Bilder från Berlin

Jag satt och kollade på mina bilder härom dagen och insåg det ligger en hel del och skräpar på hårddisken. Bilder som av olika anledningar inte visats upp någonstans. Jag tyckte lite synd om dem och bestämde mig för att börja blogga ut en del så de blir glada och jag blir av med dem.

Berlin tycker jag mycket om! En varierad stad. Där finns lite av varje. Jag har gjort tre resor dit och den här gick av stapeln i Juni förra året. Reste i vanlig ordning med min fru men den här gången var även mina två söner med. Hade mina tvivel om jag skulle kunna gatufota i den utsträckning jag ville med så mycket folk omkring mig men det gick helt ok. Här följer några bilder som blivit över.

Det var allt för nu.

/Anders

Den osynlige gatufotografen

Det finns så många tankar om hur en bra gatufotobild ser ut och vad som överhuvudtaget är gatufoto. En sådan idé är att man som fotograf ska vara som en fluga på väggen. Inte bli sedd. Men allvarligt talat; alltid är det väl någon jäkel som ser en!

Jag har för övrigt läst rätt mycket i Jackie Higgins bok "The World Atlas of Street Photography" (som jag fick av Oscar Hagelberg, tack igen!) och det är ganska befriande. Där finns massvis med exempel på bilder och projekt som jag inte ens skulle klassa som gatufoto innan jag började läsa. Folk som poserar, bilder på husfasader, anonym folkmassa vid Marcusplatsen etc, etc. En intressant bok som jag rekommenderar. Det är rätt skönt att släppa ned axlarna lite och inse att vår älskade genre kan generera bilder med stor bredd. Bilder som överraskar! Sedan behöver man ju inte nödvändigtvis tycka om allt. 

Det var allt för nu!

/Anders

Vårglada tjejer!

Det var en konstig vår i år. En månad vardera av vinter, vår och sommar. Hur som helst; när våren väl kom brukade jag ta en kort sväng med kameran efter jobbet. En sak som slår mig när jag nu sitter och kollar bilder är hur många glada kvinnor jag mötte. Lättade efter en Mars-månad när vintern länge vägrade släppa greppet kan man gissa. 

En och annan mindre glad mötte jag också förstås. Efterhängsen vinterförkylning alternativt begynnande pollenallergi blir man ju inte så munter av.

Det var allt för nu!

/Anders

En stund utanför Åhléns

Jag stod en stund på Drottninggatan utanför Åhléns igår. Zonfokuserade och plåtade folk som passerade. Jag tycker man kan konstatera att människor är fascinerande. Så många utseenden. Så många uttryck. Inte konstigt att man fastnat för gatufoto. 

Det var allt för nu.

Anders.

Jag längtar till Västerås

I somras besökte frugan och jag Västerås på riktigt för första gången. Vi har åkt förbi tusentals gånger då mina föräldrar bor i Örebro. Men så bestämde vi  att åka till "Gurkstaden" en dag och kolla hur det ser ut där.  Något vi tänkt göra i åratal. Det visade sig ge mersmak.

Vi åkte dit och hade det lite mysigt. Tittade på den gamla bebyggelsen, åt lite gott, tog något att dricka vid Svartån, handlade ett par skivor på den lokala skivbörsen. Det var sommar, man var ledig och det var trevligt. Det kändes dessutom som en lite udda grej. Åka till Västerås liksom. Vi bestämde att göra det till en tradition. Det får bli vårt ställe. En sväng varje sommar.

Jag hade inget fokus på att gatufota men det är klart att jag tog några bilder ändå. Lite pliktskyldigt sådär. Här är en tjej som verkar se positivt på den aktuella dejten.

Sedan jag blev smittad av gatufotoviruset så har jag insett att man på sätt och vis aldrig blir frisk. Det spelar ingen roll om man har kameran med sig eller inte. Är jag ute bland folk så fotograferar jag i skallen hela tiden. Tittar på folk på ett helt annat sätt, är medveten om vad som händer runt omkring mig, noterar vad folk på tuben har på sig, vad det finns för färger /mönster/etc som går att utnyttja vid senare tillfälle. Det där känner ni säkert igen. I bilden ovan var det ränderna som fick mig att slänga iväg en bild.

Vi får se om jag kommer försöka mig på att gatufota lite mer seriöst vid kommande sommars Västerås-tripp. Det känns som en utmaning. Det är alltid svårare i en mindre stad tycker jag. Men en sak är säker och det är något jag aldrig trodde jag skulle ha anledning att säga; jag längtar till Västerås!

Det var allt för nu.

/Anders