag över bron, gick upp mot Karlbergs station, förbi Filadelfiakyrkan och bort längs Odengatan. Där ligger en riktig klassiker till restaraurang, som tidigare låg i Klara. När rivningarna drog fram flyttade restaurangen hit till korsningen Dalagatan/Odengatan. Man monterade helt sonika ned inredningen och återuppförde så mycket som möjligt i den nya lokalen.

Odengatan föreföll vara en lämpligt kurs, så jag fortsatte till Odenplan där det är svårt att missa bilskolan.

Därefter blev det Birger Jarlsgatan och sedan upp på Gata Regerings. På nummer 74 ligger ett välkänt ställe, men jag tror dock inte att Talking Heads har spelat där. Restaurangen i hörnet ska vara habil, har jag hört, men till skillnad från Tennstopet så har jag inte frekventerat den.

Därefter blev det Kungsgatan från Gata Regerings både mot Hötorget...

...och mot Stureplan.

Från Malmskillnadsgatan tog jag också en bild, som jag visade i förrförra inlägget. Den får följa med här också med sin klassiska SF-skylt som suttit där sedan SF:s huvudkontor låg i Centrumhuset.

Helt apropå neonskyltar så är det Dagny-fika på Konditori Fågelsången, vars ena neonskylt förvisso är trasig, nu på lördag den 2/11. Från klockan 10:30 och framåt är tiden. Välkomna ni som "vill, vågar och kan", för att citera Lasse Kronér.

Bland fotografisk spigg och mört i stockholmska vatten

I förra inlägget dillade jag något om en promenad som fortfarande kändes i påkarna. Det har nu släppt, men bilderna biter sig envist fast på hårddisken. Jag hade varit förbi Crimson och hämtat en rejäl trave med kopior. Jag stegade direkt upp mot Skinnarviksberget , där jag inte varit uppe på ett tag. Så här års är det betydligt mindre med folk...

Det finns olika vägar till bilder; antingen så kan man göra som jag gjorde här och jobba fram bilden och testa lite olika varianter. En tämligen medveten och förhoppningsvis genomtänkt komposition.

En annan variant är att smälla av en bild när det är "något man vill se hur det blir på bild", för att låna lite av Affes ord. En helt annan typ av bild, och här dessutom i svartvitt för att förstärka kontrasten mot den förra. Vilken som är bäst? Tja, den ena skulle jag i alla fall beteckna som mer publikfriande.

Välkommen till förorten, mitt i stan! Här är jag som synes tillbaka på det mer medvetna.

Men ibland är det den snabba bilden som blir bäst, som här med den bilden jag inte tänkt ta. Den planerade med folk som gick i land blev mycket tråkigare, än den som jag snappt knäppte av när färjan vände, så fort alla gått i land.

Ja, hur ser det ut om jag är återhållsam med exponeringen när solen börjar gå ned? Så här, visade det sig. Förmodligen en spigg eller mört och ingen gammelgädda. Ni får se hur det gick senare i nästa inlägg. Då hade jag stärkt mig med lite kalorier så att apostlahästarna skulle vara villiga och frustande, och mörkret hade defintivt lagt sig över Stockholm.

Nya prylar är tydligen viktigt - och det gäller att få dem nu, nu, nu, igår!

Jo, se, igår tog jag en promenad som fortfarande känns lite i påkarna. Ryggsäcken led redan av viss objektiv (!) överlast, och ett berg papperskopior från Crimson gjorde tyvärr inte att vikten minskade. I sedvanlig ironisk ordning så slutade det med att bara 28:an satt limmad på kameran. När jag gick hemifrån hade jag en tanke om att köra lite tele också... Nog om det, för själva vändan får jag återkomma till i ett senare inlägg. I slutet av denna asfaltökenvandring kom jag dock stövlande bortifrån Gata Regerings 74, och hörde ett jäkla liv uppifrån övre delen av Stockholms paradgata. Vadan detta på en vardagskväll?

Jaha, vi tittar väl från den, i mindre positiva sammanhang, likaledes kända Malmskillnadsgatan. Det verkar vara någon typ av kö, där nedanför Centrumhuset?

Hmm, jaha, ny iFån! Den nya religionen där ett halvätet äpple tillbeds dygnet runt, utom möjligen då någon mobilmast blåst omkull. Jag såg att Svenska kyrkan gjorde reklam på bussen, men jag tror inte att de har en chans...

Det var visst fler som ville sälja. "Kom och teckna ett 789 månaders abonnemang med fördrygad månadsavgift!"

Somliga firar med ballonger och vispar med sökarljus på himlen. Märkligt nog såg jag varken ett halvätet äpple eller någon Batmansymbol i ljuskäglan? Förklara för en som int' begrip'?! ;)

Annars då? Warren Zevons liveversion av "Werewolves of London" skrålar ur högtalarna, Allt måste inte vara nytt, särskilt inte musik! Jag tror nästan att musik är som bilder; det vill säga att det som är bra, bara blir bättre med åren...

Stockholmskväll med viss svärta

Jag brukar inte köra svartvitt så ofta, men här bor ingen fundamentalist, så nu blir det färglöst för hela slanten. Bilderna togs efter att Hans och min väg skiljts åt, efter promenaden från fikat vid Hornstull (se förra inlägget).

Stor bländare kanske ger rätt stil?

En plats kan ge två rätt väsenskilda bilder...

...om man flyttar lite på ändalykten.

Den svenska tappningen av Flat Iron Building måste vara ett ganska uttjatat fotomotiv, men det är en byggnad som är svår att låta bli just från Barnhusbron. Man kan krydda lite med bangården, vilket är ganska tacksamt i mörker.

Norrut från samma bro. Tja, det fungerar ju det här med svartvitt också! ;)

En mix av sju som tullade på fikakassan

Det var dags igen för en fika på "Affes hörn" vid Hornstull. Jag var tidig och åkte över till Liljeholmen ett varv och tänkte först gå över bron, men det började dugga hotfullt så jag tog tunnelbananen tillbaka igen istället. Efter en stund började det fyllas på längs bordet på hamburger/wok/fikastället...

Peter med det befintliga bruset var där och hade tydligen befintliga rester av hamburgaren på handen.

Krister spände ögonen i Affe.

Hans såg mig med kameran i ögonvrån och hann precis lägga om blicken innan jag tryckte av.

Affe jagar kaffe...

Affe igen.

Stephan blundar inte, vilket måste vara premiär bland mina bilder.

Claes var där med den 90-graderstvättade spegelreflexen.

Hans hade mer ärevördiga och traditionella doningar av mätsökarmodell.

Det blev som vanligt en trevlig kväll med blandade diskussioner, som Affe redogjort lite grann för i sin blogg. Mot alla odds (?) så lyckas ovanstående samling herrar hålla en vettig balans där kamera- och tekniknörderi inte totalt tar överhanden, tro't eller ej. En ganska lagom balans av allt mellan himmel och jord brukar det bli.

Efteråt slog jag följe med Hans längs hela Hornsgatan, vidare över Slussen, genom Gamla stan och längs Drottninggatan bort i jämnhöjd med Adolf Fredriks kyrka, där jag vek av mot Barnhusbron. Det blev några bilder för att döda lite tid, eller vad man nu ska kalla det, eftersom det var ett tag till nästa tåg. Jag ber dock att få återkomma i det ärendet.