Det var öde, men så kom det ett tåg till Faringe - del 2

I förra inlägget ankom ett tåg från Uppsala och det var det sista för dagen av lokdragen typ. Därför skulle vagnarna växlas undan, och den verksamheten vidtog tämligen omedelbart när passagerarna gått av. Först gäller det att veta hur man ska göra:

Nu syns det inte, men efter att ha lagt av kopplet så drog det iväg mellan vagnhallarna och efter lite växelklotsgymnastik återvände loket på ett annat spår:

Förbi plattformarna och ut mellan mellan de uppställda vagnarna som syntes i förra inlägget. Mer växeklotsgymnastik och så mot andra änden av det nyanlända vagnarna:

Sedan gäller det att "lägga på ett koppel":

Det visade sig att jag inte var ensam om att stryka runt med en kamera i handen:

Men nu skulle inte vagnarna in till den vagnhallen som nås från spåret där de står, så det blir till att köra åt "fel" håll och utväga mer växelklotsgymnastik:

Aha, nu är vi något på spåret:

Där satt den:

Dagens värv utfört:

Sedan lade sig lugnet över Faringe igen:

Det var öde, men så kom det ett tåg till Faringe - del 1

Som en logisk fortsättning på det förra inlägget så åkte jag vidare ut mot Faringe, från Bärby där den förra bilden är tagen. Där tronar numera ett nytt stationshus utformat efter orginalet som brann ner i början av åttiotalet:

Eftersom bilen har lite högre "största tillåtna hastighet" än museitåget så smög jag runt ett tag med kameran. Det här är en del av bangården då man tittar i riktning mot Almunge:

Förutom renoverade järnvägsfordon så finns det en del som mer liknar skrot. Det här är en av de gamla manövervagnarna som fanns på Roslagsbanan innan de nuvarande som SL använder levererades:

Det finns även ett T23-lok som står på en överföringsvagn. T23 är ett Tp-lok som byggts om för normalspårsdrift, vilket SJ gjorde då man fick för många Tp-lok vartefter:

En vagn av något äldre (1896!) och tjusigare årgång, som betitlas SRJ Co 26:

Sedan gjorde jag helt om och gick bort till andra änden av bangården och där finns detta:

En gång, för länge, länge sedan, i ett land långt borta... Ok, nu kanske jag överdriver, men i alla fall så fortsatte banan ut här förr, bland annat mot Rimbo. Den som tittar på flygbilder och känner igen tecknen kan fortfarande ganska lätt följa var banan gick. Nu är det bara en stump som används för växling.

Sedan gick jag tillbaka åt andra hållet igen då tidtabellen antydde att tåget borde vara i antågande (!). Fast jag var lite tidig:

Snart hördes dock ett avlägset muller och strax uppenbarade sig tåget med föraren hängande ut ur fönstret:

I sakta mak fortsatte tåget fram och stannade med ett gnissel, tror jag, för jag minns inte riktigt. Så här såg det ut i alla fall:

För att det inte ska bli total bildchock, för att använda populärt tidningsspråk, så tar jag fortsättningen i en andra del. Välkommen åter, säger man väl?

En femtiotalare från Maschinenbau Kiel

Ett styck Tp-lok en lite grå dag i juli. Om någon undrar varför det är mystiska täckta hål ovanför strålkastarna så beror det på att de en period suttit där. Detta eftersom loket varit försett med normalspårsbuffertar avsedda för kombinationen normalspåriga vagnar på överföringsvagnar. Buffertarna skymde helt enkelt strålkastarna och så kunde man ju inte ha det. Arrangemanget kan beskådas, bland annat, i en färsk tråd i Järnvägshistoriskt forum.

Fyra flygplan och en massa babbel om helgen...

I helgen var det HiFi-mässor i Göteborg. Med kaputt hjullager på bilen var det inte att tänka på att köra den ner. Satt och glodde på diverse alternativ, men det såg mörkt ut att få ihop något till vettigt pris. Flyg och tåg hade kunnat fungera om det inte vore för att bra pris förutsatte att man flög i båda riktningar. Grävde vidare och lyckades till slut sy ihop det genom att köra en Hertz-kärra ner till Göteborg och ta tåget tillbaka. Kostnad för transport Göteborg ToR: 82+388 kr och tre SL förköpskuponger. Jag ska inte klaga!

