Fotografiska rökringar
Bilder per km (och två bilder med Nikkor AF-S 50/1,8G)
En del ser ett värde i att ta få bilder på rätt motiv, medan andra "filmar" omgivningen. En blogg som någon lade in för ett tag sedan handlade om hur många bilder han/hon tagit under en promenad på en viss sträcka fick mig att fundera lite. Jag räknade ut antalet bilder som denne tagit per längdenhet. Jag har för mig att det var en bild var tionde meter eller hundra bilder per km. Detta stod i stark kontrast till vad jag gjort senast jag varit ute med kameran, vid det tillfället. Det rörde sig snarare om en bild per km!
Liten förbrukning per km ;) :
Nikon D700 + AF-S 50/1,8G @ f/2,8
Visst, jag hade tagit något fler, men några rensade jag bort direkt i kameran. Missförstå mig rätt nu, det händer att jag tar fler bilder än så per längdenhet. Storleksordningen står dock i bjärt kontrast till hur en del fotograferar. Kanske beror mitt beteende på att jag är uppvuxen med långa ljuskänsliga remsor och att lämna in rullen för att få tillbaka en hög med papperskopior. Alternativt är det så att jag tycker att det är värdelöst att komma hem med 200 bilder varav jag bara är nöjd med några stycken. Vad ska jag ha alla de där andra bilderna till? Visst, de är ju lätta att ta bort men det tar ju tid att gå igenom och fundera över om de är något att ha.
Sedan är det nog viktigt i sammanhanget att veta att jag ibland går ganska långa sträckor. Det gäller att passa på när man väl kommer ut genom dörren och skyarna inte öppnar sig (alltför mycket i alla fall). Bilden nedan tog jag på en promenad om ca 15 km och jag tror t o m att jag tog färre än en bild per km eftersom ljuset tröt.
Ja, frågan är ju vad som är rätt antal bilder? Inte vet jag, men det där med att bara filma passar inte mig i alla fall. Att ta fler bilder samma dag än man gjorde på en hel semesterresa på en månad förr framstår inte som vettigt för mig. Nu beror det förstås på vad man fotograferar, för en del genrer har ju underlättats enormt av att det går att dra iväg en hel hög med bilder. Inte tu tal om det, men till dessa genrer räknar jag inte riktigt saker som inte rör på sig. ;)
För att hålla vad rubriken lovar så får jag lägga in en bild till i slutet från 50.an:
Spaningsrapport: levande trädgårdsdekorationer
Ja, det är ju viktigt att hålla koll på myllan där man står för tillfället så i enlighet med detta förefaller det lämpligt att avlägga en spaningsrapport. Även i tämligen tätbebyggda områden frodas diverse djur och nyligen har två av de riktigt stora trädgårdsmarodörerna i däggdjursformat påträffats i Stockholm. Dessa arter må se fredliga ut, men de kan utlösa stora mängder svordomar och allmän irritation hos odlare av en del särskilt smaskiga växtsorter. Aptiten på saftiga utslagsfärdiga knoppar brukar vara god. Någon väsentlig nytta som gräsklippare eller ogräsrensare har dock inte noterats.
Det här var en harig (!) gynnare som inte var helt villig att bli fotograferad. För den som tittar noga, och eventuellt förstorar, kan noteras frambenen som är i förberett läge för att göra en tjurrusning in på granntomten. Parabolerna (läs öronen) är inställda i spannet kring några hundra till tusentals hertz och riktade mot ett köksfönster där det hänger en tok med stor svart slamrande apparat. En koltrast viskade i mitt öra att den där med långa öron tyckte att det var märkligt att man inte skulle få vara ifred från sådana där paparazzis!
Något senare uppenbarade sig den här synen:
Aha! Tagen på bar gärning! Vad är det här för någon filur?
- Öhh! Hörru! Lägg av va!
- Ja, vad vill du? Får man inte äta middag ifred så här på kvällskvisten?
- Ja, oj då, ursäkta att man stör, men nu får du väl ta det lite lugnt ändå...
Äsch, den där token står bara och glor. Ingen idé att försöka krubba här inte. Jag prövar med lite kvällsgymnastik istället. Åheeeej!
