Anna von Hausswolff på UKK

I fredags var jag på UKK, där Anna von Hausswolff spelade som en del av Uppsala International Sacred Music Festival (puh!). Jag hittade henne för ett tag sedan och tycker att det är en mycket intressant musikkreatör utanför den vanliga popsnörefållan. Den senaste skivan innehåller mycket orgel och man kan väl säga att det blev en betydande dos sådant, dock av den elektriska modellen. Att släpa med sig en kyrkorgel låter sig nog inte göras i första taget!

Som en del i min plågsamma kompaktkameraförsök så stoppade jag ned den i fickan, för jag satt på främsta raden. Översättning av det till svenska är att man i princip kan lägga upp fötterna på scenkanten. Någon bild på när hon sitter ned och spelar blev det inte, eftersom jag satt i fel vinkel, och ljussättningen var dessutom av det mer återhållsamma slaget. Exponeringsdata för ovanstående är ISO 1600, motsv. 112 mm på f/2,5 och 1/25 sekund. Dessutom med manuell fokus, så ni kan kanske räkna ut att det inte är världens skarpaste bild i full storlek. De två nedan har samma data, men 1/20 respektive 1/13 sekund!

Det var nog länge sedan jag var på en konsert och satt så att det var så mycket bas. Till saken hör förstås att orgel, plats längst fram med baslådor liggande på scen ger viss effekt. En mindre monitor som låg på scenen hade vänt sig bakåt redan efter första stycket... Det blir rätt häftigt med för ändamålet bra öronproppar, alltså inte den gula skumgummivarianten, men det blir ju inte så kul för de något orutinerade som inte tagit med sig några ens av dålig sort. Några av dessa satt bredvid mig, men de flyttade sig illa kvickt. Förvisso finns det en finstilt varning på baksidan av de vanliga pappersbiljetterna, men frågan är hur många som läser den? Sedan finns förvisso också kategorin utan öronproppar, som satsar stenhårt på att bli stamkunder hos hörselcentralen, och tycker att det helst ska vara ännu högre...

Trots att hennes musik inte är direkt sakral i någon egentlig mening, så passade den rätt bra in i temat, för om man gillar det här så blev det nästan lite av en religiös upplevelse. ;) För den som är intresserad av Anna så spelar hon också på Pustervik i Göteborg den 30/11 och på Fasching i Stockholm den 1/12. Upsala Nya Tidnings skribent tyckte så här om konserten i fredags.

Storleken har betydelse, visar vårt fikatest

Idag var det Dagnyfika, vilket flitiga bloggläsare säkerligen upptäckt. Jag satsade på att plåga kompaktkameran lite mer och det är bara att konstatera att storleken har betydelse. Ja, sensorstorleken alltså... Förutom att det inte finns ens i närheten av samma mängd information i filerna som de från D700:an, så är det ständig ågren mellan brus och rörelse/skakningsoskärpa. Bruset går ju delvis att dölja, men att filerna är plattare och att jag hållt ned ISO-talet lite för mycket syns här och var. Sensorstabiliseringen är tidvis ett dåligt skämt jämfört med VR i min telezoom. Ibland fungerar det bra, men jag har en gnagande känsla av att den ibland förstör mer än den hjälper. Det får bli en senare fråga att utreda.

1. Anders fotograferar testobjektet Sony A7r som Martin Agfors hade med sig. Här är fönstret lite nedmörkat och Anders lyft. Det går, men jag fick göra det lokalt. Med D700:an hade jag sannolikt bara kunnat rycka enbart i shadow/highlight.

2. Sony A7r med 35/2,8

3. "Affe the carbuff"

4. Lätt suddig Lena ser glad ut ändå.

5. Peter försöker övertyga betalterminalen om att ge kaffetillstånd.

6. Ewa

7. Affe

8. Claes fick sig en lätt släng av oskärpan också.

9. Så icke Canon...

10. ...eller Panasonic GM1, ett annat av Martins testobjekt. Imponerade fjuttig m4/3-kamera.

11. Sedan bar det av ut på stan för kameratest. Fast jag testade bara min egen på "sitting ducks". ;)

12. Mycket kameror blir det...

13. Efter ett tag hamnade vi vid UKK.

14. Där jag tog en till bild på lillfjutten. Riktigt söt, men frågan är vad det är som hotar bakom?

15. Och bara för att bevisa att storleken har betydelse, eller snarare för att ljuset blev helt hopplöst för kompakten, så blir det nu några bilder med tegelstenen. Notera att det här är ISO 6400 och dessutom lite beskuret. De nedan är ISO 3200.

16. Anders med Sony A7r och 35/2,8.

17. Efter lite mer snack i väntan på Martins tåg så blev det tack och adjö för den här gången. Hoppas jag inte pratade hål i huvudet på stackarna bara. :) Och så ber jag om ursäkt för bildmängden, men det blev så konstigt att dela upp det här inlägget, vilket jag annars hade gjort. Fast inlägget blev nog inte värre än Anders om Sonyn.

Påminnelse: Dagnys imorgon den 2/11

Imorgon lördag 2/11 är det dags för månadens upplaga av Dagnys. Vi kör från klockan 10:30 och framåt på Konditori Fågelsången.

För den som inte förstått så ligger konditoriet i Uppsala, där Dagny spillt länge.

Den som inte redan är där kan ta ett tåg.

Sedan får man gå i en trappa, men sannolikt inte just den här.

