Slutet på en epok

Här har man bränt många övertidstimmar. Nu finns bara dammet kvar.

Här har många tekniska stordåd uträttats. Nu finns inte ens ett motstånd kvar.

Alla punkter på att-göra-listan hann inte ens prickas av. Och tidplanen är obsolet.

Här har många beslut tagits, goda som dåliga.

Men utsikten finns kvar.

Adjö. Nu drar vi vidare mot nya djärva mål.

Grått och eländigt

Nu mörknar det förskräckande snabbt. Det är kallt. Det blåser. Mycket att göra på jobbet. De vackra höstlöven försvinner innan man hinner fotografera dem. Feber, snuva och hosta.

Man får helt enkelt försöka ta sig i kragen, muntra upp sig och ta vara på de små stunder som bjuds.

Ett vackert träd.

Den svenska normalhöjdpunkten (Typiskt svenskt att ha normala höjdpunkter. Inlåsta.).

En trubadur som hyllar årets sista segelbåt.

Och rätt som det är kommer en vaktparad tågande.

Hösten är nog inte så dum i alla fall!

Livet på landet

En ledig timma, hyggligt väder och en rulle film i bladaren. Livet på landet går i sin sakta lunk.

Och så var det med det.

På lekhumör

Det var skönt med lite ledighet. Storhelger innebär ju alltid en del jobb i köket och trevlig samvaro med familjen, men när man har hela fem dagar ledigt hinner man bli så pass utvilad att lekhumöret vaknar.

Det som retade leklusten denna gång var en macro-bälg. Den har legat i skåpet ett tag, men nu när jag har skaffat en adapter till Sony-kameran så kan jag ju ansluta allt möjligt kul som egentligen var avsett för min analoga systemkamera. Förra veckans föreläsning med Stanislaw Snell i fotoklubben var naturligtvis också inspirerande.

Det s.k. ekipaget.

Jag har aldrig provat att fotografera med bälg, men med favoritobjektivet monterat (Canon FD 85 mm) så verkade det gå att få lite närbilder. Hur man justerar skärpan har jag dock inte riktigt upptäckt ännu. Men med live view så har man ju möjlighet att testa sig fram.

Påskens tulpanbukett blev ett bra mål. Snygga former och distinkta färger.

Kanske skulle man lagt på lite skärpa på blombilderna? Och ett stativ hade definitivt varit att rekommendera.

Och så en liten kompis som jag träffade ute på altanen:

På det hela taget en rolig upplevelse! Rekommenderas varmt.

Lite kultur är aldrig fel

Har man en liten stund ledig på helgen är det alltid trevligt att ta sig iväg på något museum. Just nu är stan full med intressanta fotoutställningar. Förutom Fotografiska finns tex en fin Vivian Meyer-utställning på Kulturhuset. Ta till en rejäl stund så ni hinner se alla filmer. Det finns två mycket bra dokumentärer på nästan en timme var, och en svit med smalfilmer som hon själv har tagit, förutom en massa bra bilder och intressant nog några kontaktkartor. Och dessutom gäller samma biljett för på Makode Lindes utställning en trappa ner. Missa inte att ikläda er den papperspåse över huvudet som han rekommenderar för att få den kompletta upplevelsen! Är det installation så är det.

Men den här gången gick mina vägar åt ett annat håll. En rekommendation fick mig att styra promenaden mot Nordiska Museet på Djurgården.

Gustav Vasa vakade över ordningen som vanligt. Men det var inte honom jag var där för att träffa.

En annan man, utan strumpbyxor, men med en Rolleiflex på magen tittade fram i en dörröppning. Tore Johnson.

Runt honom fanns ett antal svartvita bilder hängda i korrekta rader.

Utställningen visade sig vara ett antal av museets egna bilder, tagna av Tore Johnson i Paris i slutet av 40-talet. Väl sevärd, om än inte så omfattande.

Tyvärr är utställningen lite undanskuffad i ena kortändan av stora salen på bottenvåningen. Den hade varit värd bättre exponering. Och om man inhandlar en lilla katalogen som finns till så verkar museet ha fler foton än de som ställs ut nu.

Och till sist en kvällsbild i det sköna vårljuset, bara för att. Önskar er en trevlig påskhelg!