Hmm... Imponerande måste jag säga. Notera den synnerligen graciösa benhanteringen! :)
Upp som en sol och ne... plums!
Vän av ordning undrar nu förstås vad i hela fridens namn som avses med rubriken, och med all rätt. Först och främst så kan jag lugna alla som mot förmodan kände en saknad efter mitt förra inlägg. Ikaros vingar har inte smält ännu, åtminstone helt. Sämre gick det dock för objektivlocket till min nya 50:a.
Så här ser en bild som kostar ca 130 kr ut:
För säkerhets skull så har jag inte beskurit, rätat upp den eller dylikt. Den nakna sanningen helt enkelt.
Vad hände då?
Jo, jag tog förstås av objektivlocket och tappade det på bryggan. Med sin eleganta inbyggda fjäder fick den fin studs och min skevdoja lyckades inte hindra det från att ta sig ett sommardopp. Gissa om bryggan är för hög för att man ska nå ned till vattnet? Locket flöt iväg in under för att sedan inte synas till. Jag satte mig och surfade på FS i telefonen. Även en glass slank ned. Förhoppningen att locket skulle flyta ut på något annat ställe då? Icke!
Apropå den här 50:an då? Ett Nikkor AF-S 50/1,8G...
Det är inte alls dumt och jag återkommer senare med lite bilder tagna med det. ;)
Jag kan bjuda på lite booookeehlicious (Kai/DigitalRevTV ;)) på närgränsen och med vidöppen bländare:
En bra illustration av knäppen jag fått också. Fick nämligen för mig att köpa lite vanlig negativ färgfilm och stoppa i min gamla Canon-kompakt som en kul opretensiös grej. Jag var ändå tvungen att köpa ett batteri för att få ut filmen som satt i den så varför inte. Vill det sig illa så kanske jag budar in någon skum kamera på Tradera också. :o)
Får man göra så här?!
Jo, alltså...
Nu sitter jag här med ett glas bärnstensfärgad dryck från Tennessee och frågan är ju om mitt, eventuellt, tillfälliga oförstånd beror på detta eller om jag blivit lite lätt tokig. Är det kanske så att jag vill köpa mig femton minuter i rampljuset?
Situationen får ses som lite prekär, för det är de facto så att jag har både en .se-adress i mitt namn och tillhörande webbhotell. Detta har dock inte utnyttjats till någon blogg, även om jag skulle kunna installera tio sådana. Detta torde bero på att det känns lite meninglöst att bara köra megafonen rätt ut i ett universum av ettor och nollor. Varken de förra eller de senare lär ju bry sig särskilt mycket. Jag tror inte att de kan rycka på axlarna ens. Går det att dra någon annan slutsats än att jag till det facila priset av en uppgradering av medlemskapet från brons till silver köpt mig lite uppmärksamhet i Sveriges största fotoankdamm?
"Hello, is this thing on?!"
Ovanstående kanske är öppet för tolkning och det är väl meningen. ;) Jag kände dock att några bilder kunde vara på sin plats...
Helt apropå bilder så är det nog just det - att man kan publicera bilder utan att det måste kännas som om att de stämplas med " detta är bra och jag står för det". En serie bilder som berättar något, men som inte håller lysande kvalitet, passar bättre i en blogg ihop med en berättelse än i ett album. Jag är nämligen ganska självkritisk... Märk väl, det behöver inte betyda att alla bilder jag lägger upp är bra enligt er, utan bara att allting inte passerar mitt eget knapphål.
Nu borde jag nog sluta så att jag inte skrämmer bort alla läsare helt omedelbart. Fast apropå bilder och den populära diskussionen om Galleri FS så kan jag konstatera att den här inte passade slussens smak:
Fast jag ska väl inte gnälla för mycket; jag har i alla fall en bild där redan och taket har inte rasat in. En del har ju velat ha en pool med bilder som inte kom in så jag tar ett litet smygsteg på vägen och visar en som inte kom in.
Hmm... Var det någon som orkade läsa så här långt i detta Seinfeld-liknande inlägg? :)