Förhoppningsvis slipper utsocknes sådana här meddelanden.

Se upp när ni ska tillbaka så att ni inte tar fel tåg! Bergsbrunna Express 1 är alltså inte rätt lok. ;) Det är inspirerat av BLJ 4 Långshyttan som på sommaren trafikerar smalspåret som finns i bakgrunden.

Folk har köat ända sedan igår... Nej, ok, det här är Stockholms nation där det tydligen var brutalparty igår. Så här såg det ut kring kl. 22 och det var lika mycket två timmar senare, plus några poliser.

Om någon tycker bilderna ovan ser lite sämre ut än vanligt så beror det på att jag plågade en kompaktkamera för att få de här bilderna. Det var nästan lite synd om den på de två sista och på lekplatsloket fick jag fokusera manuellt... Filerna håller inte riktigt (anm: underdrift) samma klass som "tjockkameran", men den går ned i jackfickan och var i sammanhanget billig. Jag hittar inget som mindre riktigt övertygar mig tillräckligt, så det fick bli en lite mer nödartad lösning för att få något bättre än mobiltelefonen.

Så här såg konditoriet ut med en bättre kamera för ungefär en månad sedan. Den som kommer från Centralstationen får dock se det från andra hållet.

Nu ska jag leta reda på något ätbart och sedan blir det Anna von Hausswolff på UKK är det tänkt. Ses!

Vi ska plåta i neon...

Mitt i en storstadsdjungel, stod jag där med en kamera; utan mening, utan mål. Men när natten vaknar, tänds neonskyltarna, som sällskap på min promenad genom mörkret. Vi ska plåta i neon!

(Fritt efter Lena Philipsson...)

Förra inlägget avslutades i skymningen, men nu stärkt med lite biologiskt bränsle så funderade jag varthän jag skulle gå. Det fick bli över mot Kungsholmen, och efter lite allmänt nyfiket spanande under diverse broar hamnade jag här. Det var då temat för kvällen genast flimrade till som en yster glimtändare.

Jag fortsatte längs Kungsholms strand bort till S:t Eriksbron där denna klassiska neonskylt kan studeras. För den som inte sett den så tänds "tabletterna" vartefter som om de trillar ur en ask.

Sedan gick jag över bron, gick upp mot Karlbergs station, förbi Filadelfiakyrkan och bort längs Odengatan. Där ligger en riktig klassiker till restaraurang, som tidigare låg i Klara. När rivningarna drog fram flyttade restaurangen hit till korsningen Dalagatan/Odengatan. Man monterade helt sonika ned inredningen och återuppförde så mycket som möjligt i den nya lokalen.

Odengatan föreföll vara en lämpligt kurs, så jag fortsatte till Odenplan där det är svårt att missa bilskolan.

Därefter blev det Birger Jarlsgatan och sedan upp på Gata Regerings. På nummer 74 ligger ett välkänt ställe, men jag tror dock inte att Talking Heads har spelat där. Restaurangen i hörnet ska vara habil, har jag hört, men till skillnad från Tennstopet så har jag inte frekventerat den.

Därefter blev det Kungsgatan från Gata Regerings både mot Hötorget...

...och mot Stureplan.

Från Malmskillnadsgatan tog jag också en bild, som jag visade i förrförra inlägget. Den får följa med här också med sin klassiska SF-skylt som suttit där sedan SF:s huvudkontor låg i Centrumhuset.

Helt apropå neonskyltar så är det Dagny-fika på Konditori Fågelsången, vars ena neonskylt förvisso är trasig, nu på lördag den 2/11. Från klockan 10:30 och framåt är tiden. Välkomna ni som "vill, vågar och kan", för att citera Lasse Kronér.

Bland fotografisk spigg och mört i stockholmska vatten

I förra inlägget dillade jag något om en promenad som fortfarande kändes i påkarna. Det har nu släppt, men bilderna biter sig envist fast på hårddisken. Jag hade varit förbi Crimson och hämtat en rejäl trave med kopior. Jag stegade direkt upp mot Skinnarviksberget , där jag inte varit uppe på ett tag. Så här års är det betydligt mindre med folk...

Det finns olika vägar till bilder; antingen så kan man göra som jag gjorde här och jobba fram bilden och testa lite olika varianter. En tämligen medveten och förhoppningsvis genomtänkt komposition.

En annan variant är att smälla av en bild när det är "något man vill se hur det blir på bild", för att låna lite av Affes ord. En helt annan typ av bild, och här dessutom i svartvitt för att förstärka kontrasten mot den förra. Vilken som är bäst? Tja, den ena skulle jag i alla fall beteckna som mer publikfriande.

Välkommen till förorten, mitt i stan! Här är jag som synes tillbaka på det mer medvetna.

Men ibland är det den snabba bilden som blir bäst, som här med den bilden jag inte tänkt ta. Den planerade med folk som gick i land blev mycket tråkigare, än den som jag snappt knäppte av när färjan vände, så fort alla gått i land.

Ja, hur ser det ut om jag är återhållsam med exponeringen när solen börjar gå ned? Så här, visade det sig. Förmodligen en spigg eller mört och ingen gammelgädda. Ni får se hur det gick senare i nästa inlägg. Då hade jag stärkt mig med lite kalorier så att apostlahästarna skulle vara villiga och frustande, och mörkret hade defintivt lagt sig över Stockholm.