Fast det här med tågeriet... Vid norra säcken å Stockholm C så fastnade Uppsalapendeln utanför och kom inte in till plattform. Vadan detta? Först kom en uppgift om att tåget var tidigt, och det stämde nog för vi fick vänta på en Arlanda Express vid Skavstaby. Det är platsen där Ostkustbanan och Arlandabanan går ihop/delar sig på södra sidan. Efter en liten stund reviderades dock denna uppgift till något mindre fördelaktigt. Tåget som skulle ha avgått mot Uppsala stod kvar eftersom det drabbats av lokfel, och bytet av loket hade gjort att det ännu inte kommit iväg. Därmed var ett spår upptaget som inte skulle vara det. En viss diskussion uppstod ombord om kvaliteten på vissa transporttjänster inom järnvägssektorn. Det är ju lite socialt det där med tåg, särskilt när det inte går som tänkt.

Någon kvart försenad, och dyngsur efter att himlen öppnat sig, så kunde jag i alla fall hämta ut en Volvo V70 Drive och styra mot "Götet". Av detta fordon är jag inte så fasligt imponerad. Som väntat ordentligt slö, trist styrning, konstig chassisättning eftersom det är sänkt för att snåltrimma, pillrig mittkonsoll, alldeles för lättgående koppling utan känsla (vanligt "fel", men Volvo har inte varit så förut) och så sämre stolar än tidigare Volvo-bilar. Jag reagerade direkt på samma sak när jag satte mig i nuvarande S80 när den precis presenterats, och den är ju mycket närbesläktad med V70. Det finns tyska tillverkare som har roligare snåljåpar än så här. Förmodligen är de mindre Drive-modellerna inte fullt lika trista dock.

Det gick ju att komma fram i alla fall och det finns ju sämre bilar, men jag fick inte direkt ett omedelbart habegär. ;) Jag lämnade in den och stegade mot Avenyn, ungefär från där Stena Line mot Kiel avgår, så det var en bit. Nu hade jag sovit mycket begränsat innan detta så jag gick rätt in på hotellet och "dog", förutom att jag gick ut och klämde en kebabtallrik någon gång vid 22-snåret på kvällen.

Sedan följde två dagar av HiFi:ande och lite plåtande. Det senare blev väl sådär då jag slimmat ner utrustningen betänkligt till ett 35 mm och ett 50 mm. Jag saknar något fast som är vidare, vilket inte var någon höjdare. Blixten hade jag inte använt på länge, så det var om inte gravrost så i alla fall ringrost. Stativet var förstås också bortrationaliserat i viktbesparande syfte. Den som mot förmodan är intresserad kan se det något blandade resultatet här. Det fortsätter en bit på sidan 3 också (jag har samma nick som här). Titta gärna på "Audionets" och "Burmästers" bilder också (före mina, men det borde komma fler senare), för det är två som kan sin sak. De hade väl lite mer lämpade objektiv också, om jag ska skylla på något... Vi säger att det sitter i prylarna så att det fortsatt finns en ursäkt för att dregla över diverse kul objektiv. ;)

På lördagkvällen var vi ett gäng som var och åt middag och sedan gick på Nefertiti och lyssnade på Tehler Blues Band. Klart rekommendabelt! Rätt högljutt som vanligt, men jag har slutat bry mig. Formgjutna öronproppar har tagit hand om problemet sedan några år tillbaka. Det är rätt praktiskt att det låter som vanligt, fast lägre, och man slipper både skavsår i öronen, tinnitus och hörapparat. ;)

Hur gick det för tågeriet på söndagen då? Nja, sisådär... Det var tydligen hastighetsnedsättningar en bit ut från Göteborg vad det verkade, vilket gjorde att snabbtåget inte blev fullt så snabbt. Detta resulterade i att tåget blev mer och mer försenat. 10 minuter växte vartefter till 30 minters försening när tåget rullade in på Stockholm C. En försening har en tendens att växa i järnvägssystemet, som inte riktigt fungerar som en flerfilig motorväg. Jag satt och tittade på trafikinformationen när telefonen råkade ha mottagning och det var flera tåg som var 10-15-20 minuter sena den kvällen. Jag missade min anslutning som ändå hade 20 minuters marginal, men de som var bokade så fick åka med ett SJ 2000 mot Sundsvall istället. Därmed gjorde det inte så mycket, men det var värre för en del som skulle byta i bland annat Katrineholm. Det ropades om ersättningsbussar, vänta två timmar och taxi... Kanske inte ett önskescenario på en söndagkväll.

Du har säkert förstått det nu, men bilderna hade ingenting att göra med texten. De är från 01L på Arlanda i maj. Jag behövde lite ögonfägnad att lätta upp babblet med. Kanske är bilderna det mest intressanta i inlägget... Jag måste i alla fall applådera den som orkat läsa så här långt!

Uppsala växer...

...påstår Uppsalahem på sina banderoller. Gamla industrilokaler och liknande ligger risigt till.

Jag borde nog har skärpt den lilla varianten av bilden lite bättre, men jag orkar inte fixa det. Den såg ut så där den låg och skrotade på hårddisken.